Förmörkad vårdagjämning och ständig mångfald

Ett både mörkt och ljust inlägg.

---

 

Här börjar solförmörkelsen! I nederkant på bilden hustaken, överkant min gardin.

Idag är det vårdagjämning. Och solförmörkelse! Det ena är mer spännande än det andra och jag har gjort precis så man inte ska göra: jag har glott på solen utan skydd för ögonen och jag har fotat. Fast bara med min iPhonekamera och det blev ju inte så lyckat, som synes… Eh ja…

Det har gått åt mycket energi så här på morgonen. Jag är sprängfylld av saker att skriva om, men tiden räcker inte till. Det kommer ett inlägg med ett nytt lösenord så småningom. Du som har anmält vid dagens lösenskyddade inlägg nedan att du vill ha det nya lösenordet får det via den e-postadress du har angett i kontaktformuläret till din bloggkommentar!!! Inga lösenord skickas ut per automatik längre!

Här är det mörkt! Men det kommer ett ljus…

Jag är stolt över mitt mod. Jag sticker inte under stol med det. Det finns många andra saker med mig själv som jag inte alls är stolt över, så det väger kanske lätt. Men jag telefonerade och redde ut en sak som höll på att sätta stopp för en vänskap som är värdefull för mig. Jag har jobbat +25 år som kommunikatör och vet hur svårt det är att kommunicera. Det går inte en dag utan att jag lär mig nya saker på det området. Fullärd blir jag aldrig. Men jag är stolt över att jag lyckades få bort det mörka för mina ögon, så att jag kunde släppa fram ljuset. Jag är också tacksam att den jag pratade med är den h*n är. Det är inte bara kommunikation som är svårt. Det är rätt svårt att säga förlåt också, men det har jag gjort.

Solförmörkelse och vårdagjämning är det, men det är också rocka sockorna-dagen. På mig rockas inga sockor, för jag är jämt så annorlunda att det inte behövs. Mångfald, det är mitt mellannamn! Kampanjen i sig är säkert fin, men jag kör en ständig kampanj och för en evig kamp.

Och nu får DU gärna berätta om du har sett solen idag eller om det är ett ständigt mörker hos dig. Eller kanske bara säga hej. Detta gör du som vanligt i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gräva ner sig eller rensa ogräs?

Ett grävsligt inlägg.

---

 

Gräva ner sig eller rensa ogräs? Kanske behöver man inte alltid använda så stora maskiner, oavsett vad man väljer att göra.

Att gräva ner sig är ingen idé. Det sköter andra så bra sen när det är dags. Jag försöker ta till vara på tiden och göra det bästa av den. Fylla dagarna med meningsfull sysselsättning. Jag börjar bli väldigt bra på det, trots att jag mest är hemma. En liten utflykt per dag tvingar jag mig till även om både kropp och själ protesterar – det är väldigt tryggt här i bekvämlighetszonen.

Men ljuset och luften gör, som bekant, underverk på flera sätt än ett. Tänk att ha en liten trädgård att påta i. Det skulle visserligen inte min rygg estimera, men jag brukar hitta arbetsställningar som funkar för den, även för att rensa ogräs. Den sommaren jag var nyskild försvann ogräset från mina föräldrars trädgårdsland. Jag hade rensat bort allt sånt helt maniskt. Grävt upp det som förstörde och hindrade det som skulle få växa fritt och blomma ut. Sen tog det ett tag innan jag hade kommit igenom min kris. Många tårar blandade sig med jorden. Men mamma och pappa hade aldrig så fina land som sommaren 1999.

Detta var de sista blommorna vi tog från trädgården.

När nåt jobbigt inträffar hamnar en del av oss kanske i nån sorts kris. Jag jobbar hårt med att ta mig över kanten varje gång. Sen jag startade den här bloggen har jag ältat rätt mycket här – både öppet och bakom lösen. Genom att skriva av mig har jag fått bort de flesta negativa känslor som vill slå rot som ogräs.

Men sen kommer det alltid nån och liksom slår en i huvet. Dunkar in i ens skalle hur man är – och hur man inte är. Mina tillkortakommanden. Och andras. Är det nåt jag ogillar så är det generaliseringar. Häromdan gick jag igång på nåt skrivet om hur en viss grupp är. Det var flera texter som jag reagerade på. Om nån skriver så att jag reagerar har skribenterna uppnått nåt. Det är bra.

Generaliseringar, däremot, är inte bra. Framför allt när man inte vet vad man pratar om och det man skriver i vissa fall gränsar till skvaller, förutfattade meningar och fördomar. Ungefär som att säga att inga invandrare vill jobba utan alla lever på bidrag. Eller att alla bögar är promiskuösa. Eller den riktigt gamla fördomen att alla bönder är rika som troll och gömmer pengarna i sina madrasser. Vi som tänker lite till vet att detta orimligt kan vara sant. Många invandrare jobbar hårt och många får såna jobb som ratas av svenskar. Och nä. Alla bögar jag känner knullar inte runt och ingen de bönder jag känner är inte särskilt välbärgad, faktiskt.

Vi som tillhör en viss grupp vet hur vi har det. Den som inte tillhör den gruppen kan aldrig veta det. Den kan bara föreställa sig. Jag själv tillhör flera minoritetsgrupper. Kanske det är nåt jag skulle lyfta fram mer i mina jobbansökningar när arbetsgivarna efterlyser mångfald i sina platsannonser? Alltså, det faktum att när det gäller mångfald, då är jag ett riktigt fynd… (<== ironi)

 

Det finns fortfarande chans att vinna ett unikt armband.

==> Jag tycker i alla fall att du som läser här ska kolla in tävlingen om det unika armbandet. Det är en tävling för en god sak. Genom att delta (det kostar ingenting att skriva en motivering varför just du ska vinna armbandet!) stödjer du två grupper som har det svårt: långtidsarbetslösa och cancersjuka. Du kan aldrig förstå hur nån i grupperna känner sig om du inte har varit eller är där. Men du kan göra lite, lite skillnad. Och visa empati i stället för att skoningslöst döma och slå nån i huvet. Rensa lite av ditt eget ogräs, vet jag! 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tycker att ni är taskiga mot Alice

Ett inlägg om nåt som börjar likna ett drev.

---

 

Alica Bah Kuhnke. (Foto: Sören Andersson, Regeringskansliet.)

Det är inte lätt att vara rätt ung och ny ibland. Man kan förledas att tro att man skulle behandlas med silkesvantar för att man dessutom är kvinna och brun (hennes pappa är från Gambia). Men det sätt som media behandlar relativt nytillträdda ministern Alice Bah Kuhnke på börjar fan (ursäkta kraftuttrycket!) likna ett drev. Jag tycker att ni är taskiga mot Alice och värst av alla är Expressen.

Alice Bah Kuhnke är kultur- och demokratiminister. Hon var jokern i leken och den stora överraskningen när nye statsministern presenterade sin regering. Utan politisk bakgrund, ganska nybliven medlem i Miljöpartiet och kulturbagaget tämligen light, enligt min mening. Alice Bah Kuhnke har jobbat med TV och enligt en artikel i Aftonbladet från 2008 var hon en av våra mest folkkära programledare. Ständigt lyfter media fram att Alice Bah Kuhnke har jobbat med Disneyklubben, men hon har också jobbat som reporter på Kalla fakta. Nån som har läst om det nyligen? Nä, inte jag heller. Men det är kalla fakta. Och bara det att media väljer att presentera valda delar av hennes meriter och lyfta fram den lättare delen av dessa irriterar mig.

I en artikel från 2009 i tidningen Dagen berättar Alice Bah Kuhnke att hon då var aktiv i POSK, politiskt obundna, för att hon tyckte att det inte skulle vara politik i kyrkan. I samma artikel säger hon också att hon föredrar debatt och diskussion, bråk och konflikt, än likatänkande. Och att hon tror på mångfald framför enfald. Det ser vettigt ut när jag läser orden. Men debatten, diskussionen, bråken och konflikterna kanske inte ska vara så enahanda och gå ut på att systematiskt trycka ner nån. För det är det jag tycker att media gör idag. Vad har hänt sen 2008 och 2009 mer än att Alice Bah Kuhnke har blivit minister, liksom? Hon säger i artikeln att hon aldrig själv har blivit mobbad, men att hon som barn hängde med de mobbad. Idag, mer än fem år senare, tycker jag att Alice Bah Kuhnke är utsatt för mobbning. Vem hänger med henne?

Björn Wiman på Dagens Nyheter kallade häromdan den nya regeringens fyra första veckor 

ett fiasko på kulturområdet.

Han ifrågasätter även en annan kvinnlig ministers kompetens innan han ger sig in i det jag gissar är kärnan i texten: en diskussion om departementens organisation.

När jag surfar runt hittar jag inte många som säger nåt bra och positivt om Alice Bah Kuhnke idag. Eller som ens ger henne lite stöttning. Men sen hittar jag en text av Vesna Prekopic på Dagens Arena som äntligen gör det. Redan i ingressen står det jag just tänker:

Med utnämningen av Alice Bah Kuhnke som kulturminister följde en mängd förminskande uttalanden om hennes förmåga att klara jobbet. Låt henne börja sitt arbete innan någon dom fälls.

Vesna Prekopic sätter fingrarna på allt det jag har reagerat på: den nya ministern var den stora skrällen, omdömena har gått från ”lysande” till ”skämt”, hon har förminskats och förlöjligats etc.

Jag inser att Alice Bah Kuhnke kanske inte har den starka kulturprofil som många skulle önska. Hon har inte heller, enligt min mening, alltför mycket erfarenhet av att jobba politiskt. Men nu är hon utnämnd till minister. Låt henne åtminstone få försöka göra sitt jobb innan hon döms ut. Den elva minuter långa intervjun i P1 kanske inte var den mest lysande Alice Bah Kuhnke, men kan hon inte bara få lite tid och möjlighet att sätta sig in i frågorna hon ska arbeta med? Jag tycker att det är skamligt att basunera ut, såsom Gunilla Brodrej på Expressen, att Alice Bah Kuhnke inte har tillräckligt med kompetens efter bara ett par veckor på jobbet. Har hon ens fått chansen att börja sitt nya uppdrag?

Det här är ingen politisk blogg. Det är inte heller innehållet i Alice Bah Kuhnkes politik jag skriver om i inlägget. Jag skriver om att jag tycker att den nya ministern har blivit illa behandlad från dag ett. Och att det bara fortsätter! När jag läste Britta Svenssons surkrönika i Expressen i torsdags rann min bägare över: Britta Svensson är skitsur för att hon fick knappt två minuter med den nya ministern, hon fick vänta på att ministern hade tid och hon förlöjligar det faktum att ministerns medarbetare när denna vill ändra texten som handlar om det ministern sa i intervjun.

Nej, nu tycker jag att det räcker! Ge vår nya minister tid och utrymme att komma in i jobbet. Sen kan media kritisera – sakfrågorna, förstås. Och nej. Jag är inte miljöpartist. Jag tycker bara att ni är så taskiga mot Alice Bah Kuhnke.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsmorgon

Ett  fredagsmorgoninlägg.

---

 

Jag vill också höra till nånstans!

Det här är nog veckans bästa dag, tycker många. Själv tycker jag att det är en svår dag när det känns extra mycket att jag inte hör till nånstans. Därför gäller det att aktivera sig och inte fundera så mycket över detta. Jag inledde dagen med att på Twitter gratulera vår ärkebiskop till en fin utmärkelse för mångfald och öppenhet, bland annat. Därefter sökte jag dagens jobb. Bland annat hittade ett riktigt spännande jobb här i Uppsala. Det vore riktigt roligt om jag fick möjlighet att få visa vad jag går för på den tjänsten. Drömma kan man ju…

Min fredag fortsätter med en dejt med Fästmön på förmiddagen. Vi har var sina ärenden och eftersom Anna är ledig passar det bra att stråla samman för att utföra dem. Mitt är att hitta en present och jag har åtminstone några idéer nu. I eftermiddag har Anna ett viktigt möte i Förorten, så jag har lovat att skjutsa dit henne. Jag hoppas att vi hinner med alla de ärenden vi har tänkt!

Torsdagsmiddag bestående av thaisoppa, ostmacka, mjölk och litteratur.

Igår skrev jag att det var lite svettigt här. Egentligen var jag frusen. Det är ingen ordning med matrutinerna när jag är ensam. Framåt kvällen började jag frysa rejält – tills jag kom på att jag kanske skulle fixa middag. I stället för de tänkta nudlarna med frysta grönsaker blev det het thaisoppa med macka och mjölk. Och till sällskap den tegelsten jag plöjer just nu. Det är verkligen en hemlig historia, precis som titeln säger… Jag är väldigt glad över att några av mina kollegor på min förra arbetsplats introducerade mig i somras för författaren! Faktum är att jag har även hennes andra roman i min att läsa-hög. Den tredje var en present från kollegorna och den har jag redan läst. Men det går bra att läsa böckerna separat, för de hänger inte ihop på nåt sätt.

För att förekomma eventuell frossa framåt aftonen idag har jag med spretiga bokstäver skrivit ett note to self på en pissgul lapp om att jag ska ta fram mat ur frysen. Lappen har jag satt på en av mina svarta köksbänkar. Bra färg-kontraster där, för skumögda jag. Köket serverar därför spaghetti med nästan ett år gammal tonfisksås. Jag tror inte att det är något fel på maten och jag är verkligen sugen på just tonfisksås.

I eftermiddag ska jag ge mig på att försöka ladda ner Office Home & Student 2013. Jag fick ett tjockt kuvert innehållande en produktnyckel och enkla instruktioner. Det fixar jag, jag vet, men Den Hånfulle griper tag i mina magnerver, klämmer till och säger

Är du verkligen säker på det? Tänk om det bara blir problem?

Då darrar Den Lilla Självkänslan inuti och jag svarar med pipig röst:

Nej, det är jag inte. Jaa… vad gör jag då?

Såna där dialoger är till för att jobbas bort. Men många års innötande har satt sina spår och det är en kamp. Hela tiden.

Vad utkämpar du för kamper idag? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Men som vanligt nyper administrationsskorpionen till och publicerar inga oförskämda kommentarer. Det är nog med såna nu.

Administrationsskorpionen i egen hög person.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

CV – nåt för malpåsen eller nyckel till nytt jobb?

Ett inlägg om CV:ts vara eller icke vara.

---

 

När vi började var det bara cv som gällde och nu är det i princip dött.

Det säger Christina Hammer, grundare och delägare i Hammer & Hanborg, i en intervju i Resumé idag. Skälet till att hon uttalar sig så tvärsäkert om att CV:ts plats är i malpåsen och inte en nyckel till nytt jobb stavas internet och sociala medier. Framför allt LinkedIn. Men det går naturligtvis att hitta information om jobbsökande kandidater överallt på nätet.

Ett annat skäl till CV:ts minskade roll är rörligheten på arbetsmarknaden, menar Christina Hammer i intervjun. Det är ju, som bekant, inte så smart att stanna länge på ett och samma jobb. Idag byter folk jobb så ofta att det kan vara svårt att sätta ihop ett CV. Christina Hammer säger vidare:

[…] Jobbar man på projektbasis är det personliga nätverket och den löpande kontakten med uppdragsgivare viktigare. […]

CV:t representerar det traditionella sättet att rekrytera, enligt Christina Hammer. Och det gör det svårare för arbetsgivarna. Hon förtydligar:

[…] När man tidigare checkade av i fall personerna hade gjort sina fem år på marknadsledningen […] handlar det i dag mer om att hitta personen och dess drivkrafter. Vad som driver personen matchas sedan mot arbetsgivarens krav. […]

Men CV:ts minskade betydelse kan också vara nånting positivt., hävdar Christina Hammer. Hon menar att arbetsgivarna måste öppna sig mer för andra typer av människor och kanske inte vara så fixerade vid akademiska examina. Och det ger i sin tur ökad mångfald, nåt som Christina Hammer tycker behövs på arbetsmarknaden. Hon är till och med så tuff att hon rundar av med detta råd till arbetstagarna:

[…] Tänk på vad som driver dig och titta på vad du brinner för. Ställ krav på din arbetsgivare och känn efter om ditt jobb ger tillfredsställer dina krav på utmaningar. […]

Jag tror att Christina Hammer har helt rätt – trots att jag senast idag jobbade med mitt CV. För det är fortfarande så att CV efterfrågas. Jag försöker korta ner mitt. Ingen orkar läsa ett CV som är för långt. Samtidigt är det svårt att veta vad jag ska ta bort efter +25 år som yrkesverksam kommunikatör/informatör/redaktör/webbansvarig.

Men ärligt talat jobbar jag oftare med min profil på LinkedIn än mitt skriftliga CV. För på LinkedIn kan jag lägga länkar till olika sorters arbetsprover. Jag kan också visa upp före detta chefers, kollegors och samarbetspartners omdömen om och rekommendationer av mig liksom deras intyg om mina kompetenser.

Nu vet jag inte hur många som läser min blogg som är i yrkesverksam ålder, men du som är det – har du nåt CV eller nån sida på LinkedIn? Hur ofta uppdaterar du dem/det/den? Svara gärna några rader i en kommentar!

Vill du se hur min profil ser ut på LinkedIn? Klicka här! Du som har konto på LinkedIn kan logga in och får då se hela min profil.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jämställdhet, mångfald, kvalitet… Vad är i fokus?

Ett inlägg om en föreläsning och lite annat.

 

En stund på lunchen.

Det blev en kylig start på den här dan, men den artade sig och blev riktigt solig och fin. Jag tog en macklunch och stod en stund i solen och mobiltelefonerade med sjuklingen hemma. Något bättre var det visst, fast det är inte mycket med Fästmöns röst eller ork. Det blir nog till att vara hemma och kurera sig resten av veckan. Eller hos mig fram till fredag när de yngsta barnen kommer till sin mamma.

Konst(ig) kvinna.

På eftermiddagen tog vi en promenad ut i aprilsolen för att delta i ett möte. Eller det var faktiskt en föreläsning. Jag fick lära mig några promenadstråk i environgerna, inte helt fel med tanke på solen och på att min rygg synnerligen estimerade att jag rörde på mig. Vi promenerade till ett forum där jag studsade lite först på grund av konsten.

Charlotte Signahl, ingen konstig kvinna alls, pratar om ordet hora.

Efter konststudien blev det så föreläsning. Charlotte Signahl pratade om jämställdhet och mångfald. När hon först inledde kände jag mig lite tveksam. Framför allt för att jag känner att jag ju tillhör en minoritetsgrupp (HBTQ). Alltså jag trodde att det skulle bli lite överkurs. Det blev det inte. Efter en lite tveksam inledning kring bland annat pronomet hen drog den lilla människan igång i racerfart på scenen. När hon var nästan färdig berättade hon att hon var nyopererad. I magen… Det blev en synnerligen stimulerande eftermiddag där vi fick tanke att reflektera över förlegade begrepp som

neger

men också hur fel det blir när en del använder ord som

hora

utan att veta vad det betyder. Och för övrigt… Visste åhörarna vad en transvestit var? Jag tror det.

Där jag jobbar just nu talas ofta om olika sorters värden. Framför allt allas lika värde. Och lite annat. Föreläsaren tyckte att det mest var tomma ord och ville att vi skulle fokusera på det riktigt väsentliga: kvalitet. Ärligt talat håller jag med. Det är för många fina ord som i verkligheten inte betyder så mycket. Fokus på min arbetsplats ligger inte direkt på jämställdhet och mångfald. Här jobbar var och en med sitt. Jag skulle önska att vi hade just kvaliteten i fokus. Och samarabetet. För eftersom vi är mångfaldiga och inte enfaldiga torde det vara att föredra. Oder was..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 4: Chilibågar och Jordnötsringar

Torsdag är det idag och då kommer som alltid Tofflans höjdarlista (chilibågar) respektive Tofflans pisselista (jordnötsringar). Och den här veckan är det inte svårare än så här:

Chilibågar

• Leif GW Perssons mössa (Lika orange som chilibågar! It rules!)
• Sarah Dawn Finer (Vilken röst…)
• Vännen ”Lisbeth” (Energiinjektion!)
• Ewa Frölings dag på Slottet (Det bästa avsnittet av säsongens Stjärnor.)
• Katastrofalt på Tokerian (Men jag fick skratta lite i alla fall, särskilt åt hunden och den hårda mamman.)
• Slappt språk (Lisa Irenius skrev en skitbra artikel!)

Jordnötsringar

• Det faktum att man inte alltid får göra det man är bra på och att man inte alltid har mandat att göra det heller (Sååå tråååkigt!..)
• Organisationer som kringgår gällande lagar (Det är inte bara Uppsala kommun, det är många, många flera i samhället…)
• Lokalblaskans bröllopsbilaga (Hört talas om mångfald? Uppenbarligen inte.)
• Måste folk som bor i mitt hus låta så högt? (Finns inget mer att säga om detta mer än denna retoriska fråga.)
• Fläcktyfus kring operationsärret (Den kommer och går.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyamko och heteronormativ bröllopsbilaga

Uppdaterat inlägg:
Maria Arnholm blir ny jämställdhetsminister

I morse på väg till jobbet hörde jag på nyheterna att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni avgår med omedelbar verkan. Hon lämnar inte bara sin plats i regeringen, hon lämnar även riksdagen. Det är hon själv som har begärt entledigande. Idag klockan nio var det presskonferens. En timma senare, klockan tio, presenterades hennes efterträdare. Så klart man blir nyfiken på skälet till att hon vill avgå, men det är ju egentligen inte det viktiga i situationen. Det primära torde ju vara att hitta en ersättare – och en bra sådan, dessutom.

Nyamko Sabuni avgår. (Foto: Regeringskansliet)

Jag känner till väldigt dåligt vad Nyamko Sabuni har åstadkommit och gjort. Och det är ju faktiskt lite alarmerande – en jämställdhetsminister borde vara väldigt synlig. Synlig på ett sett har hon förstås varit i och med att hon blev den första svarta ministern i vårt land. Men jag hade nog hoppats på mer. Genom att avgå i god tid före valet hösten 2014 ger hon emellertid sin efterträdare bra möjligheter att sätta sig in i arbetet.

Jämställdhetsfrågor är viktiga frågor. Och då tänker jag inte enbart på jämställdhet mellan könen utan jämställdhet mellan människor på alla plan. Som ett slag i huvudet blev därför den bröllopsbilaga som lokalblaskan serverade med söndagstidningen: Samtliga par som porträtterades var vita och hetero. Men kom igen! Det var nog det mest fördomsfulla jag har sett! Mångfald, hört talas om det???

Till och med hos konditorn hittar jag brudpar som inte är heteronormativa!

Den där bröllopsbilagan, Upsala Nya Tidning, den är värd en stor, fet och svart Toffelbak!

En svart bak för UNT:s bröllopsbilaga som bara innehöll heterosexuella, vita par.

Livet är kort.

Read Full Post »

Augustimorgon, den första i år

I morse blev det till att vända blad i fotokalendern. Tänk, det är redan augusti! (Undrar om jag skrev likadant vid förra månadsskiftet? Misstänker det starkt…) Men augusti är början på hösten. Tro det eller ej. Jag menar, den klibbiga värme vi har indikerar ju att det är sommar. Eller att vi lever i tropikerna…

Augusti – i min fotokalender.

                                                                                                                                                       Alldeles strax ska jag sparka igång en tvättmaskin. Vi måste ju ha rena kläder när vi ska åka och prajda oss i veckan. Hur vädret ska bli är vi osäkra på, men det har gått åt massor av kläder i den här värmen. Jag har nyss varit ute i förrådet och tagit in Pride-väskan. Det är den där väskan på hjul som stinker lite. Inköpt på Ö&B, förstås. Man kan ju inte förvänta sig annat än lite B då. Jag menar, väskan är inköpt för två och ett halvt år sen och den stinker fortfarande plast eller nåt…

I morse skjutsade jag Fästmön till jobbet. Jag var jättetrött när hon kom och väckte mig, för vi kom naturligtvis inte i säng i tid igår kväll. Lite förvånande var det att vakna till en utomhustemperatur av endast 15 grader. Huset är emellertid fortfarande uppvärmt och här inne står luften stilla. Men det är iiiiiiinget fel på ventilationen, nehej då! Bara det att jag ständigt får in grannarnas matos och rök. Jag kan baske mig skriva upp grannarnas matsedel för veckan, så tydlig är den lukten/doften. Ja, ibland doftar det ju gott, andra gånger luktar det illa. (Noterade du den språkliga skillnaden mellan dofta och lukta? Den har min finlandsfödde pappa lärt mig och den är super, tycker jag!)

Mat kan vara rolig – om Tofflan själv får bestämma meny, förstås…

                                                                                                                                                                    På tal om grannar, vilket jag inte ska göra egentligen för en del tolkar ju in vad de vill i mina texter och förstår inte det jag EGENTLIGEN skriver… (typiskt WT*, många har klara lässvårigheter! Och många har bevisligen stora svårigheter att stava också, med tanke på de gräsligt illa formulerade och stavade två brev jag har fått. Jag har funderat på att lägga ut dem här till allmän beskådan – och beskrattan! JA! Jag ÄR elak! Men detta är en blogg med kvalitet, kära läsare, så jag ska bespara dig eländet.) Jag har fått nya grannar i en av lägenheterna mitt emot. Och dessa är inte WT! Konstigt, med tanke på att somliga brevskriverskor tycker att detta är ett Svensson-område. Var finns alla Svensson, liksom? Nej fy, bort med Svensson och in med mångfald! Där har stått tomt ganska länge. Hela helgen – av och till när jag har varit hemma – har jag sett hur det har jobbats där inne med renovering. Gissar att lägenheten var i samma skick som min när jag flyttade hit 1994. Som vi slet då! Jag kunde inte ta ledigt från jobbet, så jag fick ägna lediga kvällar och helger åt att i värsta sommarhettan stå och riva tapeter, ofta tillsammans med min dåvarande svärmor. Sommaren 1994 var också tropisk. Man svettades till och med när man borstade tänderna på morgonen. Med batteridriven tandborste…

Paus för påsättning…

Så där ja! Nu snurrar mina tjockis-svarta linnen ihop med en och annan svettig trosa och – iiiiiiiiiiiiiiih! – en bygel-BH! En snabb blick på termometern i köket visar att ordningen är återställd – nu är det 26 grader utanför igen. (Trött jag blir, lite dårå…) Jag tyckte för övrigt att jag var duktig igår som kom ihåg att köpa tvättmedel! Men sköljmedel glömde jag… Det jag har räcker nog till ett par maskiner, i alla fall.

Vad blir det för övrigt idag? Jo, jag ska ringa mamma och kolla läget innan jag tuffar iväg till Gamlis för att fika med vännen CL i eftermiddag. Sen ska jag hämta Anna från jobbet vid 16-tiden. Idag lagar köket till Hänt i veckan, det vill säga rester från fornstora dar. Ja, vi var så snåla att vi släpade med oss två plastburkar kokt potatis. Den ska jag steka i kväll tillsammans med lite prinskorv och några kalkonetter som jag hittade i frysen. Och kanske ett par ägg också. Fin kolesterolfälla, men vad gör man inte när man behöver spara pengar?

Med fett i pannan blir äggen stekta. Fast gulan ska ju vara hel och äggen ska bara stekas på en sida. Om Tofflan själv får välja. Anna tycker att lös gula är vidrigt, så det får bli ett sunny side up och ett vändstekt.

                                                                                                                                                                   Nu ska varenda slant gå till att finansiera Pride-resan. Tur att jag har mina uppdrag och en snäll mamma som vanligen ger mig pengar när det är bemärkelsedagar av olika slag. Pengar som Snål-Tofflan har sparat till kommande dagar för nöje, men också för tuffa tider. Såna dar som infaller i höst, när inkomstförsäkringen faller bort och jag ska försöka leva på 9 840 kronor i månaden. Pengar som inte ens täcker mina sedvanliga månadskostnader. Bilen har jag svårt att göra mig av med just nu, eftersom jag från och med den 1 september ska företa resor till och från ett arbete en bit utanför stan. Det blir tufft, men det måste gå på nåt sätt. Nej, de två första besparingsåtgärderna är att säga upp det fasta telefonabonnemanget och lokalblaskan. Den fasta telefonen använder jag så gott som enbart för att telefonera med mamma och lokalblaskan har blivit så tunn och tråkig och mesig att jag verkligen inte tycker att den är värd de tusenlappar den kostar. Så får det bli!

                                                                                                                                                                 Tack till fru Hatt från vilken uttrycken ”tjockis-svart” och ”WT” kommer!  

                                                                                                                                                                *WT = White Trash

Read Full Post »

Diskrimineringsbyrån får mer pengar

Läste i dagens lokalblaska att Diskrimineringsbyrån i Uppsala ska utöka sin verksamhet med fler projektanställningar. Detta med anledning av att byrån ansökt om och får mer pengar.

Diskrimineringsbyrån arbetar förebyggande och opinionsbildande men även med individärenden. Råd och stöd till privatpersoner är gratis. Vanligen går det till så att en person ringer byrån om ett ärende. Vad som sen händer är lite upp till den som känner sig diskriminerad. I vissa fall kan det handla om att man vill ha verbala ursäkter, i andra fall om att den som upplever sig diskriminerad vill ha ekonomisk kompensation. De flesta ärenden gäller diskriminering på grund av etnicitet.

Mångfalden i vårt samhälle är stor. Men hur många känner sig diskriminerade, varför och hur?

                                                                                                                                                         Det vore intressant att få veta mer om exakt vad Diskrimineringsbyrån jobbar med, det vill säga några autentiska ärenden. Kanske kan lokalblaskan lyfta fram nåt. Nu känns byrån ganska anonym och man vet inte ens i vems regi den drivs. Kommunens? Kommentarerna på artikeln på nätet är emellertid otroligt fåniga – och bara skrivna av män. Kan det bero på att det är kvinnor som jobbar på Diskrimineringsbyrån??? Nej, sluta med tramset och kom i stället med konstruktiv kritik – om det nu finns nån… Jag efterlyser som sagt lite fler ärenden så man vet mer exakt vad byrån jobbar med!

Read Full Post »