Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘blödning’

Ett sammanfattande inlägg.


 

Igår anlände vi till Kungliga Hufvudstaden framåt seneftermiddagen. Här stannar vi alltså till söndag för att delta i Pride och semestra rent allmänt. Jag har lovat att inte sitta vid datorn alltför mycket, så här kommer en snabb sammanfattning av starten på vår Pride-semester! (Jag har för övrigt skrivit den sittandes på en gigantisk stjärtkudde för att komma upp i bra ergonomisk nivå. Fästmön går omkring och skrattar lite åt mig.)

  • Bästa hotellutsikten: Globen
  • Bästa Pridesällskapet: Anna
  • Jobbigast på tunnelbanan: Folk som skriker rakt över andra till varandra
  • Största besvikelsen: Vi fick inga dog tags!
  • Största kossan: Regnbågskossan
  • Bästa underlaget: På Stadion.
  • Bästa torsdagsartister: Efva och Eva
  • Bästa Prideshoppingen: En regnbågsfluga
  • Roligast att träffa på i vimlet: Gunilla och Ingela
  • Jobbigast att träffa på i vimlet: Ingen
  • Bästa höjdarupplevelsen på torsdagen: Pariserhjulet
  • Hetaste upplevelsen: Chilinötterna på den nattöppna baren på Ringvägen
  • Sämsta baröppettiderna: På hotellet
  • Övertrevligast på hotellet: Killen vid incheckningen
  • Bästa hotellfrukosten: Den vi åt i morse
  • Tråkigaste upplevelsen: En blödning


Här kommer några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andra delen av en TV-film.


Den andra och avslutande delen
av Maria Wern: Pojke försvunnen gick i kväll. Jag var ute och rörde på mig just då, men har nyss kollat in en inspelning på DVD:n.

Maria Wern

Maria Wern, på riktigt Ewa Rööse.


Två pojkar har nu hunnit försvinna
och polisen söker febrilt. Samtidigt hittas en misshandlad kvinna. Hon förs till sjukhus och kan förhöras så småningom. Poliserna får vissa indikationer på åt vilket håll de ska leta. Dessutom börjar de förstå vem som hjälper till. De båda pojkarna då? Tja, jag kan ju inte avslöja hur det går för dem. Det enda jag kan säga är att avsnittet slutar i ett födelsedagskalas…

Nej, det här är inte bra. Anna Jansson skriver BRA deckare. Som TV-filmer blir det stundtals pinsamt. Värst i kväll var nog den superfejkade käftsmällen i början. Näst värst hur otroligt snabbt den svårt misshandlade kvinnan med blödningar i hjärnan kunde förhöras… Det känns hoppigt och rörigt och oväsentligheter lyfts fram i stället för väsentligheter. Jag ska nog fortsätta att läsa böckerna i stället…

Det blir lågt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse kunde jag sova. Sova, sova, sova. Kvart i tio kom Fästmön in och väckte mig. Det var liksom hög tid att kliva ur bingen och äta frukost, somliga skulle ju iväg till jobbet.

Känner mig inte riktigt på topp idag. Magen har krånglat lite sen igår och jag har fått besvär med ena ögat. Jag borde verkligen gå till optikern snart, för jag har problem med att se ut som folk, så att säga. Men frågan är om optikern kan hjälpa. Jag har ju min ögonsjukdom som liksom är som den är. Det vill säga den finns där och gör sig påmind ibland, men det kan gå flera år mellan påminnelserna.

Öga närbild

Den lilla blödningen vid pilen gör fruktansvärt ont. Tänk att det lilla kan vara så besvärligt…


Igår kväll blev det lite Melodifestival,
mest med öronen. Det sved i dem, stundtals, så jag läste mest. Åkte efter en stund för att hämta hem Anna från jobbet, nåt koncentrerat tittande blev det därför inte. Däremot tittade vi på Mr Selfridge, som följde på spektaklet, och det tyckte jag var en toppeninledning på en tio delar lång TV-serie!

Pratade med båda mammorna igår. Den ena har äntligen fått en läkartid nästa vecka, den andra är fortsatt ämlig. To be continued, alltså… Det är svårt när man ingenting kan göra eller hjälpa till med, men båda två vet var jag finns och att jag hjälper om det behövs.

Idag är det åter igen en strålande, solig vinterdag. Jag sitter inne och ugglar, men jag har ju varit ute en sväng. Jag ingen större lust att ge mig ut på nåt, men jag ska faktiskt göra det alldeles strax. Jag tänker nämligen inte låta min tillvaro styras av sånt som aldrig nånsin blir riktigt friskt. Tänk att jag, trots min ålder, är så himla blåögd att jag tror på…

Det trillade in en del jobbmejl både igår och idag och om jag får vaaansinnigt tråkigt senare kan jag ju alltid arbeta hemifrån. Annars brukar jag bara göra det i nödfall. Jag kan också sitta över en del kvällar den kommande veckan, men det är ju inte så roligt när Anna är här. Nån kväll måste jag ägna åt inköp av födelsedagspresenter – vi har ju en födelsedag i familjen som är under uppsegling! Tänk, åren går och alla förändras och blir äldre, bara Tofflan är evigt ung… (Synnerligen ironiskt uttalande, bäst att skriva det, för ironi är ju svårt att begripa för somliga.)

Tårta

Evigt ung… (Bilden är tagen av Jan Algander vid en av mina jämna födelsedagar.)


I morse läste vi
i lokalblaskan om vårt ormens år 2013. Anna visade sig enligt kinesiskt horoskop vara get och det positiva man kan säga om hennes år är att det ska bli stabilt. Själv visade jag mig vara tiger. För tigern gäller i år:

Skvaller rycker tigern i svansen och du tappar lätt humöret. Din hälsa får på skinnet. Du blir djungelns konung, eller får åtminstone bättre status och auktoritet. Låna inte ut pengar.

Vad säger man om detta? För min del gäller fortfarande att pengar och status inte är det viktiga i livet, MEN att jag älskar att arbeta. Tappa humöret gör jag lätt, i alla fall tappar jag MODET lätt just nu, mycket som har sin grund i skvaller och lögner, en del till och med i rent smutsigt förtal. Det är TUR att jag har sparat allt som finns i skrift!

En märklig sak vi också slogs av idag, Anna och jag, var det faktum att vissa saker så ofta poppar flera gånger under en kort tid. Jag nämnde två: dels det fakutm att jag läser Kjell Eriksson nu och att Gräsö har en central plats i hans böcker. Vad läser jag i dagens B-del i lokalblaskan? Jo, ett fotoreportage om färjeresan Öregrund – Gräsö! Dessutom, i spalten bredvid skriver en frilansare, bosatt i USA, bland annat om Julia Childs franska kokbok och Julie Powells dagbok, där hon skriver om hur hon lagar alla Julia Childs rätter. Filmen baserad på detta, Julie & Julia, gick i fredags kväll här… Nu var ju detta två ganska små fall, men ibland sker ju större saker. Tror du att saker och ting hänger ihop medvetet eller är det rena tillfälligheter när det blir såna här saker???

Nej, nu lite kaffe och sen ska jag rulla ut på äventyr! Jag fick så mycket gjort hemma igår, så jag kan verkligen unna mig att slappa idag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Den tyska pippin blev superb igår! Lergrytan, som den tillagades i, gör fågeln så saftig och fin. I grytan la jag kantareller, vitlöksklyftor och två stora gula lökar. Jag hade tänkt slå över lite rödvin, men det glömde jag bort.

En bild på en gammal pippi.


En grönsallad serverade jag till,
inget ris igår,  och så den heta, kalla såsen. Vi smockade i oss i princip allt. Jag tror att Fästmön gillade anrättningen också, för det blev inga rester kvar till nån matlåda idag.

Kallhet sås.


Den största hemligheten
bakom den här kycklingen är nog kryddningen. En av specialkryddorna jag använder är berberi, även kallad etiopisk peppar. Nu börjar min krydda ta slut, men jag ska höra på jobbet om jag kan få hjälp att införskaffa lite mer. Vi har ju forskare som då och då åker ner och köper äkta vara. Den berberi jag har nu fick jag av en före detta kollega och den är förstås också äkta. Annars tror jag att det går att få tag i berberi även i Sverige.

Kvällen fortsatte med en titt på årets första avsnitt av Så mycket bättre. Tänk, de enda två jag kände igen direkt var Magnus Uggla och Sylvia Vrethammar. Börjar jag bli gammal, eller..? Fast å andra sidan kände jag inte alls igen Pugh Rogefelt, vars dag det var i premiäravsnittet. Bästa framträdandet tyckte jag miss Li gjorde. Hon hade valt Här kommer natten och hennes version kändes riktigt så där ångestladdad – precis som både hon och jag tycker att låten är. Olle Ljungström begriper jag mig inte på och han gjorde inget större intryck på mig med sin version av Dinga linga Lena. Maja Ivarsson anspelade för mycket på sex och jag tyckte hon förstörde den fina låten (Mitt bästa för dig). Darin gjorde en urhäftig version av Stockholm. Magnus Uggla inledde och gjorde Vandrar i ett regn på ett rätt OK sätt. Sylvia Vrethammar avslutade med Små lätta moln som… helt klart var annorlunda än Pughs version…

Sen grävde i våra godisbunkar och spelade ett parti Wordfeud – jag fick storstryk.

Det var ingen bra dag igår rent fysiskt. Den inleddes med en rejäl blödning, fortsatte med en häl som kändes som om den hade en kniv uppkörd rakt upp i den under 24 timmar samt en sträckning i ryggen – som jag fick när jag dammvippade! Jag har kryckan intill mig för säkerhets skull, för jag har svårt att resa på mig ibland och svårt att gå. Dagens utmaning blir att stappla över till Tokerian och kompletteringshandla till middagen – italiensk pastasås for grown ups.

I morse var det ganska annorlunda ute mot igår. För det första var det över sju grader kallt när Anna och jag huttrade ut för att åka till hennes jobb.

Sju grader kallt. Ja, jag behöver tanka.


Igår morse
var ju himlen kolsvart när vi åkte…

Igår morse. En bild på himlen och mitt i, en stjärna.


I morse
var det betydligt ljusare! Det kändes som om det var rena förmiddagen…

Samma himmel som igår morse, men en timme ljusare tack vare vintertiden.


Det här med vintertid och sommartid
begriper jag inte riktigt vitsen med. Eftersom det bara handlar om en timma hit eller dit borde vi kunna skita i det, helt enkelt. För vad fyller det för funktion mer än att det är lite ljusare nån vecka till på morgnarna innan det kolsvarta tar över igen? Och att det blir ljusare kvällar under nån veckas tid på våren? Sen är det ju ljusa kvällar jämt ett tag över sommaren.

Det kyliga gillar jag emellertid inte. Det kan vara vackert att se på, men det står väl inte på förrän det kommer snö och blir skithalt ute. Nej, det gillar jag inte – mer än att fota. Här några frusna löv som har samlats för att kura ihop sig i en av groparna Dalkarlarnas containrar lämnade efter sig på våra gräsmattor…

Frusna löv som kurar samman i en grop i gräset.


Himlen är i skrivande stund
blå och molnfri, temperaturen har stigit till -2,6 grader och jag kunde nyss resa mig utan krycka. Hur mår du idag, då???


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså, vi är verkligen tramsiga, Fästmön och jag! Vi kan gå och häckla folk oss emellan, typ skratta åt par som klär sig likadant. Lite fantasilöst, tycker vi, men det ser ju rätt kul ut. I morse skrattade vi åt två riktiga pumor. Båda hade jeans och vita jumpadojor samt var sin pumaluvatröja. Det enda som skilde dem åt var att den ena hade en röd pumatröja, den andra en svart. Och den röda hade dragkedja, medan den svarta hade en stor ficka fram.

 + 

Puma röd och puma svart.


Men det mest märkliga
av allt var att det var… Anna och jag! Vi såg ut som två förvuxna skolflickor, för som grädde på moset hade vi var sin svart väska hängd på tvären över ena axeln…

På väg till våra jobb fick vi som vanligt se främst cyklister göra våghalsiga saker i trafiken. En cyklist vägrade cykla på den parallella cykelbanan och höll sig i stället mitt på vägen, framför Clark Kent*. Sen viftade h*n lite med vänsterarmen och svängde vänster. Såg sig inte om eller nåt. Undras om det var en självmordskandidat! Tänk om jag skulle köra bil på samma sätt, det vill säga blinka och bara svänga, utan att ge akt på trafiken runt omkring mig? Galning!

Men bilister kan, de också. Eller kan inte, ska jag väl skriva. Varje morgon, framför allt, sitter jag i bilen och undrar hur somliga har kunnat få körkort. På postorder, kanske. En del kan nämligen varken högerregeln eller vägmärket huvudled. För att inte tal om rondellkörning. Det är som att somliga tror att de är ensamma på vägarna… På eftermiddagen/kvällen är bilisterna emellertid ännu värre. Så gott som alla som sitter i samma bilköer som jag pratar i sina mobiler. Och nästan ingen gör det med hands free eller blåtand. Inte konstigt att jag ser flera olyckor på gamla E4:an varje vecka… Man får vara glad så länge man klarar sig helskinnad…

Ett vägmärke som uppenbarligen inte alla bilister förstår.


Idag är det en grå måndag
och jag var uppe tidigt som tusan. Magen har bråkat med mig och igår kväll hade jag en blödning. Idag har jag bara ont. Just när jag skuttade ur sängen fick jag kramp i vänstra vaden. Synnerligen oskönt eftersom det är vänster häl jag har problem med. Det känns väldigt långt till den 12:e när jag har fått sjukgymnasttid… Men samtidigt vet jag att Janne är värd att vänta på! Han är duktig och har dessutom stuckit nålar i min häl tidigare.

Idag har jag ett tidigt morgonmöte. Har redan gjort en akututryckning. Strax ska jag på institutionsmöte för institution 2 med efterföljande fika. Jag har med en flaska vin till M, men den lämnar jag nog efter mötet eftersom M sällan brukar visa sig före klockan tio på jobbet. I övrigt vet jag inte vad dagen för med sig, det brukar aldrig bli lite att göra, i alla fall.

Efter jobbet ska jag hämta min fina tavla. Sen springer jag nog omkring hemma i kväll och provhänger den lite här och var. Det kanske blir fiskbullar till middag idag, det är smällar man får ta och det är faktiskt rätt gott med ris till. Potatisen får Anna ta, eftersom hon föredrar det.

Den 3 september är det redan och jag noterade i lokalblaskans väderruta att temperaturfärgen orange övergår i gult fram emot torsdag, fredag. Så är det.

Och för övrigt ser jag fram emot UL:s svar på mina synpunkter på en av deras chaufförer


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Så var den här söndagen och helgen snart förbi. Inte kunde jag somna om i morse heller, jag satt och skrev ett gäng inlägg och sen blev jag pigg. Läste lokalblaskan ganska länge idag, men jag kan inte påstå att jag läste nåt anmärkningsvärt. Mamma fick ett samtal idag också. Hon brukar känna sig som värst ensam då. Men idag var hon förstås nyfiken på vilken tavla jag hade valt igår.

Konstnären med den tavlan jag valde.


Fästmön
slutade redan klockan 14 idag,
fast inte var vi särskilt lockade att åka ut till Ulva marknad. Nån hade sagt att det var som lervälling där ute och då fick det vara så utan oss. Inte provkörde jag nån ny Toyota heller. Nej, det blev en tur till IKEA, främst för att inhandla en ram modell större till en litografi som Anna har haft i sin ägo i typ ett par år… På IKEA var vi inte ensamma. Det var lika hemskt att gå där som på ICA Kvantum, men vad gör man inte för sin älskade?  Träffade granne H där och förhörde mig lite om fönsterbytet. Fick veta att det var asjobbigt medan det pågick – totalt kaos i hemmet – men att det blev bra sen. Anna har varit snäll och erbjudit sig att hjälpa mig, trots sin onda axel. För det är ju rätt många möbler som ska flyttas på och saker som ska plastas in. Idag frågade jag dessutom en av den yngre generationen om det ginge för sig att låna ut sina muskler framöver och det gjorde det, tack och lov!

En gigantisk svart ram inköptes.


Vi åkte ut till Himlen sen
med den gigantiska ramen – utan att förvarna. Men det behöver man ju inte göra om man bor där, eller hur? Det var roligt att få en pratstund med De Stora.

Passade på att lämna in Lotto på Palmen – och faktum var att jag hade vunnit 22 kronor. Det vill säga elva pix till mig och lika många till mamma. Bullarna var slut i Himlen, så vi stannade till vid ICA Solen för att köpa några till kvällskaffet. Min baktanke var också att inhandla mer Vit choklad. Men GAH – DEN  VAR SLUT!!! Anna frågade en chokladkille som höll på att packa upp. Han beklagade och skakade på huvudet och sa att de bara hade fått en kartong. Men PRECIS när vi var på väg att gå ut ur affären kom han springande och sa att han hade hittat en mindre låda! LYCKA! Jag köpte två chokladbitar som nu ligger till sig i skåpet. Eller rättare sagt, jag är för pizzastinn… Vi stannade nämligen till vid Aroma och köpte med oss var sin hem till söndagsmiddag. Men visst är de väl mest serviceinriktade av alla ICA-affärer på Solen?! Toppenpersonal!!! Klart att där alltid är fullt med kunder när personalen är både hjälpsam och trevlig. Somliga kunder åker ju till och med från Uppsala för att handla där *pekar med hela handen på självet*

 + 

Två såna följde med hem. TACK, ICA Solen, bästa ICA-affären!


Magvärken vill inte riktigt släppa
och jag har fått en liten blödning så här på kvällskvisten också. Roligt värre att se ut som om man ska få barn nästa timma och samtidigt ha mens. Nej, min kropp är schizofren och ibland vill jag inte alls befinna mig i den.

Lite TV-tittande blir det nog senare. Klockan 21 börjar en ny svensk dramaserie i fem delar, med titeln The Spiral. på SvT1. Töntigt med en engelsk titel, men den verkar ändå spännade – den handlar om nån som ska stjäla ett gäng världsberömda tavlor.  Lite senare (22.40) blir det brittisk kriminalserie, också fem delar och i SvT1, Line of duty. Den måste jag tyvärr spela in på DVD:n för vi får lov att hoppa i säng tidigt i kväll – mitt alarm går på 5.45 i morgon bitti. Avundsjuk, nån?

Ha nu en bra söndagskväll, du som har orkat läsa ända hit! I morgon börjar en ny, härlig arbetsvecka för mig och jag hoppas att du också har bra dagar framför dig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är svårt att veta ibland vad jag ”får” skriva om här på bloggen som inte irriterar eller upprör människor. Om jag skriver om nånting som engagerar mig får jag, bakom ryggen, förstås, höra att jag är

en åsiktsmaskin.

Och skriver jag om mig själv är jag

en egoist som bara tänker på sig själv.

Men nu ska jag tänka på mig själv och högaktningsfullt skita i dessa negativa personer, människor som antagligen bara mår dåligt och har svårt att tåla om andra är glada eller mår bra en liten stund. För inget är för evigt, inte livet, i alla fall. Det lär nog en och annan bli varse om vad det lider. Och så som jag känner just nu hoppas jag att den skämsmössa man står med då är stor och förbannat tung.

Jag hämtade familjens överhuvud med sällskap på en plats i Svartbäcken igår eftermiddag. Då hade jag kämpat med illamåendet länge, men bestämde mig för att försöka dämpa det med en tablett och bara strunta i kallsvetten som rann nerför ansiktet. Det gick ganska bra. De två damerna hade inhandlat en fin sak, en äkta vara, på uppdrag av mig. Fast det hade nog slunkit med lite för egen del i påsen också. Mer om varan kommer senare!

Hemgjord pizza stod på menyn och Anna bakade som febrilt – och nu rann svetten nerför hennes ansikte. Var och en fick önska vad de ville ha på sin del. Eftersom somliga tyckte att jag skapat nåt

groteskt! 

sist, beslöt jag mig för att vara lite måttlig och bara lägga kalkonsalami, champinjoner, tomater, svarta oliver, grön paprika och fetaost på min del. Eh… Toppat med lite béarnaisesås, förstås. Jorå, jag blev mätt och halva pizzan finns kvar – tills nån utsvulten hittar den.

Jag ska erkänna att Jerrys kommentar till ett av mina inlägg här nedan gjorde mig både arg och ledsen. Och om det kan glädja honom blev det lite dämpad stämning. Det är ju inte bara jag som kan läsa och berörs.

Tårar eller inga linser gör tillvaron suddig. 


Vi kunde sitta en stund
på ballen* efter middagen, Anna, jag och en av de yngre. Det var ganska varmt, så det dröjde en stund innan Anna var söt och hämtade tröjor åt oss.

Senare på kvällen blev det slötitt på TV, en film som heter Tvivel med bland andra Meryl Streep, min favoritskådis. Tyvärr orkade vi inte se färdigt den, det var ju ingen actionfilm, så ögonlocken blev tunga. Men nån gång vill jag se den, för den hade ett intressant tema: pedofili inom kyrkan.

En nunnas kamp mot en populär präst i Tvivel.


Idag hade vi tänkt
åka och titta om det finns några positionsstolar till ballen till bra pris, men vädret är allt annat än lockande – det vräker ner. Så det blir nog bara en tur till ICA Solen för att få hem lite förnödenheter till veckan.

Huvudvärken och illamåendet vill inte ge med sig och idag har jag fått kämpa för att inte kräkas. Buken är stinn, men alien har hållit sig lugn och jag har inte haft nån mer blödning sen igår förmiddag. Jag bekämpar eländet, med alla krafter jag har och tänker inte låta energitjuvar ta sig in i mitt hjärta idag.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »