Augustimorgon, den första i år

I morse blev det till att vända blad i fotokalendern. Tänk, det är redan augusti! (Undrar om jag skrev likadant vid förra månadsskiftet? Misstänker det starkt…) Men augusti är början på hösten. Tro det eller ej. Jag menar, den klibbiga värme vi har indikerar ju att det är sommar. Eller att vi lever i tropikerna…

Augusti – i min fotokalender.

                                                                                                                                                       Alldeles strax ska jag sparka igång en tvättmaskin. Vi måste ju ha rena kläder när vi ska åka och prajda oss i veckan. Hur vädret ska bli är vi osäkra på, men det har gått åt massor av kläder i den här värmen. Jag har nyss varit ute i förrådet och tagit in Pride-väskan. Det är den där väskan på hjul som stinker lite. Inköpt på Ö&B, förstås. Man kan ju inte förvänta sig annat än lite B då. Jag menar, väskan är inköpt för två och ett halvt år sen och den stinker fortfarande plast eller nåt…

I morse skjutsade jag Fästmön till jobbet. Jag var jättetrött när hon kom och väckte mig, för vi kom naturligtvis inte i säng i tid igår kväll. Lite förvånande var det att vakna till en utomhustemperatur av endast 15 grader. Huset är emellertid fortfarande uppvärmt och här inne står luften stilla. Men det är iiiiiiinget fel på ventilationen, nehej då! Bara det att jag ständigt får in grannarnas matos och rök. Jag kan baske mig skriva upp grannarnas matsedel för veckan, så tydlig är den lukten/doften. Ja, ibland doftar det ju gott, andra gånger luktar det illa. (Noterade du den språkliga skillnaden mellan dofta och lukta? Den har min finlandsfödde pappa lärt mig och den är super, tycker jag!)

Mat kan vara rolig – om Tofflan själv får bestämma meny, förstås…

                                                                                                                                                                    På tal om grannar, vilket jag inte ska göra egentligen för en del tolkar ju in vad de vill i mina texter och förstår inte det jag EGENTLIGEN skriver… (typiskt WT*, många har klara lässvårigheter! Och många har bevisligen stora svårigheter att stava också, med tanke på de gräsligt illa formulerade och stavade två brev jag har fått. Jag har funderat på att lägga ut dem här till allmän beskådan – och beskrattan! JA! Jag ÄR elak! Men detta är en blogg med kvalitet, kära läsare, så jag ska bespara dig eländet.) Jag har fått nya grannar i en av lägenheterna mitt emot. Och dessa är inte WT! Konstigt, med tanke på att somliga brevskriverskor tycker att detta är ett Svensson-område. Var finns alla Svensson, liksom? Nej fy, bort med Svensson och in med mångfald! Där har stått tomt ganska länge. Hela helgen – av och till när jag har varit hemma – har jag sett hur det har jobbats där inne med renovering. Gissar att lägenheten var i samma skick som min när jag flyttade hit 1994. Som vi slet då! Jag kunde inte ta ledigt från jobbet, så jag fick ägna lediga kvällar och helger åt att i värsta sommarhettan stå och riva tapeter, ofta tillsammans med min dåvarande svärmor. Sommaren 1994 var också tropisk. Man svettades till och med när man borstade tänderna på morgonen. Med batteridriven tandborste…

Paus för påsättning…

Så där ja! Nu snurrar mina tjockis-svarta linnen ihop med en och annan svettig trosa och – iiiiiiiiiiiiiiih! – en bygel-BH! En snabb blick på termometern i köket visar att ordningen är återställd – nu är det 26 grader utanför igen. (Trött jag blir, lite dårå…) Jag tyckte för övrigt att jag var duktig igår som kom ihåg att köpa tvättmedel! Men sköljmedel glömde jag… Det jag har räcker nog till ett par maskiner, i alla fall.

Vad blir det för övrigt idag? Jo, jag ska ringa mamma och kolla läget innan jag tuffar iväg till Gamlis för att fika med vännen CL i eftermiddag. Sen ska jag hämta Anna från jobbet vid 16-tiden. Idag lagar köket till Hänt i veckan, det vill säga rester från fornstora dar. Ja, vi var så snåla att vi släpade med oss två plastburkar kokt potatis. Den ska jag steka i kväll tillsammans med lite prinskorv och några kalkonetter som jag hittade i frysen. Och kanske ett par ägg också. Fin kolesterolfälla, men vad gör man inte när man behöver spara pengar?

Med fett i pannan blir äggen stekta. Fast gulan ska ju vara hel och äggen ska bara stekas på en sida. Om Tofflan själv får välja. Anna tycker att lös gula är vidrigt, så det får bli ett sunny side up och ett vändstekt.

                                                                                                                                                                   Nu ska varenda slant gå till att finansiera Pride-resan. Tur att jag har mina uppdrag och en snäll mamma som vanligen ger mig pengar när det är bemärkelsedagar av olika slag. Pengar som Snål-Tofflan har sparat till kommande dagar för nöje, men också för tuffa tider. Såna dar som infaller i höst, när inkomstförsäkringen faller bort och jag ska försöka leva på 9 840 kronor i månaden. Pengar som inte ens täcker mina sedvanliga månadskostnader. Bilen har jag svårt att göra mig av med just nu, eftersom jag från och med den 1 september ska företa resor till och från ett arbete en bit utanför stan. Det blir tufft, men det måste gå på nåt sätt. Nej, de två första besparingsåtgärderna är att säga upp det fasta telefonabonnemanget och lokalblaskan. Den fasta telefonen använder jag så gott som enbart för att telefonera med mamma och lokalblaskan har blivit så tunn och tråkig och mesig att jag verkligen inte tycker att den är värd de tusenlappar den kostar. Så får det bli!

                                                                                                                                                                 Tack till fru Hatt från vilken uttrycken ”tjockis-svart” och ”WT” kommer!  

                                                                                                                                                                *WT = White Trash

Read Full Post »

Bort med irritationsmoment!

Framåt kvällen igår mådde jag faktiskt lite bättre. Jag insåg att jag inte ska dö i förkylning den här gången heller. Det gör man inte när man lever i Den Rika Världen. Nu tillhör jag ju inte storkapitalisterna, men ändå. Du fattar vad jag menar.

Jag mådde så fruktansvärt illa att blotta tanken på att äta nåt – vad som helst – fick mig nästan att ulka. Det var då jag insåg att jag faktiskt bara hade ätit lite fil och müsli på morgonen. Rev då fram lite pommes och stekte ett par ägg – voilà: Den supernyttiga middagen Egg ‘n chips serverades på Toffelbordet. Och faktum är att jag mådde bättre efteråt! Jag hade tagit bort ett stort irritationsmoment. För att må illa Hela Tiden är INTE roligt.

Inte gårdagens stekta ägg utan en annan dags. Gårdagens ägg gick inte sönder i gulorna utan blev perfekt rinniga… Sunny Side Up!

                                                                                                                                                                     Tog det lugnt hela kvällen sen. En vän ringde och vi pratade lite. Hennes röst gjorde mig lugn. Jag tror att det var för att hon var lugn. Mycket lugn. Det blev jag glad åt!

Sen glodde jag på Tyst vittne på TV4 plus och läste Bluffen i reklampauserna. Hade hoppats läsa ut boken till idag för att klottra ner några synpunkter på den, men jag var för trött. Det återstår inte många sidor, så det kommer nåt snart, på en blogg nära dig. Hade lite sms-kontakt med en mycket trött FEM. Det blev lite roliga vändningar… 😆

Innan jag kröp ner i sängen med väsande luftrör och en näsa full av… tja, du vill inte veta… tog jag bort ytterligare ett irritationsmoment. Handfatet på toa är det allt som oftast stopp i. Förstår inte varifrån alla långa blonda hårstrån kommer ifrån. 😉 Hur som helst, Mr Muscle har fantastiska prylar – vet ej hur snälla de är mot miljön, dock – så jag hävde ner lite propplösarpulver. Detta fick sen stå en halvtimma innan jag sköljde med rikligt med kallvatten. Propp, tillika irritationsmoment, löst!

I morse var jag uppe en stund vid sextiden. Tänkte nästa messa ett god morgon till min älskling som troligen var på väg till bussen vid samma tidpunkt. I stället gick jag halvsovande på toa, återvände till sovrummet, kröp ner och slocknade som ett ljus. För att vakna när klockan var nästan tio… 😳 Jag är otroligt seg för tillfället, men skyller det på pågående irritationsmoment – infektionen.

Har inlett dagen lite smygande. Det mest vettiga jag har gjort är att bädda och lägga på det rena, astunga överkastet. Lokalblaskan har jag också hunnit läsa. Satt som vanligt och dreglade över bostadsbilagan och undrade när jag ska hitta en annons där det står:

Varsågod, Tofflan! Här har du ditt drömhus!

Den annonsen fanns inte med idag heller. Tog därför tag i ytterligare ett irritationsmoment: min magsårsmedicin. Ibland händer det nämligen att jag får den i blisterförpackning. Och blisterförpackningarna är inte som förr! Idag är de… SVÅRA att öppna. Så i stället för att bli irriterad en gång om dagen brukar jag, vid ett enda tillfälle, öppna alla jävla blisterförpackningar och pluppa ner kapslarna i en gammal medicinburk. På så vis blir jag bara irriterad EN gång. Idag blev jag JÄTTEARG! Inte nog med att kapslarna är gula – och gult är ju, som bekant fult – de fastnade i remsorna jag rev upp också. Men slutet gott, allting gott och nu är detta irritationsmoment borta.

Idag har jag erbjudit Anna att skjutsa henne till IKEA, som ligger en bra bit utanför stan. Det ska inhandlas glas inför Den Stora Studentdagen nästa vecka. Inte vet jag om jag orkar skutta runt det stora, relativt nybyggda varuhuset, men jag får väl hosta lite slem och spotta i nävarna och försöka. Om jag inte orkar är det väl bara att gå ut och sätta sig i sin fiiina och av Svensk Bilprovning godkända bil!

Nu ska jag försöka fräscha till mig så gott det går, tvinga ner lite frukost och sen är det säkert dags att åka till Annas jobb.

Uppdaterat: Jag har fått ett mejl från en vän i nöd som jag ska besvara så snart jag kan. Behöver tänka lite på svaret. Men det kommer, fast kanske inte förrän framåt kvällen!

Read Full Post »