Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘osäkerhet’

Ett inlägg om en bok.


 

Att föda ett barnI slutet av augusti hade bloggvännen Uppsalaewa och jag en fikaträff där vi utbytte vinstböcker. Men Ewa var så generös att hon skänkte mig en bonushög med böcker – Kristina Sandbergs trilogi om Maj i Örnsköldsvik. Nu har jag läst den första delen, Att föda ett barn. Tack Ewa!

Maj är 20 år. Hon har flyttat från sin ganska krävande far och familj i Östersund för att få lite frihet som servitris i Örnsköldsvik. Efter en olycklig kärlekshistoria med den i mina ögon ganska omogne Erik hamnar hon i den äldre Tomas famn. Tomas, som är från en fin familj. Ganska snart blir Maj gravid och det blir ett decemberbröllop. Mannen Tomas är vacker, men liksom Erik har han sina svagheter. Tomas svaghet stavas alkohol. Majs uppgift i livet blir därför att se till att deras tillvaro är perfekt – åtminstone vad gäller matlagning och städning. Men sen finns Tomas svärta där, Majs funderingar över äktenskapet med en man hon inte känner och osäkerheten som nybliven mamma.

Det var svårt till en början att ställa om vad gäller läsningen av den här boken. Det är korta meningar som består av en blandning av det som sker och Majs outtalade tankar. Tankarna, där hon tänker det hon egentligen känner och skulle vilja säga. Men så gör ju inte en ung hemmafru i slutet av 1930-talet. Så småningom kommer jag in i en vettig läsrytm och även i berättelsen. Det är ingen tvekan om att jag ska läsa de två senare delarna i trilogin!

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om osäkerhet och… sånt som är glasklart.


 

Fina glas på Helping hand

Långt ifrån glasklart… (De här glasen såg jag på Helping Hand för ett tag sen. De finns kanske kvar än.)

Det är verkligen inte alltid glasklart vad ett blogginlägg ska handla om när jag sätter mig och skriver. Ett av sätten jag använder bloggen till är nämligen att jobba med mitt skrivande. Genom att skriva, skriva, skriva utvecklas min ”talang” mer. Förhoppningsvis. Sen hade det kanske varit önskvärt för både mig och dig som läsare att det hände en massa spännande saker i mitt liv som jag kunde skriva om. De gör det inte. Det händer typ ingenting.

Så hade jag inte skrivit på egen hand hade både mitt skrivande och jag dött. Det viktiga för mig är inte att uttrycka mina åsikter, det är skrivandet i sig som är det väsentliga. Men häromdan läste jag en krönika signerad Erik Helmerson som handlade om åsiktskorridorer. Han hade tagit del av en uppsats författad vid Uppsala universitet. Författaren, Johan Floderus, hade undersökt

[…] människors vilja att uttrycka ”obekväma” åsikter under grupptryck. […]

Resultatet var inte så förvånande. Det visade att svaren på frågor som rörde till exempel invandring var mer olika sinsemellan när respondenterna fick vara anonyma. När de inte längre kunde vara anonyma låg både svar och åsikter närmare det som anses som norm.

Längre ner i krönikan kommer Erik Helmerson fram till att Sverige är fullt av åsiktskorridorer, men också att svenskarna tycks vara helt besatta av att diskutera vad man får diskutera. Dessutom finns här en konsensuskultur, menar Erik Helmerson. I ett land som Sverige ser han flera åsiktskorridorer som aldrig möts och det är det som är åsiktshotellet i rubriken till hans krönika. Det han önskar är att flera av gästerna på detta hotell kom ner till foajén och baren, där det ju är både trevligare och högre i tak.

Bordstablett

Åsiktskorridorer? Nej, en bordstablett, faktiskt.


Inte har jag nåt emot att diskutera
saker och ting. Men ibland tycker jag att diskussionerna går ner på nivåer som jag bara blir trött av. Det finns nämligen såna som läser vartenda ord jag skriver här, analyserar det och tycker om det. Fine, det får du gärna göra. Glöm bara inte bort att du endast får utvalda glimtar här. Du vet inte allt om mig. Och när du angriper min person eller talar om för mig hur jag ska leva mitt liv i stället för att diskutera ämnet jag skriver om blir det svårt eftersom du inte har alla fakta. Vidare är jag av den åsikten (!) att det blir smått löjligt när allt jag skriver ska dissekeras och diskuteras. Skit samma om det handlar om mammas gamla strumpor så har somliga åsikter (!) om detta! Det går för långt, helt enkelt.

En annan sak är anonyma kommentarer. Nu är detta inte en professionell blogg utan en privat, men jag har samma regler som en tidning när det gäller kommentarer och insändare: du får gärna vara anonym, men ”redaktionen”/bloggskribenten måste veta vem du är. Det kan räcka med att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret eller en verifierbar IP-adress. Den som inte gör det får inte sina kommentarer publicerade här. Administrationsskorpionen testar och sorterar bort direkt. Jag läser inte dessa bortsorterade kommentarer, det har jag andra som gör åt mig, men de sparas och vissa av dem sänds vidare på grund av sitt innehåll.

Att också förstå i sammanhanget är att rätten att kommentera här inte är nån automatisk rätt du som läsare får. Det är en rättighet jag som bloggskribent tilldelar dig. Jag har också full makt att ta den ifrån dig. Passar inte galoscherna – läs andra bloggar, inte min! DETTA är fullkomligt glasklart.

Tofflor på trottoraren

Passar inte galoscherna – gå nån annanstans!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det sista arbetsdagen på ett tag för mig på institution 2, i morgon för institution 1. Jag har ägnat hela förmiddagen åt att avboka, styra om och trixa och fixa inför en sjukskrivning som jag inte vet hur lång den blir. Inte heller är min anställning förlängd formellt sett. Jag låg och grubblade på det fram på småtimmarna, så jag jagade ifatt en personalmänniska som var riktigt bra att prata med. En sån där av den gamla stammen. Östgöte, dessutom, och bara det… Nu kollas allting upp, för det är sagt att jag ska vara kvar till dem 31 mars.

Jag har sjukanmält mig från onsdag i systemet och lämnat slutdatum öppet Det känns lite… läskigt. Tänk om jag inte kommer tillbaka så att jag kan fylla i det… Jaa, det är såna orostankar som far genom huvudet också. Det är så märkligt. För ett år sen ville jag inte leva – och nu vill jag inget hellre! Det var ett par saker som förändrade mitt sätt att tänka. Dels var det några personer som inte bara snackade utan som gjorde nånting konkret: det var vännen K, som inte lät mig vara ifred, det var kollegan L, som pratade med en av mina dåvarande chefer som ordnade en förlängning av mitt vikariat och det var Den Mest Älskade – som jag ju faktiskt inte vill lämna! Inte än, i alla fall! Och sen var det mötet med Annika Östberg och orden hon skrev i min bok:

Livet är en gåva!

Och eftersom livet verkligen är en gåva bör jag förvalta gåvan väl och inte förstöra den. Dessa människor och dessa ord har hjälpt mig vidare. Nu sitter jag här och det är snart jul igen.

Eklöv

Livet finns i lövet även om det inte ser så ut på bilden.


Jag har skrivit ett frånvaromeddelande
som går till alla som mejlar mig och jag har pratat med växeln om att stoppa alla mina telefonsamtal tills vidare. I frånvaromeddelandet till mejlarna var jag tvungen att ange ett slutdatum, men jag skrev också några rader om att det är osäkert när jag kommer tillbaka.

Det är så märkligt att anmäla sig frånvarande för en tid man inte vet när den upphör, bara när den börjar. Jag blir inte så glad åt dessa sysslor, så det är skönt att veta att Anna finns hemma när jag kommer hem. Eller i alla fall i kväll – jag tror att det var julklappsinköp på agendan idag.

Jag har avbokat fakultetsdagen på onsdag. Den börjar efter lunch, men då är jag redan inlagd och har samtal med narkosläkare, kirurg och sköterskor om vad som komma skall. Anna följer med mig upp till sjukhuset och stannar så länge hon kan (hon börjar jobba klockan 16 på onsdag). Jag har avbokat jullunchen med institution 2 och ska avboka den med institution 1. Det känns som om mitt arbetsliv, inte bara mitt liv, stannar upp helt. Hämtar andan, håller den, darrar i osäkerhet och vånda…

Jag avbokade en lunch i fredags och jag har avbokat en lunch idag. Det är som att jag inte orkar träffa människor öga mot öga, inte heller prata med nån i telefon, eller så. Skäms jag? Njae, jag är nog rädd – och jag är rädd att visa min rädsla. Och så har jag ingen aptit, faktiskt! Igår kväll skulle jag göra en förmiddagsmacka till idag, men brödet var mögligt. Jag överlever det. Jag har tagit en mugg cappuccino och tackar dig som har hållit mig sällskap i inlägget ända till punkt.


Livet är kort.

Read Full Post »

En hel dag med intryck på jobbet. Men inte vilka intryck som helst, inga direkt lättsmälta. Så väldigt intressant att lyssna på forskare som pratar om att kommunicera osäkerhet… Jag antecknade febrilt…

Mina oläsliga anteckningar…


För mig som kommunikatör
är det så självklart att det vi kommunicerar är sanningen. Men hur kommunicerar man om sanningen är osäker?  Grupparbetena mot slutet av dagen gav vissa idéer och tankar.

Communication from different perspectives… Ja, hela dan var på engelska.


Jag fann mig
för övrigt bli gruppledare för grupp två. Och när det skulle redovisas var alla utom två försvunna. Känns det igen? Språket för dagen var dessutom engelska. Jag har bott i England och talade en gång helt flytande – vardagsengelska med sydlig accent. Idag gällde det att helst inte låta svengelsk utan antingen RP English eller amerikansk. Dessutom forskarlingua…

Nej, det var inte lätt för mig! Det var så svårt att jag först efter över fyra timmar började fnissa och tycka att stolarna liknade foppatofflor…

Stolarna såg ut som foppatofflor! 


Efteråt gick jag upp och kollade lite mejl
innan jag stack hem. Och tryckte i mig en kaka från institutionsinformationen som jag inte kunde delta i idag, tyvärr.

Under morgondagen ska jag samla intrycken från den här dagen och presentera tillsammans med bilder och filer på vårt intranät. Hoppas jag slipper börja dagen med att kräkas (verbalt) som jag gjorde idag. Men jag tar inte längre nån skit. Inte från nån.

Stannade till vid Tokerian på vägen hem för att handla lite förnödenheter. Sen studsade jag (nåja…) in i duschen. Jag har ätit en synnerligen smaskig lunch, en buffé av vilken jag åt rökt lax, västerbottenpaj, grönsaker och gott bröd. Men jag kunde inte gå förbi en hel gavel på Tokerian med Vit choklad från Marabou utan att köpa åtminstone en! Det blir till senare, först ska jag äta rester från igår kväll. För hur det än är, så är jag faktiskt lite hungrig. Och totally and utterly knacked. So knacked I don’t have the strength to say

knackered…

Klockan 16 i morgon ska jag infinna mig hos Sjukgymnast-Janne som antagligen leker voodoo-docka med min häl. I övrigt mår jag sisådär, jag är mest trött idag. Har bara nästan svimmat en gång och det är lite.

Tankar till två vänner som jag haft kort sms-kontakt med och som har det tufft just nu!Ni vet själva vilka ni är!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det fortsätter att vara grått och regnigt även om det har avtagit idag på morgonen. Det är skönt att det är fredag – och det var länge sen jag kände så. Kanske känner jag mig lite vilsen och ledsen just nu. Men det blir bättre, det brukar det bli på nån dag eller två. Vädret gör väl sitt till för humöret också.

Det regnade här även i början av året. Men då satt jag i ett annat hörn av campus, kan man säga. Nu sitter jag i dess början.


Samtidigt kan jag inte påstå att det hjälpte
när jag slog upp lokalblaskan i morse och fann personen som fick den berömda Mattan, den som rycktes från under mina fötter, placerad under sina fötter tillsammans med ett antal tusenlappar. Nu har jag lärt mig att det går till så när man kan prata för sig. Uttrycket

Mycket snack och liten verkstad

är synnerligen applicerbart i det här sammanhanget.

Jag har ont i magen idag. Kanske är det så att jag känner efter för mycket. Och så hägrar det som händer den 23 maj när en del plågor förhoppningsvis blir bättre.

I kväll kommer Fästmön till mig. Hon jobbar 7 – 16 både lördag och söndag, så nån sovmorgon blir det inte i helgen. Men jag får ju ändå tre sovmorgnar nästa vecka eftersom torsdag är Kristi Flax och röd dag. För övrigt kör jag så gärna, det är ingen belastning på nåt sätt. Och nu när jag har en lön kan jag tanka utan att bli orolig. Orolig för strejken på bilprovningen är jag emellertid. Det är mindre än två veckor till min besiktning och om jag inte får besiktiga bilen när jag ska får jag körförbud efter en vecka. Jag vet inte riktigt vad det innebär, mer än att jag inte får framföra fordonet. Då blir det problem med resorna till och från arbetet eftersom jag inte kan åka buss.

Nu börjar strax min arbetsdag, fast jag var redan igång lite smått för 40 minuter sen när jag kom till jobbet. Jag ska runda av här och säga att jag fortfarande är glad och tacksam att jag har en inkomst ända till och med juli månad. Eventuell oro kring jobbet handlar om min osäkerhet, den som är Ulrikas och inte kan döljas bakom den kyliga, vassa Tofflanmasken. (Jag tror att jag vände på mina ”personligheter” här på bloggen vid nåt tillfälle. Men det är så här, att Tofflan är den starka, vassa, smarta och kalla, medan Ulrika är den rädda, nervösa, blyga och osäkra. Den person som bara skymtar ibland eftersom jag har blivit en mästarinna på masker, allt enligt Odjurets önskemål, krav och förväntningar – jorå, jag kunde vara lydig ibland.)

Ulrika, en skugga blott, respektive Tofflan.

Read Full Post »

Jepp! Precis som rubriken antyder så har den här dan gått. Alldeles snart. Jag var ju iväg på stan för en intervju klockan 13. Intervjun gick bra och jag ska bli uppringd om uppdrag. Vi får se om det funkar!

På väg till intervjun mötte jag en av gruppen ”Ostracörer”. Jag mötte blicken och hejade. Fick då först en antydan till bläng, sen osäkerhet och så ett hej till svar. Så kan det gå när man vågar möta sina demoner! Just den här demonen bryr jag mig väl inte så mycket om, men ändå. Jag kände mig tuff och modig.


Oj så tuff jag är!

                                                                                                                                                                     Och innan dess hade jag tagit mig i kragen och ringt Mekar-Bruden. Bara för att berätta att bilen gått igenom besiktningen. Men hon svarade inte. Jag önskar att jag finge veta om jag har gjort nåt eller vad. Hennes blivande fru har inte heller svarat på två mejl jag har skickat. Åter igen vet jag inte vad jag har gjort. Det är tråkigt när folk inte vågar vara så ärliga att de säger det.

För övrigt mår jag bra så länge jag har en Ipren i kroppen och skit så fort den går ur. Dessvärre börjar tabletterna ta slut, men jag vet inte om jag orkar hasa över till apoteket. Nån mat har jag inte heller hemma så jag kanske borde ge mig ut. Fast illamåendet gör mig inte särskilt sugen på att äta. Äh, jag tror jag har ett rör med chips jag kan trycka i mig om jag blir hungrig.

Nu ska jag vila en stund. Känner mig som en hundraåring…

Read Full Post »

Det tar sig, det tar sig!

sa han som hade eld i håret. Och det samma får man väl säga om Bibliotekstjuven efter del två som gick på SvT1 i kväll.


Bibliotekstjuven själv, lysande spelad av Gustaf Skarsgård.

                                                                                                                                                       Del två börjar i Holland dit John Maneus har begett sig för att sälja en gammal bok. Det blir en lysande affär och John norpar dyrbara böcker och reser till Holland titt som tätt. Han börjar ändra sin stil och sitt sätt att leva. Frun känner att nånting inte står rätt till och vill försöka hjälpa, men till sist slänger hon ut John. John reagerar närmast med likgiltighet och skaffar sig naturligtvis en flott våning som han inreder med exklusiva möbler. Men en av kvinnorna på biblioteket upptäcker att en dyrbar gammal bok har försvunnit. Efter ett tag inleder tre av kvinnorna en egen liten intern utredning.

Karaktären John Maneus spelas helt lysande av Gustaf Skarsgård! John, som pendlar mellan djupaste osäkerhet och värsta storhetsvansinnet, måste vara en otroligt svår roll att spela. En oerhört komplex människotyp.

Jaa, den här gången har betyget stigit med en toffla sen förra veckan och jag ser fram emot tredje och sista delen nästa onsdag!

Read Full Post »