Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kriminell’

Ett inlägg om en bok.


 

Rörelsen Den andra platsenEn av de svenska spänningsförfattare jag länge har läst med stor behållning är John Ajvide Lindqvist. Jag har alltså sträckt mig utanför deckargenren, mot spökhistoriernas och det okändas världar. Det var ingen tvekan om att jag skulle köpa Rörelsen. Den andra platsen på bokrean. Boken, som enligt baksidestexten är en prequel till Himmelstrand. Den första platsen.

Det jag missade att läsa om Rörelsen var att den är en sorts självbiografi. På sätt och vis upplever jag boken som en fiktiv roman, men i och med att det står

[…] magisk självbiografi […]

om boken på baksidan blir jag lite förvirrad. Jag vet inte vad jag ska tro om John i Stockholm 1985. John försöker sig på en karriär som trollkarl, men börjar umgås med en kriminell skinhead. Och vad är det för läskigheter som händer i huset där han bor? Människor går ner i badrummet och skär sig.

Alltså tyvärr. Jag fattar ingenting i den här boken. Den är splittrad och jag finner ingen röd tråd i den. Jag blir bara irriterad. Och jättebesviken. Den här boken är inte spännande alls, den är bara konstig.

Toffelomdömet blir det lägsta.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Jakten på Kapten KlänningDet handlar om sexuella övergrepp. Igen. Jag tycks ha snöat in på det litterärt. I morse läste jag ut Jakten på Kapten Klänning, skriven av polisen Jonas Trolle. Jonas Trolle var den som ledde spaningarna i jakten på en annan polis, Göran Lindberg.

Det börjar med ett mord 2009 i en förort till Stockholm. Offret visar sig ha haft vissa sexuella böjelser av rå natur. Ett av hans egna offer säger att en av männen som var med på våldsamt gruppsex var en högt uppsatt polis, en polis hon läst en artikel om. Det visar sig vara ingen mindre än Göran Lindberg, förre länspolismästaren i Uppsala län, förre rektorn för Polishögskolan och föreläsare och förkämpe för jämställdhet. En man som arbetar mot sexism. Jonas Trolle är polisen som leder spaningarna på Göran Lindberg. Hemliga spaningar, som så småningom leder till ett gripande. I juni 2010 döms Göran Lindbergs till fängelse för bland annat grov våldtäkt och koppleri. Han släpps villkorligt i januari 2014 efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Det är omkring den tiden Jonas Trolles bok kommer ut.

Av en händelse hittade jag den här boken på ett av jobbets små bibliotek. Det är en otäck historia, men det värsta av allt är ju att den är sann. Vissa kapitel skildrar mycket obehagliga sexscener, baserade på ett vittnes eller ett offers utsaga.

Nån djupare litteratur är detta inte. Jag hade gärna velat veta lite mer om vad som kan driva en polis och jämställdhetsivrare till att begå såna här förnedrande våldshandlingar mot unga kvinnor. För mig som utomstående läsare känns det som om nånting har hänt, nånting som har förändrat den här polisen och gjort honom kriminell och farlig. Jonas Trolles tanke med boken är naturligtvis inte att gå in på det. Han berättar historien ur sin, polisens, synvinkel, inför, under och efter gripandet av en annan polis. Ibland tycker jag att tonen är ganska kall. Jag hänger upp mig på att en alkoholiserad person omnämns som ”en fylla” i boken. Och jag förstår inte varför Trolle blandar in sin hustrus graviditet i boken. Gissningsvis är det för att beskriva en del av kontrasterna i livet. För mig känns det bara fel.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett orent inlägg.


 

Den här vilodagen går mot sitt slut. Jag har behövt den. Verkligen. Ändå får jag dåligt samvete för att jag inte har gjort nåt vettigt i hushållet – som att städa, till exempel. Det enda jag har åstadkommit är att vika rentvättade lakan och lägga in dem på rätt ställe.

Men jag tar städningen nån dag nästa vecka. Jag gillar nämligen att städa – av flera skäl, till exempel…

  • jag gör nåt fysiskt
  • det blir rent
  • jag gör nåt vettigt
  • det dämpar oro och motar bort tankefällor

med mera. Så länge jag letar jobb har jag också gott om tid att städa. Jag behöver inte städa på helgerna utan kan göra det en måndag eller en onsdag, om jag vill.

städat städskåp

Städskåpet städade jag i alla fall – i mars 2010…

Däremot har jag tänkt att jag eventuellt ska köpa veckostädning sen när jag börjar arbeta. Dels för att jag då får mindre tid och behöver helgen till att vila och ladda. Men också för att det faktiskt ger andra människor jobb. Jag hoppas verkligen att RUT-avdraget blir kvar!

Sen pappa gick bort sommaren 2006 har min mamma köpt städhjälp. Hon är nämligen sjuklig och handikappad och orkar inte med de tunga delarna av städningen. Det vill säga många såna delar som hemtjänsten inte får utföra. Hur fel kan det vara..?

Tyvärr har mamma haft ett antal städfirmor som har varit mer eller mindre bra. En ägare visade sig vara kriminell (tack och lov drabbades inte mamma!), en annan var oförskämd och en tredje var ensamföretagare, slet ut sig och blev långtidssjukskriven. Eftersom vi inte bor på samma ort har det varit svårt för mig rent fysiskt både att hjälpa mamma att städa och att hitta ny städhjälp. (Tur att internet finns!) Det var en ren tillfällighet att bekanta till mamma kunde hjälpa till med flyttstädningen av huset våren 2010, för jag fick ju ombesörja stora delar av själva flytten – i alla fall packa upp, dirigera flyttkarlar och se till att mamma kom på plats i sitt nya hem.

Idag köper mamma hjälp av den städtjej som hon gillade allra bäst – ensamföretagaren. Det är inte dyrt. Mamma får hjälp med det hon behöver. Viss lättare städning gör hon själv. Genom sin sjukskrivning lärde tjejen sig att säga nej. Dessutom går firman så bra att hon funderar på att anställa ytterligare personal. Det är tryggt för mig som ensamt barn till min mamma på 30 mils avstånd. Och så tänker jag, som sagt, på min egen veckostädning… Den jag ska göra… på onsdag, kanske. Eller på torsdag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett drömmande inlägg.


 

I natt har jag varit i Västerås. Två gånger. Det regnade och var ett riktigt skitväder och jag skulle på två anställningsintervjuer. Den första intervjun var på en tidning. Där blev jag genast indragen i ett samtal om en författare, som jag känner och om Stina Wollters mamma, som jag har jobbat med en gång på bronsåldern. Jag blev i eld och lågor och tänkte

HÄR vill jag jobba!

När jag kom ut från byggnaden stod Åke Spross, tidigare medicinreporter på lokalblaskan,  utanför och undrade om jag skulle röka.

Nehej du! Såna dumheter slutade jag med för tio år sen

svarade jag. Och så skuttade jag vidare till anställningsintervju nummer två. (I drömmen är ju allt möjligt, som sagt…)

Nästa intervju hölls i ett hus med en massa kontor, det kan ha varit ett kommunhus. Alla var jättetrevliga och vi fikade och pratade och sen behövde jag akut gå på toa.

Anna o jag den 28 september 2014 selfie

Solstollar?

Scenbyte. Jag går i regnet på en trottoar – fortfarande i Västerås. I sällskap med… mamma och pappa… Det var ju trevligt i och för sig att träffa min döde far igen, men jag började nog vakna för jag kände mig liiite misstänksam. Plötsligt tappade jag ett glas i mina glasögon och vi gick in till en optiker för att få hjälp med detta. Sen var drömmen slut och jag vaknade till en solig söndag, med Fästmön bredvid.

Hur ska man tolka den här drömmen, då? Tja, jag har ju ett och annat att fundera över på jobbfronten. Under morgondagen ska jag ringa ett samtal och berätta vad jag har kommit fram till. När det gäller mamma och pappa hade de bröllopsdag i fredags. Eller skulle ha haft. Då skulle de ha varit gifta i 55 år. Glasögonglaset, då? Jo, igår kväll satt vi och slöglodde på FOX och såg bland annat ett avsnitt av CSI Miami i vilket en mördare fälldes på grund av lite blod på ett tappat glasögonglas… Betyder det att jag är kriminell?

Tankarna fortsätter snurra och nåt beslut har jag inte kommit fram till än vad gäller två brännande heta frågor. Det är lätt att bara se problem, men samtidigt kan båda frågorna ge så mycket glädje och stimulans…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.

 

MarcoeffektenNu har jag plöjt. Plöjt en serie i fem böcker om Avdelning Q, en fiktiv cold case-enhet inom Köpenhamnspolisen, ledd av Carl Mørk. Marcoeffekten är den femte och hittills senaste i serien. För visst hoppas jag att Jussi Adler-Olsen skriver fler böcker om Avdelning Q! Och enligt bokens baksidestext är åtta böcker planerade.

Marco i bokens titel är en femtonåring som växt upp som en av Zolas barn. Barnen drillas till tiggare och ficktjuvar. Zola är närmast en sektledare. De lyder honom blint – annars… Men när Marco förstår att Zola tänker se till att han blir av med en kroppsdel – ett sätt att dra in mer pengar – sticker han. Han får hela klanen efter sig. Inte blir det bättre av att han råkar hitta ett lik. Zola och hans gäng får med sig flera kriminella i Köpenhamn i jakten på Marco. Och så småningom sällar sig polisen till jägarna, på sätt och vis…

Rafflande och spännande är jakten på Marco, som gått i gatans skola och lärt sig hur man undslipper förföljare. Men boken innehåller också mycket grymhet och råhet och framför allt, brist på respekt för människoliv.

Det här är en riktigt bra bok och den får förstås högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försvunnet slutstycke. Det var vad som räddade livet på Börge Hellström. När livet var som svartast tänkte han skjuta sig. Men för att kunna göra det behövs ett slutstycke till geväret. I kväll tittade Fästmön och jag på När livet vänder med Anja Kontor.

Börge Hellström

Börge Hellström, före detta missbrukare, kriminell och självmordskandidat, nu författare. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Det var de sexuella övergreppen
som Börge Hellström utsattes för som barn som ledde honom till alkohol och droger när han var 13 år. Där stannade han tills han var 37 år. Den gången när han tänkte skjuta sig, men var så packad att han inte kom ihåg var han hade lagt slutstycket till geväret.

Han menar att han har en skyddsängel, för han borde rimligen vara död för länge sen. Men hans tro på nånting starkare än honom själv ger honom kraft att stå emot såväl droger som självmordsförsök idag. De där totalsvarta stunderna kommer inte längre.

Oförmågan att älska nån annan bottnar i att inte kunna älska sig själv, menar Börge Hellström. Som idag har en nära relation med sin dotter Amanda. Och enligt henne är han världens bästa pappa.

Jag tycker att du ska ta en halvtimma och se hela programmet på SvT Play om det var så att du missade det i kväll. För När livet vänder är en riktigt bra TV-serie med äkta människor som öppet och naket berättar om hur deras liv har tagit nya vändningar. Anja Kontor är lysande och för samtalet framåt trots att hon inte tar så stor plats.

Även jag har fått ta emot människors berättelser om hur deras liv har vänt, men till skillnad från Anja Kontor är jag en skrivande människa. Och allas berättelser får jag tyvärr inte berätta. Ett nästan-undantag är Rippes story del ett, del två, del tre och del fyra som jag fick vara med att visa här på bloggen. (Det är Rippe själv som har skrivit.) Den historien tål att läsas flera gånger.

Du kan också läsa vad jag skrev om Anjas program om Ulrika.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här inlägget skulle handla om många och mycket. Men det som avses är filmen Odjuret, baserad på boken med samma namn av författarduon Roslund & Hellström, som gick på SvT 1 igår kväll.

odjuret

Föräldrarna. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Den här filmen
handlar väl om det som är alla föräldrars mardröm: en liten flicka rövas bort från dagis och hittas mördad och våldtagen. Mördaren har nyligen rymt under en fångtransport. Den förtvivlade pappan tar saken i egna händer. Polisen får i stället för att jaga en pedofil ta hand om en pappa som anklagas för mord.

Jag har gillat de flesta av Roslund & Hellströms böcker. Odjuret är den första i serien böcker om den synnerligen specielle polisen Ewert Grens och en av de bästa böckerna. Det jag gillar mest är egentligen inte böckernas brutaliteter utan att de känns så realiastiska – framför allt människoskildringarna och skildringarna inne ifrån fängelset. (En av författarna är före detta kriminell.)

Därför blir jag… inte förbannad men ganska mållös när man sabbar detta genom att sätta in Peter DallePETER DALLE! – som Ewert Grens. Hur i h-e tänkte man där??? (Man tänkte inte alls.) Nej, porträttet av den kufiska Grens-polisen känns allt annat än äkta! Däremot gör Ola Rapace och Philomène Grandin utmärkta rollprestationer som de förkrossade föräldrarna. Ola Rapace är lysande.

Tyvärr räcker det inte att två av filmens alla skådespelarna gör ett bra jobb. Den här filmen når bara upp till medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Men är det verkligen OK att ta lagen i egna händer?

Read Full Post »

Older Posts »