Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Ett självutlämnande inlägg.


 

Serien Tofflan talar ut fortsätter här med nästa tillkortakommande och skandal i Toffellivet. Förra gången jag talade ut var det en sagofigur som tyckte att jag skulle sluta äta godis och på så sätt få råd att gå i terapi. Tack, men jag tror inte det! Den som ger såna råd när jag skriver om att öppna inplastade ostar är nog i större behov av terapi än jag. Flerårig förföljesemani och fixeringar är klara symtom på att man behöver hjälp.

Den här bekännelsen är till vännen jag träffade i måndags, vännen jag fikade med:

Jag betalade en del av mitt fika med en varuvagns-femkrona!

Och då menar jag inte nån vanlig femkrona utan en fejkad sån med ett hål i. Jag fick den för ganska många år sen i reklam av ett företag jag besökte. Den har varit så bra att ha i plånboken, eftersom den är av metall och inte plast, som ju gärna går sönder när det skramlar ihop med mynt.

I måndags var jag både stressad och upprymd, men framför allt hungrig. Eftersom det dessutom var länge sen vännen och jag hade träffats fokuserade jag mest på vännen, inte pengen. Därför var det först dan därpå, när jag skulle handla på Tokerian, som jag gjorde upptäckten: min varuvagns-femkrona var försvunnen. Det finns inget annat skäl till det än att jag dan innan hade lyckats betala med den…

Jag skäms nästan lika mycket som min mamma gjorde när hon av misstag traskade ut med en vara i rollatorkorgen utan att ha betalat för varan. Mamma gick då tillbaka till affären och bekände sin skuld. Affären lät mamma ta med sig varan hem igen – gratis. För min del hade jag gärna gått tillbaka, dels för att det var ett dumt misstag av mig, dels för att jag verkligen gillade min varuvagnsfemma. Men det är ju liiite längre att gå för mig (många mil). Det kan bli ett nytt tillfälle att göra bot och bättring nästa vecka. I annat fall har nån tagit vara på varuvagns-femkronan och använder den på lagligt sätt…

Femkrona

Äkta vara…

 


Livet är kort.

Ett inlägg som främst riktar sig till presumtiva uppdragsgivare som söker en skribent.


 

Idag är det den 31 oktober. Dags för en statistikrapport över oktober månad 2014, alltså.

Statistik oktober 2014

Antalet besök på bloggen från den 2 oktober till och med den 31 oktober klockan 11.27. De mörkblå delarna i staplarna visar unika besökare.

 

Under oktober månad var det flest antal besök på bloggen den 28 oktober (757), den 25 oktober (665) samt den 29 oktober (661). Antalet unika besökare i oktober månad per dag låg i genomsnitt på runt 350. Flest antal unika besökare hade bloggen den 3 oktober (447).

Statistik per månad och år samt snitt per dag

Statistik per månad och år samt snitt per dag.

 

Oktober månad hade totalt 17 130 besökare (2 – 32 oktober klockan 11.32), vilket är nästan 1 000 fler än i september. Bloggen får fortsatt många träffar via sökmotorer, vilket är ett gott tecken – sökningar ger resultatet att besökare hänvisas hit.

Genomsnittligt antal besök per dag i oktober månad 2014 är 565 vilket är en ökning jämfört med september. År 2013 hade ett genomsnittligt besöksantal om 565 per dag. Efter 2014 års tio första månader är antalet besökare per dag i genomsnitt 494.

Totalt antal besök på bloggen ligger på 986 837 strax efter inklippningen av graferna. Denna totalsiffra finns för övrigt för vem som helst att när som helst se i högerspalten på bloggen, ganska långt ner, under rubriken Besökare.

Rättegång och förnyelse

Ett inlägg om en organisation.


 

Åsna

Envis som en åsna.

Länsinvånarnas väl och ve vilar mycket i händerna på organisationen i fråga. Det är därför med förundran jag har följt Davids kamp mot Goliat. Ett fall där sekretessen har brutits, enligt min mening. I veckan startade rättegången på nytt – denna gång i hovrätten. Förra året förlorade de anhöriga i tingsrätten. Och allt de vill ha är en ursäkt från organisationen och 375 000 kronor därför att de menar att deras döende make och pappa filmats och visats i en dokusåpa utan sitt medgivande. Men snälla nån, ge dem detta! Skadeståndet är ju peanuts jämfört med de löner ni betalar ut till era höjdare! Visa att det verkligen är länsinvånarnas väl och ve det värnas om. Sluta vara så prestigefylld! Dessutom tycker jag att organisationen ska betala skadeståndet och inte produktionsbolaget. Att inte stå för det man har gjort är inte bara envist och dumt, det är otroligt fegt också.

I dagens lokalblaska på nätet läser jag i samma veva ett debattinlägg skrivet av två personer som en gång var organisationens högsta tjänstemän. De båda old boysen förordar förnyelse av organisationen genom att se över ledningen och minska byråkratin. Det gamla vanliga, alltså. Tänk om organisationen i fråga nån gång kunde göra nåt sånt i stället för alla eviga omorganisationer som bara skapar oro och minskad motivation att arbeta!

Östgöta sädes

Länge sen…

De båda skribenterna vill främst se över köp- och säljsystemet. Alldeles utmärkt förslag, tycker jag! För jag anser att man inte ska leka affär när det gäller människors vård och hälsa. Det vill emellertid de båda herrarna, fast de vill att det ska lekas i ny form. Jag vill gå steget längre och lägga ner skiten, på ren svenska. Jag tycker att staten ska ansvara för slutenvården och kommunerna för öppenvården. Organisationen, som sköter detta idag, har spelat ut sin roll. Det är länge sen man hanterade brännvinsskatten, nu hanterar man skatter på våra inkomster. Vi som bor här är med och betalar för att få en trygg och god hälso- och sjukvård. Inte för att vara skådespelare i dokusåpor!

 


Livet är kort.

Ett inlägg om en musikalisk och politisk bok.


 

Popmusik rimmar på politikVisst har jag väl uppfattat att musik ofta hängerihop med politik på nåt sätt. Jag föddes ju liksom under 1960-talet. Även om den musik vi lyssnade på hemma inte var proggmusik, precis, har den genren ju alltid funnits där. Därför öppnades dörren till politiska budskap i musiken betydligt mer under läsningen av Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik. Boken är nominerad till Augustpriset 2014 inom kategorin Årets svenska fackbok.

Enligt baksidestexten förklarar författaren i 37 korta kapitel hur det kommer sig att popmusiken är en sorts barometer över det politiska klimatet. Det stämmer. Men jag hade väntat mig att de flesta kapitlen skulle handla om proggband och protestsångare. I stället inleder Anna Charlotta Gunnarson med Lill-Babs. Lill-Babs, som hade en hel del spännande att berätta i ett TV-program, i vilket författaren var inblandad, om sin karriär i Östtyskland. Hon skriver:

[...] Lill-Babs hade aldrig tidigare berättat om detta offentligt. Helt enkelt därför att ingen hade frågat henne. Kamerorna hade haft siktet inställt på Klas-Göran, Järvsö och släkten. [...]

Och sen rullar det igång. Personligen tycker jag att det är roligast att läsa om svenska artister. Visst kan jag så här i efterhand inse att Anna-Lena Löfgren faktiskt framförde ett politiskt budskap när hon sjöng Lyckliga gatan, men jag hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad och Lasse Berghagen sjöng en duett 1971 om kriget i Vietnam, världsproblem, knark och byråkrati. Inte heller visste jag att Owe Thörnqvists Varm korv boogie var en protestsång. Däremot kände jag till den sorgliga historien om Ulla Billquist, hon som sjöng om Min soldat samtidigt som hon brakade ihop. Det gick nämligen inte att leva särskilt öppet som lesbisk då, och detta drev Ulla Billquist till självmord.

Men när det kommer till lite mer moderna artister tappar jag en del av mitt intresse, tyvärr. Det handlar inte om att boken är dåligt skriven, utan det är jag som helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper. Alltså, det är till och med flera artister som jag aldrig har hört talas om. Författaren, å andra sidan, är inte bara författare utan också journalist (bland annat är Pop och politik i P4 hennes program) och låtskrivare.

Rörande enig är jag emellertid med författaren om att Katy Perrys låt I kissed a girl är provocerande eftersom den ger en ganska porrtidningsaktig bild av den omsjungna kyssen.

Det här är en rolig, intressant och annorlunda fackbok som jag mycket väl kan tänka mig som Årets svenska fackbok. Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Ett inlägg av historiskt värde.


 

Dagens historielektion levererades kort och koncist idag av UppsalaTidningen. Ja, jag som kommer från dessa trakter, känner ju till de tokiga syskona Vasa, men du som inte har hört det förr: Läs och lär om Vadstenabullret:

Vadstenabullret

 


Livet är kort.

Koka soppa… i solen

Ett soligt inlägg.


 

Sol i ett träd

SOL idag!

Det är ett helt fantastiskt väder idag! Jag har varit ute och trampat i solens sken, med solbrillor på nosen. Märkligt nog var det inte mycket folk ute. Men två barnbarn blev flitigt lekta med av mormor och morfar /farmor och farfar. Idag gjorde de glada skratten inte ont inuti. De öppna ansiktena borgade för att paret ur den äldre generationen är goda förebilder för de små. Tänk om det vore så i alla familjer!

Mycket vettigt har inte blivit gjort idag, förutom promenaden. Men även en sån som jag behöver dagar när jag bara kokar soppa i solen och får känna mig ledig. Jag ska slå mig ner med den lokala gratistidningen som delas ut en gång i veckan, för jag har just telefonerat i 36 minuter med mamma och behöver vila lite.

Jag ser fram emot kvällens middag och jag är helt säker på att det inte är nån soppa Fästmön bjuder på. Räkcrèpsen, som jag hade tänkt lyxa med idag, håller sig finfint till nästa vecka.

Vad står på ditt middagsbord i kväll???

Röd hink med blött innehåll och spade

En riktig soppa?

 


Livet är kort.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 299 andra följare