Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘håv’

Ett inlägg om denna novembertisdag.


Det slutade regna
framåt dan. Jag lämnade New Village vid lunchtid och hetsade ut i trafiken.

Yiiiiiihaaaaaaaaaaaaa!

Vägarbeten sinkade mig. Men till slut mötte jag Klara. Det var alltför länge sen!!!

Klara

Klara fipplar med sin mobil.


Jisses så nervös jag var!
Ja inte för att träffa Klara, utan för intervjun! Att hänga med Klara var bara så kanon – jag glömde nästan bort nervositeten. Nästan, vill säga.

 Jag o Klara

Klara är den normala till höger i bild. Jag är den med dubbelhakorna till vänster på bilden. Den som har en bebisscarf runt halsen.


Syftet med träffen
var att fika. Det är inte precis så att vi har jätteråd med det, men när det har gått typ nästan två år sen vi sågs tyckte vi nog att vi kunde unna oss köpefika.

Mindre kul var det sen att komma ut till bilen och finna en P-Nisse som just hade skrivit ut en p-bot. Smarta jag hade visserligen betalat p-avgift – men i fel parkeringsautomat… Och eftersom automaten inte ens tillhörde det aktuella p-bolaget åkte jag på 300 spänn i böter. Precis vad man vill ha när man är arbetslös och lever på a-kassa – NOT!!! 👿

P-böter

P-böter på 300 spänn var inte vad jag önskade mig av dagen.


Just böterna
var inte vad jag önskade mig av den här dagen, men vi får ändå se om ”hela grejen” var värd pengarna! Mer om detta kommer förstås i ett lösenskyddat inlägg strax! Men jag kan avslöja att vi bland annat tittade på denna…

 Raket

Månen tur och retur? Snart kommer Tintin!


Klara följde mig
ända till porten och det var nog tur. För då slog den riktiga nervositeten till! Men jag kom i alla fall ihåg att byta skor – tack vare Klara…

Jag fick skriva in mig i en besöksdator och fick ett besökskort som ledde mig in i byggnaden. Interiören påminde mycket om min förra arbetsplats, med glasväggar och dörrar och korridorer…

Stol o matta

Typisk stol och matta.


Trots att jag var tidig
behövde jag inte vänta mer än högst fem minuter innan jag träffade en trevlig och pratglad man – som kunde lite teckenspråk! – i Hav (rummet hette så).

Vägen hem var inte längre än vägen dit, men det var betydligt mer trafik och längre köer. Riktigt läskigt på vissa ställen. Men helskinnad kom jag hem och gladde mig åt nånting som inte var en räkning i postboxen:

Kort från New Zealand

Vykort ända från New Zealand!


Tack snälla Hvita Frun för kortet! Jag blev jätteglad!!!

Medan Fästmön förberedde middagen skenade jag över till Tokerian för att köpa bröd och annat. Det snurrar mycket i huvudet nu… En del av er kan, som sagt, strax läsa mer om det snurrande i det lösenskyddade inlägget. (Ska bara skriva det först!) Men jag kan säga till alla att det har varit en finfin tisdag – förutom p-boten, dårå…


Livet är kort. Det är mitt hår också.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket resultatet av den gångna veckans fråga redovisas.


För en helg sen
var Fästmön och Tofflan och badade. Detta föranledde den gångna veckans fråga. Tofflan undrade helt enkelt om du har badat i sommar.

Så här fördelade sig de 24 inkomna svaren:

38 procent (nio personer) svarade: Nej, inte alls. 

17 procent (fyra personer) svarade: Japp, i havet!

17 procent (fyra personer) svarade: Jaaa, i en sjö.

13 procent (tre personer) svarade: Ja, i en pool. 

Åtta procent (två personer) svarade: Ja, i ett badkar.

Fyra procent (en person) svarade: Ja, i en å eller annat mindre vattendrag. 

Fyra procent (en person) svarade: Others:
Ja, fast inte under er sommar! Och i Havet, the big one…

Stort TACK till dig som klickade! Jag hoppas förstås att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna veckans fråga.


Det är sommar.
Tänkte bara upplysa dig om det ifall du råkade missa det. Men vad tycker du är typiskt för svensk sommar? Det undrade Tofflan den gångna veckan.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

23 procent (fem personer) svarade: Jordgubbar. 

23 procent (fem personer) svarade: Morden i Midsomer.

18 procent (fyra personer) svarade: Regn. 

18 procent (fyra personer) svarade: Sol och bad.

14 procent (tre personer) svarade: Other: 
lukten av svedd färdigkryddad flintastek 😛
Smultron 🙂
Havet, solen och sanden i matsäcken

Fem procent (en person) svarade: Det är semesterstängt överallt. 

Ingen svarade: Almedalen.

Stort TACK till dig som deltog! Och självklart hoppas jag att du deltar i veckans nya omröstning och lämnar din synpunkt. Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan avhandlar bettskenor och annat smått och gott som gör livet och tillvaron roligare


I morse noterade jag
att nån på Twitter kallade sin bettskena ungefär

plastjolle på livssmärtans hav

(jag har skrivit om det något eftersom det inte var korrekt stavat). Fnissade lite för mig själv och tänkte på när jag var hos tandhygienisten sist. Jag skulle på kontroll, jag skulle laga en trasig tand och jag skulle ta med mig min bettskena. Min bettskena har några år på nacken, men den är fortfarande funktionell. Min fiffiga tandläkare brukar fixa till den ibland så att den passar med min överkäke – där händer ju saker då och då genom åren. Men nu sist när jag tog fram den nästan baxnade tandhygienisten, som inte hade träffat mig förut, och utbrast:

En blå! Kan de vara blå?

Tandläkaren, som höll på att fixa till min trasiga tand, svarade att jodå, det kunde de visst vara – om de inte var helt nya. Gissningsvis är alla bettskenor genomskinliga idag. Jag minns att jag kunde välja mellan blå, röd, gul och genomskinlig. Eftersom guRt är fuRt och rött är sött och genomskinligt tråkig var valet inte svårt. Blått är dessutom min favoritfärg. Så lite roligare var det nog förr. För håll med om att lite färg på bettskenan gör tillvaron roligare?

Bettskena
Tofflan med sin blåa bettskena.


En annan sak
som jag tycker höjer glädjenivån i tillvarons bägare är dörrkarusellen på jobbet. Jag går alltid genom den när jag ska in eller ut. Det går mycket fortare att gå ut som vanligt folk, genom dörren, men det är baske mig mycket roligare att gå ut genom en dörrkarusell. Jag lovar! Testa nästa gång, får du se!

Har du några prylar eller företeelser som gör din tillvaro roligare???


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse kom Månpockets månatliga nyhetsbrev nersinglande i inboxen. Eftersom jag inte är på nån bokmässa får jag och vem som vill nöja oss med att läsa om Stormogulens pocketböcker. Här kommer MITT urval av titlar som kommer ut i Månpocket under oktober:

En osynlig av Pontus Ljunghill
Den här debutdeckaren är både en spänningsroman och en stämningsfull Stockholmsskildring. Den handlar om hur ett fall kan bli personligt, äta sig in och inte släppa taget. Men det handlar också om en stad som såg väldigt annorlunda ut för bara ett halvt sekel sedan, innan Klarakvarteren revs och Sergels torg byggdes. Det här är första boken i en serie spänningsromaner som utspelar sig i Stockholm under första delen av 1900-talet.

Jonnas bok av Katerina Janouch
I den andra delen i Katerina Janouch serie om tre tjejkompisars sexdebut får vi träffa Jonna, vars liv trasslar till sig på ett oväntat sätt. För vem har sagt att sex och kärlek är okomplicerat? Jonna ger inte så mycket för romantik. Hon tror inte på några lyckliga slut: ”Utåt ser jag ut som en helt vanlig tonårstjej, men inuti är jag annorlunda. Man kanske kan kalla mig kärleksskadad, helt enkelt.”

Allt är i rörelse av Ulf Lundell
Ensam bor han i huset vid havet. Joar ”Red” Cirroan, berömd fotograf. Han har fyllt sextio, hans arbete är avslutat, han har fått sin första pensionsutbetalning. På helgerna besöker honom den loja Anne, så behaglig att vara med att han stundtals tror att tvåsamheten vore det rätta. Han borde ha sagt nej då man ringde honom från New York och ville ha en retrospektiv bok, en soffbok. Men förskottet var så smickrande tilltaget. Nu måste han sammanställa materialet från sitt liv, från allt det som gjorts i det förgångna. Bilderna, kamerorna, kvinnorna, skandalerna. Och katastroferna – även den sista.

Denna dödens kropp av Elizabeth George
En ung kvinnas kropp hittas knivhuggen på en av Londons ödsligaste kyrkogårdar. Mordet får kommissarie Thomas Lynley att ta sitt förnuft till fånga och återgå i tjänst efter sin långa och känslosamma bortavaro i samband med mordet på hustrun Helen.

 

Foxfire av Joyce Carol Oates
Det är 1950-talets USA. En grupp 13-åriga tjejer i en mindre stad startar en tjejliga och kallar sig Foxfire – för att slå tillbaka mot fattigdomen de omges av, och hämnas orättvisor och förödmjukelser de utsätts för. Tjejerna är unga och utsatta redan genom att de alla kommer från hem där familjerna är trasiga av alkoholism och hustrumisshandel. I gruppen finner tjejerna sin enda tillhörighet och identitet.

Evig natt av Michelle Paver
Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London – han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att vara med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Fem män och åtta polarhundar korsar Barents hav, ser midnattssolen och slår läger i en avlägsen, obebodd vik i Spetsbergen i Norge, Gruhuken. De jagar, dricker whisky och lever ett liv som är långt ifrån den smutsiga dimman i London.

Uppvaknandet av P.C. Cast och Kristin Cast
Vad krävs för att skydda Nattens hus, och vad ska en desperat tjej göra för att skydda sitt hjärta från att vara brustet för evigt? Zoey har återvänt, nästan helt återställd till sin plats som översteprästinna på Nattens hus. Hennes vänner är glada över att hon är tillbaka, men efter att ha förlorat Heath är det tveksamt om Zoey någonsin kommer bli densamma. Zoeys bästa vän, Stevie, Rae, har också problem: Hon känner alltmer för Refaim, en fågelmänniska! Men han är hennes farliga hemlighet, en hemlighet som isolerar henne från skolan, de röda eleverna, och till och med hennes bästa vänner.

De utvalda: Tankeläsaren av Kristin Cashore
Tankeläsaren är en otrolig succé som har sålts till 28 länder. Recensionerna har varit fantastiskt positiva, den har placerat sig på New York Times berömda bestsellerlista och har belönats med ett flertal barn- och ungdomsbokspriser och – inte minst – fått tusentals hängivna läsare över hela världen.

Livet är kort. Läs en bok ibland.

Read Full Post »

Dags att ta en liten runda i media och kolla vad som är på tapeten. Häng med!

Read Full Post »

Sveriges Television startade två nya, brittiska deckarserier i helgen. The shadow line (sju delar) började i fredags och Mord i paradiset (åtta delar) igår, lördag. Jag har länge efterlyst deckare på helgerna och bänkade mig förväntansfull tillsammans med Fästmön.

Hur många av dessa såg vi?


Fredagsdeckaren inleddes
med att två konstiga poliser hittade en dödsskjuten man i en bil. Det visade sig att han var en av två nyligen släppte fångar. Den andra fången fick vi snart se i rutan. Han betedde sig bara ännu konstigare än poliserna. Till exempel ställde han sig alldeles för nära alla han träffade. Enligt SvT:s programtext skulle detta handla om en polisinspektör som nyligen återvänt i tjänst efter att ha blivit svårt skadad i ett undercoveruppdrag. Hans partner dödades och själv fick han en kula i huvet som gör att han lider av minnesförlust.

Jag kan avslöja att vi somnade båda två efter cirka tio minuter, en kvart. Polisinspektören  med en kula i huvet såg vi inte ens. Dessa inledande minuter visade bara upp en ny genre brittiska deckare/polisserier som jag INTE gillar: De Konstiga.

Lägsta betyg!


Lite glad blev jag emellertid
när Anna hade noterat att det var ytterligare en seriestart igår, lördag kväll. Då visades första delen av Mord i paradiset – och den måste väl bara vara bättre än The shadow line? tänkte jag.

De här två såg jag.


I den här polisserien
hamnar en tråkig Londonpolis i det som de flesta upplever som paradiset – den karibiska ön Saint-Marie. Han får i uppdrag att lösa ett fall där en polis hittas mördad i ett säkerhetsrum, ett så kallat panic room. Under arbetet noterar han att de allra flesta ljuger och inte går att lita på. Men vem är mördaren?

Ja detta låter ju spännande. Men så måste man tramsa till det hela med humor: den brittiske polisen går omkring i kostym, vit skjorta och slips och han hatar sol, hav och sand.

Nej, särskilt spännande blev det inte alls. Anna somnade, men jag höll ut till slutet. Så pass att Mord i paradiset får en toffla mer än The shadow line. Och då är jag snäll.

Read Full Post »

Older Posts »