Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Glasklart… eller?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Att leva och dö som Joe Strummer

Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro kom inte i min ägo förrän den kommit ut i pocket. Men det spelar ingen roll, det är innehållet som är viktigt och den var värd att vänta på. Tack, Fästmön, för julklappen 2011!

Värd att vänta på!

Bokens jag återvänder till Göteborg och de gamla polarna för att en av dem har dött. Frank Öster har både levt och dött som Joe Strummer i The Clash. Kompisarna bestämmer sig för att dra ihop sitt gamla band The Christer Petterssons och lira på begravningen. Under tågresan passerar det som har varit för jaget – en kille som levt på socialbidrag och som inte haft nån större framgång med förhållanden. Och så småningom flyter dåtid och nutid ihop. I Göteborg, som sagt.

Det här är en grabbig bok. Den handlar om fylla, polare, pissa i handfat och svårigheten att komma nån av motsatta könet nära. Den handlar också om vänskap och relationer och en mans långsamma mognande. Det är vad jag tror, i alla fall. För kvinnorna i boken är bifigurer och skymtar endast då och då. Samtidigt är det kvinnorna som gör det möjligt för pojken att bli man, så att säga.

Jag gillar den här boken. Jag gillar Marcus Birros ibland lite staccatoartade sätt att skriva. Boken är lättläst även om det den handlar om inte är några lätta teman. Bara det att begrava en vän… Men det kan hända vem som helst i morgon eller varför inte nu. Och då kanske vi också drar ihop nåt gammalt kompisgäng och lirar en av de där fruktansvärda låtarna jag eller nån annan skrev som tonåring…

Detta är inte en roman i Nobelprisklass, men av mig får den högt betyg!

Read Full Post »

Ja se karlar…

Jag kan inte låta bli att höja på ögonbrynen, dem jag alltså inte rivit av mig med silvertejp än. (Hett internt modetips i familjen.) Uttrycket

Ja se karlar…

är det som dyker upp i skallen när jag läser om Marcus Birros tjolahopp i Dagen . Men hallå! Om du skriver nånting så provocerande, Marcus Birro, då får du räkna med att alla inte håller med. Ställ undan den där tjurige lille pojken och ägna dig åt att skriva böcker och krönikor som inte är homofoba. För det är du jäkligt bra på! (Och oavsett vad jag tycker om dina åsikter, Marcus Birro, så läser jag din senaste bok just nu och tänker recensera den för det verk den är, inte för vad jag tycker om dig! Lita på det!)

Daniel Grahn, ansvarig utgivare på Dagen, försvarar Marcus Birro och menar att tidningen inte tänker ge vika för näthatet. Han skriver bland annat :

[…] Som ansvarig utgivare menar jag att det skulle vara ett förfärligt nederlag om ”näthatet” tvingar oss att förlora Birro. […]Att förlora Birro i Dagen, innan vi ens hunnit börja jobba ihop, är otänkbart. […]Vi svenskar vill gärna vara toleranta och vidsynta, men när det kommer till en kändis som tror på Gud, ja då krymper respekten till ett knappnålshuvud. Skrämmande! […] På 24 timmar har Marcus Birro lyckats skapa mer rabalder än jag personligen lyckats med på tio år. […]

För mig handlar protesterna mot Marcus Birro inte om näthat utan det är just protester mot hans åsikter. Att ansvarig utgivare för Dagen eldar på Marcus Birro och börjar ta upp näthat förstår jag inte. Om Marcus Birro tillåts ha åsikter ska väl ”alla andra” tillåtas ha det också. Eller..? Sluta att göra skillnad på skit (media, bloggare med flera) och pannkaka (kändisar). För övrigt kan jag inte låta bli att undra om Daniel Grahn är släkt med Bo Grahn som ständigt och jämt försöker skriva homofoba kommentarer på min blogg..? Såna kommentarer publiceras inte, för det är Näthat med stort N.

Sen kan jag ju inte hjälpa att skriva ett par rader om Håkan Ljugholt, f’låt Juholt. Media med flera är rätt taskiga mot honom just nu, men ärligt talat, är det inte dags för lite självinsikt och lämna partiledarposten? Till och med partiorganet (mer eller mindre) Pravda rapporterar att man diskuterar Juholts framtid. Det kan inte vara möjligt att nån har nåt förtroende kvar för en person som flera gånger bevisligen inte har talat sanning.

Read Full Post »

Tomas Tranströmer, Marcus Birro, Magnus Betnér och andra Banditer

I eftermiddags blev det så klart att årets Nobelpristagare är en svensk, Tomas Tranströmer. En mycket värdig pristagare, anser jag. Men det tycker förstås inte alla. Plötsligt har Dagens Nyheter, till exempel tyckt att det är lämpligt att diskutera huruvida Tomas Tranströmer är värd priset. Då är det inget snack om låsta kommentarsfunktioner på medias hemsidor… Dubbelmoral, eller?

På radion i bilen hem diskuterade en programledare pristagaren. Han hade aldrig hört talas om Tomas Tranströmer och han tänkte minsann aldrig läsa honom. I stället för ett litteraturpris borde det instiftas ett teknikpris. Eh… ett teknikpris? Teknik – bygger inte de flesta andra prisen på olika sorts teknik och naturvetenskap? Vad är det för fel med ett pris i ren humaniora? Jo, resonerade den unge radiomannen med salvelsefull stämma,

författare har ju liksom inte gjort nånting för världen!

Behöver jag säga att jag bytte kanal och starkt överväger att sluta lyssna på Bandit..? Musiken är helt OK, men puckona där emellan…

Häromdan var det rolighetsminister Betnér som ondgjorde sig över Marcus Birro. Du minns väl Marcus Birros utspel om att han tänkte aspirera som kandidat till partiledarposten hos Kristdemokraterna – och sen slutade han aspirera men blev ändå av med programledarposten på TV4. Då satt Magnus Betnér och raljerade över hur lättkränkt Marcus Birro är och undrade vad han Birro tänkte sluta göra nu:

För han slutar ju alltid med nånting – blogga eller twittra eller så – när han blir kränkt. Eller också flyr han utomlands.

Samme Betnér tog några timmar senare ställning för Marcus Birro. Kan nån fatta? Snacka om att vända kappan efter vinden! Men det var det ju för övrigt inte bara Magnus Betnér som gjorde…

Jag menar inte att man ska vara rigid och inte kunna ändra åsikt, men att ena stunden sitta och raljera en längre stund i radion om Marcus Birro – och sen tycka synd om honom för att TV4 är så taskiga… Det är lite konstigt för mig…

Vad tycker jag då?

• Tomas Tranströmer är en mycket värdig Nobelpristagare, det skrev jag redan inledningsvis.
• Dagens Nyheters diskussion om Tomas Tranströmers värdighet känns dubbelmoralisk med tanke på att media nyligen diskuterat kommentarsfunktionens vara eller inte vara. För att inte tala om hur ovärdig diskussionen känns…
• Magnus Betnér… ja, jag begriper mig inte på honom. Kappvändare? Vindfågare? Rolig? Eller?
• Marcus Birro. Duktig skribent, jag älskar hans krönikor. Men lättkränkt, som en liten pojke. Och lite får man nog tåla när man har åsikter. (Jag gissar att jag får en massa skit för det här inlägget, till exempel. Fast jag tänker inte sluta blogga för det. Inte just nu, i alla fall och inte av det skälet.)
• TV4. Jag tycker att man gjorde rätt. Låt oss åtminstone få tro att programledarna är partipolitiskt obundna. Tyvärr är ju Marcus Birrot bränd nu då, eftersom han hade planer på en politisk karriär och berättade öppet om dem.

För att det här inlägget inte ska sluta i en negativ ton kommer här min favoritdikt av Tomas Tranströmer, C dur:

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden –
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.

En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

Read Full Post »

Lämna mig inte

I natt läste jag ut en vidunderlig liten bok. Stieg Sæterbakkens bok Lämna mig inte var en gång ett lästips jag plockade upp från Marcus Birro! Marcus Birro, vars krönikor jag älskade, men som jag inte läser längre. Varför? Därför att han gav upp och drog från Sverige när det blåste för snålt och jag tappade lite tro på honom samtidigt som jag förstod varför han drog… Hur som helst, detta var en av böckerna som presentkortet jag fick av Rippe till födelsedagen gick till. TACK!

En vidunderlig liten bok.

                                                                                                                                                              Den här boken börjar lite i fel ände – slutet. En kärlekshistoria som har tagit slut, en ung kvinna har lämnat sin unge man därför att han helt enkelt inte går att leva med. Genom berättelsen förs vi bakåt i tiden och inser VARFÖR han inte går att leva med. Via svartsjuka hamnar vi i svek och tillvarons svarthet. Mobbning. Utsatthet. Ett litet HBTQ-tema också. Ja det låter mycket och kanske rörigt, men det hela blir faktiskt ganska logiskt – trots allt.

För att orka läsa den här boken måste man vara stark. Jag klarde inte av att läsa mer än några sidor v de 239 åt gången för att den berörde mig så starkt. Jag tilltalas emellertid av bokens yttre – det lilla formatet, typsnittet (som jag tror är en Garamond-sort) och pagineringen, som ligger i mitten av marginalen i stället för i botten på sidan eller uppe i övre kanten. Skitnyggt!

Jag ger inte högsta betyg, för boken är lite rörig bitvis och vissa delar har jag svårt att foga samman. Men högt betyg blir det!

Read Full Post »

Marcus Birro drar

Jag förstår inte vad det är som är så intressant med Marcus Birro, men nu basunerar kvällstidningarna ut att han flyr från Sverige på grund av näthatet. Jag fattar inte riktigt heller vad det är som gör att så många retar sig så på Marcus Birro att de skriver att de hatar honom eller att han är helt jävla sjuk i huvet. Känner de Marcus Birro? Har de ens träffat Marcus Birro?

Så här ser Marcus Birro ut. Bilden är lånad från huvudet i hans blogg i Corren.

                                                                                                                                                         För mig är Marcus Birro en skribent. En skribent vars krönikor och blogginlägg jag läser. Texter som ofta hittar långt in i mig och drar fram starka känslor. För Marcus Birro blottar verkligen sig själv i många texter, han lägger ut sitt hjärta, sina innersta känslor till allmän beskådan. Det är så modigt!

Däremot delar jag inte alla av Marcus Birros åsikter eller intressen. Hans framträdanden i två populära TV-program genererade i en massa påhopp från höger och vänster – och Marcus Birro själv hoppade också på. Men ändå. Var det inte lite avundsjuka? Ärligt? Fotboll, svensk ELLER italiensk, intresserar mig inte heller. Men Marcus Birro är intresserad.

När en recensent i Norrköpings tidningar rackar ner på Marcus Birro som person i stället för på det Marcus Birro skrivit, boken som skulle recenseras… I det läget förstår jag att Marcus Birro slutar blogga för den tidningen. Det finns en gräns för hur mycket skit en man kan ta.

Marcus Birro utsätts för ”en incident” vid Klara kyrka. Han twittrar och skriver krönika om det. Genast blir han den största idioten som går i ett par skor. För rullstolsburna, en del, i alla fall, kan faktiskt gå och fattar inte Marcus Birro det??? Dessutom skriver han rasistiskt om några män som står bredvid. Men hallå! Marcus Birro är väl själv inte svensk? Och varför, VARFÖR skriver/reagerar ingen i stället på att TV3 inte är klok i hela sitt jävla huvud som utsätter Marcus Birro och andra för sin så kallade humor???

Marcus Birro skriver idag i sin blogg i Corren om den kommande flytten (flykten) till Italien. Detta blåser kvällstidningarna upp. Bara det att Marcus Birro skrev redan i början av året i sin blogg i Corren att han och familjen planerade att flytta till Rom i vår i några månader. Detta var alltså FÖRE händelserna vid Klara kyrka och det som därpå följde.

Media har åter tappat ett antal gram av mitt förtroende. Eller säg så här: Tro inte att allt du läser i tidningen/ser på TV är sant. Oavsett om man gillar Marcus Birro eller inte. Jag kan inte uttala mig om huruvida jag gillar honom eller inte för jag känner honom inte. Däremot vet jag att jag har gråtit till mycket av det han har skrivit och att jag INTE delar en del av hans åsikter. Men att säga att han är dum i hela sitt jävla huvud, det är baske mig att gå för långt. Och att utsätta honom för TV3-humor av detta slag, det är bara totalt smaklöst. Totalt smaklöst.

Read Full Post »

En kall dag

Även en kall dag behöver man gå ut. För min del var det för att posta brev. Och inhandla kvällstidning så jag kunde läsa Marcus Birros krönika samt TV-bilaga. Himlen var alldeles blå och solbrillorna åkte på eftersom solen gnistrade i snön.

Ett litet plan avtecknade sig – eller dess rök, snarare – mot den blåa vinterhimlen.

                                                                                                                                                        Jag stegade mot Tokerian och solen lyste som ett eldklot på himlen. Verkligen tur att jag hade kommit ihåg solbrillorna!

En solig vinterdag var det idag!

                                                                                                                                                        Passade på att fota mig själv lite också, som den linslus jag är (not!).

Fotografen, likt en Michelingubbe i sin dunjacka, avtecknar sig svart mot den vita snön.

                                                                                                                                                        Snö, ja… Det har vi fått massor, som synes. Och jag är inte särskilt förtjust. Men lite vacker är den allt när man vänder sin tejpade mobilkamera neråt…

Lite vacker är snön, ändå.

Read Full Post »

Marcus Birro – in my heart

Det är så många som tycker saker om Marcus Birro. Det är så många som tycker att han är på ett visst sätt. Det är så många som tycker – trots att de inte känner honom alls. Och nu ska jag tycka om Marcus Birro. Jag ska tycka OM Marcus Birro.

Jag följer Marcus Birros blogg sen ganska lång tid tillbaka. Och jag missar aldrig hans krönika i en av kvällsblaskorna. Det är hans skrivande jag bara älskar. Hans sätt att så naket och öppet återge det han känner och tänker kan inte annat än gripa tag om ens hjärta. Dagens krönika handlar till exempel om att det blir en vit jul med barnen. Läs den! 

Ett tag ploppade Marcus Birro upp överallt, framför allt på TV. Jag tittar varken på fotboll eller på Lets dance, inte heller på På spåret. I det ena programmet blev han kallad dålig förlorare, i det andra hånad för att han vann. Sen kom hans senaste bok ut, Att leva och dö som Joe Strummer. Nu sist har han gjort en drömturné med Wayne Hussey. Och så har han gjort slut med Norrköpings Tidningar efter en taskig recension av hans bok. Den recensionen VAR taskig. Jag har inte läst boken, jag har inte läst nåt annat av Marcus Birro än hans underbara krönikor, men kritikern recenserade Marcus Birro, inte hans bok. Jag tycker (!) att Marcus Birro gjorde rätt som slutade blogga hos Norrköpings Tidningar.

Marcus Birros senaste bok finns på min önskelista.

                                                                                                                                                       Många tycker saker om Marcus Birro. Han är si, han är så. Frågan är hur många av alla tyckare som känner honom. Jag har noterat en känslig själ. Jag har noterat en känslighet mot kritik. Inte för att jag vet vad denna känslighet kommer av, men om jag går till mig själv handlar MIN känslighet om vad jag har med mig i mitt bagage. Att ständigt bli påhoppad under perioder av sitt liv sätter sina spår.

Med detta inlägg ville jag säga främst fyra saker:

• Läs Marcus Birros krönikor i Expressen/på nätet.
• Ja, jag vill läsa hans nya bok.
• Tro inte att du känner Marcus Birro.
• Marcus Birro – in my heart – för det han skriver!

Read Full Post »

Idag är snart Igår och blir I morgon

Så har även den här dan snart passerat. Inte har det hänt särskilt mycket idag. Fick ha Fästmön hos mig på förmiddagen, men klockan 13 skulle hon vara på jobbet. Och där blir hon till klockan 20 i kväll.

Det är säkert många som undrar hur en sån som jag får dagarna att gå. Tja, ibland får jag liksom inte det. Idag passerar och blir till Igår. Kan inte påstå att det är särskilt ofta jag längtar efter I morgon heller…

När jag hade skjutsat Anna till jobbet stannade jag till vid ICA Heidan och inhandlade en bit västerbottenpaj till middag samt sedvanlig kvällstidning med tillhörande TV-bilaga. Jag köper den ju alltså VARJE onsdag för då kommer TV-bilagan, som jag anser är den bästa i sin genre, plus Marcus Birros krönika. Rätt förutsägbar är jag väl, så där.

Nä, jag var varken i kvällsblaskan eller i TV-tidningen idag heller! 😀

                                                                                                                                                         Strax innan avfärd ringde en person från mitt förflutna och det känns bara som om det har gått för lång tid för att ta upp nån tråd igen. Första försöket gjordes för ett halvår sen och eftersom det inte har lyckats hittills känns det bäst att lägga ner. Förbannar emellertid mig själv för att jag inte har stake nog att säga det rakt ut i mobilluren utan gör nån sorts omskrivning. Fegt av mig!

Tillbringade sen eftermiddagen med att glo på en film och samtidigt stryka. Känns bra att få undan all ren tvätt – det var liksom utställning i gästrummet… Och den som känner mig vet att jag har rätt trist klädsmak.

Har suttit en stund vid datorn och surfat runt. Alla verkar så förbaskades upptagna, jag är inte upptagen ett dugg. Skickade nyss ett sms till Slaktar-Pojken eftersom vi bland annat tänkte ta en tur ut till Himlen i Förorten under morgondagen när Anna är ledig. Då brukar vi äta tillsammans med Johan och ibland, när vi får veta vad som behövs, fyller vi också på förråden. Ännu har det inte kommit nåt svar, så vi får väl se.

Tänkte micra pajbiten nu och sätta mig en stund med Den Jobbiga Boken – skulle vilja avsluta den innan jag åker till mamma på söndag, för jag känner att jag mår rätt dåligt av den. Men jag är ju en sån som inte ger upp så lätt…

Read Full Post »

Dags för en listjävel till: 25 frågor om böcker

1. Fem böcker som jag tror kan ge andra bra läsupplevelser?
   Göran Tunströms Juloratoriet, Bibeln, Gradvall, Nordström x 2 samt Rabes Tusen svenska klassiker, Goethes Den unge Werthers lidanden och Anne Franks dagbok.
2. Fem böcker jag ångrar att jag har läst?
   Gregory David Roberts Shantaram, Kitty Sewells Iskallt budskap, Carina Rydbergs Den som vässar vargars tänder, Janne Olssons Stockholms-syndromet och kanske den där übertjocka boken om Mao.
3. Fem bra svenska nu levande kvinnliga deckarförfattare?
   Karin Wahlberg, Anna Jansson, Åsa Larsson, Carin Gerhardsen och Mari Jungstedt.
4. Fem bra svenska nu levande manliga deckarförfattare?
   Mons Kallentoft, Johan Theorin, Kjell Eriksson, Håkan Östlundh och Roslund & Hellström. 
5. Fem bra svenska nu levande kvinnliga författare?
   Karin Brunk Holmqvist, Birgitta Andersson, Birgitta Stenberg, Majgull Axelsson och Sara Lövestam.
6. Fem bra svenska nu levande manliga författare?
   Alex Schulman, Mats Strandberg, John Ajvide Lindqvist, Jonas Gardell och … äh, kommer inte på nån som jag har läst, men jag är nyfiken på Marcus Birro!
7. Fem bra icke svenska nu levande författare?
   Karin Fossum, Unni Lindell, Anne Holt, Harlan Coben, Anne B Ragde och Jacqueline Winspear. Äh, det blev ju sex stycken…
8. Fem läsvärda böcker som är rätt självbiografiska?
   Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Jessica Anderssons och Lena Katarina Swanbergs När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var av, Birgitta Anderssons Blondie, Alex Schulmans Skynda att älska och Henrik Petterssons Jehåvasjäveln. 
9. Fem mest önskade just nu?
   Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqivst, En liten bok om ondska av Heberlein, Drömmen förde dig vilse av Anna Jansson, Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro och Underbara dagar framför oss: En biografi över Olof Palme av Henrik Berggren. Och så Christina Stiellis bok Jag älskar dig inte! F*n, det blev sex, juh…
10. Den här skulle jag vilja ge bort till en vän:
    Bibeln på mitt sätt av Annika Borg. 
11. Den här skulle jag vilja ge till min kära:
    Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer.
12. Den här skulle jag vilja ge till ett födelsedagsbarn:
    Bajsboken!
13. En seriebok jag rekommenderar:
    Jag är din flickvän nu av Nina Hemmingsson.
14. Som barn läste jag:
    Bullerbyböckerna av Astrid Lindgren, Teskedsgumman av Alf Pröysen och Enid Blytons Fem-böcker, förstås!
15. Mina föräldrar läste som barn:
    Pappa läste Bill-böckerna av Richmal Crompton och mamma läste Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström.
16. Författare jag är nyfiken på:
    Marcus Birro, Mario Vargas Llosa, Glenn Forrestgate och Stig Saeterbakken.
17. När jag läste de här skrattade jag högt:
    Karin Brunk Holmqvists böcker, Benjamin Jacobsens böcker om farmor och fru Hatts karaktärsskildringar från verkligheten!
18. När ger jag helst bort en bok:
    I present, i julklapp, till nån som är sjuk, till nån som behöver uppmuntran, till nån som behöver ”lära sig” nåt… Det finns ALLTID osaker att ge bort en bok!
19. Bokskatt?
    Om du menar moms på böcker så tycker jag nej alternativt sänk. Och mer pengar ska gå till författarna!!!
20. Bokskatt i egna hyllan?
    Jag älskar ALLA mina böcker högt och rent.
21. Favoritdiktare?
    Gustaf Fröding, förstås! WH Auden har gjort en del fint, Karin Boye, Göran Palm…
22. Fem klassiker som en ung vuxen inte ska missa:
    Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Brott och straff av Fjodor Dostojevskij, Bibeln, Tusen och en natt och Den unge Werthers lidanden.
23. Några läsvärda européer som jag hittills inte nämnt?
    Sofi Oksanen, Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic, Hanne-Vibeke Holst…
24. Några andra författare som inte får glömmas bort:
    Anton Tjechov, Paulo Coelho, Stieg Larsson…
25. Till sist: Elisabet Höglunds En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar ELLER Bimbo Bingo Rimérs En flickfotografs bekännelser?
    Elisabet Höglund, så klart!

Read Full Post »