Änglarna har landat!

Ett änglalikt inlägg. Ja, detta är ett riktigt snällt inlägg!

---

 

En skyddsängel och ett bokmärke kom till jul.

Det finns en vän neråt landet som jag aldrig har träffat. Vi har följt varandra genom åren via våra respektive bloggar, så på det viset känner vi varandra. Inte för att nån av oss skriver ”allt” på sin blogg, men… Ju mer en läser över tid lär en sig också att se det som står mellan raderna.

I december förra året hittade ett paket ner i min postbox. Jag sparade det till julafton. Julklappen innehöll ett bokmärke och en ängel. Bokmärket var perfekt eftersom det jag använde hade blivit så trasigt. Och ängeln… Den var bara… himmelskt söt. Dessutom behöver även en sån elaking som jag en skyddsängel.

 

Ett litet paket till mig…

Jag blev så glad för julklappen och givaren blev så glad att jag blev just så glad att hon utlovade ytterligare änglar som jag skulle vidarebefordra till min mamma och till Fästmön.

Men så drabbades min vän av sorg. Sorg och praktikaliteter att ta hand om eftersom livet går vidare även efter döden. Änglarna dröjde och jag förväntade mig inte att de skulle komma.

Idag vid lunchtid, när jag återvände hem efter utflykten till Arbetsförmedlingen, hittade jag ett litet paket i postboxen. Ett paket med en bekant avsändare…

 

 

Jag öppnade förstås paketet så snabbt jag bara kunde. Inuti låg ett fint brev som jag ska spara så länge jag lever. Du får bara se de första raderna, resten är endast för mina ögon… Och så fanns där en liten silverpåse…

Ett fint brev och en silvrig påse.

Inuti den lilla silverpåsen fanns förstås… änglarna! Men det var inte bara två utan hela fyra stycken! Den vinröda är reserverad för min mamma och den regnbågsfärgade tänkte jag att Anna skulle få. Två kvar… Vilka ska få dem???

Änglarna har landat! Den vinröda ska mamma få, den regnbågsfärgade Anna. De två övriga går till goda vänner som behöver skydd.

Att fördela de övriga två skyddsänglarna är inte alls svårt. Nu råkar det vara så att jag har just två andra vänner som båda behöver var sin skyddsängel. Mottagarna ska få dem så snart som möjligt. Ibland är det väldigt enkelt att vara snäll – särskilt när andra människor är snälla mot en själv.

Tack snälla Sister of Pain!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Energikarameller

Ett upplysande inlägg om såna och sånt som är bra.

---

 

I sann upplysande anda… (Denna lampa finns hos mamma.)

Tänk, jag är utvecklingsbar! Eller i vart fall kan jag lära mig nya saker. Igår lärde jag mig ett nytt ord tack vare vännen M. Självklart vill jag sprida min nya kunskap vidare i sann upplysande anda.

Det finns en sak jag är rädd för och det är att uppfattas som en loser. För en loser undviker man – man kan ju bli smittad! Nja, så tänker jag väl inte riktigt, men en person som hela tiden misslyckas och som aldrig når sina mål… Inte ger den människan mig nåt? Eller..?

Jag uppfattar dessvärre mig själv som en loser. Jag ser på andra människor underifrån. De ständiga misslyckandena och måluppfyllelserna som aldrig blir har satt sina spår. Det gäller att komma ur detta tänk och låta tankarna flöda i andra, mer positiva banor. Lätt är det inte. Det är så mycket enklare att trilla ner i gamla tankebanor. Men jag hade lite flyt i onsdags och igår fick jag ett nytt och bra ord att snaska på:

energikarameller

Energikarameller som fotokonst. Fotografen heter Richard Lindgren och du kan läsa om hans foton här.

Inte vet jag exakt vad M lägger för värden i ordet, men jag adopterade ordet i sig och ger det mina värden. Så… energikarameller för mig kan till exempel vara…

• att bli bjuden på lunch av sin granne
• att en vän messar och vill träffas
• att ens kära har köpt konsertbiljetter
• en bra bok
• en hårig, fyrbent liten kille
• att klara av att gå utanför ytterdörren och upptäcka att man inte dör
• att nån säger ”hej!”
• att strukturera upp innehållet i sina tio (eller är de elva?) bokhyllor
• att läsa en riktigt bra text på nåns blogg (jag kan inte länka här, för jag läser så många bra texter under mina surfrundor!)
• att nån frågar hur jag mår
• att kunna hjälpa nån genom att göra en enkel insats som att skjutsa eller lyssna
• att få en flaska klart och kallt Vättervatten när jag är som törstigast
• människor som delar med sig av sig själva till andra

med mera…

Men det jag kan klara mig utan är såna där riktigt sura bitar som…

• människor som bara är ute efter att såra
• medvetna elakingar
• förföljare
• människor som hånar den som har det svårt
• människor som uttalar sig om saker de inte känner till och som hävdar att det de säger/skriver är i all välmening
• människor som väljer bort andra utan att ta reda på vilka de är först

med flera…

>>> Och nu vill jag förstås veta vad DU har för energikarameller! Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad. Om du vill får du även nämna de sura godisbitarna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilja sjunka genom jorden

Ett pinsamt inlägg.

I kväll när jag åkte hem från jobbet lyssnade jag på två killar som höll låda på en av radiostationerna jag får in här i trakterna. De uppmanade folk att berätta om pinsamma saker de har gjort och skriva om detta på en av radiokanalens sociala medier-ställe, under hashtagen

#då ville jag sjunka genom jorden

Sen berättade en av killarna om en fruktansvärd dejt och en snorbuse som landade på linneduken på matbordet… Inte fräscht…

Man lägger sig inte ovanpå en boll hur som helst när man är lite stor…

Hemma i New Village träffade jag på Lucille och fick en pratstund. Jag frågade hur det går med hennes träning och hennes grymma PT, som verkar vara en riktig elaking. En gång berättade nämligen Lucille för mig och Fästmön, väldigt livfullt, om hur hon tvingades upp på gigantiska bollar och ha sig. Dan därpå kunde hon inte gå. Vi skrattade alla tre, men jag kan tänka mig att för en person som Lucille, som liksom jag är lite… stor… blev det ett tillfälle när hon ville sjunka genom jorden. Lucille har förresten gjort slut med sin PT – och det förstår jag fullkomligt!

För egen del har jag i färskt minne bland det pinsammaste jag har gjort. Det har jag skrivit om här tidigare, men ifall du har missat det drar jag en quick version:

Jag skulle göra ett utskick via e-post på mitt förra jobb, SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). I mejlet hade jag skrivit en länk till en sida på intranätet med viktig information. Trodde jag. Det var bara det att jag skrev lite fel i URL:en (adressen). I stället för att skriva slu.se skrev jag

slut.se

Och när en dator tolkar en adress som det står

slut 

i, så tolkar den inte ordet på svenska utan på engelska. Vet du inte vad ordet betyder på engelska så får du googla det… Det tog två minuter efter att jag klickat på sänd innan jag hade två fnissande doktorander i dörren till mitt kontor, för de hade minsann klickat på länken och hamnat… helt fel… Pinsamt! Men också rätt roligt, faktiskt!

Så nu undrar jag förstås vad DU har gjort för pinsamheter. Kom igen och berätta nåt i en kommentar nu så att jag får skratta den här bedrövliga tisdagen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Julförberedelser

Ett inlägg om vad som sker i köket och på ballen* här idag.

Även om starten var sen har vi nu kommit ganska långt i julförberedelserna. Mamma gick ut hårt och började koka lag till sillen. Lagen bars sen ut av mig till ballen för att svalna.

Lag till sillen. Den ser inte mycket ut för världen, men…

Ute på ballen passade jag på att släppa loss granen. Jag klippte upp nätet och tog bort det så att grenarna ska kunna sträcka lite på sig. Ångrade mig nästan lite eftersom det blåser rejält, men jag tror inte granen lättar för oss och flyger iväg.

Granen sträcker på sig och tycks säga: ”Äntligen lössläppt!”

Mamma fixade sillen i köket när lagen hade svalnat. Mycket rödlök är en av hemligheterna bakom hennes inlagda sill! Och eftersom jag vet hur jäkla god den blir hade jag köpt två burkar inläggningssill…

Mycket rödlök är en av hemligheterna bakom mammas inlagda sill.

Klockan 13.30 dukade jag fram frukost. Då hade jag varit vaken, mer eller mindre, sen klockan 6.30 tack vare några puckon. Fil och rostat bröd slank ner fint. Mamma, som ju aldrig äter frukost, åt med god aptit.

Medan mamma telefonerade med en väninna tog jag köket i besittning och fixade till laxröran. Det går åt 200 gram gravad lax. Jag är inte överförtjust i just gravad lax, men i den här röran är det suveränt gott!

Gravad lax till röran.

Det ska vara ägg i röran också, men dem hade jag kokat och skalat tidigare idag. Sen är det bara att hacka ägg, tärna lax, hacka purjolök och dill samt röra ihop i en bunke med crème fraiche, grädde och lite senap. Och nej. Det är ingen smalmat. Men skitgott!

Ägg, dill och purjo döljer grädde, crème fraiche och senap.

Och ja. Detta är röran som mitt otroligt snälla och snygga X (Jag är ironisk, jag erkänner. Den som är elak blir nämligen ful i mina ögon.) gav receptet för till nån som h*n först förtalade mig för. Det är därför extra gott att tugga på denna röra och veta att människor kan tänka själva och bilda sig en egen uppfattning om mig, elakingar till trots.

Om en stund flyr jag fältet för en timme och åker och hämtar Fästmön för att skjutsa hem henne. Jag behöver vila öronen, om du förstår vad jag menar och Anna är ju inte varken högljudd eller babblig.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Fruktstund – med nötter och nostalgi

Fredagskväll. Jag har faktiskt torkat av i duschrummet/toan. (Badrummet gjorde jag tidigare. Det var då jag… gjorde en piruett. Jag erkänner.) Sen blev det favoritfåtöljen och fruktstund.

Persikan var lite gammal och hade ”mormorsskinn”.

                                                                                                                                                              Sen blev jag saltsugen och törstig.

Pistagenötter och vatten utan bubblor.

                                                                                                                                                 Intaget tillsammans med kommissarie Morse under två timmar på Kanal 9. Nostalgi… Kvällens elaking hette dessutom Bottomly (ung. Stjärtlig). Bara det…

Han var så bra, Morse…

Read Full Post »