En tur på To… nej, ICA Kvantum!

Idag bar det av till ICA Kvantum, mitt nygamla mathandlarställe. Ja, Tokerian är dissad nu sen man inte längre saluför chilibågar. Dessutom skulle jag till Systemet och nåt sånt finns inte på Tokerian, bara apotek, zooaffär och järnhandel. Visserligen är ju Systemet en järnaffär, men det jag ville köpa var i kryddad och drickbar form.

Sånt här järn skulle jag ha och det finns inte på Järnia.

                                                                                                                                                                   ICA Kvantum ligger i Gränby centrum, här ofta benämnd Stormarknaden. Och stor är den,  Stormarknaden. Uj uj uj! Den byggs ut hela tiden och nästa vecka på torsdag öppnar 20 (tjugo) nya butiker och andra ställen i den senaste tillbyggnaden. Alltså jag lär gå vilse!..

En av fördelarna med att inte ha nåt jobb är att man kan gå/åka och handla när det kanske är mindre folk att trängas med. Jag trodde att en fredag förmiddag var ett utmärkt valt tillfälle att slippa armbågas fram, med sin stridsvagn varuvagn som nån sorts på framsidan av kroppen apterad missil. Det var inte nåt bättre val än, låt oss säga, torsdag eftermiddag. Eller onsdag lunch. Där kryllade av folk med samma mål som jag: att fylla varuvagnen med godsaker till helgen och snabbt dra därifrån. (Efter betalning, förstås, man är väl inte kriminell?!)

Det är inte heller fel att säga att jag var, så att säga, yngst i klassen idag. Men det gör mig inte så mycket, bara det att jag har lite synpunkter på dessa gubbar. Tanter är effektiva och målmedvetna, men se gubbar de vet inte vad de ska ta sig för i en matvarubutik. Och eftersom där inte finns stolar att sitta och vänta på placerar sig gubbarna helst stående i mitten av de mest trafikerade gångarna. Gärna står de med händerna på ryggen och visslar. Nej, snälla tanter, lämna gubbarna hemma eller i bilen! De funkar bara som trafikstopp på affärer som ICA Kvantum.

Gula gubben och andra gubbar bör lämnas hemma vid matinköp.

                                                                                                                                                                 Sen finns det dessa väldigt små och söta tanter som rollar sig fram alldeles ensamma – och har svårt att ta sig fram till de varor de vill ha. De är helt enkelt alldeles för försynta. Och små. Når inte upp. Idag hjälpte jag en jättesöt och snäll tant med några varor som stod för högt för hennI*. Hon var så glad och tacksam att hennes vänliga leende och

Tack snälla du!

gjorde att jag kom ut ur affären med vettet i behåll. Eller i alla fall något sånär i behåll. Vissa redan skadade delar kan man ju inte göra nåt åt…

Nu har jag handlat ett sånt stort lass att min matpeng för augusti är slut. Fiffigt när det är typ två veckor kvar… Men nåja, man får se det som en bantningkur som man inte undkommer. De brukar vara effektiva som bantningskurer, matkontobankrutterna. Mer effektiva än en riktig rejäl magsjuka, skulle jag vilja säga.

Strunt samma, i morgon får vi våra kräftor med Östgöta sädes till och starköl. Och Fästmön får göra västerbottenpaj på tex mex-ost, nu ska vi visa hur multikulti vi är! Så det så!

Vad jag ska göra? Äh jag är ju mannen i huset (internt skämt) och ska tappa upp merlotvinet på flaskor! Sånt som riktiga män gör – när de inte blockerar framfarten för Tofflor och små tanter i mataffärerna…

                                                                                                                                                         *hennI = småländska för henne