Första rensningsdagen

Jisses Amalia, vad har jag gett mig in på??? Så tänkte jag många gånger idag… Natten var rätt kass, så jag kände mig allt annat än utvilad när jag vaknade vid åttatiden i morse. Tog då fram min lilla leksakslåda* och bloggade lite och kollade mejl. Men vid tiotiden var det dags för allvaret. Och jag började med källaren.

Efter en snabb genomgång och lite java satte jag som mål att röja förrummet och matkällaren idag. Ett mindre förrådsrum ska jag röja i morgon samt även försöka rensa ut lite som ska kastas samt böcker som jag tänkte ta med upp till mig och Johan från TV-rummet.

Så här såg det ut i förrummet innan jag svepte in. Avundsjuk? Nej, trodde väl inte det…

 

Förrummet såg ut som ”hej kom och hjälp mig”. Allt möjligt var bara inslängt där, kändes det som, även om jag vet att pappa hade en god ordning – från början och ett tag framåt. Men det var 40 år sen de flyttade hit… Jag blev nästan gråtfärdig, men så kom mamma att tänka på Farbror Blå, nybliven pensionär, vars kära hustru hade lovat att låna ut sin make. Så mamma ringde frun och det stod inte på förrän Farbror Blå ryckte i källardörren. Han var så gullig och hade stor bil med släp. Idag har han kört två kärror med skräp till tippen åt mig. Ovärderlig hjälp!

Inte mycket kvar efter Tofflans framfart! Men en del ska faktiskt just vara kvar till en eventuell köpare!

 

Jag hittade verkligen allt möjligt… skräp, men också en del fina grejor. Dessvärre är det inte mycket från källarplanet som platsar i en lägenhet.

Liemannen kom på besök en stund.

 

Mitt på dagen tog vi ett break för att inhandla fyra rullar tjockare plastsäckar samt skjutsa mamma till vårdcentralen. Hjälpte mamma att fylla i vaccinationspappren och sen fick hon sin spruta – och hon pep inte ens. Jag blev såå förvånad, för det var verkligen ingen kö här! Jag minns bilderna från lokalblaskan hemma härom dan där folk köade för vaccin i flera kvarter… Vaccinet tog ju slut hemma också och om jag inte missminner mig kommer inget nytt förrän nästa vecka…

Åter hos mamma igen började jag gripa mig an matkällaren. Jag måste säga att jag blev imponerad (…) av mammas glasburkssamling liksom den fina kollektionen av uräckliga plastbyttor och märkliga hushållsapparater. En och annan vintagesyltburk grävdes också fram…

 
Så här såg matkällaren ut om man stack in huvet och vred det åt vänster före Tofflans intåg.

 

Samma ställe fast efteråt. Några flaskor, två fina burkar och ett vinställ är i princip det enda som är kvar tills vidare.

 

På andra sidan matkällarskrubben fanns bland annat sågbockar, mystiska hushållsapparater och ett specialgjort bordtennisbord.

Matkällaren till höger före Tofflans framfart. Man skymtar mest plastpåsar med mystiska hushållsapparater och möjligen sågbockarna.

 

Se vilken skillnad!

Hela högra halvan av matkällaren är nu… TOM!

 

Mamma gick igenom ytterkrukor och ett par skåp i pannrummet under tiden. Sen blev det en tur till Rimini för att hämta pizza till mor och kyckling och pommes till mig.

Har pratat en stund med Fästmön i telefonen. Det var gott att höra hennes röst!

Nu blir det mest slappa av resten av kvällen. I morgon fortsätter The Neverending Story nere i källaren.

To be continued…

 

* min leksakslåda = min lilla, lilla dator

Dykaren

Mörka minnen från barndomen blir till en mordanklagad far. Och så liket av en dykare i ett vattenfyllt kalkbrott. Dessa två hemskheter är huvudingredienser i Håkan Östlundhs bok Dykaren.

En död dykare och ett gammalt mord – har de nåt gemensamt?

 

Jenny, en universitetsstuderande tjej i 20-årsåldern, går i terapi bland annat för sina drömmar. Det dyker upp ett mörkt minne från barndomen som tvingar henne till ett knepigt beslut: att polisanmäla sin pappa för mord. Strax därpå hittar två pojkar en död dykare i ett kalkbrott. Det visar sig vara mord. Och så småningom visar det sig dessutom att de båda brotten hänger ihop…

Dykaren kom ut 2005 och är den andra boken i serien om polisen Fredrik Broman, inflyttad stockholmare, på Gotland. Den här gången är det lite färre Camilla Läckberg-skildringar av stunder med familjen, men vi får parallellt med utredningarna följa problemen i förhållandet mellan Fredrik och hans fru Ninni. Till skillnad från den första boken känns det äkta den här gången. Men mest är boken spännande! Och det är naturligtvis inte förrän i slutet alla sammanhang och orsaker förklaras.

Som tur är har bokstavsgraden ökat, så vi gamla tanter får en chans att kunna läsa utan förstoringsglas!

Vecka 46: Kyss och kryss

Dags för att veckans kyss (upp) och veckans kryss (ner). Inte så svårt, huh?

Kyss

• Fästmön, alltid!
• Folk som erbjuder hjälpande händer – och menar det!
• Kära, snälla, omtänksamma Lyxpirayan (som förgyller min tillvaro med fina sms, bland annat!)
• Snälla L som tar hand om mitt hem!
• Alla som säger att jag har ett värde trots att jag själv inte tycker det

Kryss

• Avsnoppande typer som inte har alla fakta
• Folk som lovar att höra av sig och sen inte gör det
• Otacksamma människor som jag har hjälpt (ett tack kostar gratis…)
• Att jag inte räcker till och orkar för dem som behöver
• Parkeringsanarkin där jag bor

Synpunkt på Metrobloggen

Ville bara meddela främst Stattinskan och Spånerskan att jag INTE kan lämna kommenterar på era bloggar – igen. Så nu kanske ni äntligen har fått tyst på Tofflan – vilket inte är det lättaste… (Fast nu kunde jag komma in hos Spånerskan och till och med kommentera, men Stattinskan vägrar öppna porten till sin blogg överhuvudtaget. Irriterande!)

Det är ofta krångel när man ska hälsa på hos er. Jag tycker att ni ska börja blogga nån annanstans – jag är övertygad om att alla era läsare följer med er ändå!

Framme!

Fy sicken trist resa! Det regnade mest av och till och i Köpingtrakten var det till och med snöblandat regn. Trafiken var ganska tjock. Inte så många personbilar, men massor av långtradare. Lille Clarkan* är jättesmutsig nu…

Hade kaffetermos med mig i bilen, men till sist blev jag tvungen att svänga in på ett ställe vid vägen. Blåsan behövde tömmas och magen skrek efter lunch.

Kaffe och en räkmacka med alldeles för mycket majonnäs blev det!

 

Passade på att messa lite med Fästmön, som just kommit hem från jobbet. Kändes trist att sitta ensam och fika och inte ha nån att kommentera omgivningen med – särskilt som gubben vid bordet bredvid smackade och smaskade otroligt högt, hade fula stövlar och såg ut som en tomte.

Hade knappt kommit iväg när Linnsan messade och undrade om vi kunde telefonera, men jag sköt upp det till senare när jag var på shoppingtur. Vägen sista biten hem till mamma är nämligen otroligt smal och kurvig. Bitvis går det knappt att köra i 70 – och ändå är just den här sträckan otroligt trafikerad. Därför är det extra viktigt – och extra jobbigt – att vara alert dessa sista fem mil…

Hemma hos mamma sen blev det nyperkolaterat (?) kaffe och kanellängd. Fick titta på en planritning och så diskuterade vi den närmaste tidens ”program”. I morgon ska vi försöka boka tid för en visning till fredag och på eftermiddagen ska jag skjutsa mamma ut till vårdcentralen så hon får ta sin svin-spruta. Till skillnad från somliga tillhör hon nämligen en riskgrupp… Kanske blir det en titt nere i källaren också för att lägga upp arbetet – var jag ska börja och så. Suck…

Efter fikat och planeringsmötet blev det äntligen dags (!..) för en shoppingtur på ICA Maxi (en butik som till och med har en hemsida!). Jippiiiiii, det är alltid en höjdpunkt i Metropolen Byhålan! (inte…) För att förgylla min tid där messade jag att Linn kunde ringa. Det gjorde hon, så nu är jag väl känd i Byhålan som galningen som går omkring och pratar för sig själv på Maxi… (Jag använder blåtand till mobilen.) Fick också en kort pratstund med Anna, som jag längtar helt sjukt, galet och sanslöst efter. Redan…

En tur till Nattkröken, en av Byhålans många korvkiosker, fick avsluta min shoppingrunda.

En påse från Maxi och en påse från Nattkröken – typisk shopping i Metropolen Byhålan!

 

Efter den lukulliska måltiden bar jag ner kaffe med tillbehör till TV-rummet åt mamma. Hon glor på nyheter och nåt bondskt program. Själv ska jag krypa ner till klockan 21 för då visar SvT 1 andra delen av Morden!

 

* Lille Clarkan = min bil

Nu drar jag!

Så! Soporna är utburna, växterna vattnade och java upphällt i en muggtermos i metall. Posten, som bestod av reklam från en mataffär, är redan utburen i tidningsinsamlingen.

Nu väntar 30 mil, ungefär, på vägarna. Jag gillar faktiskt att köra bil och jag tror inte det är en massa trafik idag, så resan ska nog gå bra. Har laddat med lite bra musik i bilen – till exempel Alcazar, BWO, Status Quo, Agnetha Fältskog, Pride classics och Marilyn Manson. Det torde väl räcka?

En fantastisk CD – även för bilkörning!

Nästa gång vi hörs skriver jag från Metropolen Byhålan!

PS Ja jag har kissat och ja, jag stannar och fikar eller tar nån snabblunch nånstans!

Förbud mot sex som låter högt

Vet inte om jag ska flina eller grina när jag läser i en av kvällstidningarna att en domstol i en stad i nordöstra England har förbjudit ett par att ha högljudd sex. Brevbäraren och grannarna har klagat.

Ljudnivån på sexet har till och med mätts. Den som utförde mätningen säger

Det lät som hon höll på att bli mördad. Gapandet pågick i timmar…

Mannen var tyst, men den högljudda frun (ja, för det var ett heteropar – till och med ett sånt kan alltså…) överklagade ett tidigare förbud mot det högljudda sexet. Förbudet står emellertid fast.

Flina eller grina? Vad tycker du?

Jag tycker att du ska läsa Marcus Birros krönika i samma kvällstidning i stället! Den är jävligt bra!

Onsdagsmorgon – in the rain

Det regnar här idag. För den som vill titta på eländet har jag lagt en länk till en webbcam från Uppsala slott i högermarginalen, under rubriken Intressant och relevant.

Jag är nyss uppstigen. Hade satt larmet på klockan åtta men vaknade som vanligt tidigare. Nu ska jag ägna morgonblaskan och senapsmuggen från Höganäs* (INTE av kartong utan porslin…) lite intresse innan jag gör mig redo för en stadstur. Har en tid hos min coach klockan tio.

Därefter åker jag hem och vattnar, går ut med sopor och annat skoj man har för sig innan man åker bort. Räknar med att komma iväg härifrån ner till Metropolen Byhålan nån gång vid 13, 14-tiden eller så.

Ska bli skönt att komma bort en stund just HÄRifrån, men känslan är annars som att åka från pest till kolera. Och vid punkten kolera finns inte den mest älskade. Saknar redan… Men hon finns alltid med mig i tanken.

Vi när förlovningsringarna var nypåträdda. Fästmön fotade!

 

*Senapsmuggen från Höganäs = den mugg jag dricker kaffe ur

Sommarpratarna – från radio till TV

SvT 1 körde i kväll den första delen i sin nya serie Sommarpratarna. Konceptet är rätt enkelt: man drar ihop ett gäng sommarpratare från radio, man ger dem lite lunch, lite vin och så lossar tungornas band. Blir det lyckat? Njaoooeeeaaaa… Typ…

De fem pratarna i första programmet.

 

Alex Schulman, känd bloggare (?) med en känd far (Allan) som han skrivit en ganska känd bok om (Skynda att älska),  agerade nån sorts värd i detta premiärprogram. Hans gäster var hjärndoktorn Nisse Simonson, regissören Kjell Sundvall, skådespelerskan Lena Endre och journalisten, chefredaktören och programledaren Kattis Ahlström. En rätt salig blandning, med andra ord.

Doktor Nisse tog kommandot nästan från start. Men det var ju tur, som Alex Schulman sa, att det Nisse pratade om var intressant, för annars… Ja, vad sa han nu igen, han Schulman?

Vi fick höra klipp från samtligas sommarprogram. Ofta allvarliga och känsliga delar. Alex Schulman talade till exempel om dödsskräck och skam, Lena Endre om en jobbig upplevelse när hon förlorat sin röst och Kattis Ahlström om uppmärksamhet.

Försök, försök, försök till seriositet. Korta stunder lyckas det, långa stunder inte. Men jag vill ändå försöka se nästa avsnitt!

Tofflan’s cookalong no. 4

Hungrig? Bil? Telefon/mobil? Gör som Tofflan i dagens cookalong: Plocka fram pizzamenyn!

Lämplig placering av pizzamenyn är medelst magneter på kyl eller frys – till Lulu Carters fasa!

 

Välj vilken pizza du vill ha och ring! Skutta sen ut i bilen och åk och hämta pizzan. Är ni två kan det bli hemkörning, för hemkörningen blir då gratis – och gratis är ju gott!

Kartongen med pizza hämtar du själv. Eller får hemkörd – om du beställer två.

 

Riv sen av locket och lägg under kartongen. Servera!

Denna Thaipizza var lite torr, men annars utsökt. Men fasen, jag glömde grönsakerna! Nåja, jag får ta pizzasallad nästa gång…