Det här inlägget skulle handla om många och mycket. Men det som avses är filmen Odjuret, baserad på boken med samma namn av författarduon Roslund & Hellström, som gick på SvT 1 igår kväll.
Föräldrarna. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)
Den här filmen handlar väl om det som är alla föräldrars mardröm: en liten flicka rövas bort från dagis och hittas mördad och våldtagen. Mördaren har nyligen rymt under en fångtransport. Den förtvivlade pappan tar saken i egna händer. Polisen får i stället för att jaga en pedofil ta hand om en pappa som anklagas för mord.
Jag har gillat de flesta av Roslund & Hellströms böcker. Odjuret är den första i serien böcker om den synnerligen specielle polisen Ewert Grens och en av de bästa böckerna. Det jag gillar mest är egentligen inte böckernas brutaliteter utan att de känns så realiastiska – framför allt människoskildringarna och skildringarna inne ifrån fängelset. (En av författarna är före detta kriminell.)
Därför blir jag… inte förbannad men ganska mållös när man sabbar detta genom att sätta in Peter Dalle – PETER DALLE! – som Ewert Grens. Hur i h-e tänkte man där??? (Man tänkte inte alls.) Nej, porträttet av den kufiska Grens-polisen känns allt annat än äkta! Däremot gör Ola Rapace och Philomène Grandin utmärkta rollprestationer som de förkrossade föräldrarna. Ola Rapace är lysande.
Tyvärr räcker det inte att två av filmens alla skådespelarna gör ett bra jobb. Den här filmen når bara upp till medel.
Livet är kort. Men är det verkligen OK att ta lagen i egna händer?
den där boken började jag lyssna på- tror jag? Jag klarade inte av språket,den började väl med förbrytarnas tankar ? Eller så blandar jag ihop det. Tyckte i alla fall att tv-versionen var väldigt tråkig, o jag håller med dig- Peter Dalle??? Däremot gillar jag hans partner – vet inte vad han heter men jag tycker han är bra.
Boken är riktigt bra, filmen sämre helt klart. Gör ett nytt försök!