Till mamma på Mors dag

Ett inlägg till min mamma.

---

 

Påbyltad i mammas trygga armar vintern 1962 – 1963. Jag var inte ett år än här. Pappa fotade.

När jag var liten var du min idol, mamma. Du var inte bara gårdens vackraste och modernaste mamma, du var världens snällaste också. Varje stund jag kunde sökte din närhet. Men sen blev du sjuk. Kanske var det därför jag ännu mer ville vara där du var de gånger du var hemma från sjukhuset.

Jag blev arg på din sjukdom, arg på dig. Vi har inte haft nån riktigt bra relation, mamma. Det var ju pappa som blev min trygghet när jag var liten, pappa jag senare också vände mig till när nånting var svårt. Men det var alltid, alltid dig, mamma, som jag längtade efter.

Åren gick och jag lämnade Metropolen Byhålan. Där kändes för trångt och för kvävande. En sån som jag passade inte in. Jag byggde mig ett nytt liv så småningom här i Uppsala, men försökte åka ”hem” varje sommar och varje jul. Du och pappa bodde kvar i huset, trots att det enbart var pappa som skötte såväl hus som trädgård. Din dumma sjukdom satte stopp för så mycket. Dock inte för din matlagning. Den var du nästan lika känd för som ditt modellande i ungdomen.

Mamma och pappa fick knappt 50 år tillsammans varav 47 som gifta.

Så gick pappa bort och du och jag blev de två tredjedelar som finns kvar i min ursprungliga familj. Det du var med om när pappa drunknade skulle jag inte önska nån. Det var ett så hemskt slut på er kärlekshistoria, mamma. Ni var ju tillsammans i 50 år, varav 47 som gifta.

Ändå blev det så att du och jag kom varandra närmare igen. Visst kan jag bli galen ibland på dig när du tjatar om färdtjänst, dina telefoner… för att inte tala om kaffeperkolatorn. Men du är min mamma och du ställer alltid upp för mig även om min stolthet hindrar mig från att jag be dig. Du gör det ändå. Du finns där. Du är min mamma och jag älskar dig.

Jag kunde inte åka ”hem” till Mors dag, men tack vare min vän FEM fick du ett litet paket att öppna idag. I sommar fyller du 80 år. Även om jag är livegen tänker jag åka till dig då för att fira din dag. Jag blev lite ledsen att höra att du skulle äta en Findus frusenrätt idag. På födelsedagen blir det nåt smaskigare, mamma, jag lovar!

Jag och mamma sommaren 2014 på mammas 79-årsdag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gift vid första ögonkastet fängslande skräp-TV

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Ibland är jag rätt snabb på att döma ut människor, saker och ting innan jag har kollat av dem. Detta gjorde jag till exempel om TV-programmet Gift vid första ögonkastet. Det har tidigare enbart visats på SvT Flow, men har nu börjat visas på SvT1. Igår kväll fastnade Fästmön och jag för den andra delen i serien. Och det var fängslande, må jag säga… Två fågelholkar låg i sovrummet och glodde på tre par som gifte sig på TV. Tre par, där ingen hade träffat varandra innan de sågs vid vigseln.

Deltagarna i Gift vid första ögonkastet.

Vi kom in i programmet lite sent, så vi missade början. Där fick man se hur paren var för sig gjorde sig i ordning för vigseln. Därefter följde vigslarna, bröllopsfesten, fotograferingen och så avslutades det med bröllopsnatten. Den fick vi inte se.

Konceptet är följande: så kallade experter (ja, du vet ju vad jag tycker om tekniska sådana…) matchar ihop tre heterosexuella par. Ingen har träffats innan vigslarna. Under fyra veckor ska de leva som gifta. Om kärlek inte har uppstått då är de fria att skilja sig.

Alltså jag tycker att det här är urbota dumt! Jag blir snudd på förbannad. Jag har själv velat gifta mig med Anna i X antal år, men livet har satt stopp för det på olika sätt. Och här kommer tre par och bara får ”allt” i samband med detta. Tre par, som inte ens är kära i varandra. Men livet är inte rättvist, det har vi ju konstaterat både en och 25 gånger.

Det här är riktig skräp-TV. Men fasen så fängslande! Ja, jag erkänner, det ÄR fängslande. Kanske är jag bara fascinerad över människors dumhet att gå med på det här experimentet. Eller så är jag lite förförd av kärlek till kärleken. Jag blev engagerad direkt. En person såg alldeles för ung ut och ett pars framtid dömde jag ut genast (de kändes för osäkra som människor), men ett eller kanske två par hittar eventuellt fram till kärleken i detta absurda. Vi får se. Jag är trots allt inte så förförd att jag tänker se nästa avsnitt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I natt jag drömde något som… var urknäppt!

Ett drömmande inlägg.

---

 

I natt har jag varit i Västerås. Två gånger. Det regnade och var ett riktigt skitväder och jag skulle på två anställningsintervjuer. Den första intervjun var på en tidning. Där blev jag genast indragen i ett samtal om en författare, som jag känner och om Stina Wollters mamma, som jag har jobbat med en gång på bronsåldern. Jag blev i eld och lågor och tänkte

HÄR vill jag jobba!

När jag kom ut från byggnaden stod Åke Spross, tidigare medicinreporter på lokalblaskan,  utanför och undrade om jag skulle röka.

Nehej du! Såna dumheter slutade jag med för tio år sen

svarade jag. Och så skuttade jag vidare till anställningsintervju nummer två. (I drömmen är ju allt möjligt, som sagt…)

Nästa intervju hölls i ett hus med en massa kontor, det kan ha varit ett kommunhus. Alla var jättetrevliga och vi fikade och pratade och sen behövde jag akut gå på toa.

Solstollar?

Scenbyte. Jag går i regnet på en trottoar – fortfarande i Västerås. I sällskap med… mamma och pappa… Det var ju trevligt i och för sig att träffa min döde far igen, men jag började nog vakna för jag kände mig liiite misstänksam. Plötsligt tappade jag ett glas i mina glasögon och vi gick in till en optiker för att få hjälp med detta. Sen var drömmen slut och jag vaknade till en solig söndag, med Fästmön bredvid.

Hur ska man tolka den här drömmen, då? Tja, jag har ju ett och annat att fundera över på jobbfronten. Under morgondagen ska jag ringa ett samtal och berätta vad jag har kommit fram till. När det gäller mamma och pappa hade de bröllopsdag i fredags. Eller skulle ha haft. Då skulle de ha varit gifta i 55 år. Glasögonglaset, då? Jo, igår kväll satt vi och slöglodde på FOX och såg bland annat ett avsnitt av CSI Miami i vilket en mördare fälldes på grund av lite blod på ett tappat glasögonglas… Betyder det att jag är kriminell?

Tankarna fortsätter snurra och nåt beslut har jag inte kommit fram till än vad gäller två brännande heta frågor. Det är lätt att bara se problem, men samtidigt kan båda frågorna ge så mycket glädje och stimulans…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Så levde de lyckliga. Del fyra

Halvvägs i TV-serien Så levde de lyckliga var det i kväll på SvT1. Tre par som varit gifta i sju år porträtterades. Och i det här avsnittet var det en del fokus på bonusbarn/bonusföräldraskap och diverse kriser.

Monica och Ylva hittade vita skor och bestämde sig för att gifta sig.

Ylva var gift med sin ungdomskärlek i många år och fick två barn med honom. Men äktenskapet höll inte. Och strax därpå träffade hon Monica och blev kär. Allt verkade gå bra – tills Monica fick sin cancerdiagnos. Vita skor har dock en viss betydelse för parets äktenskap.

Maria och Sverre har fem barn – två är Marias och tre är Sverres med två olika kvinnor. Det var inte helt lätt att få ihop pusslet. Särskilt inte när Marias dotter fick stora problem i tonåren.

Lisa och Rubin är idrottare, hon från Sverige, han från New Zeeland. De har fått ett barn tillsammans, men har inte tid att laga mat – det gör Lisas mamma åt dem.

Ikväll var det inte alls nåt gnäll om barn, även om bonusföräldrarna tillstod att det inte alltid hade varit så lätt att inte vara den riktiga föräldern. Vad paret Lisa och Rubin gjorde i sammanhanget fattade jag inte riktigt, det var som om de inte hörde till den här delen av serien. Det drar ner kvällens betyg som landar på medel.

Read Full Post »

En ensam runda

Ja, ja… Jag gav mig ut på den där promenaden. Det blev en rätt ensam och trist runda. Min tanke var att börja i lilla skogen till vänster om huset. På vägen dit såg jag en bekanting som hade fullt göra i containerrummet. Tänkte lite att jag kanske gör honom sällskap inom en snar framtid…

Pinnemannens fordon var parkerat utanför soprummet och inifrån containerrummet hörde jag hur det rafsades.

                                                                                                                                                           På väg till lilla skogen fotade jag en röd, röd blomma!

En röd färgklick i allt det gröna!

                                                                                                                                                            Min tanke var att ta vänster vid näckrosdammen. Fast det var bara det att Mount Nyby tycks ha smält ner – förutom gruset, då – för där var det översvämmat. Man såg inte platsen där jag gifte mig och ärligt talat hånlog jag lite åt ironin, att platsen låg som ett Atlantis, sjunket under…

Tog i stället höger och hittade en bostad med fin utsikt men med visst renoveringsbehov.

Taket behöver fixas liksom väggarna, kanske lite färg… Tja, ett visst renoveringsbehov har denna bostad!

                                                                                                                                                            Tog vägen förbi Tokerian in på Blåa området. Där hade nån ställt ut detta bord och stolar, som en installation i sig eller bara som en plats att fika på. Eller läsa sin tidning, kanske.

Ett rött bord och två röda stolar i det blåa området.

                                                                                                                                                            Det grönskade och spirade mest överallt, men på ett ställe såg buskarna lite vindpinade ut.

Vindpinade rötter.

                                                                                                                                                        Det blev en sväng nere i Den Bruna Byn, som i folkmun har ett mycket fulare namn. Det var kallt och blåsigt och väldigt trist att promenera ensam, trots alla vackra blommor och färger.

Den här vackra blålila blomman växte utanför en trädgård. Men nån har uppenbarligen visat den omsorg genom att staga upp den.

                                                                                                                                                         På vägen hem – det blev inte en timma utan 45 minuters promenad – tänkte jag att jag ska köpa mig en blå hortensia idag när jag åker och handlar! Så det blir en tur till Stormarknaden när jag har ätit frukost och duschat.

Innan jag klev in i porten vinkade jag till Tant som satt och intog sitt morgonkaffe vid köksbordet. Hon ser så ensam ut…

Och ja… Jag HAR gjort lite nytta idag också! Jag har gått ut med sex soppåsar och jag har sökt ett jobb.

Read Full Post »