Middagar: Fem snabba och billiga

Ett matigt inlägg.

---

 

Nej fy te rackarns så jag avskyr att laga mat! Men jag är glad och tacksam att jag än så länge har en spis att laga mat på, i ett hem där spisen kan stå. Och så försöker jag laga billigt, men gott. Eftersom jag är matkrånglig av olika skäl är det inte det lättaste.

Gissningsvis är jag inte ensam om att vara matkrånglig, fattig och hungrig, så här kommer fem middagstips på snabb och billig mat!

 

1. Chicken szechuan

Jag köper hem kycklingfilé när den är billig och lägger i frysen. När jag kokar ris, också inköpt när det är extrapris och inte nödvändigtvis av ”märkesfabrikat”, kokar jag alltid lite extra. Det kokta riset som blir över fördelar jag sen i enlitersplastpåsar och fryser in. En påse = en perfekt portion. På billighetsaffärer, typ ÖoB, köper jag ofta på mig Uncle Ben-såser för mellan tio och 15 kronor burken. En burk räcker till två rejäla portioner.

Den här rätten är hur enkel som helst att laga till. Jag tinade två kycklingfiléer och skar dem i tärningar som jag sen stekte. De enda kryddorna jag använde var salt och vitpeppar. När kycklingen fått färg hällde jag på en burk Uncle Ben’s sweet and sour szechuan sauce och hettade upp. En portion tinat ris från frysen micrade jag ungefär en och en halv minut.

Tillagningstid: Cirka en kvart

Pris: Cirka 20 kronor per portion (högt räknat)

Övrigt: Det blev chicken szechuan över, så en portion frös jag in för kommande, hungriga stunder

Detta bildspel kräver JavaScript.

2. Laxburgare med potatismos

Jag hade aldrig provat laxburgare, men när jag hittade ett paket om fyra frysta på extrapris (15 kronor) hos ICA Solen för ett tag sen köpte jag hem och la i frysen. Laxburgarna skulle stekas på medelvärme. Det blev lite för hett på min spis, så mina burgare blev lite brända. Till burgarna gjorde jag pulvermos, det vill säga jag kokade upp tre deciliter vatten och rörde ner en deciliter pulver. I frysen hittade jag en påse ärtor. Jag hällde några i en kastrull och kokade upp med vatten. Lite bonus blev en klick räksallad, en burk inköpt för cirka tio kronor. Som extrabonus hällde jag upp ett glas vitt vin som jag tog ur en öppnad flaska billigt chardonnay i kylen. Detta blev en helt acceptabel söndagsmiddag och om jag blundade och låtsades kunde jag nästan tro att jag åt stekt strömming.

Tillagningstid: Tio minuter

Pris: Cirka 16 kronor per portion (exklusive vinet).

Laxburgare med potatismos, ärtor, en klick räksallad och ett glas chardonnay blev till en söndagsmiddag. Moset gick finfint att vispa ihop med min nya visp!

3. Kycklingkorv och snabbmakaroner

När jag var student, och faktiskt hade det bättre ställt ekonomiskt än nu, åt jag ofta stekt ägg och snabbmakaroner med ketchup till middag. Det var lyxvarianten. Dagarna före studielånets utbetalning kunde det bli bara makaroner och ketchup. Men jag överlevde! Idag äter jag vanligen kycklingstekkorv till snabbmakaronerna. Tokerian säljer en bit korv, som räcker till en tre, fyra portioner, för en knapp tjuga. Korven skivar jag och steker på medelvärme, snabbmakaronerna kokar jag lite mer än de tre minuter som står på paketet. Senap och ketchup ingår i mitt basförråd i kylen liksom margarin att steka i.
Ett bonustips är att skära ganska tunna skivor korv. Då kan du i gengäld steka flera skivor och därmed lura dig själv att du får mer mat! Och du… ketchupen är aldrig slut förrän den är slut! Om du har svårt att få ut det sista, skruva av locket och häll i lite vatten. Sätt på locket och skaka om. DÅ får du ut det som är kvar.

Tillagningstid: Fem minuter

Pris: Under en tia per portion (exklusive margarin att steka i, senap och ketchup)

Makaroner och tunna skivor stekt kycklingstekkorv, senap och ketchup och så klövermartini, förstås! Läsglasögon behövs numera till böckerna.

4. Korv Toflanoff med ris

Det fanns en tredjedels kycklingstekkorv kvar och det räckte fint till Korv Toflanoff. Men först hackade jag en gul lök och stekte. Kycklingkorven strimlade jag innan den också for ner i stekpannan tills den fick färg. Jag kryddade med salt, svartpeppar och paprikapulver. När korven blivit gyllene brun var det dags att hälla i ett par deciliter matlagningsgrädde (det går med mjölk) och lite tomatpuré (det går med ketchup). En portion kokt ris tog jag ur frysen och tinade och värmde i micron.

Tillagningstid: Tretton minuter

Pris: Knappt en tia per portion (exklusive margarin att steka i och kryddor. Mängden mat räckte till två portioner, så en portion Toflanoff hamnade i en matlåda i frysen)

Kycklingkorv Toflanoff puttrar i pannan.

5. Kryddstarka nudlar

En riktigt billig middag är nudlar med smak. Jag köper ibland ett gäng och har hemma i skåpet, för man vet inte om både fantasi och plånbok är tomma nästa gång man är hungrig. En påse nudlar kostar strax under fyra spänn på Tokerian. Och för min del finns det många olika smaker som funkar – vegetarisk, svamp, kryddstark och kyckling, för att nämna några. Fort går det att laga till också. Det är bara att koka upp tre deciliter vatten, hälla i nudlarna och låta koka i tre till fyra minuter. Efter ett tips från Världens Bästa Anders brukar jag slänga i en näve frysta grönsaker också. OK, det gör ju den här middagen lite dyrare, men den blir samtidigt mer matig. Efter koktiden häller man i den medföljande kryddpåsen och rör om. Färdigt! Det kan knappast bli enklare eller billigare än så här.

Tillagningstid: Fem minuter

Pris: Cirka sex kronor med frysta grönsaker i

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömdagar på Gotland: Crimetime i augusti

Ett litterärt inlägg med fokus på deckare – och semester.

---

 

Härom kvällen när vi låg i våra sängar bläddrade Fästmön igenom en medlemstidning från en bokklubb. Bitvis var det högläsning. Jag låg i min säng och försökte umgås med Jojo Moyes karaktärer Joy, Kate och Sabine, men självklart lyssnade jag på nyheterna som min kära rabblade upp. Ninni Schulman och Karin Brunk Holmqvist, två författare som skriver helt skilda genrer, har kommit ut med var sin ny bok liksom Sofie Sarenbrant, Peter Stjernströms bok gjorde mig sååå nyfikis. För att inte tala om Anne B Ragdes senaste och… Nää… det jag blev mest sugen på var… Gotland och Visby!

Visby – centrum för litterära mord… (Bilden är lånad från Crimetime Gotlands webbplats.)

Vi som läser många deckare vet att Gotland är Sveriges motsvarighet till Midsomer – med den skillnaden att Gotland existerar i verkligheten. På båda platserna sker det emellertid mängder av litterära mord. Och nu i mitten på augusti hålls i Visby dessutom en deckarfestival, Crimetime Gotland. Vilken lycka att under fyra dagar få möta både svenska och utländska deckarförfattare, sippa deckardrinkar och kanske göra utflykter i mördarnas spår!

Ett festivalpass är faktiskt inte dyrt (för den som har en inkomst) – det kostar ”bara” 595 kronor. Det som kommer till är ju förstås mat och boende, nåt som inte är helt gratis utan kostar en hel del. Dessutom kan det vara väldigt svårt att hitta boende på Gotland under sommarsäsongen. Såväl pass som boende är enkelt att boka via festivalens webbplats (utmärkt sådan!) – om det nu finns ledigt boende kvar.

För mig vore detta en riktig drömsemester, men tyvärr är jag ju livegen och fattig. Jag får helt enkelt nöja mig med att låna böckerna – eller leta upp dem på loppisar. Förvånansvärt många nya deckarböcker i form av recensionsexemplar dyker faktiskt upp där. Men du som kan och som gillar deckare… Tveka inte en sekund att åka på deckarfestival! 

Här är några av författarna som deltar i Crimetime Gotland. Känner du igen dem? (Bilden är lånad från Crimetime Gotlands webbplats.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bil 3:an: Inte bara drop in, nu också wi-fi

Ett inlägg om min Toyotaverkstad.

---

 

Min väntan blev kort hos Toyota Bil 3:an idag.

Finns den bästa Toyotaverkstan i Uppsala, tro? Jag kom dit idag, lite småbekymrad och åkte därifrån glad som en lärka och bara 74 spänn fattigare. Det var 74 väl spenderade kronor för att slippa krångla i ett mörkt garage – och även för att undvika blodvite.

Clark Kent* blev besiktigad i onsdags och blev underkänd. Orsaken var att en av tre bromslampor var trasig. Men jag slapp ombesiktning och det är jag väldigt glad för. Besiktningen var sent på dan och igår var det röd dag, så först idag kunde vi styra kosan till Clarks husdoktor Bil 3:an.

Min bilverkstad har nämligen drop in för lampbyte. Man behöver alltså bara åka dit – utan att beställa tid. Den smarte åker dit lite senare än klockan sju när nymornade Toyotaägare lämnar sina älsklingar för service. Jag åkte dit vid tiotiden idag. Det var perfekt. Trevligt bemötande direkt i kassan och alltid ett

Självklart fixar vi det! Sitt ner så länge och ta en kopp kaffe.

Jag hade förstås både mobil och min bok på gång med mig. Det brukar vara lite pratigt där vi kunder sitter och väntar och TV:n står på. Underförstått: det kan vara svårt att koncentrera sig på en bok och lättare att mobilsurfa på sociala medier.

Idag blev jag glatt överraskad av ytterligare en fin servicegest gentemot oss kunder: gratis wi-fi. Uppenbarligen har de som jobbar där sett det jag har sett: kunderna fikar och mobilsurfar. Och varför inte ge dem gratis internetuppkoppling?!

Jag är så nöjd med min bilverkstad och även om det låter som att jag är där ofta är det mest för småsaker och slitagegrejor som att få trasiga lampor bytta eller hjulskifte från vinter- till sommardäck eller tvärtom. En gång om året gör jag service där också. Då blir det lite kostsammare, men jag kan känna mig trygg eftersom jag får bilen genomgången ordentligt. Det är därför det aldrig – ta i trä! – är några allvarliga fel på Toyotabilarna, bara typ trasiga lampor som behöver bytas. (Men stackars Snälla Toyota-meken idag som fick ett blodsår under arbetets gång…)

För dagens besök och goda bemötande får Bil 3:an högsta betyg, det vill säga fem tofflor.

Efter bytet for jag till Stormarknaden och slog till på två billiga Chardonnay-viner, en flaska Nero d’avolo-vin och en Amarone på Systemet där. Nej, det hade jag inte råd med, men jag använde en fikapeng jag fått av en vän samt lite av mammas födelsedagspeng.

Fyra flytande kompisar till mig, alltså, varav ett ska drickas av mig och Fästmön i kväll till räkorna som nu ligger på tining.

Två vita och två röda kompisar fick följa med hem från Stormarknaden.

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det luktar… koriander…

Ett stinkande inlägg.

---

 

Goddag! Mitt namn är Hinke Kräkman. Det luktar koriander i mitt badrum.

Sent igår kväll noterade jag en vidrig lukt, för mig en stank. Och i morse hänger den kvar, inte svagare än igår kväll: det luktar koriander i mitt badrum! Är det nån krydda jag avskyr så är det koriander. Jag mår direkt illa, snudd på lika illa som jag mår av rövlu… röklukt. Och nu är jag fast med stanken. Det verkar som om lukten kommer från ventilen i badrummet, så gissningsvis har nån granne lagat till vad h*n tycker är en festlig måltid med koriander som huvudingrediens. Själv fick jag flytta ut kläderna ur badrummet (jag hänger alltid upp mina dagkläder i badrummet när jag har hemmakläderna på), men tyvärr är de redan smittade av lukten. Körde igång en maskin tvätt nu på morgonen. Kanske kan tvättmedelsdoften och doften av sköljmedel mildra koriandereländet.

Koriander. UFF! Det gillar jag INTE!

Ingen bra start på den här dan, alltså. Det värsta är att jag tänkte städa i badrummet idag. Nu vet jag inte ens om jag kan vara där inne utan att spy. Känner mig ungefär som yngsta bonussonen när jag lurade med mig honom som bärhjälp till soprummet en gång. Han är extremt känslig för lukter och dofter och det stackars barnet mådde så illa att han var grön i ansiktet. Lika grön som färsk koriander… Nån mer bärhjälp till soprummet har jag inte fått sen dess. Och det var väl en… sex år sen, eller nåt…

Städning står det på schemat idag. Men städning light. Lite fräscht i badrummet och i duschrummet/toan nu när Fästmön kommer i morgon kväll. Damma lite, ta ett snabbvarv med snabeldraken. Sen ska jag pinna över till Tokerian för att handla nåt ätbart. Det blir räkor med aioli och tillbehör samt vitt vin på fredagskvällen. En flaska vitt har legat på kylning några veckor, så det är bara skaldjuren och tillbehören jag behöver handla. Funderar starkt på att skicka över räkskalen sen genom ventilationstrumman till nån som har överdoserat med koriander. JAG SKÄMTAR, är bäst att tillägga!

Firre till middag i kväll.

I kväll blir det firre till middag – om man nu kan kalla fiskpinnar det. Jag tänker inte köra dem i brödrosten utan steka dem på medelvärme i panna på spisen. Det blir potatis, remouladsås och mjölk till maten. Grönsaker? Tänkte inte på det… Kanske köper nåt. Man blir smart av fisk, sägs det. Eller också är det bara nåt man blev itutad som barn för att man inte skulle dissa firren. Jag har ett rätt bra förhållande till fisk på tallrik, så jag har inte haft några större problem. Och när Tokerian säljer ett paket fiskpinnar för en tia går det ju inte att låta bli att köpa. Det blir ett par, tre middagar för en fattig Toffla, det. (Sen kan jag lyxa med räkor när Anna kommer!)

Efter middagen bänkar jag mig förstås framför TV:n. Det är ju TV-veckans höjdpunkt så här på torsdagen – Antikrundan. Inget får störa mig då, inte ens bzz och blipp från mobilen – eller telefonsamtal. Min mobil och jag är nämligen upptagna med att amatörvärdera via Antikrundans app.

Nu vill jag förstås veta lite om DIG! Är det nån ört eller krydda som DU inte gillar??? Och vad serverar du till middag hemma i kväll??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad, kanske till och med inspirerad!..

PS Tänk om det är arsenik i koriander i dess torkade form? Då hade jag rätt: Den ska inte ätas!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kultur ska vara tillgänglig för alla – även fattiga!

Ett kulturellt och lite politiskt inlägg, gubevars!

---

 

I morgon är det lördag. Fredagen har bjudit på lite regn, men i morgon ska det vara fint väder, har jag bestämt. Fästmön och jag ska nämligen traska runt på Gamla kyrkogården i centrala Uppsala på eftermiddagen i en guidad vandring. Vandringen börjar klockan 14 och tar ungefär en timme. Jag är mycket spänd och förväntansfull och betalar gärna 50 spänn för det hela. (Naturligtvis kommer en recension senare, på en blogg nära dig!)

Gravarna i Gamla Uppsala kan man titta på helt gratis.

Men en annan kulturell begivenhet här i stan som jag gärna hade passat på att kika på är Henry Diltz fotoutställning ”Backstage Legend” av kända rockikoner. Utställningen visas sen den 30 september och fram till den 12 oktober på Uppsala Konsert & Kongress. Men se 100 spänn betalar jag inte!!! På Fotografiska museet i Stockholm kan jag tänka mig att betala hundringen och lite därtill, men det är ju ett helt HUS i flera våningar med fotoutställningar. Här handlar det om en våning (okänt hur stort antal bilder som visas). Vill man lyssna på ett föredrag av fotografen får man betala ytterligare. Nej, Uppsala Internationella Gitarrfestival, sponsrad av Uppsala kommun och den organisation som har huvudansvar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård, det här är skamligt! Ni serverar kultur för eliten som kan betala.

Jag säger inte att kultur ska vara ”billigt”. Jag fattar att även kulturpersonligheter måste få en inkomst. Men att ta så mycket betalt för en enda utställning och dessutom kräva extra betalt för föreläsningen – nej, det stänger ute mig och många andra. Vi, som visserligen är kulturellt intresserade, men fattiga.

Den nya statsministern har redan lovat fria inträden till statliga museer. Jag har hört en del sura röster som undrar över detta och varifrån pengarna ska tas. Jag själv tycker att det är helt rätt med gratis inträden. Det lockar folk från sina datorer och från sociala medier, där de annars bara sitter och tycker en massa (<== inklusive mig själv), och ut på berikande upplevelser!

Och BTW, jag röstade inte på nåt parti som hade ordet -demokraterna i sitt partinamn, ifall du undrar.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En olycka kommer sällan ensam eller Teknisk idiot eller Dagens i-landsproblem

Ett inlägg som skulle kunna vara på temat ”kärt barn har många namn”, men nog snarare faller under kategorin… pucko…

Idag är det som bekant söndag och vilodag. Då passade jag på att städa. Allt gick bra tills jag kom till hallen, det vill säga halva lägenheten. Vad hände? Dammsugaren bara dog. Den blev…tyst. (Först pajade solbrillorna, sen ramlade jag på gatan och nu detta!..)

Den dog idag.

Jag öppnade dammsugaren och fann att påsen var full.

Enkel match!

tänkte jag kaxigt – vilket straffade sig. Det hjälpte nämligen inte att byta påse. Dammsugaren var och förblev död.

Som du förstår jublade jag – NOT! När man är arbetslös är dammsugare inte nån billig pryl att köpa – för pengar man knappt har. Jag såg mina reparationsfondspengar, 2 500 pix, som jag efter årsstämman i torsdags bad att få utbetalade, bara försvinna framför näsan. Kände mig snuvad. Men vaffan, en dammsugare måste man ju bara ha! En halv dammsugen lägenhet kan man däremot inte ha. Jag tog ett snabbt blask i armhålorna, slängde på mig jeansen och åkte till Elgiganten. Fast först fick jag stanna och tanka för bensinmätaren i bilen blinkade.

Jag har alltid fått bra grejor med mig hem från Elgiganten. Undantaget skulle då vara dammsugaren på bilden, som ännu inte fyllt fyra år. Nu vet jag att mina vänner tycker att jag är smått städmanisk. Men så jäkla manisk är jag inte så att en dammsugare blir utsliten efter fyra års användning. Jag frågade säljaren hur länge en dammsugare normalt bör hålla. Tio år, blev svaret. Och då kanske man dammsuger en eller ett par gånger i veckan. Jag dammsuger bara i undantagsfall en gång varje vecka. Vanligen gör jag det en gång varannan vecka.

En ny dammsugare under kategorin

bra

det vill säga varken budget eller bättre blev det. Och jag blev 1 695 kronor fattigare. Munnen var som ett rakt streck när jag åkte hem. Jag hade inte hunnit äta frukost eller rösta och det måste jag hinna innan jag åkte och hämtade Fästmön vid jobbet klockan 14. Men först måste jag ju dammsuga klart. Pulsen ökade, svetten rann, kan jag meddela…

Att gå omkring med en fot två fötter som gör ont efter ett fall mindre än 24 timmar tidigare respektive en hälsporre är inte skönt. Att dessutom släpa på en dammsugare som väger sex kilo är direkt oskönt. Men in kom jag. Den gamla stod i hallen och hånlog åt mig.

Då flög fan i mig och jag pluggade in sladden och tryckte på on-knappen. Vad tror du händer??? Jajamens!!! Den gick igång. Och sög som bara den!!!

Antagligen hade motorn blivit överhettad och behövde vila en stund. Tänk om jag kunde lugna ner mig ibland och inte vara så hetsig?!

Slängde i mig lite yoghurt på stående ond fot onda fötter. Tog sen nya dammsugaren och bar ut till bilen. For och röstade. På vägen till Annas jobb stannade jag och laddade på busskortet och lämnade in Lottot. Jag hade vunnit 19 spänn. Tjolahopp!

Anna var skittrött, men jag tvingade med henne till Elgiganten igen. Hon väntade i bilen medan jag lämnade tillbaka dammsugaren. Om två till tre arbetsdagar har jag mina 1 695 kronor tillbaka på kontot igen.

Vi stannade på vägen tillbaka och inhandlade middag som ska avätas kall. Jag gillar god mat, men jag gillar inte att laga mat. Idag allra minst. På ICA Kvantum träffade vi Lucille som underhöll oss med några hysteriskt roliga anekdoter ur sitt liv. Det var underbart att få skratta! Hemma i New Village blev det sen blev kaffe och en havreboll, inköpt vid chokladståndet på Kulturnatten igår. Jag behövde fylla på energiförrådet.

Go-fika behövdes i eftermiddag.

En dag med en hel del mankemang, har det varit, med andra ord. Men samtidigt en dag med i-landsproblem. Jag var så glad att jag faktiskt hade hela 1 695 kronor på mitt konto och kunde köpa en ny dammsugare. Och att jag har en bil som jag kunde åka till Elgiganten med – två gånger tur och retur (bussresorna skull ju ta en hel dag). Att jag kunde tanka – om än på plastkort (räkningen kommer nästa månad). Jag har tur. Jag är inte fattig fattig. DET ska jag tänka på nästa gång när nästa pryl dör. Kanske ska jag skaffa mig en hjärtstartare också. Om det finns såna för elektriska prylar..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Runt, runt, runt…

Ett snurrade inlägg.

Alltså det går fortfarande lite runt i skallen, men jag mår bättre (tackar som frågar!) efter att ha ätit lite OCH telefonerat med en go vän. Så nu tänkte jag ut och snurra i cyberspace för att kolla om det står nåt tokigt eller slugt i media. Häng på – men bara om du vill, förstås!

 

För mycket fett tror jag inte är bra.

LCHF kan ligga bakom strokeökning. Det blir allt vanligare att unga människor i vårt land får stroke. och hjärtinfarkt. När jag var i tonåren, på den äldre stenåldern, kände jag faktiskt en jämnårig tjej som hade fått stroke och det var ovanligt! Ett gäng doktorer tror i vart fall att ökningen av stroke idag beror på LCHF-kosten, med lite kolhydrater men mycket fett. Dessutom ökar vi i vikt, nåt i alla fall jag kopplar ihop med fett. Jag är mycket skeptisk till LCHF av skälet att jag tror lagom är bäst. Den dieten visar inget lagom och en del av dess anhängare beter sig som om de tillhör nån sekt. I alla fall en del som har kommenterat här på min blogg…

Ensamma och fattiga kan bli utan gravsten i Södertälje. Vilken tur att det finns plats för min askurna i familjegraven i Metropolen Byhålan! Där finns det en sten, men skit samma om mitt namn står på den. Bara jag får vila där. För övrigt är jag glad att jag inte bor i Södertälje, ba!

 

Varamon rules! Forever and ever.

Varamon populäraste badplatsen i Östergötland. Men DET är väl inte förvånande?! Svenska Turistföreningen frågade folk om länens bästa badplats. Hela 1 800 personer tyckte Varamon i Östergötland. Självklart!!!

JC lägger ner i Uppsala. Trist! För det var en affär som la upp jeansen åt den som inte ville eller kunde släpa fram symaskinen själv.

Bananbyrån fanns ett tag på Stora torget i Uppsala.

Pressbyrån byter namn – men bara under Stockholm Pride, förstås. Nu kan man handla på Homobyrån, Bögbyrån, Flatbyrån och Queerbyrån. Vi ska för övrigt bo nära Flatbyrån från och med i morgon!

Schlagerkväll på Pride. Och där är inte jag utan här. Suck… Men live-TV är där. (OBS! Det är paus lite då och då!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Lisas och Lottas äventyr i Toffelkäften

Klar hos tandläkaren för denna gång! Jag hade egentligen dejt med min tandhygga Sara, men hon var sjuk. I stället fick jag träffa Lisa. Och Lotta, som är tandläkare. Det gick hur bra som helst, Lotta akutfixade ju min tappade lagning i förra veckan, så jag vek ner mig i tandläkarstolen, full av förtroende med mina tänder i hennes händer.

Tänder…

Eller nja… Nu överdriver jag… Jag är en riktig bebis i tandläkarstolen! Verkligen… Först blev jag jätteorolig för att Sara var sjuk och jag skulle få träffa Lisa. Sen visste jag att jag hade en trasig tand och jag brukar knappt låta nån annan tandläkare än O ens peta på mina tänder. Men som vanligt hos Dômentandläkarna blir man väl bemött och omhändertagen. Det är värt några extra kronor (ja, de ligger lite över referensprislistan) att gå dit och få hjälp.

Dagens besök inleddes med att berätta om gamla skräckupplevelser hos tandläkaren när man var barn. Det låter ju urknäppt att både tandhygga och tandläkare pratar om sånt, men för mig ingav det förtroende. Och jag är så glad att dessa kvinnor som nu har hand om mina tänder inte är som min barndoms tandläkare:

hårdhänta, med röda, vassa naglar, utan ett uns empati grävde de i min käft, borrade så blodet sprutade och jag skrek i högan sky…

Jaa, det fanns en tandläkarfamilj i Metropolen Byhålan som var rätt… ökänd…

Det som var tänkt att göra idag var en basundersökning med röntgen och puts (det var ett och ett halvt år sen sist) samt en koll och tillfixning av min bettskena. Och så hade jag ju en trasig tand… Lisa och Lotta fixade allt och som tur var hade jag lagt i gott om parkeringspengar på S:t Eriks torg, där jag hittade den enda lediga p-platsen – för jag ville inte gå sju mil till mottagningen…

Jag var så nöjd och glad när jag gick tillbaka till bilen, även om det förstås sved att bli 2 190 kronor fattigare. Jag får ju tack och lov ett par löner till. Fick dessutom ett kostnadsförslag att ta ställning till på ytterligare åtgärder jag skulle behöva få gjorda. Det tål att tänkas på. Vill ju inte att det ska hända nåt trist mitt i semestertider eller så (tandläkarnas semestertider, alltså, jag har ingen semester i sommar vad jag vet). Men Lotta sa att

det är ingen ko på isen.

Lisa hade aldrig hört uttrycket förut, men det hade jag, så jag vet att det inte är nån panik. I övrigt fick jag beröm och applåder (närå, jag överdriver lite här…) för hur jag sköter mina tänder. Då blev Bebis-Tofflan riktig mallig!

Får man vara fräck och fråga hur mycket DITT senaste tandläkarbesök kostade och vad du fick gjort?

Livet är kort.

Read Full Post »

Alla fj… Hjärtans Dag

Johan hängde med mig för att hämta bilen på verkstan. Nu rullar Clark Kent* lika bra som alltid – och det känns finfint att bromsarna funkar som de ska. För det var nämligen lite fel på dem som nu har åtgärdats. Eller fel och fel, det var lite skit på dem, snarare. Felsökningen kostade 500 spänn, lagningen 1 000. Alltså  1 500 kronor fattigare efter den här dagen. Men det kunde ha varit värre, det kunde det…

Vi stannade till för att inhandla rosor och choklad innan vi anlände till Himlen. Johan var så snäll och skottade parkeringsplatsen så jag kunde parkera. Fästmön bjöd på middag, fast hon inte skulle. Hon hade dukat med finporslinet och finaste tygservetterna…

Findukat!

Alla ”barnen” var hemma – eller äldsta bonusdottern kom lite senare. Det var kul att samlas allihopa, även om vi nu inte riktigt åt samtidigt.

Som om inte mat hade räckt hade Anna bakat en hjärtekaka också. En hel deciliter kakao innehöll den bland annat. Hallon från Slottet och ikke så styvpiskad krem serverades till.

Mycket chokladigt hjärta.

Jag kompletterade med chokladhjärtan och Anna med geléhjärtan.

Geléhjärtan på finaste assietterna.

Men först åt vi som sagt middag – och skålade! Anna och ”barnen” i vatten, jag i mjölk.

Ett vinglas mjölk.

Vi skrattade lite åt Storasyster som hade lyckats beställa Sims – på norska, medan Johan lagade sin säng med skruvar. Jag hann hjälpa Elias lite med läxan, det var länge sen.

Sims finns även på norska – och det hade äldsta bonusdottern lyckats beställa.

Jag hoppas att Anna får glädjas åt rosorna åtminstone ett par dar. Det var en faslig kö för att få köpa dem och ja, de var möjligen lite dyrare än vanligt. Men jag skulle kunna köpa rosor till Anna när som helst. Idag tyckte jag att det var en alldeles utmärkt och passande dag för rosor, Alla Hjärtans Dag. Jag håller med min Sister som inte heller förstår varför så många är negativa till Alla Hjärtans Dag. Häromdan var det ju klasar av folk som skrev om näthat och startade kärlekskampanjer på Twitter. Är det ”finare” och ”bättre” att visa kärlek en ANNAN dag än den 14 februari? Varför så många negativa röster när det är en dag för kärlek? Det är ju fritt och upp till var och en när man visar sin kärlek, men jag tycker det är urlöjligt att racka ner på dem som råkar göra det just denna dag. Låt oss få göra det.

Rosor kan jag ge Anna när som helst.

Alldeles nyss kom jag hem. Jag vet inte hur många mejl, sms och tweets jag har fått om att mitt Twitterkonto var kapat. Maj gadd, det kom visst några bantningstweets från mig. Ursäkta så mycket, men jag sitter inte vid datorn 24 timmar om dygnet. Jag åtgärdade det så snart jag kunde och jag beklagar om du blev drabbad av konstiga tweets!

Har ätit alltför många onyttigheter i kväll, så magen har protesterat. Vilt. Det börjar bli dags att borsta tanden och krypa ner mellan kalla lakan i mitt svala sovrum.

Jag är så glad och tacksam att det finns kärlek i mitt liv och för den kärlek jag får av Anna och hennes barn. Den värmer ett lite illa åtgånget Toffelhjärta. Och till er som älskar att sätta era stilettklackar i detta hjärta kan jag bara tipsa om att saker och ting som börjar med lögner går förr eller senare åt… helvete. Det går inte att bygga nånting hållbart på lögner, nämligen.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpocketnyheter i oktober

I morse kom Månpockets månatliga nyhetsbrev nersinglande i inboxen. Eftersom jag inte är på nån bokmässa får jag och vem som vill nöja oss med att läsa om Stormogulens pocketböcker. Här kommer MITT urval av titlar som kommer ut i Månpocket under oktober:

En osynlig av Pontus Ljunghill
Den här debutdeckaren är både en spänningsroman och en stämningsfull Stockholmsskildring. Den handlar om hur ett fall kan bli personligt, äta sig in och inte släppa taget. Men det handlar också om en stad som såg väldigt annorlunda ut för bara ett halvt sekel sedan, innan Klarakvarteren revs och Sergels torg byggdes. Det här är första boken i en serie spänningsromaner som utspelar sig i Stockholm under första delen av 1900-talet.

Jonnas bok av Katerina Janouch
I den andra delen i Katerina Janouch serie om tre tjejkompisars sexdebut får vi träffa Jonna, vars liv trasslar till sig på ett oväntat sätt. För vem har sagt att sex och kärlek är okomplicerat? Jonna ger inte så mycket för romantik. Hon tror inte på några lyckliga slut: ”Utåt ser jag ut som en helt vanlig tonårstjej, men inuti är jag annorlunda. Man kanske kan kalla mig kärleksskadad, helt enkelt.”

Allt är i rörelse av Ulf Lundell
Ensam bor han i huset vid havet. Joar ”Red” Cirroan, berömd fotograf. Han har fyllt sextio, hans arbete är avslutat, han har fått sin första pensionsutbetalning. På helgerna besöker honom den loja Anne, så behaglig att vara med att han stundtals tror att tvåsamheten vore det rätta. Han borde ha sagt nej då man ringde honom från New York och ville ha en retrospektiv bok, en soffbok. Men förskottet var så smickrande tilltaget. Nu måste han sammanställa materialet från sitt liv, från allt det som gjorts i det förgångna. Bilderna, kamerorna, kvinnorna, skandalerna. Och katastroferna – även den sista.

Denna dödens kropp av Elizabeth George
En ung kvinnas kropp hittas knivhuggen på en av Londons ödsligaste kyrkogårdar. Mordet får kommissarie Thomas Lynley att ta sitt förnuft till fånga och återgå i tjänst efter sin långa och känslosamma bortavaro i samband med mordet på hustrun Helen.

 

Foxfire av Joyce Carol Oates
Det är 1950-talets USA. En grupp 13-åriga tjejer i en mindre stad startar en tjejliga och kallar sig Foxfire – för att slå tillbaka mot fattigdomen de omges av, och hämnas orättvisor och förödmjukelser de utsätts för. Tjejerna är unga och utsatta redan genom att de alla kommer från hem där familjerna är trasiga av alkoholism och hustrumisshandel. I gruppen finner tjejerna sin enda tillhörighet och identitet.

Evig natt av Michelle Paver
Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London – han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är långt ifrån den smutsiga dimman i London.

Uppvaknandet av P.C. Cast och Kristin Cast
Vad krävs för att skydda Nattens hus, och vad ska en desperat tjej göra för att skydda sitt hjärta från att vara brustet för evigt? Zoey har återvänt, nästan helt återställd till sin plats som översteprästinna på Nattens hus. Hennes vänner är glada över att hon är tillbaka, men efter att ha förlorat Heath är det tveksamt om Zoey någonsin kommer bli densamma. Zoeys bästa vän, Stevie, Rae, har också problem: Hon känner alltmer för Refaim, en fågelmänniska! Men han är hennes farliga hemlighet, en hemlighet som isolerar henne från skolan, de röda eleverna, och till och med hennes bästa vänner.

De utvalda: Tankeläsaren av Kristin Cashore
Tankeläsaren är en otrolig succé som har sålts till 28 länder. Recensionerna har varit fantastiskt positiva, den har placerat sig på New York Times berömda bestsellerlista och har belönats med ett flertal barn- och ungdomsbokspriser och – inte minst – fått tusentals hängivna läsare över hela världen.

Livet är kort. Läs en bok ibland.

Read Full Post »