Inte alltid glasklart

Ett inlägg om osäkerhet och… sånt som är glasklart.

---

 

Långt ifrån glasklart… (De här glasen såg jag på Helping Hand för ett tag sen. De finns kanske kvar än.)

Det är verkligen inte alltid glasklart vad ett blogginlägg ska handla om när jag sätter mig och skriver. Ett av sätten jag använder bloggen till är nämligen att jobba med mitt skrivande. Genom att skriva, skriva, skriva utvecklas min ”talang” mer. Förhoppningsvis. Sen hade det kanske varit önskvärt för både mig och dig som läsare att det hände en massa spännande saker i mitt liv som jag kunde skriva om. De gör det inte. Det händer typ ingenting.

Så hade jag inte skrivit på egen hand hade både mitt skrivande och jag dött. Det viktiga för mig är inte att uttrycka mina åsikter, det är skrivandet i sig som är det väsentliga. Men häromdan läste jag en krönika signerad Erik Helmerson som handlade om åsiktskorridorer. Han hade tagit del av en uppsats författad vid Uppsala universitet. Författaren, Johan Floderus, hade undersökt

[…] människors vilja att uttrycka ”obekväma” åsikter under grupptryck. […]

Resultatet var inte så förvånande. Det visade att svaren på frågor som rörde till exempel invandring var mer olika sinsemellan när respondenterna fick vara anonyma. När de inte längre kunde vara anonyma låg både svar och åsikter närmare det som anses som norm.

Längre ner i krönikan kommer Erik Helmerson fram till att Sverige är fullt av åsiktskorridorer, men också att svenskarna tycks vara helt besatta av att diskutera vad man får diskutera. Dessutom finns här en konsensuskultur, menar Erik Helmerson. I ett land som Sverige ser han flera åsiktskorridorer som aldrig möts och det är det som är åsiktshotellet i rubriken till hans krönika. Det han önskar är att flera av gästerna på detta hotell kom ner till foajén och baren, där det ju är både trevligare och högre i tak.

Åsiktskorridorer? Nej, en bordstablett, faktiskt.

Inte har jag nåt emot att diskutera saker och ting. Men ibland tycker jag att diskussionerna går ner på nivåer som jag bara blir trött av. Det finns nämligen såna som läser vartenda ord jag skriver här, analyserar det och tycker om det. Fine, det får du gärna göra. Glöm bara inte bort att du endast får utvalda glimtar här. Du vet inte allt om mig. Och när du angriper min person eller talar om för mig hur jag ska leva mitt liv i stället för att diskutera ämnet jag skriver om blir det svårt eftersom du inte har alla fakta. Vidare är jag av den åsikten (!) att det blir smått löjligt när allt jag skriver ska dissekeras och diskuteras. Skit samma om det handlar om mammas gamla strumpor så har somliga åsikter (!) om detta! Det går för långt, helt enkelt.

En annan sak är anonyma kommentarer. Nu är detta inte en professionell blogg utan en privat, men jag har samma regler som en tidning när det gäller kommentarer och insändare: du får gärna vara anonym, men ”redaktionen”/bloggskribenten måste veta vem du är. Det kan räcka med att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret eller en verifierbar IP-adress. Den som inte gör det får inte sina kommentarer publicerade här. Administrationsskorpionen testar och sorterar bort direkt. Jag läser inte dessa bortsorterade kommentarer, det har jag andra som gör åt mig, men de sparas och vissa av dem sänds vidare på grund av sitt innehåll.

Att också förstå i sammanhanget är att rätten att kommentera här inte är nån automatisk rätt du som läsare får. Det är en rättighet jag som bloggskribent tilldelar dig. Jag har också full makt att ta den ifrån dig. Passar inte galoscherna – läs andra bloggar, inte min! DETTA är fullkomligt glasklart.

Passar inte galoscherna – gå nån annanstans!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vill du läsa mitt inlägg ”Glasklart rörigt”?

Ett inlägg om ett inlägg.

---

 

Glasklart?

Det svänger snabbt i tillvaron. Jag brukar nästan aldrig lyckas, men i morse gjorde jag det: jag somnade om efter jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Och jag sov som en sten i över två timmar. Det var precis det jag behövde efter att kropp och hjärna har gått på högvarv sen i fredags. Nu har jag landat i den tillvaro som är min igen. Den där glasklara, där målen är satta högt och delmålen prickas av ett efter ett…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Din e-postadress syns inte utåt, för andra läsare.

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Glasklart rörigt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Vill du läsa mitt inlägg ”Glasklart… eller?” ?

Ett inlägg om ett inlägg.

---

 

Nu kom regnet!

Sista draget med skrapan var taget, sista gnussandet på en irriterande rand utfört när regnet kom. På mina nyputsade fönster. Ja ja, de är i alla fall rena både på utsidan och insidan och emellan. Skönt att ha det gjort så att jag kan ta tag i andra saker idag som behöver bli lika klara som glasen i mina fönster…

 

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina övriga uppgifter inte är falska eller felaktiga!!!

Nytt lösenord är nyligen utskickat via e-post till alla på sändlistan! Har du inte fått det? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Glasklart… eller?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Vill du läsa mitt inlägg ”Bomber och remmar…”?

Ett inlägg om ett inlägg.

---

 

Fokus på sånt som komma skall…

Igår slog det ner en bomb på köksbordet i Himlen. Ja, eftersom vi befinner oss här var det ingen bombbomb. Utan en  god bomb. Idag hade jag behövt lägga på en rem om jag hade kunnat. I stället fick jag fokusera på sånt som är glasklart och sånt som komma skall…

 

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Då skickar jag det till dig via den e-postadress du en gång angav för att få kommentera. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina övriga uppgifter inte är falska eller felaktiga!!!

Nytt lösenord är nyligen utskickat via e-post till alla på sändlistan!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Bomber och remmar…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

On top of things..?

Ett inlägg om snälla människor och dumma, fast i förtäckta ordalag, det vill säga både småländska och värmländska – förutom den sedvanliga östgötskan.

 

On top of things..? Hur som helst ljusare än förra veckan när jag skulle åka hem.

Om en Toffla väl bestämmer sig, så kan ingen komma åt henni. Energislukarna hålls kort och de med goda energier välkomnas. Inte vet jag om jag har varit på topp, precis, idag, men jag har ändå känt att jag har varit on top of things. Det vill säga haft kontroll. Hyfsat.

Idag var det lite nyheter som skulle släckas och några som skulle tändas. Oklart om en del. Jag pressade på för ett svar och agerade sen efter det. Fick en massa konstiga frågor flera gånger under dan. Kändes nästan som nån sorts test. Vilken tur att jag inte har sökt jobb idag! (Hittade ingen annons.)

Det skulle visa sig att solen tittade fram idag. Alltså inbjöd jag M för en lunchpromme och därefter lunch. Vi gick en lite längre sträcka än sist och pratade jobb och annat. Lunchen intogs på ett av Sveriges Harrys. Maten var OK, jag åt panerad spätta, kokt potatis och hyfsat med grönt till.

Glasklart ett gott hjärta.

Så skönt det är att det finns nån som man kan tala helt öppet med! Nån som både lyssnar och delar med sig av sina egna… irritationsmoment. Det känns som om skallen blir rejält rensad, faktiskt, och då inte bara av frisk luft och ljus utan också av nån som fattar. Glasklart. Tyvärr för min del slutar M tidigare än jag slutar. M jobbar bara några dar in i mars, medan jag blir kvar mars ut. Vem ska jag sen andas med? Ställer jag mig utanför mig själv gläds jag för M:s skull. Åt den kommande, fina utmärkelsen och åt nya jobbet som verkar vara väldigt nära.

Min dag avslutades med ett besök nere hos pojkarna på IT. Ja, det är bara killar som jobbar där, tror jag. Och de är bra! Jag har ett ärende ihop med min favorit-kille och det känns skönt att vara säker på att han kan lösa problemet. I morgon bitti kommer en annan kille upp och kikar på min dator. Datorn är nämligen väldigt trögstartad och jag har inte många prylar varken på skrivbordet eller profilen.

Av infektionen märks inte ett dyft, mer än att jag är trött, förstås. Alltid trött… Kan inte säga annat än att jag är liiite avis på Fästmön som har tagit ledigt den här veckan för att tillbringa tid med sportlovande son. Men hon är så värd ledig tid och pojken och hans mamma behöver göra saker tillsammans. Sen vet jag att hon också ska in till jobbet i alla fall en dag den här veckan.

Strax några mackor, därpå en surfrunda bland mina Kickor & Pluttar och slutligen lite TV. Längtar redan efter mina tre böcker som jag beställde igår! Bara en deckare, förresten.

En måste unnä sä littä, göttä sä littä,

som ho sa, ho Tabita, eller vad hon nu heter…

Jag köper böcker när jag unnar mig nånting, men vad gör DU??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Decembersläpp från Månpocket

En bit in i december damp Månpockets nyhetsbrev ner i min inkorg. Som vanligt hittar jag en hel del godsaker bland månadens pocketutgivning, till exempel dessa:

Felicia försvann av Felicia Feldt
– En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått?
Och visst, jag förstår. Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning. Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om.
Felicia är nummer tre, sen blev de nio, fast en bror dog. Ändå en flock. Papporna blev fyra. Men bara en mamma. Världens bästa mamma? Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv. Och Felicia försvann, men ingen kunde säga hur.

Stina om Stina av Stina Lundberg Dabrowski
En snudd på havererad intervju med Catherine Deneuve blir en thriller och ett reningsbad för en intervjuare som trodde att hon sett och hört allt. Ocensurerat och insiktsfullt beskriver Stina Dabrowski sina yttre och inre resor i ett landskap befolkat av människor vi andra bara får se på tv. Hur känner man sig efter att ha blivit utslängd av regissören Ingmar Bergman? Var går gränsen mellan den djuplodande frågan och den kränkande? I Stina om Stina och konsten att intervjua får läsaren följa med in i de allra innersta rummen, både Stinas egna och de intervjuades.

Glasklart av Karin Wahlberg
Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra AT-tjänst på Oskarshamns lasarett. Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma avled och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin outredda bakgrund. Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död verkligen en olycka?
Claes Claesson har åkt till den lilla glasbruksorten Hjortfors med familjen för trivsamt och traditionsenligt valborgsmässofirande. Trängseln runt majbrasan tilltar och stämningen stiger. Men idyllen rämnar hastigt och mycket olustigt när man plötsligt känner doften av bränt kött och i ljuset från lågorna urskiljs så en makaber syn: en död manskropp.

Jag kan se i mörkret av Karin Fossum
Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende. På kvällarna går han hem till sitt hus, där han bor ensam och aldrig får besök. När han är ledig sitter han på en bänk i parken och iakttar olika personer med cynisk blick.
Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, en äldre man. Han bjuder hem Arnfinn och en vänskap utvecklas. Men en kväll kommer Riktor på Arnfinn med att stjäla pengar. Plötsligt brister något inom honom. En livslång, inkapslad vrede flammar upp.
Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck.

Tistelblomman av Amanda Hellberg
Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med sällsam dragningskraft. I trakten viskas det om fasansfulla hemsökelser och snart visar det sig att Maja och Jack har skäl att oroa sig …
Tistelblomman är en blodisande och suggestiv spänningsroman, och den tredje fristående delen i den hyllade serien om Maja Grå.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mejl från en av mina favoriter!

För ett tag sen skrev jag om boken Matthandlare Olssons död av min favoritförfattare Karin Wahlberg. Jag var rätt gnällig och irriterade mig på alla korrekturfel. Men vänliga Karin Wahlberg skrev ett mejl till mig trots att jag var så petig…

Bra men full av korrfel.

Och i början av mars skrev jag om Karin Wahlbergs senaste deckare, Glasklart. Karin Wahlberg är en smart författare. Hon inte bara skriver, hon läser. Och hon läser vad folk tycker om hennes böcker – och hon tar sig tid att skriva några rader per mejl. Bättre marknadsföring av sig själv kan man nästan inte göra! Alldeles nyss läste jag följande mejl, något redigerat av mig:

Tofflan!

Ego-surfade just och fann att du läst min senaste ”Glasklart”. Du skrev många snälla saker om den och gav den tofflor i övermått. Och jag blev väldigt glad.

Det var inte heller så många korrfel i denna som i Matthandlaren. Jag sa till på skarpen på förlaget så den är noga genomgången. Det var ju bl andra du som noterade de myckna felen. 

Hälsningar

Karin Wahlberg

Att skriva till sina läsare innebär många plus-tofflor, Karin Wahlberg! TACK! Och så har du svar via mejl, förstås! För jag är en artig toffla som tycker att det hör till vanligt hyfs att besvara brev – och mejl.

Den var skitbra och hade (nästan) inga korrekturfel!

Read Full Post »