Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Cambridge’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Brittiska kriminalserier gillar jag! Därför var jag aningen förväntansfull inför nya serien Grantchester som hade premiär i kväll på SvT1. Fästmön och jag tittade och ingen av oss somnade.

Grantchester Polisen och Prällen

Polisen och Prällen i Grantchester. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Efter att avsnittet inletts 
med en lekande scen mellan prällen och en tjej, fortsätter det med en begravning för en självmördare. Men strax efter begravningen söker den dödes älskarinna upp prästen. Hon ber honom luska lite, för hon tror att älskaren blev mördad. Den unge prästen blir först tveksam, men kan inte låta bli. Och så går han till polisen. Efter en del tveksamheter inleder kommissarien och prästen ett samarbete och tillsammans löser de gåtan.

Totalt blir det sex avsnitt och jag tittar nog på samtliga. Det här är ingen otäck deckare, utan en ganska trivsam serie. Både humor och allvar ingår, liksom professionalism och privatliv. Men det får inte bli för gulligt eller roligt, för då tippar det över. Serien utspelar sig 1953 i en by strax utanför Cambridge. Man får stå ut med att polisen har byxorna uppdragna i armhålorna, man får inte skratta. Så var det då. Man får inte heller blanda ihop skådespelerskor. Det är tur att man har en googlande fästmö som kan fastställa identitet (”verkligen inte Mary Crawly!”) samt härkomst (”hon var med i L Word!”).

Toffelomdömet efter första delen blir högt för detta typiskt brittiska.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svängande inlägg.


 

Januariregn på fönstret

Januariregn på fönstret häromdan, vilket gjorde att all snö var borta igår, nästan.

Ja jisses det här vädret! Man kan tro att det är april. Igår mitt på dan traskade vi över till Tokerian, Fästmön och jag. Då var det soligt som en vårdag och snön hade i princip smält bort. Det var fläckvis lite halt, med betoning på lite.

Vi tog Den Långa Vägen till affären för att få ljus och luft. Min häl har börjat bråka igen, så det var ingen behaglig promenad, tyvärr. Men fram kom vi och mat inhandlades. Jag hade en kupong som Willys+-kund och den gav god rabatt. Hemma igen var jag helt slut i rutan. Jag vill så mycket, men tycks orka så lite. Luft och ljus behöver jag få mer av, helt klart, men det är lite svårt när man har dumma hälar.

Appassimento

Appassimento var fin till pulled turkey.

Igår serverade köket i New Village pulled turkey. Det blev rejält med kött över till Annas matlåda idag. Den tråkmajan jobbar nu och ända till i kväll. Vi avnjöt ett par glas vardera (små glas) av den andra flaskan vi köpte för julklappen (presentkortet) från Den Hjärtegoda. Det blev flaskan som Anna valde, Appassimento. Jag tyckte att den var lite godare än Zensa som jag valde. Vilken tur att det finns var sitt glas att avnjuta till goda ostar i kväll när Anna har jobbat färdigt!
Tack för två goda viner, LE!

Det trådlösa nätverket här hemma funkar skitdåligt och jag håller på att semla (nej FY! Såna estimerar vi inte!) samla ork för att ringa igen. Igår försökte Anna sitta vid sin dator en stund på eftermiddagen/kvällen, men Bredbandsbolagets skitrouter ger så svag signal att det var helt värdelöst. Trådlöst via Brebandsbolaget = värdelöst, alltså. Det har tidigare fungerat ganska bra, även om det har varit långsamt då och då. Segheten drabbar förstås även vår surfning på mobilerna. Synnerligen irriterande, för jag betalar i dagsläget ganska jävligt mycket pengar till Bredbandsbolaget…

Att ringa tarvar kraft. Mina orksignaler Mina kraftresurser är decimerade just nu efter en annan grej i morse. Min a-kassa är så fiffig (<== ironi) att den skickar mejl till min skräpmapp om att jag har meddelanden att läsa på Mina sidor. Såna mejl skickar a-kassan alltid ut på fredagsnätter. Eftersom meddelandena i nio fall av tio är obegripliga behöver man ringa och prata med En Människa. Men det kan man ju glömma en lördag. Den här gången efterfrågar man ett arbetsgivarintyg eftersom man bestämt hävdar att jag har ett deltidsarbete.

Var då???

undrar jag och tänker otroligt fula saker om deras skitsystem.

Snö utanför

Och så blev det vinter igen i natt. Det snöar och snöar och snöar. Fortfarande…

Och så en U-sväng tillbaka till vädret. I natt blev det nämligen vinter igen, tyvärr. Det har snöat och snöar massor. Eftersom temperaturen ligger runt nollan är snön blöt och tung. Jag skottade lite utanför garaget innan jag skjutsade Anna till jobbet, men skyffeln är med in – det lär ju komma mera. Ryggen gillar inte alls att skotta. Tyvärr har den inget val.

En otroligt trist dag ser detta ut att bli. Jag har kört en maskin tvätt och hängt den och nu ska jag strax bädda rent. Mamma ska få ett telefonsamtal så snart telefonen har laddats upp efter senaste telefonkön.

Kvällen har emellertid ett par höjdpunkter: dels slutar Anna klockan 20, dels börjar en ny brittisk kriminalserie på SvT1, Grantchester i sex delar. Vad jag förstår utspelar sig serien 1953 utanför Cambridge där en präst och en polis löser mordgåtor tillsammans.

Nu har jag blabbat om min fredag och lördag. Kan inte du blabba om din? Vad gör DU idag???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om månadens Månpocketböcker.


Den som läser min blogg
vet att jag gillar böcker och att läsa. Den som läser lite noggrannare vet att jag gillar Månpocket, som jag tycker är en seriös och bra utgivare. Idag trillade månadens nyhetsbrev in. Därför serverar jag dig ett urval av september månads Månpocketsläpp. Urvalet står jag för, underlaget Månpocket.


StalloStallo av Stefan Spjut

Det finns en anledning till att vi fruktar mörkret. Till att man i forna tider hotade med det som rörde sig i skogen. Till att folksagor och myter aldrig dör.
Sarek, Lappland, 1987. Naturfotografen Gunnar Myrén upptäcker en oförklarlig detalj i ett av sina flygfoton. Upptäckten lämnar honom ingen ro – vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anar en hemlighet som varit fördold i sekler.
Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer. Mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.


Kajas resaKajas resa av Carin Hjulström
En dag får Helena Åkerström en mystisk låda levererad till sitt hem. Den är fylld av dagböcker, tidningsartiklar, foton och ett brev från en anonym avsändare. Brevskrivaren hävdar att det är ett unikt historiskt material som hon vill ge till Helena i förhoppning om att hon, i egenskap av journalist, kan skriva om det.
Helena är först skeptisk, men blir alltmer fascinerad ju mer hon läser. Innehållet i lådan berättar den glömda historien om de mest brutala politiska mord som ägt rum på svensk mark i modern tid. Snart har hon påbörjat inte bara en artikel utan en hel bok om journalisten Kaja, som av en slump blev indragen i den tsartrogna Ryssligans kallblodiga jakt på bolsjevikanhängare.


Mick JaggerMick Jagger av Philip Norman
Mick Jagger är den oefterhärmliga sångaren i en av väldens mest inflytelserika och kontroversiella rockgrupper genom tiderna, Rolling Stones. Ett musikgeni vars karriär sträcker sig över fem årtionden och än idag fyller gruppen arenor runt om i världen.
I Philip Normans bok får vi följa musiklegenden från de tidiga skolåren och den trygga uppväxten i en medelklassmiljö i efterkrigstidens England. Till när han och Keith Richards träffar den coole och musikaliske Brian Jones och de tillsammans bildar Rolling Stones. Nu börjar ett närmast osannolik liv fyllt av droger, kvinnor, framgång, död och status som världens största rockmaskin.


Kaddish på motorcykelKaddish på motorcykel av Leif Zern
Leif Zern är känd som Sveriges skarpaste och mest kunniga teaterkritiker. Nu skriver han för första gången om sin bakgrund, närmare bestämt sin far, och om hur denne levde ett slags dubbelliv:
”Kaddish på motorcykel är en berättelse om min judiska uppväxt på Söder i Stockholm efter kriget. Om min pappa och hans liv i två världar – en ortodox jude som bejakade den moderna världen och utan att tveka ägnade sig åt nöjen som inte alltid stämde överens med religionens bud. Det är en bok som vandrar mellan olika miljöer – från skrädderier till idrottsarenor, från judiskt helgfirande till skrattfester på premiärbiograferna – och som själv bejakar det positiva i denna livshållning. En lycklig berättelse som slutar olyckligt.”


Främlingens barnFrämlingens barn av Alan Hollinghurst
Sensommaren 1913 kommer den unge adlige poeten Cecil Valance på besök till Two Acres, Cambridgevännen George Sawles familjeställe. Cecil skriver en dikt till Georges lillasyster Daphne, en dikt som kommer att finnas i den engelska litteraturhistorien som ett eko från en förlorad generation. En dikt om kärlek och ett England som redan när dikten skrivs håller på att försvinna.
När första världskriget är slut är poeten död och diktens innebörd och vem den egentligen var riktad till blir till mytiskt stoff som går i arv i decennier, både inom familjen, kritiken och litteraturhistorien. Vi får följa Daphne från tonår till ålderdom och i fonden av hennes liv ser vi ett Storbritannien i ständig förändring.


Livet är kort.

Read Full Post »

Den 11 april 1954. Det är den tråkigaste dan, uträknad via ett datorprogram av en forskare i Cambridge.

William Tunstall-Pedoe har konstruerat en mjukvara, ”True Knowledge”. Genom att mata in 300 miljoner fakta om människor, platser, affärer och händelser som figurerat i nyheterna räknade programmet ut den tråkigaste dan. Olika flöden av information analyserades med hjälp av svåra algoritmer. Och sen kom programmet fram till att just den här söndagen 1954 var den tråkigaste av de tråkiga.


Nu ska vi se här… Alogritmer… Hmm…

                                                                                                                                                  Syftet med datorprogrammet emellertid inte att hitta tråkiga dar utan att finna ett smartare sätt att söka efter information på internet. Och William Tunstall-Pedoe hade säkert inte tråkigt – under tiden.

Read Full Post »

Aningen inspirerad av vännen Jerrys läsning av och om Roger Moore påbörjade jag nyligen läsningen av en gammal Helgonet-bok, inköpt hos Bok-Anna. Roger Moore är ju känd för sina roller som playboy och lite åt hemlig-agent-hållet – han var ju, förutom Helgonet, en av huvudkaraktärerna i Snobbar som jobbar och så spelade han James Bond i några filmer. Han var dessutom min pappas stora idol – de båda föddes för övrigt samma år, 1927. Men vem var egentligen Leslie Charteris, mannen bakom Helgonet???


Så här såg han ut, Leslie Charteris.

                                                                                                                                                     Namnet Leslie Charteris låter som nåt hopkok av brittisk/amerikanskt och grekiskt. Men i själva verket var hans riktiga namn Charles Bowyer Yin och han föddes i Singapore 1907, som son till en engelsk mor och en kinesisk far. Fadern var för övrigt kirurg och härstammade faktiskt från en familj som var kejsare i Kina cirka 1750 – 1100 för Kristus…

Vid mitten av 1920-talet kom Leslie Charteris till Cambridge för att studera juridik. Fast han tänkte egentligen bli brottlin eftersom han trodde att det var både trevligare och mindre ansträngande… Men det hela krävde ett startkapital och det skaffade han sig genom hederligt arbete: han skrev böcker. Först gick det inte så bra utan han återvände till Asien där han bland annat arbetade på gummiplantager och i gruvor samt grävde guld och fiskade pärlor. Återkommen till England gav han 1928 ut boken Meet  – The Tiger (på svenska: Helgonet möter tigern.) Det var Leslie Charteris tredje roman, men den första om Helgonet. Emellertid var han i efterhand missnöjd med boken och kallade i stället Enter the Saint från 1930 för den första Helgonet-boken.

Helgonet-böckerna blev stora succéer och Leslie Charteris blev inte kriminell. Han gav ut ett fyrtiotal böcker om Helgonet, böcker som filmatiserats, både för bioduken och för TV. Den sista Helgonet-boken kom ut 1980.

Men Leslie Charteris var inte bara författare. Han hade också en kolumn i en amerikansk tidning där han skrev om mat, han uppfann ett bildbaserat teckenspråk utan ord och han var medlem i Mensa.

Leslie Charteris älskade att resa över hela världen och det var så han hittade miljöerna till sina böcker. Han var gift fyra gånger, sist med skådespelerskan Audrey Long. Leslie Charteris avled 1993 i Windsor, Berkshire. År 1992 fick han utmärkelsen The Cartier Diamond Dagger av brittiska Crime Writer’s Association, ett hederspris för ett livslångt kriminallitterärt författarskap av speciellt hög kvalitet, sponsrat av just Cartier.


Helgonet – The Saintstick man…

Read Full Post »