Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘länspolismästare’

Ett inlägg om en bok.


 

Jakten på Kapten KlänningDet handlar om sexuella övergrepp. Igen. Jag tycks ha snöat in på det litterärt. I morse läste jag ut Jakten på Kapten Klänning, skriven av polisen Jonas Trolle. Jonas Trolle var den som ledde spaningarna i jakten på en annan polis, Göran Lindberg.

Det börjar med ett mord 2009 i en förort till Stockholm. Offret visar sig ha haft vissa sexuella böjelser av rå natur. Ett av hans egna offer säger att en av männen som var med på våldsamt gruppsex var en högt uppsatt polis, en polis hon läst en artikel om. Det visar sig vara ingen mindre än Göran Lindberg, förre länspolismästaren i Uppsala län, förre rektorn för Polishögskolan och föreläsare och förkämpe för jämställdhet. En man som arbetar mot sexism. Jonas Trolle är polisen som leder spaningarna på Göran Lindberg. Hemliga spaningar, som så småningom leder till ett gripande. I juni 2010 döms Göran Lindbergs till fängelse för bland annat grov våldtäkt och koppleri. Han släpps villkorligt i januari 2014 efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Det är omkring den tiden Jonas Trolles bok kommer ut.

Av en händelse hittade jag den här boken på ett av jobbets små bibliotek. Det är en otäck historia, men det värsta av allt är ju att den är sann. Vissa kapitel skildrar mycket obehagliga sexscener, baserade på ett vittnes eller ett offers utsaga.

Nån djupare litteratur är detta inte. Jag hade gärna velat veta lite mer om vad som kan driva en polis och jämställdhetsivrare till att begå såna här förnedrande våldshandlingar mot unga kvinnor. För mig som utomstående läsare känns det som om nånting har hänt, nånting som har förändrat den här polisen och gjort honom kriminell och farlig. Jonas Trolles tanke med boken är naturligtvis inte att gå in på det. Han berättar historien ur sin, polisens, synvinkel, inför, under och efter gripandet av en annan polis. Ibland tycker jag att tonen är ganska kall. Jag hänger upp mig på att en alkoholiserad person omnämns som ”en fylla” i boken. Och jag förstår inte varför Trolle blandar in sin hustrus graviditet i boken. Gissningsvis är det för att beskriva en del av kontrasterna i livet. För mig känns det bara fel.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ältar gör vi väl alla mer eller mindre. Jag gör det. I skrivande stund ältar jag saker som jag borde ha tagit tag i för länge sen. Det är väl så det blir när Fan blir gammal – h*n blir religiös. Det har varit så mycket tjafs i mitt liv att hälften kunde ha räckt. I elfte timmen försöker jag reda upp saker, men jag får erkänna mig besegrad – min tid räcker inte och jag lär inte hinna.  Sätter mig ner och gråter en stund så lättar trycket lite. För stunden.

TÅRDRYPANDE PAUS (ja, här är jag lite ironisk mot mig själv och den offerkofta jag tar på mig en stund)

Härom kvällen såg jag en intressant intervju med Carin Götblad på SvT. Du vet, hon som tidigare var länspolismästare i Stockholm och som numera är regeringens samordnare mot våld i nära relationer. Man kan tycka vad man vill om Carin Götblad, men det finns en massa gott hon har gjort. Och när hon berättade om sitt engagemang kring människor med självmordsproblematik var det svårt att inte bli imponerad. Skälet var att Carin Götblad själv hade drabbats genom en närstående. Enkelt och rakt på sak beskrev hon bemötandet i vården, när allt den inblandade medicinska personalen återkom till var organdonation eller inte. Vidare, när sjukshusräkningen kom för den närstående som sen avled. Hur kallt hon som närstående blev behandlad. Men också hur hon försökte söka hjälp men ingen fick. En sån person måtte vara en otrolig resurs när det gäller att arbeta förebyggande mot självmord!

Jag fick också skratta lite under intervjun, detta när Carin Götblad beskrev hur hon själv hade kallat in ett antal ungdomar till stormöte. Mötet blev kaotiskt, ungdomarna tycktes bete sig hur som helst och lite till och hon tänkte, mot slutet

Aldrig mer!

Men så, när de skulle skiljas åt, kliver var och en av de inbjudna ungdomarna fram till henne, tar i hand och tackar. Då kunde hon inte spotta i dessa händer utan arbetet med de unga fortsatte och blev framgångsrikt.

Efter intervjun ägnade jag en stund åt Veckans brott som leds av Camilla Kvartoft. Camilla Kvartoft leder även Leif GW Persson till viss del, och det tycker jag är bra. Av de fall som togs upp berördes jag särskilt av det med pappan som mördade mamman framför parets två små döttrar. Detta fall är dessvärre inte det enda i sitt slag. Det är inte bara kvinnor som mördas, men de flesta är kvinnor. I det fallet som togs upp i TV-programmet hade paret separerat. Kvinnan kände sig rädd. Efter separationen sökte han upp henne flera gånger och hotade henne, vid ett tillfälle höll han henne fängslad, till och med. Kvinnan sökte hjälp och skydd, trots besöksförbud och skyddad identitet. Men hon fick uppenbarligen inte varken hjälp eller skydd eftersom mannen en dag lyckades mörda henne. De två flickorna blev på en kort stund både moderlösa och faderlösa.

Vad är det som gör att en före detta partner inte kan acceptera ett relationsslut? Vad är det som gör att man inte vill inse? Och vad är det för krafter som får en person att tänka att

Om inte jag får henne/honom, ska ingen annan få det heller!

Och så mördar man. Nej, vår värld är en märklig värld. Jag har inga svar på frågorna.

Förresten är det många frågor just nu som jag inte har svar på. Jag vill gärna veta saker, men får känslan att jag bara ältar och är dum i huvudet som inte fattar. Varför kan jag inte förstå att det över när det gäller vissa människor? Hur kan jag inte förstå? (Det handlar inte om min älskade, som har fått höra så mycket ont om mig men ändå valt att stanna med mig.)

Idag har jag sträckt ut några fingrar i olika riktningar och min hand har blivit spottad på. Jag måste ändå fortsätta så länge jag orkar. En dag är allting över. Då har jag i alla fall försökt – och misslyckats.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag blir så glad när jag läser att länspolismästare Carin Götblad lovar hårdare tag mot

[…] fulla, dumma människor […]

och

[…] politiker […]

Carin Götblad är nämligen trött på att se fyllisar ragla omkring i Stan och kissa och slåss och provocera.

För att förbättra problemen tänker Carin Götblad gå på politikerna – och det tycker jag är helt rätt väg! För det handlar nämligen i mångt och mycket om krogar, öppethållanden och alkoholutskänkningstillstånd. För inte skulle väl nyktra vuxna människor ställa sig och kissa mitt på stan eller börja slåss med nån som bara råkar gå förbi?

Jga tycker att detta är skitbra och önskar Carin Götblad lycka till. Fast vissa politiker är ju som de är  – inte särskilt mottagliga. Se bara på Håkan Juholt. När ska han fatta att han bara sabbar för partiet genom att sitta kvar som partiledare? Har han silvertejp i arslet, eller vad? Och han ska vara lika gammal som jag…

Read Full Post »

Att skriva böcker om hur det egentligen var och är kan vara vanskligt. Antingen blir de bra eller så blir de pinsamma. Hur som helst retar man troligen upp en massa människor. Den veckan kan man väl säga att Thomas Bodström är veckans boksnackis.

Thomas Bodströms bok Inifrån. Makten. Myglet. Politiken verkar vara en tuff uppgörelse med det egna partiet. Tufft är det också att göra detta strax innan man flyttar tillbaka till hemlandet – dock inte till politiken. Sossarna har fått sitt av Thomas Bodström och när han kommer hem lär han kunna försörja sig både som jurist och som författare.

Boken behandlar kuppen mot Mona Sahlin. För det var en kupp, anser den förre gullgossen Bodström. Han namnger till och med kuppmakarna. Och skriver om hur den förra partiledaren kände sig sviken och omgiven av fegisar som inte stod upp för henne. Men inte heller Mona Sahlin är ofelbar. Hon får sig också en släng av Thomas Bodströms slev: Hon är lite för… mediak*t. Lite för snabb, ibland.

Sig själv daskar han till också. Bland annat för att han förvarnades för den numera för grova sexbrott dömde länspolismästaren i Uppsala. En pressekreterare avrådde Bodström från att förlänga förordnandet.

Är det här nån läsvärd bok dårå? Ledarskribenten Per Gudmundson på Svenska Dagbladet tycker inte det. Han är tämligen kritisk och talar om Thomas Bodström som

[…] Den tidigare allsvenska fotbollsspelaren och advokaten Thomas Bodström, son till förra statsrådet Lennart Bodström men utan egna politiska meriter, värvades av Göran Persson hösten 2000. […]

Gudmundson menar emellertid att Bodström och hans bok är intressant som

[…] värdemätare på Socialdemokraternas tillstånd. Hans från ideologi helt befriade karriär visar sig motsvaras av ett lika böjligt inre. Ingen åsikt tycks vara för viktig för att kunna bytas ut. […]

men menar att det handlar om cirkuskonster och säljarknep.

Lena Mellin på Aftonbladet menar tvärtemot att Thomas Bodström borde ha blivit sossarnas nye partiledare.

[…] Inte för att han skrivit en bok. Utan för att han är passionerad. […]

Hon menar att han är intresserad och engagerad och att han vill nåt, han har idéer. Och framför allt är han stryktålig. Han lär inte ligga sömnlös på grund av kritiken från sossarna kring boken, tror hon.

Samtidigt säger Thomas Bodström att han inte riktigt förstår just kritiken. Han tycker att det är löjligt att de utpekade inte tillstår att det faktiskt skedde en kupp mot Mona Sahlin.

Men med tanke på att han också har sagt att riksdagen är Sveriges mest omoderna arbetsplats och att partiet är förlegat är det kanske smart att han inte återvänder dit. Jag tror nog att Thomas Bodström kan leva gott som jurist och som författare.

Den här boken gör mig otroligt mycket mer nyfiken än en annan omdiskuterad skandalbok!

Read Full Post »