Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘alkoholism’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Saknar du vänner? Kanske ska du göra som Lars Lerin – träffa människor du tycker verkar vara sympatiska och är lite av idoler för dig och på samma gång göra en TV-serie på SvT. Jag kollade premiäravsnittet av Vänligen Lars Lerin förra veckan. På onsdagskvällen slog jag mig ner framför TV:n för att se Lars Lerins möte med Mikael Persbrandt.

Lars Lerin

Lars Lerin saknar vänner. Igår kväll träffade han Mikael Persbrandt för att se om vänskap kunde uppstå. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Lars Lerin och Mikael Persbrandt…
Vid första ögonkastet tycker en kanske inte att den mjuke Lars har så mycket gemensamt med machokillen Mikael. Men två saker delar de: måleriet och alkoholismen. Det hade varit intressant att höra mer av deras dialog kring alkoholismen i programmet. Samtidigt inser jag att det naturligtvis hade blivit lite för nära. Lars Lerin är väldigt öppen med sin alkoholism, medan Mikael Persbrandt inte avslöjade fullt lika mycket. Skillnaden dem emellan vad gäller detta kanske handlar om att Lars Lerin har varit nykter alkoholist i 14 (?) år..?

Efter det första mötet i Mikael Persbrandts ateljé ger de sig ut på en bilfärd. Lars Lerin får Mikael Persbrandt att öppna bildörren åt sig. Lite så skrider den här halvtimmen fram – Mikael Persbrandt är helt klart ”mannen” i programmet. Ibland tycker jag, som själv tillhör HBTQ-gänget, att går till lite överdrift, medan jag noterar att vissa heteromänniskor i sociala medier tyckte att det var gulligt och charmigt. Jag tror nämligen inte att Lars Lerin är så svag som han framställdes igår när Mikael Persbrandt la armen om honom, beskyddande eller överlägset.

Självklart fortsätter jag att följa den här serien – nu återstår fyra avsnitt. Onsdagens program får emellertid inte högsta Toffelomdöme. Däremot får Junior det i sin Persbrandt (Bredaband)-imitation. Nästa gång möter Lars Lerin Leif GW Persson.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Sörja för de sinaIdag blev det äntligen lite mer tid för läsning. Jag passade på att läsa ut den andra delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi, Sörja för de sina. Trilogin utgjorde bonusböcker från vänliga bloggvännen Uppsalaewa. Tack!

Tomas lyckas hålla sig nykter. Han och Maj flyttar till en modern lägenhet. Familjen utökas med en son. Maj är fortfarande hemmafru och städning och matlagning är hennes främsta uppgifter fortfarande. Men i den här andra delen får vi även se sprickorna i Majs fasad. Ordet ”sörja” i boktiteln betyder i sammanhanget både se till att familjen har det bra, men också sörja dem som dör. För så är ju livet, en föds, lever och dör.

I trilogins mittendel kommer jag som läsare närmare Maj. Samtidigt tycker jag att boken bitvis är ihoprafsad. Jag tror till och med att det faktum att Maj mot slutet nämner att hon inte berättat om Tomas födelsedagar, bara sina egna, är ett litet

oj då, jag glömde visst!

från författaren. Och Tomas födelsedagar är inte det enda som inte nämns. Skildringen går betydligt snabbare framåt i tiden i del två. Vissa år beskrivs enbart med ett par händelser.

Toffelomdömet för del två i trilogin blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om vad jag tyckte om första delen, Att föda ett barn.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Visste du att 14 500 berusade människor sätter sig bakom ratten varje dag? Jag hade ingen aning om att rattfylleri var så vanligt. Det är inte utan att jag som är ute och reser i påsktrafiken blir lite orolig. I kvällens När livet vänder berättar Ann-Sofie för Anja Kontor om hur en rattfyllerist tog hennes familjs liv: son, svärdotter och två små barnbarn. Hur vänder ens liv när familjen är utplånad? Att 26 800 rattfylleribrott anmäldes förra året lindrar inte förlusten.

Ann-Sofie och Anja Kontor

Ann-Sofie berättade om förlusten av sin familj för Anja Kontor. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det märkliga i kvällens program 
är att det kunde ha varit Ann-Sofie själv som satt bakom ratten. Hon och maken är nämligen nyktra alkoholister. När hon var sjuk tappade hon omdömet totalt, säger hon, och hade inga problem med att vara alkoholpåverkad och sätta sig bakom ratten. Sen ett antal år tillbaka jobbar hon som missbruksterapeut. Sonen Daniel, som omkom, höll på att utbilda sig till detta också. Snacka om ödets ironi att just den familjen drabbas. Daniel, hans fru och hans två små barn brann upp, helt enkelt.

Hur klarar man av att gå vidare efter nåt sånt? Ann-Sofie har aldrig känt för att hämnas på den alkoholpåverkade långtradarchauffören. Hon förstår att det var sjukdomen alkoholism som orsaken. Det är stort, tycker jag, att inte bli hatisk och bitter. Men när Ann-Sofie berättar om olyckan bryts nästan rösten när hon frågar sig varför det yngsta barnbarnet inte fick bli mer än 17 dagar gammalt. Och plågades de? Försökte Daniel hjälpa sina barn? Eller gick de alla väldigt hastigt bort?

När Ann-Sofie säger att hon är glad att de alla fyra fick dö tillsammans hajar jag till. Men sen förstår jag hur hon tänker – ingen blev lämnad ensam kvar i den unga familjen. De begravdes till och med i samma kista senare, föräldrarna på ömse sidor om sina små pojkar.

En del av läkningen blev sen de nya barnbarn som kom. För Ann-Sofie har en dotter och Daniels tvillingbror kvar i livet. Nya barnbarn, som det inte var helt lätt att våga knyta an till i början.

Jag ser en färgstark kvinna i Ann-Sofie, men styrkan sitter inte enbart i hennes färger. Jag beundrar henne så otroligt för att hon trots det svåra aldrig blev bitter.

Som alltid blev det ett starkt program som gav mig mycket att tänka på. Jag suger i mig och försöker lära av andra som har (haft) det svårare än jag. Känner mig fortfarande som en lågstadieelev. Mitt liv har inte vänt än. Men det är gott att veta att andras har gjort det.

 

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta

När livet vänder: Lennart

När livet vänder: Annelie


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)


Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Doktor SömnSamma år som jag började gymnasiet gav Stephen King ut The Shining. När jag sen hade gått ut gymnasiet och flyttat till England såg jag filmen på bio*. Förra året skrev Stephen King äntligen uppföljaren, Doktor Sömn. Jag var en av dem som var nyfikna på hur det hade gått för pojken Danny och köpte boken från mamma till mig i födelsedagspresent. Tack!

Det har gått 37 år sen Danny och hans mamma med nöd och näppe undslapp med liven i behåll. De lyckades fly från Dannys pappa, som var besatt. Familjen hade bosatt sig på ett hotell som pappan skulle sköta medan han skrev en bok. Men pappan blev som sagt besatt av ondska – förutom att han var besatt av sjukdomen alkoholism. (Då är man ju också på sätt och vis besatt av ondska.)

Som vuxen har alkoholismen förts vidare till Danny. Han driver ett rätt kringflackande liv, med sprit och droger. En dag tar han sig samman och slår sig ner. Hur detta går till tänker jag inte avslöja, det får du läsa om i boken! Han får hjälp att ta sig till AA och hans liv som vårdare på ett hem för döende börjar. Där blir han doktor Sömn, mannen som ser till att de som ska dö vågar gå över till andra sidan. Han håller dem i handen och lugnar dem.

Men så plötsligt får han telepatisk kontakt med flickan Abra. Och då är lugnet som bortblåst. Någon är ute efter Abras kraft. Abra och Danny går samman för att bekämpa ondskan.

Det här är naturligtvis en jättespännande bok! Inslaget av det övernaturliga känns för det mesta rätt och bra, liksom skildringarna av kampen mot alkoholismen. Man anar att författaren vet vad han skriver om, liksom. (Stepen King var onykter alkoholist när han skrev The Shining.)

Bitvis blir det emellertid lite för otroligt och faktiskt ganska segt och utdraget. De femhundra sidorna kanske kunde ha dragits ner till… 300? Toffelomdömet dras i alla fall ned, men bara med en toffla. Sammantaget blir omdömet ändå det näst högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


* I morgon, den 6 juni, är det 34 år sen jag tog studenten…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Phlip Zandén är en skådespelare jag tycker mycket om, så honom var jag riktigt nyfiken på när jag satte på TV:n klockan 20 för att se Stjärnorna på Slottet: Philip Zandéns dag. Jag kan inte på rak arm säga var jag har sett Philip Zandén, men jag vet att jag har gillat det mesta han har gjort.

Philip Zanden

Philip Zandén var jag nyfiken på. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Philip Zandéns dag
började med pocherade ägg… Därpå blev det frukost som inleddes med prat om barndom. En barndom som präglades av solsken, men också alkoholism och självmord, en tonsättarmorfar, en barnslig pappa och en närvarande mamma.

Första aktiviteten efter frukost innebar en cykeltur och en korg. Eftersom Philip Zandén deklarerat att det bästa i livet är gratis bar det av till skogs för att plocka svamp. Svamp, som inte satt fast… När Ewa Fröling fått en pinne i brasan halkade samtalet in på danska. Philip Zandén berättade om sin karriär och om äktenskapet och barnen – och kriser och skilsmässa. Det mesta tycks hända vid dörrar och på trösklar. Därpå blev det tennis, synnerligen spännande mixmatch.

Under fördrinken till middagen sköts kanon. Middagsbordets färger gick i blått och silver, mycket vackert! Samtalet kretsade kring att lämna barn och hur ont det gör, men också kring Philip Zandéns varierande roller som skådespelare.

Efter middag och presentutdelning blev det sång av stycke, tonsatt av Philp Zandéns morfar.

Det blir högsta betyg! 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång är det Ewa Frölings dag.
Här kan du läsa mina ord kring Claes Malmbergs dag och Lill-Babs dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse kom Månpockets månatliga nyhetsbrev nersinglande i inboxen. Eftersom jag inte är på nån bokmässa får jag och vem som vill nöja oss med att läsa om Stormogulens pocketböcker. Här kommer MITT urval av titlar som kommer ut i Månpocket under oktober:

En osynlig av Pontus Ljunghill
Den här debutdeckaren är både en spänningsroman och en stämningsfull Stockholmsskildring. Den handlar om hur ett fall kan bli personligt, äta sig in och inte släppa taget. Men det handlar också om en stad som såg väldigt annorlunda ut för bara ett halvt sekel sedan, innan Klarakvarteren revs och Sergels torg byggdes. Det här är första boken i en serie spänningsromaner som utspelar sig i Stockholm under första delen av 1900-talet.

Jonnas bok av Katerina Janouch
I den andra delen i Katerina Janouch serie om tre tjejkompisars sexdebut får vi träffa Jonna, vars liv trasslar till sig på ett oväntat sätt. För vem har sagt att sex och kärlek är okomplicerat? Jonna ger inte så mycket för romantik. Hon tror inte på några lyckliga slut: ”Utåt ser jag ut som en helt vanlig tonårstjej, men inuti är jag annorlunda. Man kanske kan kalla mig kärleksskadad, helt enkelt.”

Allt är i rörelse av Ulf Lundell
Ensam bor han i huset vid havet. Joar ”Red” Cirroan, berömd fotograf. Han har fyllt sextio, hans arbete är avslutat, han har fått sin första pensionsutbetalning. På helgerna besöker honom den loja Anne, så behaglig att vara med att han stundtals tror att tvåsamheten vore det rätta. Han borde ha sagt nej då man ringde honom från New York och ville ha en retrospektiv bok, en soffbok. Men förskottet var så smickrande tilltaget. Nu måste han sammanställa materialet från sitt liv, från allt det som gjorts i det förgångna. Bilderna, kamerorna, kvinnorna, skandalerna. Och katastroferna – även den sista.

Denna dödens kropp av Elizabeth George
En ung kvinnas kropp hittas knivhuggen på en av Londons ödsligaste kyrkogårdar. Mordet får kommissarie Thomas Lynley att ta sitt förnuft till fånga och återgå i tjänst efter sin långa och känslosamma bortavaro i samband med mordet på hustrun Helen.

 

Foxfire av Joyce Carol Oates
Det är 1950-talets USA. En grupp 13-åriga tjejer i en mindre stad startar en tjejliga och kallar sig Foxfire – för att slå tillbaka mot fattigdomen de omges av, och hämnas orättvisor och förödmjukelser de utsätts för. Tjejerna är unga och utsatta redan genom att de alla kommer från hem där familjerna är trasiga av alkoholism och hustrumisshandel. I gruppen finner tjejerna sin enda tillhörighet och identitet.

Evig natt av Michelle Paver
Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London – han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är långt ifrån den smutsiga dimman i London.

Uppvaknandet av P.C. Cast och Kristin Cast
Vad krävs för att skydda Nattens hus, och vad ska en desperat tjej göra för att skydda sitt hjärta från att vara brustet för evigt? Zoey har återvänt, nästan helt återställd till sin plats som översteprästinna på Nattens hus. Hennes vänner är glada över att hon är tillbaka, men efter att ha förlorat Heath är det tveksamt om Zoey någonsin kommer bli densamma. Zoeys bästa vän, Stevie, Rae, har också problem: Hon känner alltmer för Refaim, en fågelmänniska! Men han är hennes farliga hemlighet, en hemlighet som isolerar henne från skolan, de röda eleverna, och till och med hennes bästa vänner.

De utvalda: Tankeläsaren av Kristin Cashore
Tankeläsaren är en otrolig succé som har sålts till 28 länder. Recensionerna har varit fantastiskt positiva, den har placerat sig på New York Times berömda bestsellerlista och har belönats med ett flertal barn- och ungdomsbokspriser och – inte minst – fått tusentals hängivna läsare över hela världen.

Livet är kort. Läs en bok ibland.

Read Full Post »

Vad händer när årstiderna tar slut – de är ju bara fyra – och man redan har lagt till en femte? Jo, Mons Kallentoft låter polisen Malin Fors leva vidare i Vattenänglar. Jag läste ut boken igår kväll.

Malin Fors lever vidare.


En morgon i september
kallas polisen Malin Fors till ett av stans – Linköpings – finare områden. I jacuzzin finns villans ägare, ett par, mördade. Men deras adoptivdotter från Vietnamn är försvunnen. Jakten på såväl mördaren som den lilla flickan blir intensiv. Samtidigt kämpar Malin Fors med sitt privatliv – försöken att skaffa barn med läkaren Peter, sin dotter Tove, som går på en internatskola och vill vara finare än finast och så är det detta med Malins alkoholism.

Tjolahopp! Mons Kallentoft har hittat tillbaka igen till den fina klass inom genren spänningsromaner som han en gång höll i början av årstidsserien. Jag var nämligen så besviken när jag läste den femte och avslutande delen, Den femte årstiden. Tillbaka är nu spänningen, de mördade själarnas oro, den skildringen av Malins kamp – och skildringen av fasansfulla brott som begås i nutiden. Brott där människor är handelsvaror. A child for a pig…

Det bara måste bli högsta betyg för Vattenänglar, det finns inget alternativ.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Nej, på den här bloggen kan du inte läsa om sport och idrott. Det är bara att vända om det är så att du hade tänkt dig sportinlägg. I övrigt i omvärlden är det visst nåt som OSar just nu. Och jag tänker nog låta det OSa ifred och spana om det har vatt nåt utanför arenan i London (jorå, lite är jag med). Det här har jag vaskat fram:

  • Dåligt med äpplen i år. Gillar du äpplen? Då kanske du blir besviken i år på tillgången och gissningsvis priset (brukar ju hänga samman). Troligen blir skörden en fjärdedel mindre än vanligt. Det beror mest på köldknäppen i april.
  • Nytt läkemedel kanske kan bota beroendesjukdomar. Rubriken lyder egentligen Ny medicin kan bota alkoholism, men så enkelt och klart tror jag inte att det är. Alkoholberoende anses idag vara en hjärnsjukdom därför att alkoholen förändrar hjärnans belöningssystem. Svenske nobelpristagaren Arvid Carlsson håller nu på att ta fram ett medel som gör att dopaminet stabiliseras eller jämnas ut i hjärnan. Självklart önskar jag Arvid lycka till, men tänker att man också måste jobba med viljan att förändra ett beteende.
  • Dags för Pride – även i media. Nu börjar det ju dra ihop sig till Pride (startar nästa vecka). Och då lär vi alla kunna läsa en massa om HBTQ-frågor i media  – om nu inte nåt annat OSande tar över. På Stan har en hel guide till Pride. Vem som har gjort urvalet vet jag inte, men det är synnerligen blandat…
  • ”Det finns inga regler för Pride.” Det säger Anna Brittesland, en av arrangörerna för Uppsala Pride i en intervju. Nej, så kanske det är, men jag tycker att det borde finnas en regel som säger att ingen utesluts från Pride. Syftet med vilken Pride som helst är väl ändå stolthet, inte högmod??? Samtidigt tycker jag att det är att sätta regler när man utesluter vissa grupper, alltså att det Anna Brittesland säger är motsägelsefullt. Och att kalla evenemanget här i våras för Uppsala Pride känns väldigt fel för mig. Hela Uppsala är inte vänster.
  • Fransmännen ska bli trevligare. Jepp, fransmän och särskilt parisare anses vara otrevliga. Och det har de faktiskt erkänt i en undersökning. Men nu ska de bli trevligare – i alla fall i tunnelbanan och på bussar. Det franska transportförtaget RATP har nu en kampanj – för trevlighet.


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det inte mycket med en stackars Toffla. Uj uj, så sjuk hon var! Jag segade mig igenom dan och och sen och hämtade Anna från jobbet när hon slutade klockan 16. Vi stannade till vid ICA Heidan för att inhandla lite tillbehör till middagen samt lördagsgodis. Ärligt talat var jag inte ett dugg sugen på någotdera, men jag är svag i köttet så jag köpte ALLT, typ… Med gemensamma krafter fick vi sen till en middag och Anna diskade trots att hon jobbat hela dan (ja, jag får dåligt samvete när hon jobbar hemma också…).

Kvällen segade sig fram. Jag försökte läsa om Gustaf Fröding, men hans eskapader i kärlek är inte särskilt upplyftande att läsa om. Inte heller hans psykiska sjukdom och hans alkoholism… Men ändå, boken är jättebra, fast jag orkar bara läsa korta stunder.

Anna försökte planera den kommande veckans matinköp och messade sina barn för tips – och så tvärhängde sig hennes nya mobil igen. Den är helt körd, den går inte att ladda eller starta (den dog helt, så småningom). Hon har provat att ta ur och stoppa i batteriet igen, men inget funkar. Skitkul! Så nu får vi åka till OnOff IGEN med skiten och så får hon köra på en gammal mobil under tiden den nya är på lagning för ANDRA gången.


Annas nya mobil är jättefin och jättebra – när den funkar…

                                                                                                                                                            Ville mest gå och lägga mig, men se då kommer ju hostan, så vi slängde på dumburken och fastnade i nåt färdigskrattat (inspelade skratt) amerikanskt program där en jury om tre skulle bestämma vem av två makar som hade rätt. Det var flera fall och det ena tokigare än det andra. I ett fall var det ett par där mannen ville spela badminton medan hans fru tyckte att han skulle vara hemma hos henne och hundarna. I ett annat fall handlade det om en medelålders man som ville ge sig ut på turné med sitt band – men det ville inte hustrun. Ja, det var alltså på en lagom intellektuell nivå för oss och gjorde att vi höll oss vakna till Mördare okänd – här kan du se avsnittet på SvT Play om du missade det!

I natt sov jag gott, men hostan har som sagt kommit och när jag inte hostar så piper det och fräser i mina luftrör. Näsan är ömsom rinnig, ömsom täppt och jag känner mig allmänt fräsch – NOT!..

Har varit uppe och skjutsat Anna till jobbet, men idag gick det inte att somna om igen. Ska packa lite prylar och ägna en stund åt lokalblaskan innan jag gör nåt annat. Anna slutar redan klockan 13 idag och då åker vi till Kvantum och handlar. Framåt eftermiddagen åker vi sen ut till Himlen i Förorten, för i kväll kommer barnen hem till sin mamma.

I morgon har Anna kurs till sena eftermiddagen, men snälla mormor är vidtalad och ska hämta Elias från fritids. Själv skjutsar jag som vanligt Anna och Elias på morgonen och är sen hemma hos mig och vilar under dan. Ska försöka få ork att ringa Bil 3:an och boka en servicetid – efter att jag kollat kostnaden för densamma – och sen är det det vanliga – vila, blogga, leta jobb, tja… Mer spännande än så är inte mina dagar.

Men jag är ändå tacksam – här kommer en tacksägelsefilm!

Read Full Post »

Å, min favoritdiktare och olycksbroder Gustaf Fröding skulle ha fyllt 150 år i söndags. Och här ligger jag och uppmärksammar det inte ens med ett inlägg!

Gustaf Fröding hade inget vidare liv, var inte framgångsrik bland damerna och stämdes för snusk i sin lyrik. Det sägs att han var halt och blyg och kärleken gick aldrig riktigt hans väg.


Så här såg Gustaf Fröding ut i yngre dar. Så ful och vederstygglig var han väl ändå inte..?

Jag fascinerades tidigt av denne farbror som skrev såna svarta dikter. Eller vad sägs om dessa rader:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig fanns ej annan att få
Sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå…

Det finns massor av fler exempel, men jag befinner mig i en sal på lasarettet, så att säga, just nu och inte bland mina älskade böcker. Vissa perioder i mitt liv har jag känt mig extra förbunden med den gamle skalden.

Gustaf Fröding föddes 1860 i Värmland. Efter pappans död fick han ärva pengar och kom då till Uppsala för att studera. Fast det gick inte så bra och han söp upp pengarna, i princip. Dessutom led han av psykiska problem – psykiska åkommor fanns i familjen.

Debuterade som diktare gjorde Gustaf Fröding 1891 med samlingen Guitarr och dragharmonika. Här märks inspirationen från Verner von Heidenstam tydligt i dikterna! Men det var den tredje diktsamlingen som gjorde att han åtalades – dikterna, framför allt En morgondröm, var för snuskiga. Fröding frikändes emellertid, men det hela påverkade honom naturligtvis negativt. Resten av sitt liv slogs han mot sin alkoholism och sin psykiska sjukdom.

Gustaf Frödings diktning är inte bara känd för sitt snusk, utan också för att han skrev många dikter på värmländska och att många dikter var onomatopoetiskt, ljudhärmande, skrivna. Tänk bara på Det var dans bort i vägen som även tonsattes och framfördes av bland andra Sven-Ingvars.

Gustaf Fröding flyttade till Stockholm 1905 och avled där 1911, men han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Det finns massor att läsa av och om Gustaf Fröding. Varför inte läsa min gamla C-uppsats Antika inslag i Gustaf Frödings diktning? – eller nåt annat som kanske är mer intressant… Och jag skulle kunna skriva här hur mycket som helst om denna fascinerande skald, lämnar dig här, förhoppningsvis lite nyfiken..?

Read Full Post »

Older Posts »