Smalisdag och dåligt konjunkturlästa skinkmackor, typ…

Den här dan har gått med raketfart! Och det beror förstås på att jag sitter på mitt favoritkontor uppe på femte våningen. Men till och med i morse på väg till jobbet gick det undan. Fick nästan lite läskiga tankar om att jag hade glömt att ta min medicin och åkt till jobbet en helgdag, för det var väldigt lite bilar ute och körde. Igår åkte jag hemifrån vid samma tid, men fastnade i såna köer att bilresan tog tio minuter längre tid än den gjorde idag. Konstigt! Det är fortfarande väldigt halt på vägarna och en del bilförare fattar inte hur viktigt det är att hålla avstånd. Mer snö har kommit idag, dessutom, men här har verkligen inte varit nåt snökaos.

Lämnade in påsen med Johans jeans på hans kontor i morse. Parkerade därför på ett annat ställe. Nu gäller det att komma ihåg det när jag ska lämna arbetet…

Under förmiddagen hann jag skapa och publicera fyra sidor på institutionens externwebb innan det var dags för dagens första möte. Till mötet serverades semlor – det är ju fettisdagen idag. Men urrrrrrk vad jag avskyr semlor! Så jag firar inte nån fettisdag utan en smalisdag i stället. Bafatt!

En och en halv och en kvarts semla fanns kvar till eftermiddagskaffet.

Direkt på förmiddagens första möte följde möte nummer två. Det var ett mycket bra arbetsmöte och jag känner att projektet Forskningssidor inte längre står stilla. Eftersom det hände ytterligare saker rörde det sig ännu mera framåt och jag har kunnat skapa och publicera fler nya sidor samt tjonga ut en reviderad startsida. Jag är mycket nöjd med min dag och tycker att jag verkligen förtjänar att få lägga mitt huvud i M:s kunniga händer klockan 17.

Fick inte med mig nån från institution 1 på lunch, så jag tog boken i min jackficka och traskade iväg till närmaste lunchställe. Där fick jag snart sällskap av ML som försynt frågade om jag ville läsa eller ha sällskap. Men sällskap ville jag ha och det blev riktigt trevligt! Vi pratade en del jobb eftersom det har dykt upp några akuta saker efter vårt lilla planeringsmöte förra vecka. Men å vad jag känner att vi kan jobba bra ihop! Vi har samma åsikter om vad som ska bli gjort och av vem och vi är båda ganska chosefria.

Plötsligt när vi sitter där och äter och babblar dyker ”Lisbeth” upp, som vanligt iklädd en lätt förvirrad min. Det visade sig att hon skulle ha haft en annan lunchdejt igår än mig, men hon hade lyckats dubbelboka sig så hon skulle luncha med B idag i stället. Eftersom lokalen fylldes på snabbt av hungriga människor bar det sig inte bättre än att ”Lisbeth” och B frågade om de fick dela bord med oss. Lunchen blev då förstås ännu trevligare och ”Lisbeth”, som avslöjade att hon som barn egentligen ville heta Rose-Marie, talade i citat igen. Ett har jag redan släppt, för det gick inte att hålla på nån lång stund!

Hur man gör när man

glider runt på en skinkmacka

vet jag inte, det får du fråga ”Lisbeth” om. Jag vågade inte, för jag var rädd att förklaringen skulle ha med nåns bakdel (skinka) att göra.

Ett annat synnerligen användbart ord ”Lisbeth” serverade oss idag var

konjunkturläsa.

Det är väl det jag gör stundom när jag släpper blogginlägg med stavfel, saknade ord och konstiga formuleringar. Det går lite efter konjunkturen…

Fästmön bara superklår mig i Wordfeud. Igår kväll fick jag storstryk. Idag har vi inlett ett nytt parti och genast tog hon ledningen med typ 100 poäng. Jag förlorade ytterligare ett parti igår kväll, ett parti där jag hade lett länge. Ett tredje vann jag och i ett fjärde ligger jag lååångt efter poängmässigt. I kväll blir det kanske avslut av partierna, men först ska jag som sagt bli av med kalufsen och sen behöver jag köpa mjölk.

Mjölk växer inte på trän!

som jag tror att ”Lisbeth” kanske skulle formulera det.

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag går lite bort

Nej då! Tyvärr, tycker somliga, men ändå. Jag tänker inte ”gå bort” som i ”dö” idag heller. Det står ju

lite bort

Inte bara bort. Däremot ska vi ut på övning. Vi åker klockan elva till ett ställe utanför stan (inte en viss folkhögskola, tack och lov!!!) där vi ska ha institutionsdag med kommunikation på agendan. Jag ska försöka lotsa mina arbetskamrater och kollegor genom kommunikationens snåriga(?) djungel. Resultatet av dagen ska bli att jag får med mig en hög papper som ska komplettera min kommunikationsplan. Eller i vart fall underlag som ska utgöra en del av aktiviteterna i höstens plan och början av nästa års. Detta innebär att vi till 2013 är ännu bättre förberedda vad gäller kommunikation.

Mot högt satta mål!

Jag har ett högt satta mål med dagens övning. Min plan är att den här institutionen ska bli den skarpaste på att kommunicera sin forskning, framför allt. Vi har redan många besökare till vår externa webb, men webb är ju ganska mycket ”envägskommunikation”, det vill säga information. Idag finns det andra möjligheter och kanaler än det fanns igår. Det finns också gamla kanaler som alltid fungerar och som överlever alla tider. Vi ska helt enkelt bli bäst.

Tyvärr får vi inte med oss hela institutionen, men väl 36 av oss. (Cirka tio kan inte delta.) Vi bilar ut till en lätt lunch. Efter prefektens inledning tar jag över nån kvart och sen ska folk få jobba, med avbrott för eftermiddagskaffe, förstås. Efter redovisning på seneftermiddagen blir det en utomhusövning så att vi ska få lite frisk luft – hoppas det har slutat vräka ner då. Dagen avslutas med middag på kvällen. Gissa vem som lär somna ovaggad i kväll… Men jag ser fram emot fredag när jag ska ha semester. Visserligen går den ut på att göra färdigt hemma, men ändå. Jag slipper ge mig iväg och har tre lediga dagar (lördag och söndag också, ju!) när jag kan göra fint efter fönsterbytet.

Och så, avslutningsvis, uttrycket i rubriken… Det kommer egentligen från min pappa, prästsonen, uppvuxen under världskriget i Helsingfors, med en mamma som var så snäll att hon gav bort hans få leksaker till mer behövande barn (!) och en pappa som var minst sagt respektingivande i sin svarta prästkappa. I en sån familj kunde barnet inte mopsa, minsann, men visst hände det att pappa nån gång ibland blev irriterad på sin pappa. Idag skulle kanske värstingsonen säga:

Dra åt h-e, gubbjävel!

Men pappa, som var försynt i vissa lägen, explosiv i andra, har jag fått höra, sa på sin mjuka finlandssvenska, den han sen tränade bort till 98 procent:

Pappa, gå lite bort!

Nu är jag inte sur på nån alls, men jag drar mig undan lite idag, för att ge jobbet 200 procent och allt annat noll och intet. Tro inte att jag glömmer en enda av er som stöttar mig för det! Såna som jag kommer alltid igen, för ont krut förgås inte så lätt. Ha en bra dag!

Livet är kort.

Read Full Post »

En tur på To… nej, ICA Kvantum!

Idag bar det av till ICA Kvantum, mitt nygamla mathandlarställe. Ja, Tokerian är dissad nu sen man inte längre saluför chilibågar. Dessutom skulle jag till Systemet och nåt sånt finns inte på Tokerian, bara apotek, zooaffär och järnhandel. Visserligen är ju Systemet en järnaffär, men det jag ville köpa var i kryddad och drickbar form.

Sånt här järn skulle jag ha och det finns inte på Järnia.

                                                                                                                                                                   ICA Kvantum ligger i Gränby centrum, här ofta benämnd Stormarknaden. Och stor är den,  Stormarknaden. Uj uj uj! Den byggs ut hela tiden och nästa vecka på torsdag öppnar 20 (tjugo) nya butiker och andra ställen i den senaste tillbyggnaden. Alltså jag lär gå vilse!..

En av fördelarna med att inte ha nåt jobb är att man kan gå/åka och handla när det kanske är mindre folk att trängas med. Jag trodde att en fredag förmiddag var ett utmärkt valt tillfälle att slippa armbågas fram, med sin stridsvagn varuvagn som nån sorts på framsidan av kroppen apterad missil. Det var inte nåt bättre val än, låt oss säga, torsdag eftermiddag. Eller onsdag lunch. Där kryllade av folk med samma mål som jag: att fylla varuvagnen med godsaker till helgen och snabbt dra därifrån. (Efter betalning, förstås, man är väl inte kriminell?!)

Det är inte heller fel att säga att jag var, så att säga, yngst i klassen idag. Men det gör mig inte så mycket, bara det att jag har lite synpunkter på dessa gubbar. Tanter är effektiva och målmedvetna, men se gubbar de vet inte vad de ska ta sig för i en matvarubutik. Och eftersom där inte finns stolar att sitta och vänta på placerar sig gubbarna helst stående i mitten av de mest trafikerade gångarna. Gärna står de med händerna på ryggen och visslar. Nej, snälla tanter, lämna gubbarna hemma eller i bilen! De funkar bara som trafikstopp på affärer som ICA Kvantum.

Gula gubben och andra gubbar bör lämnas hemma vid matinköp.

                                                                                                                                                                 Sen finns det dessa väldigt små och söta tanter som rollar sig fram alldeles ensamma – och har svårt att ta sig fram till de varor de vill ha. De är helt enkelt alldeles för försynta. Och små. Når inte upp. Idag hjälpte jag en jättesöt och snäll tant med några varor som stod för högt för hennI*. Hon var så glad och tacksam att hennes vänliga leende och

Tack snälla du!

gjorde att jag kom ut ur affären med vettet i behåll. Eller i alla fall något sånär i behåll. Vissa redan skadade delar kan man ju inte göra nåt åt…

Nu har jag handlat ett sånt stort lass att min matpeng för augusti är slut. Fiffigt när det är typ två veckor kvar… Men nåja, man får se det som en bantningkur som man inte undkommer. De brukar vara effektiva som bantningskurer, matkontobankrutterna. Mer effektiva än en riktig rejäl magsjuka, skulle jag vilja säga.

Strunt samma, i morgon får vi våra kräftor med Östgöta sädes till och starköl. Och Fästmön får göra västerbottenpaj på tex mex-ost, nu ska vi visa hur multikulti vi är! Så det så!

Vad jag ska göra? Äh jag är ju mannen i huset (internt skämt) och ska tappa upp merlotvinet på flaskor! Sånt som riktiga män gör – när de inte blockerar framfarten för Tofflor och små tanter i mataffärerna…

                                                                                                                                                         *hennI = småländska för henne

Read Full Post »