Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tappa upp’

Ett funderande inlägg.


 

Månen 29 aug 2015

Månen kanske får mina ord framöver.

Inte vet jag hur det ska bli i framtiden, men det jag funderar mycket över just nu är den här bloggen. Den har på sätt och vis blivit mitt jobb, mitt oavlönade jobb (förutom sex texter på åtta månader som jag har fått betalt för att skriva). Varje dag lämnar jag ut mina känslor och tankar om mig själv och sånt som intresserar mig.

Återkopplingen blir bara mindre och mindre. Jag ser att människor läser, men se kommentera… Jag har fått höra att det är svårt att kommentera av olika skäl. Konstigt då att det är lättare att kommentera i ANDRA sociala medier… Hum…

Vanligen lämnar nån ett avtryck i kommentarsfältet till det senast skrivna inlägget. Texter, som jag har skrivit samma dag, med ett större djup innehållsmässigt, som är bättre skrivna och som jag har lagt ner mycket tid på (jaga källor, länkningar etc), lämnas okommenterade. Sen finns det läsare som åtminstone klickar på gillaknappen. Jag får känslan av att den knappen används av somliga för att visa sig själv snarare än sin uppskattning.

 Spår i sanden

Avtryck, dock inte av nån gillaknapp…


En del säger till mig
att jag skriver så mycket att de inte kan läsa och kommentera allt för det har de inte tid med. Dessutom är de inte intresserade av allt jag skriver. När jag själv kollar in andras bloggar skummar jag igenom nya inlägg som jag inte har läst. Därefter läser jag – och kommenterar oftast – de inlägg som engagerar mig på nåt sätt (jag blir intresserad av ämnet eller personerna som nämns, jag blir glad, rörd, arg, irriterad…. Ibland använder jag gillaknappen, men för det mesta i kombination med en kommentar. (Jag är nämligen inte slö.)

Nej, jag vill inte ha några dåliga ursäkter. Det är inte det jag är ute efter. Jag funderar högt. Hur det ska bli. Jag skriver fortfarande mest för min egen skull, så att jag ska komma ihåg vad jag har gjort med dagarna. Det finns skäl till det som jag inte har skrivit om här. Men det klart att engagemang från läsarna spelar roll för lusten att skriva – jag skulle ljuga om jag påstod annat. Samtidigt känner jag ingen glädje att skriva längre. Det är mera nåt jag måste göra för att få ur mig alla tankar och ord som det inte finns nån att dela med. På bloggen visar jag upp en social sida av mig själv, med massor av aktiviteter och umgänge med människor. Det är ingen falsk verklighet. Men detta visar inte hela verkligheten. För största delen av tiden är jag ensam och hemma.

Tyck inte synd om mig, för det vill jag inte! Som jag skriver ovan funderar jag högt. Jag har tänkt på vad jag ska göra när utrymmet här på bloggen tar slut. Men fasen så sakta sanden i timglaset rinner ner… Kanske är det bra. Kanske ger det mig tid att tänka över hur jag verkligen vill göra. Eller också är det bara skönt att det rinner på, jag kan låtsas som att allt är som vanligt och sen… en dag… tar det bara slut. Precis som livet.

Godis

Några bitar av mitt favoritgodis – lyxsockerbitar, orange sega råttor och hallon- och lakritsskallar blev min helgs lyx.

Möjligen fortsätter jag skriva på en privat blogg dit ingen har tillträde. Det är så en sån som jag hanterar att jag inte har fasta och dagliga sociala kontakter. Visst, jag har familj och vänner. De flesta av dem jobbar om dagarna. Och ska det göras nåt som har med socialt umgänge att göra är det ofta behäftat med en kostnad. Jag måste hålla lite hårdare i mina kronor nu. Jo, jag unnade mig lite gott att äta och dricka i helgen i form av lördagsgodis, två starköl, god mat och två glas rött. Maten hade köpt i somras för halva priset. Tokerian är toppen på det viset att de säljer ut kalkon, kycklingfärs och sånt med kort datum till väldigt rabatterade priser! Godiset och ölen var lyx, vinet är hemtrampat och har stått färdigt för upptappning i ett par, tre års tid nu.

Varför berättar jag så detaljerat? Det är som om jag vill förklara mig. Visa att verkligheten kanske är större än orden. Jag vill inte höra att jag lever över mina tillgångar och såna saker – den taggen sitter djupt. Däremot blir jag sporrad av att försöka leva så snålt – men ändå rikt mentalt! – det bara går de flesta av mina dagar. Då kan jag lyxa nån enstaka gång.

Men hur det ska bli med bloggandet vet jag inte än. Och nu ska jag ta en bloggrunda för det orkade jag inte göra igår.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå, jag åkte inte skitig, precis till Stormarknaden, trots att mitt enda syfte med trippen var att kolla – och köpa! – om Coop hade några korkapparater. Det var jag, några äldre invånare och ensamma föräldrar med ganska små barn, barn som uppenbarligen fick springa av sig sin energi i detta Babels horisontala torn. Nu struntade jag i alla andra, mitt fokus var på korkapparat. Och LYCKA – det fanns i sortimentet!

korkapparater

Från röd till blå.


Alla korkapparater var blåa,
så man kan säga att jag gick från rött till blått – utan att lägga nån politik i det. För sen gick jag ju så att säga tillbaka till rött eftersom det var rött vin i flaskorna som korkades.

Totalt blev det 14 (och lite mer än en halv) flaskor vin. Alla flaskor har inte bara fått korkar, de har fått hättor och etiketter. Utom den lite mer än halva flaskan. Etiketterna tog nämligen slut.

vinflaskor

Fjorton flaskor och en som inte blev riktigt full. 


Fjorton flaskor och en som inte blev riktigt full
är rätt bra resultat. Full Skitfull blir man om man dricker alla, men det rekommenderas inte. Vinet har varit färdigt för upptappning sen november. November 2011. En hel sats brukar ge 24 eller 25 flaskor. Vi har alltså inte hävt upp så väldans mycket ur dunken. Nej, vi har ju, när jag tänker efter, botaniserat ganska bra i vinskåpet… Nu åker två flaskor in i vinskåpet för lagring, en följer med ut till Himlen idag och resten hamnar i vinstället.

Husets vin

Husets Vin.


Men innan jag far till Himlen
ska jag bädda, inta lite frukost och fortsätta min läsning av lokalblaskan. Kanske den senare inte är lika full av elände inuti som utanpå.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse var jag sen till jobbet. Det blev ju så att jag tog svängen förbi Fästmöns jobb för att lämpa av skjutsa dit henne innan jag åkte till mitt. Och fastnade i bilköer så det stod härliga till. Dessutom har det varit snorhalt väglag hela dan. På hemvägen såg jag två bilar som hade krockat i korsningen där jag svänger av från Gamla Stora Vägen till mitt hem.

Men åter till i morse. När jag steg in i entrén stod Johan där med klockan in handen, nickandes menande och kommenterades:

Va du va sen idag, då!

Sen gick han och H för att… sätta upp gardiner. Jag har faktiskt inte kollat slutresultatet, men jag kan ju föreställa mig. Lite.

Jag har hållit på med stort och smått hela dan. Vid lunchen hakade jag på S och C och fick mig lite kyckling marengo med ris. Det är bra, det, för i kväll blir det ingen middag. I stället har jag inhandlat snask (Kexchoklad) och snacks (ostbågar med prästostsmak) och det tänker jag skölja ner med en starköl. Eller några flaskor glas vin. För här är fullt av vin… Massor…

I morgon åker jag till Himlen och eftersom det är lördag hade jag lovat att medföra en flaska rödvin. Jag har haft en dunk rödvin ståendes hur länge som helst i mitt badrum. Där tappar jag upp efter behov, eftersom jag inte har haft etiketter till alla flaskor. Men så i kväll tänkte jag att jag ju kunde tappa upp det som var kvar. Kunde ju inte vara så mycket eftersom vi har tullat en längre tid. Det blev 15 flaskor. Fine! Sen skulle de korkas. Då pajar den där #¤%&! korkapparaten! Tre (3) skruvkorkar hittade jag i mina gömmor – en (1) passade, så den flaskan får jag ta med mig i morgon. Övriga 14 flaskor har diverse lustiga hattar på sig, men inte en enda jädra kork i sig.

en vinflaska

En enda skruvkork passade.

 


Jag orkade liksom inte
åka till Stormarknaden för att kolla om det fanns korkapparater att köpa. Jag har haft en väsande mamma i luren vid örat i en kvart. Jag är fredagstrött. Jag vill äta snacks och dricka öl och spela Wordfeud och somna framför TV:n.


Livet är kork. Nej, kort.

Read Full Post »

Idag bar det av till ICA Kvantum, mitt nygamla mathandlarställe. Ja, Tokerian är dissad nu sen man inte längre saluför chilibågar. Dessutom skulle jag till Systemet och nåt sånt finns inte på Tokerian, bara apotek, zooaffär och järnhandel. Visserligen är ju Systemet en järnaffär, men det jag ville köpa var i kryddad och drickbar form.


Sånt här järn skulle jag ha och det finns inte på Järnia.

                                                                                                                                                                   ICA Kvantum ligger i Gränby centrum, här ofta benämnd Stormarknaden. Och stor är den,  Stormarknaden. Uj uj uj! Den byggs ut hela tiden och nästa vecka på torsdag öppnar 20 (tjugo) nya butiker och andra ställen i den senaste tillbyggnaden. Alltså jag lär gå vilse!..

En av fördelarna med att inte ha nåt jobb är att man kan gå/åka och handla när det kanske är mindre folk att trängas med. Jag trodde att en fredag förmiddag var ett utmärkt valt tillfälle att slippa armbågas fram, med sin stridsvagn varuvagn som nån sorts på framsidan av kroppen apterad missil. Det var inte nåt bättre val än, låt oss säga, torsdag eftermiddag. Eller onsdag lunch. Där kryllade av folk med samma mål som jag: att fylla varuvagnen med godsaker till helgen och snabbt dra därifrån. (Efter betalning, förstås, man är väl inte kriminell?!)

Det är inte heller fel att säga att jag var, så att säga, yngst i klassen idag. Men det gör mig inte så mycket, bara det att jag har lite synpunkter på dessa gubbar. Tanter är effektiva och målmedvetna, men se gubbar de vet inte vad de ska ta sig för i en matvarubutik. Och eftersom där inte finns stolar att sitta och vänta på placerar sig gubbarna helst stående i mitten av de mest trafikerade gångarna. Gärna står de med händerna på ryggen och visslar. Nej, snälla tanter, lämna gubbarna hemma eller i bilen! De funkar bara som trafikstopp på affärer som ICA Kvantum.


Gula gubben och andra gubbar bör lämnas hemma vid matinköp.

                                                                                                                                                                 Sen finns det dessa väldigt små och söta tanter som rollar sig fram alldeles ensamma – och har svårt att ta sig fram till de varor de vill ha. De är helt enkelt alldeles för försynta. Och små. Når inte upp. Idag hjälpte jag en jättesöt och snäll tant med några varor som stod för högt för hennI*. Hon var så glad och tacksam att hennes vänliga leende och

Tack snälla du!

gjorde att jag kom ut ur affären med vettet i behåll. Eller i alla fall något sånär i behåll. Vissa redan skadade delar kan man ju inte göra nåt åt…

Nu har jag handlat ett sånt stort lass att min matpeng för augusti är slut. Fiffigt när det är typ två veckor kvar… Men nåja, man får se det som en bantningkur som man inte undkommer. De brukar vara effektiva som bantningskurer, matkontobankrutterna. Mer effektiva än en riktig rejäl magsjuka, skulle jag vilja säga.

Strunt samma, i morgon får vi våra kräftor med Östgöta sädes till och starköl. Och Fästmön får göra västerbottenpaj på tex mex-ost, nu ska vi visa hur multikulti vi är! Så det så!

Vad jag ska göra? Äh jag är ju mannen i huset (internt skämt) och ska tappa upp merlotvinet på flaskor! Sånt som riktiga män gör – när de inte blockerar framfarten för Tofflor och små tanter i mataffärerna…

                                                                                                                                                         *hennI = småländska för henne

Read Full Post »