Hattar och grannar

Ytterligare ett rätt blandat inlägg, mest med fokus på humör, shopping och störningar.

---

 

Det soliga vädret från i morse försvann ganska snart. Kanske hade det med min svåra skada att göra, för mitt humör sjönk också. Notera att den ironiska kaffekoppen från förmiddagens inlägg är utbytt mot en mugg som en gång ägdes av mr Rage (herr Vrede). Nu står den på Återbruket i Uppsala och är till salu för en femma, tror jag.

Mr Rages (herr Vredes) mugg finns för nån femma på Återbruket.

Sol ute och sol i sinne må försvinne, men den här bloggen tar visst aldrig slut. Det måste vara extra sjåigt just nu för den som är både läsare och vidarerapportör, medan andra har roligare saker för sig. Fick man inte följa med? Å, det där att stå utanför vet jag ALLT om. Nåja, så att du och andra inte ska sakna mig alltför mycket brukar jag skriva flera inlägg åt gången när andan faller på och sen sprider jag ut dem genom att tidsinställa dem. Så du har tur – här kommer ett sånt inlägg.

I eftermiddag har vi nämligen fullt upp med shopping. Ja jag shoppar inte, jag kör bara bil. Fästmön får hem barn till helgen och det ska storhandlas på Stormarknaden. Den som känner mig vet vad jag tycker om såväl storhandling som stormarknad. Inte, tycker jag om dem. Men barn och deras föräldrar måste ju få mat och ibland brukar Anna muta mig med en fika.

Innan vi storhandlar ska vi åka och titta på hattar. Nä, jag bara skojar! Anna ska titta på lampskärmar till sitt loppisfynd som hade två trasiga såna. Säljaren tipsade oss om en affär som både tillverkar skärmar till gamla lampor och kan hjälpa till att fixa elen till lamporna också. Lystra antik, som affären heter, har emellertid bara öppet onsdagar och lördagar. Idag är det ju onsdag, Anna slutar förhoppningsvis jobba klockan 14 (om hon inte måste jobba över) och då passar vi på!

Nya ”hattar” behövs!

Att storhandla kräver bra nivå på blodsockret. Och så ska man helst vara pigg och utsövd också. Jag är varken pigg eller utsövd, för nu är det andra natten i rad som min sömn störs – av grannar. Ibland verkar det som om nån i huset möblerar om vid läggdags (med början runt 23-tiden). Men de senaste nätterna har man startat sin tvättmaskin vid den tiden. Igår kväll var klockan 23.10. Ligger man då och försöker sova och hör ett entonigt surrande oljud som fortplantar sig genom betongen kan man bli smått galen! Då blir jag mr Rage på muggen ovan! Jag är fullt medveten om att man får tåla vissa ljud när man bor i ett flerfamiljshus. Men det sitter information – text och bild – i alla trappuppgångar om vilka regler som gäller för boende i den här bostadsrättsföreningen. En regel är att det ska vara tyst i husen mellan klockan 23 och 7. Nu tycker jag att man måste få till exempel spola på toaletten på natten och tvätta sig under armarna klockan sex på morgonen. Men att starta en tvättmaskin klockan 23 är ren och skär arrogans och brist på hänsyn gentemot andra människor. 

Tvätta på natten i ett flerfamiljshus är brist på hänsyn. Jag kan inte sova om jag samtidigt måste försöka hålla för mina gigantiska öron.

Igår läste jag om en undersökning om grannar som Yougov har gjort på uppdrag av Metro. Undersökningen handlar om vad vi stör oss på hos våra grannar och om vi hälsar på varandra. Kontakten med grannar skrev jag om ganska nyligen och där framgår det tydligt vad jag tycker: jag kan hälsa och småprata och hjälpa till med blomvattning, men umgås vill jag inte! (Hälsade och småpratade gjorde jag senast häromdan med en granne. Det gjorde inte ont och var inte svårt.)

Det svenskarna stör sig mest på hos sina grannar är ljudrelaterade fenomen, visar resultaten av undersökningen. Men då är det hög musik, fester, barn, bråk, sex eller ljud från trädgårdsredskap. Vidare stör sig svenskarna på tobaksrök, matos och sopor utanför trappen/huset/trappuppgången. För övrigt är det mest kristdemokrater som stör sig på sexljud. (Undrar om The Knockers var kristdemokrater. Skrikiga ungar hade de i vart fall, vilket var fler än jag som tyckte men kanske bara jag som sa nåt om…)

Tobaksrök är det tredje största störningsmomentet. Det hör troligen ihop med att allt fler är så smarta att de faktiskt inte röker. Detta gör att toleransnivån gentemot rök är betydligt lägre numera än för 20 år sen.

Att man bråkar med sina grannar är inte så vanligt, men det händer att det förekommer slagsmål i trapphusen. Samtidigt är det bara 32 procent som säger sig ha ett bra förhållande till sina grannar. Och bara var fjärde person hälsar på sina grannar…

Ja ja… Jag får försöka finna ro i bruset på Stormarknaden i eftermiddag… Vi lämnar varor och grejor i Himlen och lär väl inte landa i New Village förrän framåt kvällen. Gissningsvis blir det middag i farten innan vi slår ner rö… rumporna och glor på gårdagens premiäravsnitt av Mina två liv, som jag spelade in på DVD-hårddisken. Det är bra och viktigt att visa en dokumentär om psykisk sjukdom, i det här fallet bipolaritet.

En dokumentärserie på SvT i tre delar om livet med bipolär sjukdom.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i kvarten: Månpocketsläpp i februari

Månpockets nyhetsbrev hittade in i inboxen idag. Naturligtvis kastade jag mig över det för att se vad jag kan hitta för pocketböcker i Månpocketstället nästa gång jag går och köper mjölk. Här är ett urval av de titlar jag tycker känns intressanta:

Havsmannen av Carl Johan Wallgren
Falkenberg i början av 1980-talet. Den unga Nella har vuxit upp i samhällets utkant. Hennes yngre bror Robert är mobbad i skolan och Nella gör allt för att skydda honom. På så sätt hamnar hon i ekonomisk skuld till broderns värsta plågoande, som verkar vara i stånd till vad som helst. Hennes tidsfrist rinner snabbt ut. Men snart inträffar något överraskande, något som ändrar förutsättningarna för allt. En spännande, intensiv och vacker bok om syskonkärlek och svek – och om vardagens möte med det främmande och fantastiska.

Jag lever, pappa av Erik H Sønstelie och Siri Marie Seim Sønstelie
Siri är på sitt första AUF-läger på Utøya sommaren 2011. För Siri är ön precis det som statsministern Jens Stoltenberg kallat den, ett paradis. Ända tills en man klädd i falsk polisuniform går i land och börjar skjuta. Det är början på en sjuttio minuter lång mardröm för de 560 ungdomarna på ön. Paradiset förvandlas till ett helvete och Siri flyr för sitt liv över hala bergshällar och vassa klippor i jakten på ett gömställe. Hon blir beskjuten – men överlever. På land finns pappa Erik som slits mellan hopp och förtvivlan. Kommer dottern att överleva dramat som utspelar sig på ön mitt i Tyrilfjorden?

Ögonblicket av Douglas Kennedy
En vintermorgon anländer det, paketet som vänder upp och ner på Thomas Nesbitts värld. Thomas är en medelålders författare som dragit sig undan till det lantliga Maine för att finna sig själv efter ett långt äktenskap. Paketet är från en kvinna vid namn Petra Dussmann –­ en kvinna han hade ett passionerat förhållande med i kalla krigets Berlin på 1980-talet. Då Thomas öppnar paketet är det början på en resa in i det förflutna, till en tid då allt ställdes på sin spets när han träffade den undersköna Petra som var på flykt från diktaturens DDR. Ögonblicket är en kärleksroman med episka proportioner fylld av intensiv passion och mörka hemligheter.

Laglöst land av Håkan Östlundh
Viktor och Rafael har snart nått sitt mål: två miljoner kronor på ett konto i ett land långt borta där ingen ställer några frågor. Det är dags att lämna Sverige och Gotland för alltid. Men när mannen som har smugglat in det estniska amfetaminet som de har sålt på nätet hittas död, förvandlas drömmen om ett nytt liv till en kamp för livet på ett novemberkallt Gotland. Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen kallas in för att lösa mordet. Spåren efter den hänsynslöse mördaren blir allt tydligare. Ändå tycks de hela tiden ligga steget efter.

Så gott som död av Mark Billingham
Kommissarie Tom Thorne för en kamp mot klockan när en kollega tas som gisslan. Polisinspektören Helen Weeks är på väg till jobbet och stannar som alltid till hos den lokala tidnings- och tobakshandlaren. Innehavaren Akhtar som alltid brukar bjuda på ett vänligt leende och lite småprat är inte sig lik. Han låser plötsligt dörren, drar ner jalusierna och Helen Weeks och en annan kund blir kvar innanför. Han tar fram en pistol som han riktar mot dem och skriker ”Shut up or I will fucking kill you!”
Den desperate mannen är utom sig av sorg och vrede. Hans son, Amin, som satt inne för dråp, har hittats död i fängelset några veckor tidigare. Akhtar kräver nu att kommissarie Tom Thorne ska ta reda på vad som verkligen har hänt sonen, annars dödar han gisslan.

Livet är kort.

Read Full Post »

Decembersläpp från Månpocket

En bit in i december damp Månpockets nyhetsbrev ner i min inkorg. Som vanligt hittar jag en hel del godsaker bland månadens pocketutgivning, till exempel dessa:

Felicia försvann av Felicia Feldt
– En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått?
Och visst, jag förstår. Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning. Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om.
Felicia är nummer tre, sen blev de nio, fast en bror dog. Ändå en flock. Papporna blev fyra. Men bara en mamma. Världens bästa mamma? Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv. Och Felicia försvann, men ingen kunde säga hur.

Stina om Stina av Stina Lundberg Dabrowski
En snudd på havererad intervju med Catherine Deneuve blir en thriller och ett reningsbad för en intervjuare som trodde att hon sett och hört allt. Ocensurerat och insiktsfullt beskriver Stina Dabrowski sina yttre och inre resor i ett landskap befolkat av människor vi andra bara får se på tv. Hur känner man sig efter att ha blivit utslängd av regissören Ingmar Bergman? Var går gränsen mellan den djuplodande frågan och den kränkande? I Stina om Stina och konsten att intervjua får läsaren följa med in i de allra innersta rummen, både Stinas egna och de intervjuades.

Glasklart av Karin Wahlberg
Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra AT-tjänst på Oskarshamns lasarett. Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma avled och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin outredda bakgrund. Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död verkligen en olycka?
Claes Claesson har åkt till den lilla glasbruksorten Hjortfors med familjen för trivsamt och traditionsenligt valborgsmässofirande. Trängseln runt majbrasan tilltar och stämningen stiger. Men idyllen rämnar hastigt och mycket olustigt när man plötsligt känner doften av bränt kött och i ljuset från lågorna urskiljs så en makaber syn: en död manskropp.

Jag kan se i mörkret av Karin Fossum
Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende. På kvällarna går han hem till sitt hus, där han bor ensam och aldrig får besök. När han är ledig sitter han på en bänk i parken och iakttar olika personer med cynisk blick.
Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, en äldre man. Han bjuder hem Arnfinn och en vänskap utvecklas. Men en kväll kommer Riktor på Arnfinn med att stjäla pengar. Plötsligt brister något inom honom. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.
Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck.

Tistelblomman av Amanda Hellberg
Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med sällsam dragningskraft. I trakten viskas det om fasansfulla hemsökelser och snart visar det sig att Maja och Jack har skäl att oroa sig …
Tistelblomman är en blodisande och suggestiv spänningsroman, och den tredje fristående delen i den hyllade serien om Maja Grå.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på slottet – finis med Marie!

En kvinnas bästa ålder är 43.

Det konstaterade Marie Göranzon när hon hade sin dag, den dag som också blev säsongsavslutningen på SvT 1:s Stjärnorna på slottet. En underbar avslutning på en serie program som har varit helt fantastiskt bra TV-underhållning.

Fem fantastiska stjärnor har fått  arrangera var sin dag på slottet – på TV.

                                                                                                                                                       Marie Göranzon, östgöte så klart, bjöd verkligen på sig själv. Begreppet självironi fick en ny klang under programmets gång. Och just därför kändes det hela så äkta. Marie Göranzon är en fantastisk stjärna och en skådespelare med många strängar på sin lyra – självinsikt är en.

Många skratt blev det under kvällen, kanske mest när Marie Göranzon gör entré i en för dagen sydd röd sidenklänning, sjungades (nåja…) opera med Malena Ernmans röst från buskarna först. Sedan blir det så här:

Tänk dig en massa vackra rosor – och så kommer nån och klipper av allihopa…

Skratt blev det också när Marie Göranzon imiterar sin make, den inte helt okände Jan Malmsjö…

Men också tårar och vrede, framför allt när Lars Norén nämns. Denne regissör som sårat Marie Göranzon så djupt att hon inte kan tänka sig att titta på nånting han har regisserat.

Ett värdigt slut fick denna säsong av Stjärnorna på slottet – med tal och med en specialöversatt sång.

Jag väntar med spänning på nästa gäng stjärnor! Det här är riktigt bra TV!!!

Read Full Post »

Och så lite självömkan – med mera…

Ointresserade besökare behöver inte läsa nedanstående! Jag självömkar hur mycket jag vill på min egen blogg. 😆

Det har varit riktigt varmt idag. Och det är skönt. Men tyvärr har vi inte kunnat vara utomhus lika mycket som man skulle ha önskat. I morgon går Fästmön på sitt vikariat och då blir det bara ledigt på kvällarna. Samtidigt får hon de fyra kommande helgerna fria – och DET är härligt! Så i veckan som kommer blir det kanske lite kvällsdopp och annat.

Tyvärr har jag fått besvär med magen. Det är antagligen på grund av dundermedicinen jag har tagit mot hostan. Jag kan ta den några gånger, men sen är det kört. Fast så snart jag slutar ta den brukar magproblemen upphöra. Så har det inte blivit den här gången. Men kanske är det en kombination med de kroniska magsåren som spökar. Jag är i vart fall inte så dålig att jag måste ligga, utan far omkring som vanligt. Ont krut förgås inte så lätt, som sagt.

När jag var hemma en sväng idag på eftermiddagen såg jag en som verkligen ser mig som ont krut – med betoning på ont. Fast det får hon gärna göra, jag har inte så mycket till övers för flodhästar och liknande djur.

Flodhästar trivs i vatten. Och här också i gräs, uppenbarligen.

                                                                                                                                                          Jag orkar inte bry mig om sura människor som ger mig ”onda ögat” eller som vänder sig bort när vi möts. I stället försöker jag omge mig med positiva varelser som delar med sig av sin energi.

På onsdag hoppas jag att det blir ett energimöte! För du har väl inte glömt 100 000-fikat som du som läser den här bloggen är inbjuden till? Detta gäller förstås enbart de läsare som inte vill slå ihjäl mig! Det finns nämligen såna som gärna skulle vilja ge mig på moppo. Men kanske är ärlighet för svårt för dem. Mitt tips är att skaffa en boxboll och ta ut vreden på den. Och som sagt, du behöver ju inte läsa det jag skriver – det är ju ingen som tvingar dig…

Nåt att använda när man är lite arg på nån – i stället för att skada nån människa.

                                                                                                                                                                      På midsommarafton såg jag några jobb som jag tänker söka. Annars har det varit ganska tyst på jobbfronten. Eller jag har sökt några jobb, fått bekräftelse på ett par, inte alla, att mina ansökningar har kommit fram, och sen är det… tyst. I vart fall ska jag försöka få till några ansökningar i morgon.

Så blir det promenad, för nu är hostan nästan borta. Vidare ska jag över till Tokerian och handla middag. Anna och jag tänker oss en tur till Slottet i morgon för att vattna och då kan vi passa på att njuta lite där och äta utomhus i lugn och ro på kvällen.

Den här lilla gumman bor på Slottet.

                                                                                                                                                            Livet är ändå ganska gott, trots att jag inte har så stor lust eller möjlighet att tänka framåt. Jag är glad åt den värme jag känner från mina nära och den kärlek jag får av Anna.  Detta bär mig! Liksom vännen Jerrys ord idag – jag har inte riktigt hämtat mig än. Det var stora ord som värmde mig gott. För jag tycker nämligen rätt ofta att jag är ganska misslyckad som människa…

Read Full Post »

Utdraget. Del 39

Denna vrede han gick och bar på! Denna eldiga, vrede som ibland kunde ta sig utlopp i att han fick horn bakom ratten. Ty han levde aldrig ut sin ilska någon annanstans än i bilen. Därför blev han mången gång kritiserad för att han var alltför behärskad. I ett försök att lära om provade han motsatt förhållningssätt – det vill säga att visa alla känslor helt öppet, även vrede.

Då blev han slagen till marken, teoretiskt, inte fysiskt. Han uppfattades som helt galen och belades med munkavle. Ty det var så man agerade i maktens korridorer mot någon som inte passade in i de stöpta formerna.

Read Full Post »

Utdraget. Del 16

E hade en liten egenhet som inte var känd av så många. Men när den väl blev känd, upplevde de ”drabbade” den som snudd på en förbannelse, en utdrivning.

E var i grund och botten en mycket social varelse. Han tyckte om att föra diskussioner av olika art – på såväl hög nivå som lägre, allt beroende på sällskap, stämning och tillfälle. Detta var nog ett skäl till att han noga valde ut dem han ville bryta bröd med. Ty hans egenhet bestod i att inte dela måltid och bord med någon han inte kunde fördra. Han vägrade helt enkelt. Blev som ett tjurigt litet barn. Placerade sig vid ett annat bord.

Problemet var att ingen visste VEM han inte kunde fördra vid just det tillfället. Detta var naturligtvis en hemsk känsla för de närvarande. Men E höll hårt på detta. Hade en oförrätt drabbat honom var han dessutom otroligt långsint. Personen som sårat eller gjort honom illa fick ofta böja sig både en och två gånger bakåt för att återvinna E:s gunst. Det handlade inte om fjäsk, ty fjäsk fanns på listan över sådant E verkligen inte kunde fördra. Det handlade om att man åter igen måste förtjäna hans gillande. Eller att man helt enkelt skulle be om ursäkt.

Det som sårade E mest av allt var orättvisor. När man dömde folk efter det yttre och inte det inre. När somliga åtnjöt privilegier, medan andra, helt utan anledning, blev utan. Och eftersom det var de överordnades uppgift att bestämma vem som var gullegris respektive syndabock, vände sig E:s vrede ofta uppåt. Vad han inte insåg var att han slogs med väderkvarnar, att han slogs som David mot Goliat och att endast ett under hade kunnat rädda honom.

I sammanhanget blev då hans egenhet att inte dela bröd med sina fiender till stor nackdel för E. Detta för att han naturligtvis gick miste om väsentlig information som bjöds likt tillbehör till måltiden vid sådana tillfällen.

 

Read Full Post »