Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det kommer mera…

Ett knoppande inlägg.


 

Vi fick verkligen en fin amaryllis av L, Fästmön och jag! Häromdan slog en klocka ut, men redan dan därpå var det tre klockor. Och baske mig om jag inte upptäckte nya knoppar idag – hela fyra stycken, om jag inte räknar fel (risk för det eftersom jag lider av dyskalkyli).

Ls Amaryllis den 18 december 2014

Amaryllisen från L den 18 december 2014. Jag ser fyra små knoppar!


Det är sannerligen 
ett kraftfullt exemplar vi har fått! Jag gillar att blomman inte är så hög, men mest av allt gillar jag alla klockor som bara kommer. Det är nåt fint att se på när jag hasar runt och hostar. Fast mansförkylningen, som gick över i hosta med mera, har nu kompletterats med förkylning på riktigt. Det kan ju bero på att jag hostar så mycket.

Ganska orkeslös har jag varit idag och mest halvlegat i bästefåtöljen och slumrat mellan hostattackerna, med en pläd över benen. Lite feber, troligen. Anna och jag förde ett märkligt telefonsamtal i kväll. Vi lät som två riktiga karlar. Anna är emellertid mer nosig än jag och hostar ingenting, medan jag hostar mycket, snorar lite grann och säger ingenting. Nästan. Jag hummar, väser och kraxar. Efter en ganska lång stunds samtal tyckte nog nån att det räckte. Samtalet bröts och ersattes med upptagetton. Ett snöpligt slut.

Pläd över benen

Pläd över benen, som en riktig sjukling.


I morgon är jag uppe och studsar igen.
Då ska här städas. Det lovar jag. Nu ska jag hasa till sängen och hosta lite.

Tjolahopp!

 


Livet är kort.

Det magiska huset

Ett inlägg om en bok.


 

Det magiska husetDen som läser vad jag skriver om böcker här tror säkert att jag antingen ger alldeles för höga omdömen – eller faktiskt bara läser bra böcker. Därför skadar det ju inte om det kommer en… mindre bra bok emellanåt. Hur som helst tackar jag vännen Agneta, för James Herberts Det magiska huset följde med mig hem från henne i en papperskasse.

Mike och Midge bor i storstaden London, men drömmer om ett hus på landet. Och en dag träffar de rätt – huset Gramarye ligger dessutom nästan mitt i skogen. Det är ett märkligt hus med bland annat ett underligt, runt rum. Paret låter renovera huset och flyttar så småningom in. Det dröjer inte länge innan det börjar hända konstiga saker – allt ifrån fågeln med den brutna vingen och ekorren till fladdermössen på vinden och Midges tavla. Men vilka är egentligen synergisterna? En ”vanlig” religiös sekt, eller?

Jag ska erkänna det med en gång: jag valde den här boken efter omslaget. Jag tyckte att det såg lagom läskigt och skräckfyllt ut, med en märkligt gammalt hus och en skrikande kvinna. (Sen visade det sig att kvinnan i boken, Midge, var långt ifrån nån rädd liten tjej. Om det var nån som var harig så var det Mike, han som kallar Midge sin ”pussilurvunge”… Maj gadd!) Det lustiga var att författaren själv brukade designa sina omslag. Och författaren sägs, på ena skyddsomslagets flik, vara Englands svar på Stephen King. Nåja… där kan jag väl inte riktigt hålla med. Men James Herbert var bestsäljare och han gick bort så sent som förra året, inte ens 70 år fyllda.

Den här boken skulle ha kunnat vara en bra skräckroman. Potentialen finns. Men författaren klarar inte riktigt av att bygga upp den stämning som detta kräver. Slutet känns det mest som ett hafsverk.

Nja, Toffelomdömet blir väldigt lågt. Väldigt

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Ett toffligt inlägg.


 

Häromdan noterade jag att jag borde ha skrivit

ny toffla till Tofflan

på min önskelista till Tomten. Efter att ha hört ett flaffande ljud upptäckte jag att sulan hade släppt…

Trasig toffla

Lika trasig som sin ägare.


Idag såg jag önsketofflan 
i en annons i UppsalaTidningen. En riktig fårtoffla… Men JISSES vilket pris, en tusenlapp minus en krona!

Fårskinnstoffla

Önsketoffla till Tofflan. Men hallå! Tusen spänn…


Nä, då är det faktiskt billigare
med en tub lim. Och faktum är att jag redan hade en sån i mina gömmor (jag hade ju köpt och använt till Fästmöns brillor). Jag limmade min sula och nu är Tofflans toffla hyfsat hel igen. I vart fall flaffar det inte när jag går.

 


Livet är kort.

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Hopptimisten

Hopptimisten fick jag av Anna när jag fyllde 50. Den använder jag – det vill säga trycker på – när jag känner mig lite neråt.

Det här med att tänka positivt behöver kanske de flesta av oss träna på. Utom vännen Nillan! Tror jag! Hon är nog den mest positiva människa jag vet. Hon är en sån människa som alltid tycks kunna se optimistiskt på tillvaron – eller åtminstone alltid hitta nåt bra i vilket elände den än vara månde. Många gångar har jag önskat att hon skulle smitta mig. Och ibland använder jag faktiskt humorn för det tokiga i tillvaron. Fast jag tror inte att Fästmön uppskattade mitt Hallelujah Moment-sms som jag skickade i morse. Jag tror hon däremot estimerade att jag inte skickade med en bild…

 

Vill du läsa hela inlägget Hallelujah Moments??? Då behöver du lösenord. Du som intehar lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan eller mejla mig så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav i kontaktformuläret för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!! Din e-postadress syns inte utåt, för andra läsare.

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 


Livet är kort.

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ett gratulerande inlägg.


 

Anja Kontor blir 50 idag!  (Foto: Carl-Johan SöderSVT)

Anja Kontor blir 50 idag! (Foto: Carl-Johan SöderSVT)

Idag, torsdagen den 18 december, fyller en av de bästa radio- och TV-journalisterna jag vet år. Anja Kontor fyller inte bara år, hon fyller 50 såna och välkomnas härmed i vuxengänget!

Jag hade förmånen att få intervjua Anja i maj i år. Den intervjun kan du läsa här! Det var ett riktigt spännande samtal. I slutet av augusti i tog UppsalaNyheter in min artikel med en liten komplettering – det hade ju blivit klart då att Anja ska göra åtta nya avsnitt av När livet vänder! De nya avsnitten börjar sändas i mars nästa år. Det är nånting jag verkligen, verkligen ser fram emot!

Stort GRATTIS till Anja Kontor! Må din dag bli fantastiskt underbar och må du fortsätta göra bra och viktiga insatser inom journalistiken!

 


Livet är kort.

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Redan torsdag och mindre än en vecka kvar till jul! Men innan vi kommer dit blir det en sedvanlig rapport om den Tofflianska veckans höjdpunkter (Hosianna) respektive dalar (Hosta). Och det är ju inte svårare än så här:

Hosianna


Hosta

 


Livet är kort.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 328 andra följare