Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förort’

Ett inlägg om en bok.


 

Jakten på Kapten KlänningDet handlar om sexuella övergrepp. Igen. Jag tycks ha snöat in på det litterärt. I morse läste jag ut Jakten på Kapten Klänning, skriven av polisen Jonas Trolle. Jonas Trolle var den som ledde spaningarna i jakten på en annan polis, Göran Lindberg.

Det börjar med ett mord 2009 i en förort till Stockholm. Offret visar sig ha haft vissa sexuella böjelser av rå natur. Ett av hans egna offer säger att en av männen som var med på våldsamt gruppsex var en högt uppsatt polis, en polis hon läst en artikel om. Det visar sig vara ingen mindre än Göran Lindberg, förre länspolismästaren i Uppsala län, förre rektorn för Polishögskolan och föreläsare och förkämpe för jämställdhet. En man som arbetar mot sexism. Jonas Trolle är polisen som leder spaningarna på Göran Lindberg. Hemliga spaningar, som så småningom leder till ett gripande. I juni 2010 döms Göran Lindbergs till fängelse för bland annat grov våldtäkt och koppleri. Han släpps villkorligt i januari 2014 efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Det är omkring den tiden Jonas Trolles bok kommer ut.

Av en händelse hittade jag den här boken på ett av jobbets små bibliotek. Det är en otäck historia, men det värsta av allt är ju att den är sann. Vissa kapitel skildrar mycket obehagliga sexscener, baserade på ett vittnes eller ett offers utsaga.

Nån djupare litteratur är detta inte. Jag hade gärna velat veta lite mer om vad som kan driva en polis och jämställdhetsivrare till att begå såna här förnedrande våldshandlingar mot unga kvinnor. För mig som utomstående läsare känns det som om nånting har hänt, nånting som har förändrat den här polisen och gjort honom kriminell och farlig. Jonas Trolles tanke med boken är naturligtvis inte att gå in på det. Han berättar historien ur sin, polisens, synvinkel, inför, under och efter gripandet av en annan polis. Ibland tycker jag att tonen är ganska kall. Jag hänger upp mig på att en alkoholiserad person omnämns som ”en fylla” i boken. Och jag förstår inte varför Trolle blandar in sin hustrus graviditet i boken. Gissningsvis är det för att beskriva en del av kontrasterna i livet. För mig känns det bara fel.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Vänaste landDet är ett synnerligen aktuellt tema i Åke Edwardsons åttonde deckare om polisen Erik Winter, Vänaste land. Boken har typ tio år på nacken, men beskriver händelser som skulle kunna ha skett igår. Eller idag. Tack till vännen Agneta från vars samling jag fick knycka denna i december förra året!

Boken tar sitt avstamp bland tre mördade människor i en närbutik nånstans i en förort till Göteborg. De har fått sina ansikten bortskjutna. Erik Winter börjar nysta i fallet under en het sommar. Ganska snart inser han att det inte är nåt rånmord utan att det handlar om andra brott. Dessutom tycks det finnas ett vittne. Ett vittne med väldigt lätta fötter… Erik Winter hamnar bland kurder och tvingas förhöra människor med tolk. Människor, som flytt från ett land där de inte fick tala sitt eget språk. Eller ens hade nån tillhörighet.

Jag tror att jag har sett den här boken på TV. Men det är OK ändå att läsa den. Det är aldrig fel att påminnas om att människor kan ha en betydligt tuffare bakgrund än jag som växte upp i Sverige. Boken är inte bara en spänningsroman, alltså, utan skildrar på ett trovärdigt sätt upp många invandrares situation.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Fredagskväll efter min första, hela arbetsvecka på över ett år. Ja, det är synd att säga att jag var pigg. Efter tvätt, dammsugning och lite middag slog jag mig ner i bästefåtöljen för att läsa och slöglo lite på TV. Jag fastnade på SvT2, vid filmen Broken (2012). Och där blev jag kvar.

BrokenFilmen handlar om tjejen Skunk, elva år, som bor med sin pappa och bror i en trist förort till London. Grannskapet består av en familj vars mamma nyligen dött, en familj med en psykiskt sjuk vuxen son och så Skunks familj, också den trasig. Mamman lämnade familjen för en ny kärlek, men bandet mellan Skunk, som egentligen heter Emily, och hennes pappa är nästan överstarkt. Skunk har diabetes, nåt som inte görs nån större affär av. Större blir i stället det faktum att en av döttrarna i grannfamiljen anklagar den psykiskt sjuke unge mannen för våldtäkt. Sen blir det bara värre och värre. Ändå är ingen rakt igenom ond i filmen, det bara sker onda saker och det är ”synd om” alla!

Den här filmen är så svart, så svart att jag nästan inte pallar med att se hela. Men jag sitter som sagt var kvar. Slutet är väldigt starkt och döden beskrivs trovärdigt, som den skulle kunna vara. Frågan är bara om vad som är starkast: döden eller livet.

Det här är en riktigt bra film, men det krävs ett stabilt psyke för att klara av att se den. Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I natt drömde jag att jag gjorde om hela min nya institutions webbplats. Inte bra med såna drömmar, så en av dagens uppgifter blir att försöka boka in ett möte med institutionens webmaster. Jag var inte särskilt snäll i drömmen, jag var bufflig och framfusig – så där som somliga tror att jag är i verkligheten för att jag kan konsten att dölja den svaga och osäkra bakom Ulrikamasken – och skapade en helt ny startsida. Men sen vågade jag inte klicka på publicera…

En kommunikatörsbuse vid datorn?


Jag har inlett min dag
med att diskutera PowerPointmallar samt att skriva en presentation av mig själv på svenska och engelska. Den senare har jag nu, förhoppningsvis, skickat till rätt mottagare, det vill säga alla på den nya institutionen. Det är dags för en mugg cappucino innan jag tar itu med resten… Jag måste till exempel informera alla på min ”första” institution att jag inte lär bli så tillgänglig framöver som jag har varit. Här ska jag bara arbeta 20 procent, även om jag ska ha kvar kontoret, men på nya institutionen, en trappa ner, ska jag jobba 80 procent. Det är svårt att släppa nånting som fortfarande är i uppbyggnadsfasen, så jag är glad att man vill ha mig kvar! En viss förhoppning om framtiden har jag, kanske att klustret, som består av tre institutioner, kan tänka sig att dela på mig..? Men det är knappt att jag vågar tänka så, det är första gången jag uttrycker min förhoppning i skrift…

En mulen dag idag, men det betyder att man får trösta sig med thaiställets underbara kycklingspett i jordnötssås. Det finns ingen like i hela Uppsala!

I kväll har jag jordens strykhög att ta tag i. Lär bli svettigt, för trots att det är mulet är det varmt idag, så sen lär det bli dusch och hårtvätt. På torsdag kväll ska jag bland annat gå på teater i Förorten. Elias har varit med och byggt kulisser och skolan har öppet hus. Det ser jag fram emot! Och så får jag ju kanske möjlighet att pussas lite med Fästmön också, fast inte på skolan, förstås. Vuxna hånglar inte offentligt, då blir de pinsamma!

Read Full Post »

Månpockets månadsbrev hittade fram till min inbox. En snabb titt fick mig att inse att det är många bra pocketar på väg ut. Här är några som jag har valt ur mars-släppet:

Korparna av Tomas Bannerhed
En pojke ser, med stigande skräck, sin lantbrukande far förtvivla över omständigheterna. De magra åkrarna ger inte tillräckligt, men trots att fadern plågats intill galenskapens rand av det tröstlösa slitet på gården är han som besatt av att sonen måste ta över och föra arvet vidare. Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas. Pojken räddar sig undan hos fåglarna. Det är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal.

Viskleken av Arne Dahl
Boken utsågs till 2011 års bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademien! Öppnare gränser har förändrat Europas brottslighet. Därför startas Opcop, en ny och än så länge hemlig operativ enhet inom Europol. Flera svenskar, med den rutinerade kriminalaren Paul Hjelm i spetsen, ingår i den nya gruppen. Med säte i Haag och med kontakter i Europas alla hörn ska man bekämpa internationell brottslighet. Men trots att all information rörande Opcop är konfidentiell, verkar någon ha läckt: ett lik, arrangerat i en bisarr ställning, påträffas utanför London, och i kroppen finns ett meddelande riktat till gruppen.

Krigare av Johanne Hildebrandt
Vad gör Sverige i Afghanistan? I maj 2010 åkte de femhundra svenska soldaterna i FS19 till Afghanistan för att ”upprätthålla freden och stötta civilbefolkningen”. Där mötte de en verklighet som de aldrig hade kunnat föreställa sig.
Johanne Hildebrandt följde soldaterna från utbildningen till deras riskfyllda uppdrag i ett av världens fattigaste länder. Resultatet är ett unikt reportage om den svenska insatsen i Afghanistan. En nödvändig läsning för alla som vill veta vad som sker med de soldater som Sverige har skickat ut i krig.

För evigt dömd av Harlan Coben
TV-reportern Wendy Tynes har specialiserat sig på att avslöja pedofiler genom att på nätet utge sig för att vara minderårig. Dan Mercer, som arbetar med vinddrivna ungdomar, är hennes senaste scoop. Han låter sig luras att bege sig till ett övergivet hus mitt i natten, där hon väntar med ett kamerateam. Men Dan frikänns i brist på bevis och Wendy får sparken från sitt jobb. Är Dan Mercer offer för olyckliga omständigheter eller är han verkligen pedofil? Har hon gjort ett förfärligt misstag eller går en farlig man fri?

Shoo Bree av Douglas Foley
Det är vårtermin i nian i förorten. Oscar och Elias ser ljuset i tunneln, men mycket ställs på sin spets under några intensiva månader. Förbjuden förälskelse och snabba pengar präglar livet i centrum, skolkorridoren, vid sjön, i höghusen. Betongen glöder. Om kärlek, lojalitet och vägskäl. Om livet när man är ung, i det nya Sverige.

 

 

Read Full Post »

Nej, vet du vad! Jag är inte alls så hurtig (!) som rubriken antyder, jag tycker bara att det är så j***a svårt att komma på bra rubriker. Antingen blir det tråkiga överskrifter eller för långa haranger eller missvisande så ingen fattar vad inlägget ska handla om. Inte tror jag att den här rubriken ovan är annorlunda, men den är inte för lång i alla fall.


Jag försöker kommunicera, men är dålig på rubriksättning.

                                                                                                                                                        Fästmön är körd. Till jobbet, alltså. I morse grälade vi – på skoj! – om hur man kollar utetemperaturen. Anna sa att det bara var 13 grader när hon kom och väckte mig. Men det beror ju på vilken termometer man rådfrågar. Den i köket visade nämligen på 20 grader. Fast Anna har förstås rätt (tror hon, ja…) som hävdar att man ska kolla termometern på skuggsidan. Och där hade tempen stigit till… 14 grader. Nu ska du inte tro att vi lever på gränsen till Nordpolen, inte. Vänta bara! Här blir nog 30, 35 grader innan dan är slut. Och klibbig luft, förstås.

I eftermiddag ska vi mötas på stan, vilket innebär att jag ska åka buss. Det tycker jag inte är roligt. Det blir KBT-träning och fy 17 så hemskt det ska bli. Men jag ska. Anna tar bussen från jobbet. Syftet med stadsbesöket är att hon ville kolla på kläder – jääättekul i värmen (not…). Jag vill bara komma hemifrån en stund. Kanske ta en kall öl nånstans.

En maskin tvätt är ren, torr, vikt och sorterad i strykhög. I morgon kör jag sista maskinen innan jag stryker på torsdag förmiddag. Då blir det packning för min del också. Man vill ju vänta i det längsta för att se hur vädret blir. Det slutar alltid med att vi har med oss för mycket skit grejor…


Nej, vi ska inte flytta! Den här bilden är från mammas flytt i april förra året. Men våra väskor är i samma… format, ungefär… För tre nätter…

                                                                                                                                                                   Nu sitter jag och laddar för ett mejl till mammas kusin B som jag har utlovat. Jag har fått mammas tillåtelse att berätta om jobbet, men jag tänker berätta lite mer om mitt liv. Inte allt, men mycket. Annars kan jag ju inte ge henne länken till den här bloggen, eller hur? Nu är mammas kusin i mammas ålder, men hon är betydligt mer vidsynt och har bott i förort till Stan sen 1950-talet, tror jag.  Vidsynt… Vill jag tro och hoppas. GAH, det känns som om jag ska komma ut! Igen! Varför är det så svårt???

Read Full Post »

Torsdagens Babel innehöll en salig blandning – allt från kärlek till förortens lov. Ja det var verkligen en salig blandning och svårt att se den röda tråden. Inledningsvis tramsade Bob Hansson vidare och som tur var kunde jag spola eftersom jag såg programmet på SvT Play. Senare i programmet drar han tyvärr in Stig Larsson i sina tramserier…

En av kvällens huvudgäster var den spännande författarinnan och journalisten Märta Tikkanen. Bland annat får vi se glimtar från hennes bok Män kan inte våldtas, en bok jag sett som film på bio. Diktsamlingen Århundrates kärlekssaga är också ett av hennes kända verk – en diktsamling om hennes liv med sin alkoholiserade make Henrik. Märta Tikkanen har nu kommit med en ny bok, Emma och Uno. Där är det morföräldrarna som skärskådas. Morfar Uno som är en av dessa män som med sina ord kan få omkull vilken kvinna som helst… Tyvärr var programledaren tvungen att tramsa till det med sin låda med Stora Frågor. Suck…


Emma och Uno – en kartläggning av morföräldrars äktenskap.

                                                                                                                                            Reportageresan denna gång gick till Tyskland och författaren Juli Zeh, vars bok Corpus delicti just kommit ut på svenska. Boken är en framtidsroman om hälsodiktatur.

 Journalisten Andreas Ekström deklarerade att Juli Zeh är den mest intelligenta människa han träffat! Denne och Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi och författare,  samt skribenten Isobel Hadley-Kamptz, pratade folkhälsa och integritet i studion. Och om ”Storebror på nätet”. En intressant diskussion, men alltså, hör den hemma i ett litterturprogram..? Det är frågan, det…

Nästa reportage handlade om Där jag kommer ifrån, en nyutkommen bok om Förorten av Per Wirtén. Boken kan ses som en kärlekshistoria eller en upprättelse till den nedlåtanden synen på Förorten.


En kärlekshistoria om Förorten.

                                                                                                                                                  Avslutningsvis som vanligt blev det boktips, denna gång böcker som borde komma med varningstext.

Veckans boktips blev:
Märta Tikkanen: Orgelbyggaren av Robert Åsbacka
Tobjörn Tännsjö: Anteckningar från källarhålet av Fjodor Dostojevskij
Andreas Ekström:  Förbländningen av Elias Canetti

Nästa Babel handlar bland annat om en författare som fått Sveriges fetaste förskott på en bok.

Read Full Post »

Older Posts »