Säsongspremiär: Bron 3

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Det kändes nästan som om hela Sverige – eller i vart fall väldigt många här – skulle se Bron i kväll. Jag var en av dem som slog sig ner framför TV:n klockan 21 för att kolla vad Saga Norén hade för sig.

Saga Norén, till höger och en av dockorna i kvällens mordscen till vänster. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Bron hänger med i de moderna HBTQ-svängarna. Säsong tre inleds med ett mord på en dansk genusdebattör, en kvinna som bland annat startade Köpenhamns första könsneutrala förskola och var gift med en kvinna. Saga får en ny dansk kollega och det funkar väl sisådär. De börjar utreda mordet, ett mord som känns väldigt… utstuderat. Placeringen av offret på fyndplatsen är som en scen. Och utan att avslöja för mycket sker nåt riktigt obehagligt mot slutet…

Tredje säsongen smällde till som en champagnekork. Riktigt ruggigt, riktigt bra tror jag att det blir. Sofia Helin har nu modifierat sin karaktär en del och känns trovärdig i sin gestaltning. Men så är hon ju uppvuxen i Östergyllen och sånt sätter ju sina spår. Som gubben i lådan, dessutom, poppar Sagas mamma upp i form av… Ann Petrén.

Toffelomdömet kan ju inte bli annat än det högsta. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pojken i resväskan

Ett inlägg om en bok.

---

 

När jag bestämde mig för att köpa Pojken i resväskan, Lene Kaaberbøls och Agnete Friis gemensamma debutbok, trodde jag att jag stod med en thriller i handen hos Myrorna i Boländerna. En deckare eller tja… en polisroman. Den här boken är så mycket mer. Den visar sidor av samhället som vi gärna blundar för. Jag kunde inte läsa mer ett par kapitel åt gången för att den berörde mig så. I kväll läste jag ut boken.

Det är sjuksköterskan Nina som hittar pojken i resväskan. Nina, som jobbar med flyktingar och som ser så mycket elände, ställer upp för gamla kompisen Karin när hon ber Nina hämta en väska i ett skåp centralen i Köpenhamn. Väskan är tung. När Nina öppnar den hittar hon en pojke. Och han lever! Hon bestämmer sig för att ta reda på vem pojken är och varifrån han kommer. Men när hon kommer fram till sommarstugan där Karin är… Det visar sig bli en livsfarlig jakt på sanningen.

Det här är en riktigt otäck historia där pengar och girighet förstås i grunden är orsaken till människors lidande. Men att ta en treåring från hans mamma för att sälja honom till ett annat land… Det är vidrigt, trots att det inte handlar om pedofili.

Toffelomdömet blir tveklöst det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förlåtelsen

Ett inlägg om en bok.

---

 

I april i år gav jag bort en bok till Fästmön i födelsedagspresent. Hon hade önskat sig Förlåtelsen av Hanne-Vibeke Holst. Som vanligt är jag sen fräck nog och lånar boken jag har gett bort. Hanne-Vibeke Holst brukar nämligen skriva bra romaner, ofta med något politiskt tema eller nånting från kommunikations-/journalismvärlden och vanligen med starka kvinnor i viktiga roller. Den här gången handlar det om opera, relationer och passion.

Helena Tholstrup bor i Berlin där hon arbetar som operachef. Hon är mycket framgångsrik och ska få ta emot ett demokratipris. Till evenemanget är hennes dotter Sophie med pojkvän Khalil inbjudna från Köpenhamn. Trots att dagen börjar med en översvämning i Helenas hem och trots att Helena är lite orolig över att dottern har en muslimsk pojkvän blir det en fin kväll. Men så ändras plötsligt allting: Khalil tar Helena och dottern som gisslan på Helenas kontor. Han har en bomb i sin rygga. Det är medan Helena fruktar för sitt och dotterns liv som boken hoppar mellan dåtid och nutid – två berättelser om passion och lögner, som så småningom går in i varandra. Och svaren finns i den skokartong som Helena lyckas rädda undan från översvämningen…

Under läsningens gång får jag lite Camilla Läckberg-känsla. Men bara lite. Och det handlar om greppet att varva dåtid och nutid och på så sätt föra händelserna framåt till en aha-upplevelse. Fast Hanne-Vibeke Holst är lite bättre på detta grepp än Camilla Läckberg. En lång och märklig historia rullas upp för läsaren – som hela tiden försöker gissa hur nuet hänger ihop med det som har varit. En spännande berättelse skriven av en lysande författare!

Toffelomdömet blir det högsta för denna bladvändare!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Midsomer: The Killings of Copenhagen

Ett inlägg om en TV-film.

---

 

I kväll tog sommaren slut. Ja för då visade SvT1 det sista avsnittet i säsongens Morden i Midsomer: The Killings of Copenhagen. Barnaby och Nelson har med detta avsnitt hittat fem mördare den här säsongen.

Nelson och Barnaby letar mördare. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Mark Bourdillon/ All3media/ Bentley Productions)

I säsongens sista film – som faktiskt är den hundrade! – drar Barnaby och Nelson till Skandinavien, närmare bestämt till Köpenhamn. Där hjälper de till att utreda mordet på en Midsomer-bo som hittats mördad på plats. Fast det tar förstås 45 minuter innan de åker, det vill säga halva programmet. Och det är först när ytterligare en Midsomer-bo hittas mördad i Köpenhamn… Som vanligt finns det gamla synder och kärlekar i bakgrunden. Dessutom finns ju mrs Barnaby, jättegravid. När kommer bebisen, egentligen???

Toffelbetyget för säsongens sista Morden i Midsomer, med ovanligt många mordoffer, får högt betyg. Det var spännande och roligt. Jag saknar det redan!

Om du saknar Morden i Midsomer alldeles förskräckligt kan du alltid roa dig med att pröva dina kunskaper i det här testet!  Jag erkänner att jag, trots att jag är en sån Midsomer-fantast, bara svarade 50 procent rätt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Marcoeffekten

Ett inlägg om en bok.

 

Nu har jag plöjt. Plöjt en serie i fem böcker om Avdelning Q, en fiktiv cold case-enhet inom Köpenhamnspolisen, ledd av Carl Mørk. Marcoeffekten är den femte och hittills senaste i serien. För visst hoppas jag att Jussi Adler-Olsen skriver fler böcker om Avdelning Q! Och enligt bokens baksidestext är åtta böcker planerade.

Marco i bokens titel är en femtonåring som växt upp som en av Zolas barn. Barnen drillas till tiggare och ficktjuvar. Zola är närmast en sektledare. De lyder honom blint – annars… Men när Marco förstår att Zola tänker se till att han blir av med en kroppsdel – ett sätt att dra in mer pengar – sticker han. Han får hela klanen efter sig. Inte blir det bättre av att han råkar hitta ett lik. Zola och hans gäng får med sig flera kriminella i Köpenhamn i jakten på Marco. Och så småningom sällar sig polisen till jägarna, på sätt och vis…

Rafflande och spännande är jakten på Marco, som gått i gatans skola och lärt sig hur man undslipper förföljare. Men boken innehåller också mycket grymhet och råhet och framför allt, brist på respekt för människoliv.

Det här är en riktigt bra bok och den får förstås högsta Toffelomdöme.

Livet är kort.

Read Full Post »

Farliga drömmar

Ett inlägg om en film.

Ledig dag, mysig dag, skön kväll, ledig i morgon också. Fästmön, alltså. Själv ska jag återgå till mitt jobbsökande, men… I kväll ägnade vi en knapp timme och en halv åt den femte Maria Lang-filmen, Farliga drömmar (2013).

Puck drömmer farliga drömmar… Bilden på DVD-fodralet ser annorlunda ut!!!

Som vanligt är det Puck Bure som har huvudrollen. Denna gång har hon tagit ett jobb som sekreterare åt en Nobelpristagare i litteratur. Författaren visar sig vara en ganska hemsk person. Bland annat håller han sin familj inlåst i det herrgårdsliknande hemmet. Men en dag får nån nog och en person mördas. Först ser det ut som ett naturligt dödsfall. Tills ytterligare en person definitivt förgiftas och dör… Mitt i allt detta befinner sig Puck. Hennes man Ejnar är i Köpenhamn. Puck ringer och berättar om det första dödsfallet som hon tycker är mystiskt. På natten drömmer hon att nån försöker kväva henne med en kudde. Sen dyker Christer Wijk upp…

Jag tycker att det här är spännande! Lite intressant är också spänningen mellan Puck och Christer. Nånting finns där, farliga drömmar, kanske..?

Den här filmen är baserad på Maria Langs bok med samma titel. En bra dramatisering av en deckare från 1958. Men lite märkligt i kråksången är att varken Puck eller Ejnar Bure är med i boken… Här har de hämtats in av filmmakarna!

Toffelbetyget blir högt, för detta är en trivsam deckare, om än otäcka mord!

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 2

Ett inlägg där Tofflan skriver om den andra semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.

Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan i kväll heller. Jag la ut mina omdömen  efteråt.

Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde göra det här.

I kväll var det 17 bidrag som tävlade om att gå vidare till finalen. Av dessa 17 är det tio som vi alltså får se igen nu på lördag. Klara till finalen är Frankrike (blä!), Italien (nej, den här hörde vi redan 1980), Tyskland (okejrå), Spanien (urk!), Storbritannien (JA!) och Sverige (mina stackars öron).

Inledningen bestod av nån sorts märklig dans till musik som var lika märklig den. Och vad hade cykeln där att göra? Petra Mede hade en lustig klänning på sig. Vilken tur att det är varmt ute, annars hade hon frusit om frambenen.

Lynda Woodruff dök upp i Malmö – trodde hon. Fast det var i Köpenhamn hon först syntes. Sen blev det en hyllning till Fatous toyboy (dvs Zlatan Vahetterhan)…

Petra Medes intervju med Lys Assia, 89 bast och verkade kristallklar! Lys Assia, alltså. Inte Petra Mede. Senare i Green room svamlade Petra Mede mest omkring och sa ”Hello!” Den historiska tillbakablicken var lika roande som sist. Faktiskt.

Darin sjöng vackert i väntan på att rösterna skulle räknas. Agnes uppenbarade sig i en… kreation. Tyvärr kunde man inte rösta på nån av dem.

Så här såg startfältet för semifinal 2 ut:

(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)

1. Lettland: PeR: Here we go
   Glitterpojkar som hipp-hoppade på scenen. Plötsligt lät det som om det var nån ljudstörning. Jag blev bara trött…
2. San Marino: Valentina Moneta: Crisalide
   Så ylades det i en ballad. Men rätt OK ändå. Till tempobytet. Nej fy.
3. Makedonien: Esma och Losano: Pred da de razdeni
   Dags för den konstiga duon. Jultomten wailade på scenen, medan kyparen tog i ända från tårna. Biggest loser???
4. Azerbajdzjan: Farid Mammadov: Hold me
   Här behövs silvertejp! Smäktande sång. Men fick vi inte nog av glasburar när Eric Efternamnsomlåtersomettrap var med? Jag blev nervös av klättringen!
5. Finland: Krista Siegfrids:  Marry me
   Det första jag undrar är vad hon har på fötterna. Sen tycker jag låten är ganska tråkig. Och den där löjliga pussen… Var det den det blev sånt ståhej om? Jösses…
6. Malta: Gianluca: Tomorrow
   En glad pojke skuttade omkring på scenen och var lik en granne till mig. Låten var ingen höjdare. Händelselös, liksom.
7. Bulgarien: Elitsa Todorova och Stoyan Yankulov: Only champions
   Gnällig och entonig låt och champinjoner? Inget för mig.
8. Island: Eythor Ingi: I’m alive
   Ett jävla liv. Vakna fin. Till min plajs. Jävla liv. Vakna fint. Ett lustigt språk, men en ganska fin ballad.
9. Grekland: Koza Mostra och Agathon Iakovidis: Alcohol is free
   Grekiska män iförda fotbollsdomarkläder och… kletzmer? Nej, det här går fetbort.
10. Israel: Moran Mazor: Rak bishvilo
    Kurvig dam i mjukislångklänning. En ballad som inte var så tokig. Men jag var hela tiden orolig att tuttarna skulle ramla ut när hon tog i.
11. Armenien: Dorians: Lonely planet
    George Harrison? Svajig sång.
12. Ungern: Bye Alex: Kedvesem
    Ungerska är ett konstigt språk. Mössan var ful. Låten entonig, inte många ackord där, inte.
13. Norge: Margaret Berger: I feed you my love
    Lite för tajt klänning där. Tungt beat, men låte kommer inte riktigt igång.
14. Albanien: Adrian Lulgjuraj och Bledar Sejko: Identitet
    Hej hej på dej dej! Du kunde ju åtminstone ha tvättat håren. En riktigt tråkig låt, detta.
15. Georgien: Nodi Tatishvili och Sophie Gelovani: Waterfall
    Duettsång. Smäktande. Sjunga kan di, i alla fall, men låten är rätt seg. Eller nja. Hon sjöng falskt vid de höga tonerna.
16. Schweiz: Takasa: You and me
    Vilket tjat om att gubben är den äldsta som har varit med och tävlat. Det såg ut som om han inte riktigt hörde. Låten är lite töntvarning på.
17. Rumänien: Cezar: It’s my life
    Men nu blev jag rädd! Greve Dracula på scenen! Och snöpt har han blivit också. Jisses. Mina stackars öron… Det här var nog det värsta jag har hört.

Så… vilka sju ville jag inte se i finalen? Typ alla 17. Eller… om jag nu måste välja så slipper jag helst Lettland, Makedonien, Grekland, Bulgarien, Ungern, Schweiz och Rumänien.

De tio som gick vidare är: Ungern, Azerbajdzjan, Georgien, Rumänien, Norge, Island, Armenien, Finland, Malta och Grekland.

Livet är kort.

Read Full Post »

En varmare jord – fast det är ju inte så lyckat…

Idag har de flesta tidningar slagit upp Världsbankens larmrapport om jordens uppvärmning. I stället för två grader som klimatmötet i Köpenhamn enades om för tre år sen beräknas jorden bli fyra grader varmare. Från Världsbanken menar man att det inte längre går att tala om en farlig framtid för mänskligheten utan om en framtid som är katastrofal för oss.

Fyra grader låter ju inte mycket. Men låt oss titta på vad det innebär. Först och främst skulle vattentillgångarna förändras. Hotet mot biologisk mångfald skulle bli större. Men minskad tillgång på vatten skulle också påverka produktionen av livsmedel. Vidare skulle havsnivåerna höjas och glaciärerna skulle smälta. Vi skulle få extrema väderhändelser och tropiska sjukdomar skulle spridas. Människor i U-länder och för människor som bor i kuststäder skulle drabbas hårdast. (Sveriges Radio har bra beskrivningar!)

I Stockholm finns Globen. Men det här inlägget handlar om jordgloben…

Visserligen skulle vi inte nå fyra grader varmare förrän på 2060-talet. Det känns ju evigheter till dess. Jag skulle vara typ 100 år då. Men mina bonusbarn skulle förmodligen leva, liksom deras barn och barnbarn.

Vad kan man göra åt eländet då? Energisystemet måste bli effektivare, menar forskarna. Men man kommer aldrig åt välfärdshotet om vi inte gör nåt drastiskt mot klimatförändringarna nu. Och det handlar om att ALLA länder måste göra nånting, inte bara vissa. Det handlar främst om att minska utsläppen av växthusgaser. Men nästan hälften av alla länder som anses rika har inte gett några såna löften.

Joråsaatte… Ska man börja få lite ångest, rentav? Eller varför inte försöka göra nånting konkret i stället för att bryta ihop???

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsfix

En hel kvart tidigare än arbetstidens egentliga slut åkte jag hem idag. Jag är matt och yr och nu i kväll har jag fått mer ont.

Trots värkarna – ja, aliengänget verkar vilja komma ut nu – har jag fått en del fixat så här på fredagen. Jag betalade en gåva till Läkare utan gränser för att hedra minnet av en vän. Det känns så futtigt och jag hade önskat att jag hade kunnat sätta en nolla till efter beloppet… Men det ger oss inte vännen tillbaka.

En liten strykhög har försvunnit från arbetsrummet. Skönt att ta itu med sånt innan det blir en stor strykhög eftersom jag har svårt att stå längre stunder.

Linser för 90 dagar har jag beställt från nätet. Genom att skicka efter linserna från just det stället sparar jag 1 000 kronor – varje beställning. Det gör cirka    4 000 spänn om året, det.

Har säkerhetskopierat filer, framför allt foton. Inser att jag behöver nya USB-minnen. Filerna är väldigt utspridda just nu.

En hushållsbudget för nästa år har jag påbörjat. Det går ju inte att skriva i nån inkomst eftersom jag inte vet om jag har nån, men ändå. Jag har i alla fall börjat.

Känner mig trött och frusen och lite deppo och ensam i kväll. Stor skillnad mot glädeyran förra fredagen. Troligen för att jag är däckad av det där alien-gänget som lever rövare just nu. Jag ska svepa in mig i en pläd och gosa ner mig bäste fåtöljen. Kanske ta fram en öl och varför inte trolla fram lite popcorn eller nåt?

Jag fick sms från SAS – eh, finns det fortfarande? (DÄR kom ironin för den som har svårt att uppfatta sånt!). Det hade kommit tidigare idag till min gamla mobil. Uppenbarligen är jag i Köpenhamn och ska ta 21-flyget till Arlanda. Jahaja, jaså…

Att jag var i Köpenhamn och vill hem till Arlanda i kväll var mer än jag visste.

Undras vad jag har gjort i Köpenhamn? Med mitt dåliga minne kan jag ju ha gjort vad som helst. Ytterligare ett skäl till att jag bloggar – mitt minne spelar tricks med mig och jag glömmer så lätt saker och ting. I morse glömde jag till exempel att tvätta halsen. Men jag kom på det i tid! Jag glömde också att lägga i handbromsen (andar gången på kort tid…) när jag hade parkerat på jobbet. Bilen började rulla medan jag satt i, så det var bara att rycka tag i handbromsen.

Nu ska jag fixa lite micro-popcorn. Om jag minns hur man gör… Vad håller du på med???

Livet är kort.

Read Full Post »

Kö för rutten penis

Varning för snusk!!!

Danskarna är ett lustigt folk. Inte nog med att de pratar obegripligt och tillverkar ost som luktar bajs, de gör obegripliga saker också. Till exempel att i tusental köa för att kika på en blomma som luktar ruttet och heter penis, ungefär.

En dansk som luktar. (Bilden är lånad från DN:s hemsida och fotograf är Jacob Ehrbahn, Scanpix.)

Det är i Botanisk Have i Köpenhamn som det finns en ensam blomma som  slog ut klockan 19 på midsommarafton. Blomman stinker ruttet kött och heter Amorphophallus titanum på latin. För dig som inte vet vad det betyder kan jag avslöja att är ungefär ”jättestor deformerad penis”. Det är första gången blomman blommar i Danmark. Trädgårdsmästaren Rasmus N. Kloster (!) har tagit hand om blomman i nio år.  Och redan idag vissnar den. Så synd…

Read Full Post »