Jag har sett herr Kantarell!!!

Ett inlägg om dagens middag och lite annat – allt som vanligt smått & gott!

Det är höst. Nån som har missat det? Då ska man ut i skogen och skena. Nån som har missat det? Ja, jag. Nästan. En gång har jag varit i skogen den här säsongen och det enda jag hittade då var mygg och myror. Sånt äter inte jag.

Men… för att riktigt komma i höststämning lagade jag till en härligt värmande kantarellsoppa. Från Blå band. Om jag tittade riktigt djupt ner i soppskålen kunde jag faktiskt skönja herr Kantarell. Faktiskt!

Bröd och kantarellsoppa = Tofflisk middag idag. På brödet ligger kalkonsalami, billigt inköpt hos ICA Solen, förstås!

En som däremot hade varit till skogs idag på riktigt var vännen som gästas av undertecknad och Fästmön nästa helg. Det ska bli så roligt att rida på dalahästar, resa en Malla och vissla på Gärdebylåten. För det är väl sånt man gör i Dalarna, eller? Och så lite Oktoberfest.

Nätverkandet går framåt! Jag har fått ett bra tips på en intressant arbetsplats via en kontakt på Twitter.

En får tacke, sa Ull-rika.

Dags för Tofflans fotmassagebad nu – UTAN tofflor, förstås!

Livet är kort.

Read Full Post »

Yes, yes, YES!!!

Vi har varit på en liten utflykt, Tofflan och jag, hennes jobbväska. Vi var inbjudna till ett fem våningar högt nybyggt hus en bit utanför stan. Lite tidigt kom vi, så Tofflan blev bjuden på kaffe av en snäll ”tant”.

Jag satte mig på en limegrön stol. Tofflan tog förstås fram kameran, men färgerna blev aningen off på bilden.

Tofflan kunder förstås inte sitta still utan lufsade runt och tittade. Med sin mobilkamera i högsta hugg, den numera INTE tejpade (batteri och bakstycke är bytta med bättre fungerande och hela såna!). Först fotade hon en bil av nåt slag.

Bil och bil, vet jag inte, men ett litet fordon var det.

Sen traskade hon runt och hittade en intressant motor. Fram med kameran igen!

En motor.

Det var ett väldigt spännande ställe! Högt i tak, mycket glas och mycket ljus. Och flera tjejer som Tofflan pratade engelska med. Jag höll tyst, jag är ju bara jobbväska, jag…

Tofflan var en hel halvtimme tidig, så det fanns gott om tid att titta på en intressant utställning i flera glasmontrar. Det var modeller av lantbruksmaskiner, modeller som tillverkats redan på 1700-talet, visade det sig! Tänk att nån hade varit så rädd om dem att de var i nästan intakt skick!

Jag hörde ett förtjust

Oh!!!

och såg Tofflan trixa med kameran igen och säga nåt om

Östergyllen, förstås!

Naturligtvis var det för att hembygden fanns representerad!

Plog, årder, harv och vält vet jag vad det är, men en sladd med två säten, vad kan det vara???

Det var inte så lätt att fånga de fina utställningsföremålen på bild, för hur man än stod blev det motljus…

Spännande och välgjorda små modeller från 1700-talet. Förlaga är östgötska lantbruksmaskiner.

Men sen fick Tofflan sällskap av en ”tant” som heter Maria och efter en stund gick de in till en ”farbror” som heter Per-Anders för att prata jobb. Jag hamnade under Tofflans dunjacka – hmmmmpfffffffffffff… 😦

Det slutade i alla fall med att Tofflan tog i hand och tackade och sen tog hon mig över axeln och så åkte vi hissen ner. Tofflan visslade och var på ett strålande humör, för det visade sig att hon hade fått jobb… Visserligen ingen fast anställning, men under tre månader ska hon arbeta på ET (!) och bland annat ta fram en kommunikationsplan med mera.

På vägen hem stannade vi vid två affärer, men jag fick ligga kvar i bagageutrymmet och frysa. Den där jädra Tofflan, tro inte att hon är omtänksam mot sin jobbväska, inte! På ett ställe köpte hon en present till sig själv, men jag fick inget, minsann.

Body Butter – kan det va nåt det? Jaa, detta doftar i alla fall gott på förra kollegan ”Lisbeth”, men hur det doftar på Tofflan återstår att känna…

Tofflan var livsfarlig under bilfärden, för resten. Innan vi åkte från det trevliga stället skrev hon ett sms till Fästmön och till två före detta kollegor. Alla svarade och Tofflan försökte också svara när hon körde bil. Det var OTROLIGT dumt gjort! En vän fick ett sms när vi hade stannat, alltid något! Och den kloka Anna telefonerade först när vi hade landat hemma.

Det var med glädje Tofflan skrev några mejl, varav ett till Arbetsförmedlingen och gulliga handläggaren M. I morgon tror jag hon ska ringa till sitt fack Dimsyn. När vi kom hem låg det ett fönsterkuvert från Dimsyn i postboxen och jag såg nog att Tofflan fick magknip. Men det var inget farligt innehåll, tack och lov!

I kväll fortsätter firandet, fast då får ju inte jag följa med. Tofflan blev ju utbjuden på middag av L. Jag förstår nog att det blir roligt, för Clark Kent* får inte heller följa med, så jag gissar att det ska drickas vin och sånt. Själv stannar jag hemma på stolen i hallen. Men jag är faktiskt också i skrivande stund en väldigt lycklig jobbväska – för jag behöver ju inte ställas undan. Inte på ett tag, i alla fall…

TACK alla inblandade i detta och TACK alla som har hållit tummarna!!!

*Clark Kent = Tofflans lille bilman

Read Full Post »

Fy te rackarns!

Det finns liksom inget annat än det som står i rubriken att säga om vädret! Här är det mer regn än snö. Mamma landade med Riskflärdtjänsten runt 16.15. Då hade chauffören kört på bra, trots att vädret var förskräckligt att köra i. Dålig sikt, framför allt. Jag är så glad och tacksam att jag slapp åka ner och hämta!

Vi tog var sin lussekatt och en mugg java när jag hade fått in mammas alla grejor. Medan hon packar upp – det tar ett tag – har jag varit en tur till Tokerian. Naturligtvis hade jag glömt att handla en massa saker, till exempel yoghurt till mammas frukost… Nä, det är lite mycket nu och tankarna är inte riktigt på plats…

På Tokerian var det fullt av knäppisar som vanligt. Bland annat en skitirriterande unge som envisades med att vissla genomträngande hela tiden. Varför lär man en unge vissla?.. Jag körde som vanligt varuvagnen som en stridsvagen, men föga hjälpte det eftersom jag – också som vanligt – blev instängd innanför grindarna för att jag inte var kvick nog att pipa ut när jag hade betalat! F*n, tror de att alla människor joggar från kassan till grindarna, eller? Inte den här människan, hon rör sig i slow motion…

Nja, det här innehållet hade min vagn inte precis, men…

                                                                                                                                                           Var sin Hello Kitty-bunke med lördagsgodis köpte jag. Middag blir det först lite senare, men i god tid före Downton Abbey klockan 21 ändå! Jag har tunna skivor kycklingfilé, potatisklyftor och hot béasås, det brukar mamma gilla. Tänkte nog ta ett glas rött till maten, mamma kör på ”klart” för hon dricker inte alkohol.

Har haft sms-kontakt med Fästmön och bland annat fått veta att hon och barnen har inhandlat gran idag! Undras om man får en bild senare av en vackert klädd gröngöling??? I det här hemmet inhandlas inte gröngöling förrän mitten eller slutet av arbetsveckan.

Read Full Post »

En tur på To… nej, ICA Kvantum!

Idag bar det av till ICA Kvantum, mitt nygamla mathandlarställe. Ja, Tokerian är dissad nu sen man inte längre saluför chilibågar. Dessutom skulle jag till Systemet och nåt sånt finns inte på Tokerian, bara apotek, zooaffär och järnhandel. Visserligen är ju Systemet en järnaffär, men det jag ville köpa var i kryddad och drickbar form.

Sånt här järn skulle jag ha och det finns inte på Järnia.

                                                                                                                                                                   ICA Kvantum ligger i Gränby centrum, här ofta benämnd Stormarknaden. Och stor är den,  Stormarknaden. Uj uj uj! Den byggs ut hela tiden och nästa vecka på torsdag öppnar 20 (tjugo) nya butiker och andra ställen i den senaste tillbyggnaden. Alltså jag lär gå vilse!..

En av fördelarna med att inte ha nåt jobb är att man kan gå/åka och handla när det kanske är mindre folk att trängas med. Jag trodde att en fredag förmiddag var ett utmärkt valt tillfälle att slippa armbågas fram, med sin stridsvagn varuvagn som nån sorts på framsidan av kroppen apterad missil. Det var inte nåt bättre val än, låt oss säga, torsdag eftermiddag. Eller onsdag lunch. Där kryllade av folk med samma mål som jag: att fylla varuvagnen med godsaker till helgen och snabbt dra därifrån. (Efter betalning, förstås, man är väl inte kriminell?!)

Det är inte heller fel att säga att jag var, så att säga, yngst i klassen idag. Men det gör mig inte så mycket, bara det att jag har lite synpunkter på dessa gubbar. Tanter är effektiva och målmedvetna, men se gubbar de vet inte vad de ska ta sig för i en matvarubutik. Och eftersom där inte finns stolar att sitta och vänta på placerar sig gubbarna helst stående i mitten av de mest trafikerade gångarna. Gärna står de med händerna på ryggen och visslar. Nej, snälla tanter, lämna gubbarna hemma eller i bilen! De funkar bara som trafikstopp på affärer som ICA Kvantum.

Gula gubben och andra gubbar bör lämnas hemma vid matinköp.

                                                                                                                                                                 Sen finns det dessa väldigt små och söta tanter som rollar sig fram alldeles ensamma – och har svårt att ta sig fram till de varor de vill ha. De är helt enkelt alldeles för försynta. Och små. Når inte upp. Idag hjälpte jag en jättesöt och snäll tant med några varor som stod för högt för hennI*. Hon var så glad och tacksam att hennes vänliga leende och

Tack snälla du!

gjorde att jag kom ut ur affären med vettet i behåll. Eller i alla fall något sånär i behåll. Vissa redan skadade delar kan man ju inte göra nåt åt…

Nu har jag handlat ett sånt stort lass att min matpeng för augusti är slut. Fiffigt när det är typ två veckor kvar… Men nåja, man får se det som en bantningkur som man inte undkommer. De brukar vara effektiva som bantningskurer, matkontobankrutterna. Mer effektiva än en riktig rejäl magsjuka, skulle jag vilja säga.

Strunt samma, i morgon får vi våra kräftor med Östgöta sädes till och starköl. Och Fästmön får göra västerbottenpaj på tex mex-ost, nu ska vi visa hur multikulti vi är! Så det så!

Vad jag ska göra? Äh jag är ju mannen i huset (internt skämt) och ska tappa upp merlotvinet på flaskor! Sånt som riktiga män gör – när de inte blockerar framfarten för Tofflor och små tanter i mataffärerna…

                                                                                                                                                         *hennI = småländska för henne

Read Full Post »

Skitprat

Varning för kissåbajs-humor!

I morse filosoferade jag och… Nån… om varför det är så roligt med… fisar. Varför? Varför skrattar jag? Nån menade att det är fisens lukt som är rolig. Personligen tycker jag att det är den enda negativa grejen med fisar, stanken. Jag skrattar mest åt ljudet. Det kan ju vara tämligen varierat – ibland rena kulsprutan, andra gånger visslande som en raket och vissa gånger pysiga.

Men varför är fisar så roliga???

Och kiss och bajs. Jag tycker fortfarande att det är roligt med kissåbajshumor. Nyss när Elias skulle ta lite limesaft kunde jag inte låta bli att skrika:

Låt bli skolsysters kissprov! Det ska jag ha och undersöka!

Elias tycker fortfarande att det är HEMSKT att jag hade bajsprov i mitt kylskåp* i höstas, men han skrattar så han kiknar. Det gör jag också. Det är 40 års åldersskilnad på oss. Elias har bara perioder när han tycker att kissåbajs är roligt, jag är kroniker.

Men varför är det så roligt med kissåbajs också?

                                                                                                                                                                 *Jag skulle lämna tre rör faecesprov och det tog sin lilla tid att få ihop trion. Under tiden skulle… färdiglevererade prov förvaras i kylen. Dock i väl förslutna rör.

Read Full Post »