Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘olycklig’

Ett inlägg om aktuella saker, lokalt samt nationellt.


 

Äntligen kom regnet igår kväll! Det var över 20 grader varmt långt in på kvällen. När så regnet började smattra mot tak och rutor sjönk utomhustemperaturen här till behagliga 18 grader. Idag har jag vaknat till en morgon som är mulen och blåsig på riktigt. Jag hoppas att det kommer mer regn. Då slipper jag mycket rök – utan att jag går in på detaljer.

Tjockgrill

När det regnar slipper jag mycket rök och stank av gris.


Med regnet kom också
ett mejl med information. Karma tycks åter ha slagit till, denna gång mot vuxenmobbare. Jag kan inte påstå att jag gottar mig åt denna persons olycka till hundra procent. Men det känns lite, lite bra att h*n fick smaka på sin egen medicin. Förhoppningsvis ger det insikter och lärdomar för resten av (arbets)livet.

Tidigt i morse läste jag en krönika signerad Frida Boisen. Hon skriver att vår värld inte är frisk utan sjuk, men gör inga jämförelser med svåra och ibland dödliga sjukdomar. Därför håller rubriken som liknelse, till skillnad från en viss lokal politikers, ett kommunalråd i opposition, blogginlägg. Även politiker är människor och har rätt till känslor och personliga åsikter, men som förtroendevald kanske man ska vara liiite mer aktsam hur man formulerar sig när man skriver saker som vem som helst kan läsa. Detta till trots kan jag faktiskt förstå liknelsen, men i det här sammanhanget blir den nästan lika olycklig som när en viss pastor sa att såna som jag är cancersvulster. Fallet blev faktiskt prövat i domstol och Åke Green blev först dömd i tingsrätten 2004 för hets mot folkgrupp, därefter friad i Hovrätt och Högsta domstol 2005 – med hänvisning till yttrandefriheten och religionsfriheten. Skillnaden är emellertid att Stefan Hanna, liksom Frida Boisen, säger att Sverige är sjukt, medan Åke Green anser att homosexuella är sjuka och abnorma.

mobilprat vid ratten

Mobiltelefoni i alla former borde totalförbjudas vid ratten.

Idag läste jag också om att det kan bli skärpt lagstiftning kring att sms:a vid ratten när en kör bil. Hurra i såna fall! För jag ser faktiskt bilförare varje gång jag själv är ute och kör som sitter med ratten i ena handen och mobilen i den andra, blicken ömsom lyftad, ömsom sänkt ner mot telefonen. Det är inte OK! Att köra bil kräver uppmärksamhet från föraren. Det har skett så många olyckor den senaste tiden och det skulle inte förvåna mig om sms – eller i vart fall mobiltelefoni av nåt slag – har varit inblandat. Men… det finns en fortsättning… sen när olyckan väl har skett vad ser en då? Jo, en jädra massa människor som fotar och filmar olycksplatser! Helt sjukt, enligt min mening. I höst tillsätter regeringen en pliktutredning. Jag hoppas att resultatet av den får bort alla fotande, filmande och hindrande människor vid olycksplatser. Det handlar om människor som faktiskt står i vägen för räddningspersonal och dito fordon. Eller om människor som filmar en förtvivlad människa som hoppar framför tåget i stället för att försöka hjälpa eller trösta.

American vintage

Får en träffa flickor i den nyöppnade butiken, tro?

Nä vet du, på seneftermiddagen idag flyr jag verkligheten och besöker en nyöppnad retro-, antik- och vintagebutik på Hjalmar Brantingsgatan 4 A här i Uppsala och tittar på fina saker. Det är bland annat ett kommunalråd i majoritet som driver den, till skillnad från den ovan nämnda bloggaren som är kommunalråd i opposition.

Till kvällen tänker jag bänka mig framför TV:n klockan 21 och se den första delen av fyra av Safe house, som visas på TV4. Det är en brittisk kriminaldramaserie från i år som handlar om en familj som behöver skydd efter ett överfall. TV-veckan i övrigt är tämligen mager. Torsdagskvällen räddas av Broadchurch klockan 21 på TV4. Lite glad är jag i alla fall åt att Vera på SvT1 på fredagarna ska ersättas av tre delar av Black work, en brittisk kriminalserie med timslånga avsnitt, som startar klockan 22. Annars är det inget mer sevärt förrän på söndag när tredje delen av sex av norska thrillerserien Mammon visas klockan 21 i SvT1.

Vad händer hos DIG idag??? Skriv några rader och berätta, för du vet ju att jag är nyfiken!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om månadens Månpocketböcker.


Den som läser min blogg
vet att jag gillar böcker och att läsa. Den som läser lite noggrannare vet att jag gillar Månpocket, som jag tycker är en seriös och bra utgivare. Idag trillade månadens nyhetsbrev in. Därför serverar jag dig ett urval av september månads Månpocketsläpp. Urvalet står jag för, underlaget Månpocket.


StalloStallo av Stefan Spjut

Det finns en anledning till att vi fruktar mörkret. Till att man i forna tider hotade med det som rörde sig i skogen. Till att folksagor och myter aldrig dör.
Sarek, Lappland, 1987. Naturfotografen Gunnar Myrén upptäcker en oförklarlig detalj i ett av sina flygfoton. Upptäckten lämnar honom ingen ro – vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången? Han anar en hemlighet som varit fördold i sekler.
Liksom sin morfar är Susso Myrén besatt av att finna en förklaring till den gåtfulla bilden. När ett barn rövas bort under mystiska omständigheter misstänker hon att det inte är ett dåd av mänskliga händer. Mot sin vilja dras hon in i en våldsam och skräckfylld jakt efter sanningen.


Kajas resaKajas resa av Carin Hjulström
En dag får Helena Åkerström en mystisk låda levererad till sitt hem. Den är fylld av dagböcker, tidningsartiklar, foton och ett brev från en anonym avsändare. Brevskrivaren hävdar att det är ett unikt historiskt material som hon vill ge till Helena i förhoppning om att hon, i egenskap av journalist, kan skriva om det.
Helena är först skeptisk, men blir alltmer fascinerad ju mer hon läser. Innehållet i lådan berättar den glömda historien om de mest brutala politiska mord som ägt rum på svensk mark i modern tid. Snart har hon påbörjat inte bara en artikel utan en hel bok om journalisten Kaja, som av en slump blev indragen i den tsartrogna Ryssligans kallblodiga jakt på bolsjevikanhängare.


Mick JaggerMick Jagger av Philip Norman
Mick Jagger är den oefterhärmliga sångaren i en av väldens mest inflytelserika och kontroversiella rockgrupper genom tiderna, Rolling Stones. Ett musikgeni vars karriär sträcker sig över fem årtionden och än idag fyller gruppen arenor runt om i världen.
I Philip Normans bok får vi följa musiklegenden från de tidiga skolåren och den trygga uppväxten i en medelklassmiljö i efterkrigstidens England. Till när han och Keith Richards träffar den coole och musikaliske Brian Jones och de tillsammans bildar Rolling Stones. Nu börjar ett närmast osannolik liv fyllt av droger, kvinnor, framgång, död och status som världens största rockmaskin.


Kaddish på motorcykelKaddish på motorcykel av Leif Zern
Leif Zern är känd som Sveriges skarpaste och mest kunniga teaterkritiker. Nu skriver han för första gången om sin bakgrund, närmare bestämt sin far, och om hur denne levde ett slags dubbelliv:
”Kaddish på motorcykel är en berättelse om min judiska uppväxt på Söder i Stockholm efter kriget. Om min pappa och hans liv i två världar – en ortodox jude som bejakade den moderna världen och utan att tveka ägnade sig åt nöjen som inte alltid stämde överens med religionens bud. Det är en bok som vandrar mellan olika miljöer – från skrädderier till idrottsarenor, från judiskt helgfirande till skrattfester på premiärbiograferna – och som själv bejakar det positiva i denna livshållning. En lycklig berättelse som slutar olyckligt.”


Främlingens barnFrämlingens barn av Alan Hollinghurst
Sensommaren 1913 kommer den unge adlige poeten Cecil Valance på besök till Two Acres, Cambridgevännen George Sawles familjeställe. Cecil skriver en dikt till Georges lillasyster Daphne, en dikt som kommer att finnas i den engelska litteraturhistorien som ett eko från en förlorad generation. En dikt om kärlek och ett England som redan när dikten skrivs håller på att försvinna.
När första världskriget är slut är poeten död och diktens innebörd och vem den egentligen var riktad till blir till mytiskt stoff som går i arv i decennier, både inom familjen, kritiken och litteraturhistorien. Vi får följa Daphne från tonår till ålderdom och i fonden av hennes liv ser vi ett Storbritannien i ständig förändring.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en brittisk dokumentär om en schimpans.


Igår kväll fastnade Fästmön och jag
framför ett TV-program på SvT1. Och det var inte Ernst Pysslar Ihjäl Sig utan den brittiska dokumentären Project Nim (2011).

Project Nim

Project Nim. Och Nim är schimpansen på bilden. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Icon.)


Dokumentärfilmens huvudperson
är schimpansen Nim, men faktum är att filmen nästan lika mycket handlade om människorna runt omkring honom. Nim föddes på 1970-talet och ansågs vara en högintelligent primat. Som sådan utvaldes han därför att delta i ett projekt om språk. Syftet var att se om schimpanser kan bilda meningar genom att de har får lära sig teckenspråk.

Nim lärde sig vissa tecken och precis som vi människor uppfann han egna tecken. (Det kallas för språkutveckling och precis som i talade språk finns det naturligtvis inom olika teckenspråk!) Men var det rätt att låta honom växa upp i en rent mänsklig miljö, han var ju trots allt schimpans?

Nu när jag har sett filmen är mitt svar nej. Visst är forskningen intressant, men det här var snudd på djurplågeri. För när forskningspengarna tar slut återförs Nim till en bur nånstans. Han blir förstås olycklig – dels för att han är van vid människor, men också vid ett visst mått av frihet. En bur blir aldrig frihet.

Nej, den här historien är väldigt sorglig, även om Nim lockar fram skratt då och då. Han är väldigt charmig och söt och minst lika manipulativ som en människa…

Det blir högsta Toffelbetyg för Nim, men inte för projektet som sådant!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tokigt och slugt i världen utanför.


Ja, jag VET!
Jag har städdag idag och jag ska inte sitta vid datorn mer än korta stunder och då främst SÖKA JOBB, men… Jag måste ju hålla mig uppdaterad om vad som händer i omvärlden och då kan jag ju inte låta bli att blogga om skiten vissa saker också… Häng med om du vill, stanna kvar om du föredrar det.

Godiständer

Upphittade i müsli?

Hittade djurtänder i müslin. En tjej hittade djurtänder i sin müsli. Eller sin och sin… Det var ICA:s müsli. Naturligtvis har hon rapporterat detta för skrivit om detta på Fejan så att … Aftonbladet förstås skriver om det i sin tur.

Tänderna var visserligen små, men, som hon citeras, det var

ingen härlig känsla.

Dessutom har hon ätit ur paketet tre (3) gånger nu och det känns

äckligt.

Vad säger ICA då? Jo för tänderna, upphittade i ICA:s ekologiska müsli, erbjuder man Veronica ersättning för varan, det vill säga 20 kronor. Enligt Veronica. (Jag trodde att löständer var dyrare än så…) ICA beklagar det inträffade och säger att man inte tror att nån skulle ha erbjudit endast 20 kronor i ersättning utan att ICA ville få varan – och tänderna? – insända för analys. Vem ska man tro på, tro på, tro på..?

Säsongsfinal på Parksnäckan. I afton blir det betydligt tryggare på Parksnäckan i Uppsala. Där är det säsongsavslutning med Kent Wennman, Viktoria Tolstoy och Magnus Carlson (han från Weeping Willows).

MargeSimpson

Skäll- och svärmamma?

”Folk är bra på att trycka ner andra föräldrar”. Läs om bloggande skäll- och svärmamman Malin – hon som dessutom har mage att ge sina barn färdigmat! Uppfriskande med en förälder med självinsikt och humor!!!

Emma till final med regnbågsfingrar. Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva om nån sportmänniska, men nu förvånar jag både mig själv och andra! Emma Green Tregaro hoppar höjdjhopp med regnbågsfärgade naglar – för att visa var hon står. Jag tror jag förstår – trots att det är ett idrottsevenemang…

facebook tshirt

Ett budskap.

Facebook gör dig olycklig. Ju mer tid folk lägger ner på Fejan desto olyckligare är det. Det menar amerikanska forskare. Forskarna har undersökt studenter. Forskarna menar att Fejan på ytan ser ut att kunna tillfredsställa grundbehov som det av sociala interaktioner. Men i stället minskar välbefinnandet. Ja ja, var och en har väl sina behov. Fejan fyller nåns behov, andra sociala medier fyller andras. Tror jag. Som INTE finns på Fejan – av flera olika skäl!

Bajsande löss orsakar lackskador på bilen. Löss är otäcka saker, tycker jag. Bajsande löss är ännu värre! Det är bladlössens skit som förstör din bils lack. I sommar tycks lössen ha blivit galna och utfört rena bajsattacker, för enligt biltvättsmänniskor har det varit betydligt flera bilar med såna skador i år. Bladlöss trivs i lindar och hetsäter dessa träds växtsaft. Det som sen kommer ut är lusbajs nästan i form av sockerlösning. Eeeeew…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vädret, en bok eller två och ett och annat bett.


Det började regna igår.
Det har regnat och regnat och regnat. Hela kvällen, hela natten. Just nu ingenting, men det är mulet och blött ute. Underbart skönt! Luften är frisk och det är lättare att andas för mig och många andra.

Tennisbanan på baksidan är nästan som en mindre badpool. Den här bilden tog jag nyss från ballen*:

Regn på tennisbanan

Regnet har gjort en liten pool på tennisbanan.


Lite svårt att se,
kanske, så jag zoomar:

regnpöl

En pool på banan.


För några år sen
la föreningen ny asfalt på tennisbanan bland annat för att slippa pölar som denna. Det tog ett regn, sen var ”poolen” tillbaka. Och alla småbarn älskar den, medan mammor och pappor hatar den! För aldrig är väl en liten unge så kvick som när det gäller kontakten med vattenpölar, eller..? Jag har sett många lustiga och skrattretande scener utspela sig här…

Annars har jag inte skrattat så mycket det senaste dygnet. En Annan Anna frågade mig på Twitter i morse om röken hade lagt sig. Det har den, visst. Jag måste gå vidare. Men så klart är jag inte glad på Arbetsförnedringen, det är jag inte. Jag är fortfarande arg, besviken och ledsen och inser att jag befinner mig i en utsatt position.

Sen läser jag en bok som gör mig ledsen. Jag gråter då och då under läsningen. Jaa, tänk! Den Förhärdade gråter! (Det trodde inte Somliga! Och jag gråter inte över mig själv, det har jag slutat göra för länge sen – jag är ju bara arg, remember?) Jag läser Kristian Gidlunds bok. Det är svårt att inte beröras när en ung man skriver om hur den där jävla cancern tar hans kropp i besittning. Jag inser hur lyckligt lottad jag är som klarade mig genom en helveteshöst och en därpå följande operation. Nu ska jag vara frisk, förhoppningsvis. Men Kristians cancer kommer och går. Och slutet kan bara bli ett.

Det går inte att läsa den här boken och förbli oberörd! Jag blir lite… putt också för att Kristian Gidlund på sätt och vis snor en inledning som jag har tänkt till min bok. Men medan hans handlar om pannkakor som han sen äter kalla, handlar min om stekt kycklingkorv i en ask med ljusblått lock… Korvskivor jag aldrig äter den där dan jag helst vill radera ur mitt liv…

Livet… tja, det är en märklig historia. Man ska inte tro att lycka är nåt beständigt. Dessutom, om vi alltid är lyckliga och aldrig olyckliga förstår vi ju inte vad lycka är. Vi skulle inte ha nåt att jämföra med.

Idag är jag frisk – förhoppningsvis. Alla delar i mitt liv har inte fallit på plats, visserligen, men den som trodde att jag tänkte lägga mig ner och dö trodde fel. Jag la mina drömmar ovan regnbågen. Nu har jag inga drömmar längre, jag har mål. Mål som jag ser till att uppfylla. Du skulle bara veta…

Om gårdagens skavank – upphittad av Fästmön, förstås, vem annars? – var två vita prickar på min hals, går dagens skavank visserligen åt prickhållet, men åt rött.

Myggbett på benet

Dagens skavank – ett myggbett på benet.


Inte visste jag
att det fortfarande finns aktiva myggor här… Men jag har mina fönster öppna dygnet runt, så det är väl inte konstigt om ett och annat flygfä kommer in och vill suga mitt blod…

När Anna kommer hit, stängs nästan alla fönster utom det i sovrummet och det i arbetsrummet. Takfläkten i sovrummet stannar. Ja, naturligtvis inte automatiskt utan för att Anna är lite mer frusen än jag. Och i kväll kommer hon hit, Den Mest Älskade. Kycklingfärsen är på tining, jag ska duscha och tvätta håret samt traska över till Tokerian och handla. Sugar snaps. Anna gillar ju såna…

Gigantisk suger snap

Gigantisk sugar snap, sån som Anna gillar.


Vad händer hos dig idag? Skriv gärna en rad och berätta!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är som om allting går sönder runt omkring mig. Det är nog jag som tar sönder saker och ting. Och människor. Gör dem olyckliga och arga, ledsna och besvikna. I förra veckan upptäckte jag att jobbdatorn hade blivit ledsen på mig. Eller inte datorn i sig utan webbredigeringsverktyget. Plötsligt hade jag inte behörighet att göra vissa saker och plötsligt hittade jag inte filer och dokument. Sånt kan vara otroligt stressande, eftersom jag ändå förstod att det måste vara nåt tekniskt problem.

Det tog tid att hitta nån som kunde verkligen kunde hjälpa, även om det var många män inblandade. Och äntligen fungerar det som det ska nu! Men först fick vi krascha mig totalt, rensa bort mig och sen återskapa mig. Vem vet, det kanske också är en Tofflan-klon som har skrivit dessa rader?

Vem av dem är jag?


Haveriet och återuppbyggnaden
är det jag har ägnat mig åt från det jag kom hit i morse vid halv åtta och fram till strax före lunch. Då fick jag ta ett möte som jag skulle ha haft tidigare på förmiddagen. Nu har jag precis fått lite lunch i mig. Eftermiddagen ska jag ägna åt att återställa utseende och filer och annat såsom jag vill ha det. Det är liksom ingen idé att jag försöker jobba ikapp just nu.

När jag inte har kunnat jobba med det som just för tillfället är mina primära arbetsuppgifter har jag ägnat mig en hel del åt möten med människor. Jag har insett att de allra flesta vill ha nån som lyssnar på dem. Människor vill bli sedda, vill att nån ska höra deras tankar och åsikter. Det är värdefullt att bli insläppt! Jag har också lärt några personer hur man gör personliga hemsidor. Det är ganska häftigt att lära såväl intellektuella som intelligenta människor, för dem jag har ”undervisat” hittills har snappat allt på en gång! Fascinerande…

Igår kväll glodde jag på första semin i Eurovision Song Contest 2012. Jag livebloggade och efter att programmet var slut var det synnerligen hög tid att gå och lägga sig. Jag går ju upp klockan sex varje morgon när jag jobbar – med påföljd att jag bör vara nattad och klar absolut senast klockan 23. Varje kväll brukar jag skriva ett par inlägg till bloggen. Inlägg som jag sen tidsinställer publicering för vid olika klockslag dan därpå. Det orkade jag inte igår och därför har det varit ganska tyst här idag. Det här inlägget skriver jag på arbetstid eftersom jag inte hade nån rast på förmiddagen och bara fick ta en mycket snabb lunchrast.

Efter jobbet idag ska jag tvätta bilen. Ett tag såg det ut som om det skulle bli regn, men nu verkar solen titta fram igen. I morgon har jag introduktion hela förmiddagen, men måste smita iväg nån timma för att prata i ledningsgruppen om min kommunikationsplan. Det är detta jag också tänker fokusera på i eftermiddag. Jag kan ju inte stå bland alla chefer och professorer och inte kunna tala för mig… I morgon eftermiddag sen smiter jag iväg till bilbesiktningen. Jisses, jag känner mig nästan som en förälder som ska till doktorn på hälsokontroll med sitt barn…

Read Full Post »

Är det nån som vet hur okul det är att vara arbetslös? Ja, jag vet. Det finns inte nåt kul med det. Du har ingen inkomst (a-kassa är ingen inkomst, det är en försäkring som du inte kan överleva på), du har inte samma möjligheter i samhället som dem med jobb, du har inget socialt liv för du träffar varken kollegor eller vänner (vännerna försvinner eller så skäms du för att träffa vännerna och isolerar dig) med mera med mera.

Jag kan ärligt säga att det var många gånger jag övervägde att göra slut på mitt liv under de år jag var utan jobb. Den som inte har varit där kan inte heller föreställa sig hur det känns när till exempel snälla och välmenande människor skickar dig bokpaket – och så har du inte ens mat för dan. Jorå, så var det några gånger. Men det var väldigt pinsamt att tillstå när det skedde. Och tro inte att jag inte är tacksam för alla fina och bra böcker jag har fått. Men böcker går inte att äta.

Den desperation jag många gånger kände när min situation bara blev svartare och svartare visste nästan inga gränser. Men jag hade – och har! – en familj omkring mig och det har varit/är guld värt! (Även om jag inte kan äta dem heller… 😉 ) Fästmön har troget stått vid min sida hela tiden – till skillnad från så kallade vänner som vände mig ryggen – en del från dag ett, andra under helvetesresans gång.

Den här påsen med bröd fick jag av en arbetskamrat på grannfakulteten, med betoning på kamrat, till min förra arbetsplats. Den överlevde jag på en helg.


Jag skrattar inte alls,
jag gråter nästan, när jag läser om den desperation en arbetslös 56-årig man från Österrike kände. Mannen sågade av sin ena fot. Enligt rubriken i Dagens Nyheter var det för att slippa jobba. Men hans arbetsförmåga skulle utredas av arbetsförmedlingen. Jag har svårt att tro att man då sågar av sin fot för att slippa, SLIPPA!, arbeta. Snarare ser jag det som en mycket desperat handling av en mycket olycklig människa.

Det jag vill säga med det här inlägget är att det inte kostar dig så mycket att höra av dig till en vän som är arbetslös. Bjud över på middag eller fika, föreslå en promenad eller nån annan aktivitet som är gratis. Det betyder mycket mer än du kanske kan gissa att få äta nåt när man är hungrig.

Read Full Post »