Jakten på Kapten Klänning

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det handlar om sexuella övergrepp. Igen. Jag tycks ha snöat in på det litterärt. I morse läste jag ut Jakten på Kapten Klänning, skriven av polisen Jonas Trolle. Jonas Trolle var den som ledde spaningarna i jakten på en annan polis, Göran Lindberg.

Det börjar med ett mord 2009 i en förort till Stockholm. Offret visar sig ha haft vissa sexuella böjelser av rå natur. Ett av hans egna offer säger att en av männen som var med på våldsamt gruppsex var en högt uppsatt polis, en polis hon läst en artikel om. Det visar sig vara ingen mindre än Göran Lindberg, förre länspolismästaren i Uppsala län, förre rektorn för Polishögskolan och föreläsare och förkämpe för jämställdhet. En man som arbetar mot sexism. Jonas Trolle är polisen som leder spaningarna på Göran Lindberg. Hemliga spaningar, som så småningom leder till ett gripande. I juni 2010 döms Göran Lindbergs till fängelse för bland annat grov våldtäkt och koppleri. Han släpps villkorligt i januari 2014 efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Det är omkring den tiden Jonas Trolles bok kommer ut.

Av en händelse hittade jag den här boken på ett av jobbets små bibliotek. Det är en otäck historia, men det värsta av allt är ju att den är sann. Vissa kapitel skildrar mycket obehagliga sexscener, baserade på ett vittnes eller ett offers utsaga.

Nån djupare litteratur är detta inte. Jag hade gärna velat veta lite mer om vad som kan driva en polis och jämställdhetsivrare till att begå såna här förnedrande våldshandlingar mot unga kvinnor. För mig som utomstående läsare känns det som om nånting har hänt, nånting som har förändrat den här polisen och gjort honom kriminell och farlig. Jonas Trolles tanke med boken är naturligtvis inte att gå in på det. Han berättar historien ur sin, polisens, synvinkel, inför, under och efter gripandet av en annan polis. Ibland tycker jag att tonen är ganska kall. Jag hänger upp mig på att en alkoholiserad person omnämns som ”en fylla” i boken. Och jag förstår inte varför Trolle blandar in sin hustrus graviditet i boken. Gissningsvis är det för att beskriva en del av kontrasterna i livet. För mig känns det bara fel.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Näthatare – de bortsorterades röst?

Ett inlägg om en artikel om näthatare.

---

Uppdaterat inlägg med ny länk i slutet!

I morse läste jag en debattartikel i Dagens Nyheter som gav mig en intressant och annan vinkling av mina åsikter om näthat. Jag har medvetet själv inte skrivit så mycket i frågan, men nu fick jag en liten öppning.

Det är Jonas Thente som skriver om att näthatarna ger uttryck för de bortsorterades röst. Jag har faktiskt inte alls tänkt i de banorna. Märkligt, för det borde jag. Jonas Thente menar att det anonyma näthatet är ett tecken på samhällets kris. För det är inte näthatarna som är problemet utan alla andra.

Jonas Thente menar att journalister inte brukar sparka neråt, på dem som redan ligger, så att säga. I stället ger journalisterna röst åt de svaga. Där rynkar jag lite på ögonbrynen och grinar allmänt illa. Det är långt ifrån alla journalister som tänker så – de flesta är ute efter att göra sig ett namn och tjäna pengar. Faktiskt. Dock inte alla! Men kom inte och säg att det finns nån total idealism i journalistkåren. Det köper jag inte! Journalister måste nämligen också kunna försörja sig. Och det gör mindre ont om man samtidigt blir lite känd.

Journalister är emellertid en grupp som ofta också blir näthatade. Är de dessutom bloggare är lyckan total för trollen. Många får dödshot – inte heller jag själv är undantagen detta. Detta har förstås hämmat mitt skrivande, det går inte att komma ifrån. Men liksom Jonas Thente har jag också varit lite taskig då och då mot näthatarna. Jonas Thente skriver:

[…] Jag kan räkna till åtminstone fem uselt stavade dödshot.

Men det där med ‘uselt stavade’ har fått mig att fundera mer på upphovsmännen. Även jag har raljerat med detta att näthatarna i allmänhet brister i språkbehandlingen. Man brukar lustfyllt citera deras åsikter ordagrant. Poängen man vill få fram är förstås att detta är obildade människor – i motsats till oss medelklasspersoner som angrips, vi som läser ledar- och kultursidorna och hånflinar åt barbarerna som kan stava till ‘fitta’ men aldrig till ‘recension’. […]

Om programmet Trolljägarna på TV3 skriver Jonas Thente:

[…] Och avskydda och föraktade har de sannerligen blivit, näthatarna. Hela det officiella Sverige står enat mot denna pest. I tv-programmet ”Trolljägarna” (namnet bygger på en missuppfattning av nätbegreppet ”troll”, men det låter ju klatschigt) letar Robert Aschberg upp hatarna och får dem att stå där blinkande i ljuset med skammen.

Det känns skönt att lindra obehaget med lite traditionell klassmobbning. […]

Det vimlar alltså av puckon och nollor, mer eller mindre… Intressant i sammanhanget är emellertid att se att anonymt hat inte är nånting nytt. Enligt historikern E P Thompson fanns det anonymare hatare redan på 1700-talet. Och de fanns även i Sverige! Jonas Thente citerar Elisabeth Mansén i femte bandet av Norstedts Sveriges historia:

[…] För Sveriges del hade anonymiteten under 1700-talet en stark ställning i det anonyma medvetandet […] Rätten att publicera sig anonymt ansågs både rimlig och önskvärd. […]

Särskilt användes anonymiteten av kvinnorna på den tiden – då fick de ju möjlighet att debattera sånt som jämställdhet och orättvisor…

Nu vill Jonas Thente inte försvara näthatarna – och det vill inte jag heller. Men är det en demokratisk fråga? Jonas Thente försöker i stället förstå näthatarna. Förstå varför de hatar. Det skulle jag också vilja kunna. Förstå, alltså.

Jag tycker att Jonas Thentes ganska långa debattartikel lyfter fram flera tänkvärda saker. Så jag rekommenderar en läsning och därefter en fundering över saker och ting. Här är länken om du missade den i början av inlägget!

Läs här vad Maria Sveland skriver om Jonas Thentes artikel!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jämställdhet, mångfald, kvalitet… Vad är i fokus?

Ett inlägg om en föreläsning och lite annat.

 

En stund på lunchen.

Det blev en kylig start på den här dan, men den artade sig och blev riktigt solig och fin. Jag tog en macklunch och stod en stund i solen och mobiltelefonerade med sjuklingen hemma. Något bättre var det visst, fast det är inte mycket med Fästmöns röst eller ork. Det blir nog till att vara hemma och kurera sig resten av veckan. Eller hos mig fram till fredag när de yngsta barnen kommer till sin mamma.

Konst(ig) kvinna.

På eftermiddagen tog vi en promenad ut i aprilsolen för att delta i ett möte. Eller det var faktiskt en föreläsning. Jag fick lära mig några promenadstråk i environgerna, inte helt fel med tanke på solen och på att min rygg synnerligen estimerade att jag rörde på mig. Vi promenerade till ett forum där jag studsade lite först på grund av konsten.

Charlotte Signahl, ingen konstig kvinna alls, pratar om ordet hora.

Efter konststudien blev det så föreläsning. Charlotte Signahl pratade om jämställdhet och mångfald. När hon först inledde kände jag mig lite tveksam. Framför allt för att jag känner att jag ju tillhör en minoritetsgrupp (HBTQ). Alltså jag trodde att det skulle bli lite överkurs. Det blev det inte. Efter en lite tveksam inledning kring bland annat pronomet hen drog den lilla människan igång i racerfart på scenen. När hon var nästan färdig berättade hon att hon var nyopererad. I magen… Det blev en synnerligen stimulerande eftermiddag där vi fick tanke att reflektera över förlegade begrepp som

neger

men också hur fel det blir när en del använder ord som

hora

utan att veta vad det betyder. Och för övrigt… Visste åhörarna vad en transvestit var? Jag tror det.

Där jag jobbar just nu talas ofta om olika sorters värden. Framför allt allas lika värde. Och lite annat. Föreläsaren tyckte att det mest var tomma ord och ville att vi skulle fokusera på det riktigt väsentliga: kvalitet. Ärligt talat håller jag med. Det är för många fina ord som i verkligheten inte betyder så mycket. Fokus på min arbetsplats ligger inte direkt på jämställdhet och mångfald. Här jobbar var och en med sitt. Jag skulle önska att vi hade just kvaliteten i fokus. Och samarabetet. För eftersom vi är mångfaldiga och inte enfaldiga torde det vara att föredra. Oder was..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyamko och heteronormativ bröllopsbilaga

Uppdaterat inlägg:
Maria Arnholm blir ny jämställdhetsminister

I morse på väg till jobbet hörde jag på nyheterna att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni avgår med omedelbar verkan. Hon lämnar inte bara sin plats i regeringen, hon lämnar även riksdagen. Det är hon själv som har begärt entledigande. Idag klockan nio var det presskonferens. En timma senare, klockan tio, presenterades hennes efterträdare. Så klart man blir nyfiken på skälet till att hon vill avgå, men det är ju egentligen inte det viktiga i situationen. Det primära torde ju vara att hitta en ersättare – och en bra sådan, dessutom.

Nyamko Sabuni avgår. (Foto: Regeringskansliet)

Jag känner till väldigt dåligt vad Nyamko Sabuni har åstadkommit och gjort. Och det är ju faktiskt lite alarmerande – en jämställdhetsminister borde vara väldigt synlig. Synlig på ett sett har hon förstås varit i och med att hon blev den första svarta ministern i vårt land. Men jag hade nog hoppats på mer. Genom att avgå i god tid före valet hösten 2014 ger hon emellertid sin efterträdare bra möjligheter att sätta sig in i arbetet.

Jämställdhetsfrågor är viktiga frågor. Och då tänker jag inte enbart på jämställdhet mellan könen utan jämställdhet mellan människor på alla plan. Som ett slag i huvudet blev därför den bröllopsbilaga som lokalblaskan serverade med söndagstidningen: Samtliga par som porträtterades var vita och hetero. Men kom igen! Det var nog det mest fördomsfulla jag har sett! Mångfald, hört talas om det???

Till och med hos konditorn hittar jag brudpar som inte är heteronormativa!

Den där bröllopsbilagan, Upsala Nya Tidning, den är värd en stor, fet och svart Toffelbak!

En svart bak för UNT:s bröllopsbilaga som bara innehöll heterosexuella, vita par.

Livet är kort.

Read Full Post »

IKEA… ”anpassar sig”…

Visst är det bra att tänka på anpassningar när man producerar trycksaker. Det kan handla om att översätta till andra språk,  att göra en hemsida talande, att spela in en film på teckenspråk, kulturanpassa, för att nämna några anpassningar. Men när IKEA

anpassar sig

genom att ta bort kvinnor och flickor i sin katalog i Saudiarabien känns det lite… för mycket, för mig.

Pressansvarig säger att

[…] det är olyckligt […]

men kan samtidigt inte garantera att man gör annat än att anpassa sig till den kultur och de lagar som finns i Saudiarabien. Samtidigt beklagar hon att kvinnor och flickor har retuscherats bort.

Pressansvarig lovar emellertid att saker och ting ska ses över och säger vidare:

[…] Vi ska inte göra avkall på våra grundläggande värderingar och kommer att behöva se över våra egna rutiner avseende de lokala katalogversionerna. Vi kommer att diskutera frågan med våra tre franchisetagare i Saudiarabien. Vi har varit verksamma i området i 30 år. Jag vågar inte säga hur det blir, får återkomma om det […]

Här hemma beklagar jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att IKEA väljer att göra kvinnor osynliga. Det är IKEA-gruppen som har gjort katalogen åt IKEA i Saudiarabien. Nyamko Sabuni säger till dem:

[…] Även den vars idé är att tjäna pengar måste ha principer, och dem måste man hålla på. Och är det något land som behöver ta del av Ikeas värdegrund så är det Saudiarabien. Därför är det synd att det är just där man väljer att frångå en del av sin värdegrund, i det här fallet jämställdhet, […]

För mig är det obegripligt att ta bort ett helt kön ur en katalog. Och även om IKEA är ett privat företag som gör som det vill känns detta inte riktigt 2012…

Livet är kort.

Read Full Post »

I sär… isär… idag

När vi hade skärpt till oss och återtagit skepnaderna av skötsamma vuxna efter morgonens flamsande gav vi oss iväg. Till Tokerian. Där blev jag flamsig igen. För det första undrar jag vad en köks svamp är och för det andra undrar jag om den luktar eller smakar äpple. Det framgår liksom inte av skyltningen.

Köks svamp – men smakar eller luktar den äpple???

Tydligen är det fler än jag som inte gillar att handla mat. Jag föll rått in i en killes skratt åt hans tjej när hon kånkade och bar två tunga varukorgar och han ingen. Han sa med emfas:

Men du tjatar ju alltid om det här med jämställdhet…

Jag såg att han skojade med henne för snart pussades de och hjälptes åt med varorna, men jag tänkte nästan erbjuda honom min Serial Bitch-tischa. Och bara för att jag berättade om det här på bloggen får jag väl en massa ilskna feminister efter mig bland alla troll, förnekare och annat slödder. Puckon, samlen eder!

Den här tischan, du vet.

Och eh… ja just det… Innan vi for ut till Förorten piercade jag tungan också. Bara för att jag är så cool.

En stjärna i Stjärnans tunga.

SKOJAR BARA! Stjärnan är en karamell som en pojke i Himlen bjöd mig på. För övrigt fick jag det stora nöjet att stifta bekantskap med Äckliga familjerna på nära håll. Här Hinke Kräkman. Irriterande nog hittade jag två (2) korrekturfel i det svindyra spelet, inköpt på exklusiv butik i Uppsalas stationsområde!..

Hinke Kräkman himself.

Fästmön gick ett varv med snabeldraken innan vi slog ner rövarna – nej, vi slog inte ner några kriminella, vi satte oss på våra rumpor – på ballen* och intog eftermiddagsfika med goa kanelbullar. Somliga var ju rentav utsvultna.

Under fikastunden noterade jag igen den kära Annas underfundighet. Begreppet

Man tager vad man haver

får liksom vidgad betydelse när Anna efterlever det. För om hon inte har fungerande duktyngder använder hon till exempel en kapsylöppnare…

Duktyngd à la Anna. 

En i familjen har fått en alldeles fantastisk bok med ljudillustrationer, en fältguide till pruttar. Det är så synd att jag inte får skriva om familjen längre eller visa bilder, för det här hade blivit en Oscars-vinnare på YouTube. Men boken kan jag skratta åt. Högt.

Vad har du gjort idag???

*ballen = balkongen

Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett spån spanar

En liten spaningsrunda hinns med under dan. Spånet har spanat och hittat följande randigt och rutigt:

• Opus köper bilprovningar. Totalt handlar det om 70 stationer som Svensk Bilprovning säljer. Bland annat den i Librobäck här i Uppsala. Jaha, blir det bättre, sämre eller lika? Jag brukar besiktiga Clark Kent* i Librobäck, så vi får väl se…
• Telenors kundtjänst bad kund brinna i helvetet. Jahaja… Hur tror man att kunderna vill stanna hos ett sånt företag? Och om man inte får klaga på en tjänst som ett företag levererar, varför ska företaget då ha en kundtjänst?
• ”Det är lättare att anställa andra män” Eh… jaha… Men detta är 2012. Citatet kommer från en bankchef, Rikard Josefsson. Han menar att näringslivet har misslyckats när det gäller jämställdhet, samtidigt som han deklarerar sin åsikt. Skälet: han har lättare att se andra medelålders vita män. Vilken tur att jag inte är kund hos Länsförsäkringars bank där Rikard Josefsson är vd!!!
• Föräldrar försökte smuggla nyfödd i resväska. Man baxnar. Bara för att bebisen inte hade visum och pass tyckte föräldrarna att det var OK att lägga ungen i en resväska som röntgades – det var så ungen upptäcktes. Paret från Egypten stoppades av tullen på flygplatsen i Förenade Arabemiraten. Där skulle paret vänta tills personalen hade anlänt till visumkontoret. Men det orkade (?) de inte. Barnet tycks ha överlevt den farliga strålningen, men ändå… Att bara utsätta sitt spädbarn för detta… Nej, jag har sagt det förr och jag säger det igen: somliga borde aldrig skaffa barn!

*Clark Kent = min bilman

Read Full Post »

Promenad i majsolen

En LITEN tur i majsolen blev det ändå! På väg till Tokerian i rondellen passerade jag fru Gårman och funderade över om inte detta var ett steg för långt vad gäller jämställdhet…

Herr Gårman är ju en rolig lek med ord. Fru Gårman… är ett kjoltyg i rondellen…

                                                                                                                                                           Efter inhandling av veckans TV-bilaga tog jag extrasvängen genom skogen. Nog för att Uppsala är känt för sina mängder av gamla vikingagravar, men nu har det börjat uppstå mystiska stenrösen lite här och var…

Ligger här en hund begraven???

                                                                                                                                                                    I skogen var det MYCKET blött och flera dammar hade bildats sen jag var där sist.

En av de vackrare dammarna.

                                                                                                                                                       Det var faktiskt så mycket vatten i skogen att det inte gick att gå Stora svängen på stigen. Men de här två tycktes ha funnit sitt paradis!

Herr och fru And tycktes gilla de nyuppståndna vattendragen i skogen. De tjattrade ömt med varandra medan de klev ner i dammen.

                                                                                                                                                      Mycket blött var det, som sagt. Jag tittade in mellan träden och där var fanns det vatten…

Plaskdamm? Så här blött var det i hela skogen, såg det ut som…

                                                                                                                                                      Men högt och torrt stod Mount Nyby, tidigare av snö. Snö som blev till sand…

Berget blev till sand…

                                                                                                                                                         En blick på näckrosdammen som funnits i området åtskilliga år visade inga näckrosor än. Vid sidan av en egen grävd gravd, Pärssons grav.

Området kring Pärssons grav. Här vilar liket efter en kräfta!

Read Full Post »

På tapeten lokalt

Satt och bläddrade i ett par lokalblaskor och hittade en del nyheter av lite annorlunda slag. Här kommer ett axplock av sånt som är på tapeten just nu och som JAG tycker är annorlunda/roligt/underhållande/knäppt/konstigt och så där, tja…  (Mina kommentar sist på respektive punkt):

• Svenska kyrkans medlemmar i Uppsala stift gav sju kronor per skalle i kollekt förra året. [Det var inte mycket, det…]
• En kille i yngre tonåren från Uppsla har skrivit till intergrations- och jämställdhetsdepartementet och klagat på att det saknas kvinnliga karaktär i nästan alla serier i tidningen Lego Club Magazine… [Tuff kille! Bara att komma på idén att skriva och klaga och DESSUTOM i en jämställdhetsfråga!]
• Niklas Lundengård är en kille som vill ha jobb – utan att behöva klippa sig. Han letar efter en arbetsgivare som inte bryr sig hans utseende. Läs hans blogg! [Lycka till, säger Tofflisen!]
• I början av maj öppnar en ny ortopedakut i Uppsala. Där kan man få hjälp på plats och slipper långa väntetider – för 200 kronor. Billigare än Sjukstugan i backen! [Men varför öppna detta NU? Sommartid är ju kanske inte högsäsong för att halka på isfläckar… Hur tänkte man? TÄNKTE man? Nej, man änvänder bara skattebetlarnas pengar, typ…]

Extrapris på behandling av benbrott på den nya ortopedakuten!

                                                                                                                                                     

• En genomsnittlig kvinna bränner 48 000 kalorier om året – på att shoppa! Det visar en ny studie i Må bra. [Skulle tro att man förbränner en del genom ångesten efteråt när man bränt för mycket stålar…]
• Den som äter kolhydratfattigt den mår i vart fall inte så bra, enligt Karolinska institutet. Man blir nämligen deppig om man äter för lite kolhydrater. Depp kan därför bli följden av dieter som GI, Atkins och LCHF… [Men blir man inte rätt hög av att gå ner i vikt, om man har det som mål? Då borde man ju bli gladare? Eller är fördomen att  magerdalar deppigare än tjockisar sann?]

Kolhydratätare respektive kolhydratdissare. Vem är lyckligast, tro?

                                                                                                                                                    

• Linnea Strid heter en 26-årig tjej som bor i Flogsta i Uppsala. Hon använder sin målarpensel som kamera, men blir aldrig antagen till mån konsthögskola. Hon ställer förstås bara ut i Chicago och Los Angeles – i Uppsala är hon okänd [Kolla in Linnea Strids verk om du får möjlighet! Jättehäftiga! Tyvärr blir man väl aldrig profet i sin hemstad…]
• Uppsala har lägst arbetslöshet i Sverige. Och det innebär, enligt fyra borgerliga riksdagsledamöter från uppsala län, att Uppsala har Sveriges mest rättvisa ekonomi – eftersom orättvisor alltid drivs av arbetslöshet. Över 11 000 personer är arbetslösa i vårt län… [Men snälla nån, DET är väl att förenkla och generalisera liiiiite, eller?!..]
• Vulkanutbrott på Island och många blir besvikna när semesterplanerna grusas eftersom det råder flygstopp… [Men snälla nån IGEN, det är väl mest synd om dem på Island, eller?..]
• Skulle du palla att öppna affär tillsammans med mamma och mormor? Det har Sarah gjort. Trion har en webbaffär, Tre generationer inredning, men nu öppnar de ”analogt” på Drottninggatan mitt i stan. [Spännande, tycker Tofflan, och önskar lycka till!]

Read Full Post »