Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘småländska’

Ett inlägg om snälla människor och dumma, fast i förtäckta ordalag, det vill säga både småländska och värmländska – förutom den sedvanliga östgötskan.

 

Träd med fågelbo i skymningen

On top of things..? Hur som helst ljusare än förra veckan när jag skulle åka hem.

Om en Toffla väl bestämmer sig, så kan ingen komma åt henni. Energislukarna hålls kort och de med goda energier välkomnas. Inte vet jag om jag har varit på topp, precis, idag, men jag har ändå känt att jag har varit on top of things. Det vill säga haft kontroll. Hyfsat.

Idag var det lite nyheter som skulle släckas och några som skulle tändas. Oklart om en del. Jag pressade på för ett svar och agerade sen efter det. Fick en massa konstiga frågor flera gånger under dan. Kändes nästan som nån sorts test. Vilken tur att jag inte har sökt jobb idag! (Hittade ingen annons.)

Det skulle visa sig att solen tittade fram idag. Alltså inbjöd jag M för en lunchpromme och därefter lunch. Vi gick en lite längre sträcka än sist och pratade jobb och annat. Lunchen intogs på ett av Sveriges Harrys. Maten var OK, jag åt panerad spätta, kokt potatis och hyfsat med grönt till.

Hjärta vid vattenglas

Glasklart ett gott hjärta.

Så skönt det är att det finns nån som man kan tala helt öppet med! Nån som både lyssnar och delar med sig av sina egna… irritationsmoment. Det känns som om skallen blir rejält rensad, faktiskt, och då inte bara av frisk luft och ljus utan också av nån som fattar. Glasklart. Tyvärr för min del slutar M tidigare än jag slutar. M jobbar bara några dar in i mars, medan jag blir kvar mars ut. Vem ska jag sen andas med? Ställer jag mig utanför mig själv gläds jag för M:s skull. Åt den kommande, fina utmärkelsen och åt nya jobbet som verkar vara väldigt nära.

Min dag avslutades med ett besök nere hos pojkarna på IT. Ja, det är bara killar som jobbar där, tror jag. Och de är bra! Jag har ett ärende ihop med min favorit-kille och det känns skönt att vara säker på att han kan lösa problemet. I morgon bitti kommer en annan kille upp och kikar på min dator. Datorn är nämligen väldigt trögstartad och jag har inte många prylar varken på skrivbordet eller profilen.

Av infektionen märks inte ett dyft, mer än att jag är trött, förstås. Alltid trött… Kan inte säga annat än att jag är liiite avis på Fästmön som har tagit ledigt den här veckan för att tillbringa tid med sportlovande son. Men hon är värd ledig tid och pojken och hans mamma behöver göra saker tillsammans. Sen vet jag att hon också ska in till jobbet i alla fall en dag den här veckan.

Strax några mackor, därpå en surfrunda bland mina Kickor & Pluttar och slutligen lite TV. Längtar redan efter mina tre böcker som jag beställde igår! Bara en deckare, förresten.

En måste unnä sä littä, göttä sä littä,

som ho sa, ho Tabita, eller vad hon nu heter…

Jag köper böcker när jag unnar mig nånting, men vad gör DU??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

När man föds med en dialekt – ja, för det gjorde jag! – är det svårt att lära om. Och när man så småningom hamnar i Uppsala förvånas man över att det inte finns nån egentlig Uppsaladialekt. Bara en massa andra.

Idag på lunchen smektes mina öron av min barndoms tongångar, östgötskan. Jag har så svårt att hålla mig från att burdust fråga

Kommer inte du från [ortens namn]?

För en gång östgöte, alltid östgöte. Och man kan exakt fastställa minsta byhåla en östgöte kommer från!

Jag har bott här sen hösten 1982. Det är typ 30 år i år. Ändå har jag massor kvar av min dialekt. Särskilt när jag blir upprörd eller engagerad i nånting. Då liksom väller den fram. I grund och botten tycker jag att östgötskan är ganska ful. Jag har nog försökt slipa av den, men faktum är att det är näst intill omöjligt. Är det inte ööö:na som hööörs igenom så är det satsmelodin.

I Östergötland döööar man folk. 


Här är intressant att lyssna på folk,
för här kommer människor inte bara från andra delar av Sverige utan också från andra länder. Min sydengelska accent från 1980-talets första år finns faktiskt kvar. Det är lite häftigt. Men nåt som är mer häftigt är hissen här på jobbet. Den pratar… småländska…

Read Full Post »

Om du visste hur less jag är på att höra orden i rubriken?!

Jag ORKAR inte!

Nej, men alla andra ska orka ÅT dig, eller? Det är dags att ta sig själv i kragen igen för jag vet inte vilken gång i ordningen. OK, två nätter i rad när jag har somnat har jag blivit väckt av sms och nu överväger jag att slänga mobilen åt h-e och inte vara så himla tillgänglig för alla som behöver mig. Men det kan jag inte. Jag är bara trött och har ont och är grinig och fortfarande ledsen från igår. Men se stänga dörren för en eller två eller tre som messar just de ord jag tänker,

Jag ORKAR inte!..

det kan jag inte! Nu går jag här hemma i mina tomma, själlösa rum. En väntande. På vad? Bättre tider? Det är bara att inse att såna tider inte kommer om man inte själv gör nånting åt läget. Varför var jag så klok när jag var ung och inte idag, när jag är gammal? Varifrån fann jag min styrka och min kraft som räckte till såväl mig själv som andra? Kan jag hitta den igen?

Magen sa ifrån igår och det blev inget mer ätet efter lunchen klockan elva. Jag får liksom en låsning och hela jag är som en stormarknad med jätteplakatet

STÄNGT!

på. Ja alltså jag är stor och tjock som en stormarknad och har lika många ingångar som en, ungefär.

På tal om stormarknad ska jag dit idag på förmiddagen och storhandla, min favoritsysselsättning NOT! Det finns inte ett smack, nästan, i kylen. Och så har vi – eller i alla fall jag – bespetsat mig på kräftor i morgon kväll. Med Västerbottenpaj. Bara det att Fästmön pratade om att det ska vara crème fraiche i pajen* och vi skulle ha tagit med en stor sån burk från kylskåpet i Himlen. Nu låg inte burken i matkassen och jag går omkring här och kliar mig i håret, slår i gamla kokböcker och hittar inga svar. Anna jobbar och det kan ta evigheter tills hon får rast och kan kolla sms och svara på dem. Min storasyster är i Västerbottenshelvetet (!) på familjeangelägenhet, så jag kan inte störa henne heller med denna enkla fråga.


Minst en sån här blir det idag.

                                                                                                                                                              Förutom magen har jag fått ont i en lillfingerled. Ja, det är bara så himla dumt och litet och futtigt, men det gör ont som 17. Och jag försöker fundera vad jag har gjort, om jag har slagit i eller nåt. Äh, antagligen har jag legat och gnagt på leden på nätterna, när jag i ilska och frustration försökt somna om igen.

I kväll ska jag försöka laga till köckling**, som min storasyster brukar säga. Det låter så rejält, på nåt sätt att jag naturligtvis måste apa efter – som den lillasyster jag är. Alltså, för att klargöra ett och annat, jag har ingen biologisk storasyster, men jag har en bloggologisk. Och det är f*n så mycket bättre, för jag har valt hennI*** själv! Så det, så! Vare sig hon vill det eller inte.

Det var ingen bra dag igår. Det var det inte. Min utgångspunkt för den här dagen är därför att den torde bli bättre – logiskt sett. Jag har hela dan för mig själv, att reparera min ledsenhet på. Det enda är jag ska ut och armbågstacklas på Stormarknaden, men om jag åker skapligt tidigt behöver jag nog inte tacklas med så många. Nästa torsdag ska visst den allra senaste tillbyggnaden av Stormarknaden invigas. Herreminje, det blir 20 ny butiker, kaféer och annat!.. Jag kommer att gå vilse och jag lär nog fortsätta minska mina besök där. Tror att det finns smidigare affärer – med chilibågar – än både Stormarknaden och Tokerian.


Det är inte så bra ordning inne på Tokerian heller. Här ligger det påskfjädrar och tandpetare bland fruktdrycken, ett ganska typiskt exempel på oordningen inne i affären.

                                                                                                                                                      Tokerians sortiment har blivit så dåligt sen man bara fokuserar på mat, i princip. Förr var det lite kul att strosa runt där en stund och pilla på alla oumbärliga ting som man sen köpte för typ tio spänn. Nu går man mest och suckar där inne för att de små varuvagnarna står utomhus (långt bort åt tjottaheiti), grönsaks- och fruktvågarna har ett groteskt manfall (fungerar tre av åtta får man vara snabb som tusan att kasta sig fram med sina varor om man inte ska tvingas köa bland alla surkart som ska väga… surkart, nej äpplen och sånt) och den snabba självscanningskassan är verkligen inte snabb (inte nog med att man ska göra kassapersonalens jobb, det vill säga läsa in varupriserna, man får alltid stå och vänta på kassapersonal om man ska betala kontant eftersom kassan konstant är obemannad. Vad är det för dumheter?! Sen ska man dessutom kvicka sig ut genom den tillfälligt öppna lilla grinden, som vanligen är låst. Det är många gånger jag har fått den på mig och det gör ONT!)

Nej, tacka vet jag faktiskt lilla ICA Solen ute i förorten. Där är det ordning på saker och ting. Varorna är fräscha – utom en gång när jag råkade köpa mögligt naanbröd – men då fick jag byta det PLUS att jag fick ett presentkort! – personalen personlig utan att vara påträngande och så är det ju det att man numera kan ladda sitt busskort där också, inte bara handla mat, hyra film och hämta paket, alltså. Och detta i en ganska liten butik. Finge jag önska några ”förbättringar” skulle jag vilja att affären öppnar åtta i stället för nio på vardagar samt att man har öppet lite längre på helgerna samt att man skulle kunna lämna in sitt Lotto. Bara några önskemål och att önska kostar ingenting… Fast igår eftermiddag blev jag lite rädd när vi hasade omkring där inne, för nånting gav mig Onda Ögat…


Jag fick Onda Ögat på Solen…

                                                                                                                                                                Nu är det dags att samla ihop sig och försöka tvinga ner lite fil och müsli, en skvätt Pro Viva vinbär (den enda drickbara Pro Viva-smaken, tycker jag, dårå) samt en mugg java. Så att man… orkar

                                                                                                                                                                        * Nu har jag fått det hela utrett. Vi ska ha grädde i stället för crème fraiche. Ibland är det ju lite praktiskt med mobiler och sms… 😳
**köckling = kyckling
***hennI = är småländska och betyder henne. Min mormor sa till exempel ”kaffi”, ”henni” och sånt. Det låter fint! I Östergötland skulle man aldrig säga ”jag har valt hennI själv” utan det skulle sägas ”ja har valt na själv”. Du hör väl vilket som låter finast?..

Read Full Post »

Melodifestivalen 2011. Finalen i Globen

Ja inte får jag se många av låtarna jag hade hoppats på i Melodifestivalens svenska final lördagen den 12 mars i kväll. Nu gäller det att vi väljer en låt som är så pass bra att vi åtminstone kan kvala in oss för att vara med och tävla.

Uppdaterat: Dagens Nyheter har låtit en expertpanel bestående av barn uttala sig om kvällens final, låtar och artister. Rolig och underhållande artikel!

Uppdaterat: Självaste nyhetschefen på lokalblaskan, Roger Berglund, har skrivit en alldeles lysande krönika om fördomar kring hur vi svenskar röstar i Melodifestivalen! Tyvärr ligger krönikan inte på hemsidan, men däremot Rippe hittade krönikan på hemsidan härRoger Berglunds lite mer seriösa recension av finalisterna finns här. Tråkigt. Lite intressant är det ändå att nyhetschefen ägnar sig åt Melodifestivalsskriverier! Kan ju förklara att han inte svarar på nyhetstips – han har inte tid, alltså. (MIN fördom.)

Uppdaterat: Så var det dags! Vem ska representera Sverige i Melodifestivalen 2011 i Tyskland??? Ja, innan vi får veta det tramsar programledarna med lite inledningssång ovanpå Globen. Låt oss säga att 50 procent av dem kan sjunga, resten inte…

Det verkar vara full fart på publiken inne i Globen och förhoppningsvis får vi som inte är där en stunds underhållning. Det hela inleds med en Teletubbies-dans av sällan skådat slag. Så skratta får vi i alla fall…

Här är lördagens kvällens startfält:

  1. In the Club
    Upphovsmän: Fredrik Boström, Peter Boström, Danny Saucedo
    Artist: Danny Saucedo
    Dannys brorsa var i Globen, liksom familjen Reinfeldt. Men innan Danny Boy fick komma in på scenen skulle det tramsas – som vanligt. Det är fortfarande inte roligt. F*N VILKEN DANSLÅTT!!! Om inte den här vinner, då… Otrolig närvaro på scenen. Danny gillar det här! Och jag gillar Danny!!!
  2. Spring för livet
    Upphovsmän: Sara Varga, Fredrik Boström
    Artist: Sara Varga
    Då var det Mamma Varga som blev snabbintervjuad. Sen tramsades det. ORKA! Rösten är lika svag som tidigare och brister nästan i början. OK, låten har ett budskap, men nej nej! Det hör inte hemma i det här sammanhanget. Jag blir bara trött. Det känns amatörmässigt. Inget händer på scenen.
  3. Oh My God!
    Upphovsman: Daniel Karlsson
    Artist: The Moniker
    Ingen moscha eller broscha här, utan en fotbollskille. Sport. Nej tack. Sen kommer då Gula Gubben in. Och nej. Det är fortfarande konstigt och Di Leva-varning. Fast i gult och utan hår. Blä!
  4. 7 Days And 7 Nights
    Upphovsman: Brolle
    Artist: Brolle
    Lill-Brolles fascha – med gul slips. Sen kommer Brolle. Han sjunger OK, men låten är urtrist. Och så står han bredbent och vevar och smajlar in i kameran. Nej tack!
  5. E det fel på mej
    Upphovsmän: Pontus Assarsson, Thomas G:son, Jörgen Ringqvist, Daniel Barkman
    Artist: Linda Bengtzing
    Barndomskompis vid mikrofonen. Fast lite roligt var det med Rickards ”Linda Bensin”. Den här tjejen är inte bara som en irriterande fluga – överallt och upp- och ner och bak- och fram – hon har svårt att komma ihåg texten också… Och andas högt och ljudligt. Fartig låt men GAH! vilken trams-text! Inte konstigt att Linda glömmer bort den då och då… Och det hon har på sig… Nej, nej! Gula Gubbens kvinnliga motsvarighet?!
  6. Leaving Home
    Upphovsmän: Jojo Borg Larsson, Nicke Borg, Fredrik Thomander, Anders Wikström
    Artist: Nicke Borg
    Artistens svåger vid miken. Men varför, VARFÖR ska man låtsas sjunga på amerikanska, nasalt och eländigt? Det är ju en europeisk tävling. Inget händer på scenen heller. Uttalet är bedrövligt. Nej skickar vi den här snubben har till och med tyskarna bättre engelskuttal!.. Det händer inget på scenen heller. Han bara står och går. Urtrist!
  7. Me And My Drum
    Upphovsmän: Teron Beal, Patrik Magnusson, Johan Ramström, Swingfly
    Artist: Swingfly
    Swinglys kvinna och barn – och en gigantisk handväska. Ungen målade läpparna som värsta schlagerfjollan! 😀 Charmpoäng! Men sen undrar jag om själva Swingfly har svamp i underlivet. Varför han står och håller sig mellan benen hela tiden. Den här låten passar inte alls här. Konstig. Möjligen att den passar på ett gym – ett ställe där jag aldrig skulle sätta min fot! 😛
  8. I’m In Love
    Upphovsmän: Irini Michas, Peter Boström, Thomas G:son, Bobby Ljunggren
    Artist: Sanna Nielsen
    Pappa Nielsen skröt över sin dotter på halländska, tror jag. En rätt typisk schlager. Lite intetsägande. Och artisten bara står och går, ungerfär som Nicke Borg. Fast Sanna har då mörkskär klänning. Nej, trist framförande, låten halvseg. Kommer liksom inte igång nån gång.
  9. The King
    Upphovsmän: Fredrik Kempe, Peter Kvint
    Artist: The Playtones
    En fru på småländska vid mikrofonen. Sen kommer Konstiga Klubben. Eller Blåa Boysen. Med rosa skjortor. Nej fy, varken fina att se på eller att lyssna till. Den här typen av låt hör inte heller hemma i detta sammanhang. Och vad har flygvärdinnorna för funktion???
  10. Popular
    Upphovsman: Fredrik Kempe
    Artist: Eric Saade
    Erics upptäckare vid mikrofonen. Nasal manlig sång med Lili & Susie-sång. En kille som är väldigt medveten om sin utstrålning. Och dansfjams. Glaskrosset är bara fruktansvärt. Men, en god två detta. För Danny ska ju vinna! 😛

Mellanspelet med diverse artister var nästan kvällens bästa musikaliska inslag – trots Christers källarröst.

Internationella juryn, elva länder, inledde röstningen. Gula Gubben (The Moniker) tog genast ledningen. Oroväckande… Sen kom de två favoriterna ikapp – med Sanna Nielsen emellan sig. Ingen kan väl på allvar gilla Gula Gubben?!  OCH DANNY GÅR UPP I LEDNINGEN! YES! En stund… Eric Saade och han turas om att leda. Efter röstningen leder Eric följd av Danny och Sanna.

Så kom det info om att sms-röstarna fått konstiga svar… Varför ska det vara nåt röst-strul VARJE gång? Tröttsamt!

Tänk om vi hade skickat hårdrockarna i stället för Anna Bergendahl förra året… Riktigt härligt att lyssna på! Fast… hårdrocksballader ÄR ju inte schlager…

Svenska folket… 1,3 miljoner röster har kommit in och en massa miljoner har kommit in till Radiohjälpen. BRA gjort! Men… Sen rösterna… Det börjar bra och några av de svagaste låtarna får minst poäng. Sanna fick inte så många röster, men hamnar i ledning. The Moniker… Nu står det mellan Danny och Eric… Eric Saade vann – se min gissning nedan. Inte oväntat alltså. Jag tycker att han ska dra upp sina byxor och borsta tänderna – kolla så han har slarvat och bara borstat framtänderna!!!

Min favorit är Danny. Min kvalificerade gissning är att Eric Saade vinner. Men som svenska folket röstar (det vill säga bort i tok) vet man ju aldrig hur det slutar…) Hur som helst hoppas jag kunna liveblogga som vanligt!

Läs även andra bloggares åsikter om Mina favoritbloggare i Melodifestivalsammanhang är förstås Jerry och Jontas!

Read Full Post »

I morse när jag vaknade vid 6-tiden och inte kunde somna om kom jag att tänka på min mormor. Egentligen är det väl rätt naturligt att vi i dessa Allhelgonatider minns våra nära och kära lite extra. Men ändå. Det var ett tag sen jag tänkte på mormor.

Mormor var bara tio år äldre än jag när hon gick bort. Hon hade alltid haft ett dåligt hjärta – trots att det var väldigt gott – och mot slutet av hennes liv blev diabetesen mycket svår också. Hon började se väldigt illa.

Jag var inte så gammal när mormor gick bort, nio år, så mina minnen är ganska svaga. Men jag har några bilder och situationer som jag plockar fram då och då. Mormor, som stod i köket och lagade mat i sitt prickiga förkläde. Eller mormor, som bredde alltför mycket smör på mackorna till mig och la tjocka skivor kokt medwurst ovantpå. Och mormor, vars nitroglycerintabletter jag ålade på golvet för att hitta. Mormor och jag på promenad, i kakaffären, i saluhallen…

Mormor och morfar var ett strävsamt par. Eftersom mormor var sjuklig hade morfar tre jobb/uppdrag för att klara tillvaron: han var snickare, han var fastighetsskötare och han var förbundsordförande i ett av landets nykterhetsförbund. (Det är inte utan att jag skäms idag, jag som inte har ett enda jobb…) Trots detta hade mormor och morfar alltid tid för sitt barnbarn, den ganska intensiva lilla Tofflan, som då och då kom på besök.

Det sägs att mormor var en rolig en – och det kan jag mycket väl tänka mig! Som den gången hon i vuxen ålder blev åthutad av sin lillasyster när de båda samt deras små döttrar skulle bort på kaffekalas bevisar detta. Lillasyster Margit sa då till storasyster Svea, min mormor:

Och så mycket du vet det, Svea, så sköter du dig nu!

Jag kan ju bara föreställa mig att mormor var en spelevinka, men för mig var hon ju liksom ”bara” mormor.

Hon hade så roliga uttryck. Hon sa till exemel att djävulen satt under bordet när morfar lärde mig som femåring att spela poker. Och så sa hon ”kaffi” och ”henni” i stället för ”kaffe” och ”henne”, för mormor var småländska. Hon växte upp utanför Vimmerby på sina föräldrars gård tillsammans med två bröder och en syster, tror jag. Och en av grannarna var Astrid Lindgren. Om henne pratade mormor nästan aldrig, men jag fick ofta Astrids böcker i julklapp eller födelsedagspresent. Vid nåt tillfälle dristade sig mormor till att säga:

Ja, hon var ju lite egensinnig, den där Astrid…

Mormor hade alltid en mjuk och varm famn och jag var alltid välkommen att sitta i hennes knä. Annars var jag som liten inte mycket för tanter. Jag tyckte att tanter var så otroligt… tramsiga. Men mormor var inte tramsig som jag minns, bara väldigt, väldigt snäll.

Den här bilden fann jag i ett fotoalbum som min pappa gav mig i 30-årspresent. Visst är den underbar?!


Mormor och jag.

Read Full Post »