Saker folk har i sina bilar: En blå groda

Ett första inlägg i en serie om saker som folk förvarar i sina bilar (skrivet under tiden Toyboy laddar hem och installerar uppdateringar…)

En ny serie inlägg inleds härmed. Tofflan tittar närmare på vad folk har i sina bilar. Vad är det för prylar, egentligen, förutom tärningar som hänger ner från backspegeln? (Fast det tycker jag ju är WT, förstås…)

Utanför mitt arbete idag såg jag en bil med en grej som stod i framrutan. Jag trodde först att det var nån sorts larm – tills jag såg att det var en blå groda, helt enkelt.

En blå groda bodde vid framrutan på den här bilen.

Vad ska man annars ha i sin bil om inte en blå groda? (Tja, förutom varningstriangel och sånt alltså.) Tofflan återkommer snart med en ny bildrapport, var så säker!

Livet är kort.

Read Full Post »

Som sagt, det finns undantag…

Som sagt, det finns undantag. Från regeln att alla grannar är elaka, humorbefriade, trista, stökiga, fyllisar, gapiga, WT med mera. Det finns också Snälla Grannar. Titta vad jag fick för att jag lånade ut dammsugaren, till exempel:

Morotskakor som tonårstjejen hade bakat, var sin bit till mig och Fästmön.

                                                                                                                                                               Och ett annat undantag blev att jag kunde avsluta pågående samtal med mamma utan att det skulle sägas hej då i en kvart – med hänvisning till att det plingade på min dörr.

Vidare har jag duschat och tvättat håret. Det kändes meningslös före, men nu känns det skönt. Jag har varit ute med sju påsar sopor. Lördagsgodispåsen är snart slut, för jag har ätit upp innehållet. Månntro jag pallar att ta telefonluren och ringa en vän? Nej, nu ska vi inte överdriva undantagen…

Read Full Post »

Mer svart!

Det är verkligen kolsvart ute just nu! Inte verkar det som om folk är hemma heller i sina lägenheter, för många har bara nån enstaka stjärna eller stake tänd. Gissningsvis är de på såna jobbiga ställen som Stormarknaden och trängs. Idag var det bara fruktansvärt… Och betänk då, att jag inte har handlat nån som helst julmat än…

Gott, men när ska jag hinna, orka och palla handla julmat?

                                                                                                                                                      Dessutom pågår nåt som kallas Julkörskampen just nu – med Stormarknaden som arena. Orka!!! Jag vill inte lyssna på en massa galande röster av folk som tror att de sjunger underbart – och så är det i själva verket…. Ja, jag vet inte vad jag ska likna det vid. Närboendes ylande, kanske. En del kan säkert sjunga, men jag slipper gärna julsångsgalande i mina stackars öron när jag måste trängas med idioter folk som har fått lim under skorna och står i vägen för ToffelTrafiken-mot-julklapparna, typ!..

Jag fick ett mejl häromdan. Jag kan inte avslöja från vem, men det var en byråkrat, kan jag avslöja, som uppenbarligen tyckte att det var fel att jag inte hade fått Tjänsten jag hade sökt. H*n skrev bland annat:

[…] Lite gift i morgonkaffet förtjänar de…… tycker jag! […]

Jag kunde faktiskt inte hjälpa det, jag skrattade lite mitt i allt elände. Och så mejlade jag och förklarade att jag inte kan mäta mig med en person som har tio års erfarenhet av verksamheten, typ. Men det klart att jag inte kan se annat än svart på framtiden…

Trött blir jag också på vissa gamla X som tror att de är välkomna på den här bloggen efter att de har beskrivit mig som

sjuk i huvet,

ungefär, till vilt främmande människor och dessutom påstått att jag har lurat dem på pengar. Jag har ”en papperslapp” som bevisar att detta är fel, 70 000 kronor fel. Varför har somliga så svårt att ta att de blev lämnade för att känslorna tog slut? Låt mig vara ifred! Det går inte att göra mig illa mer, jag är redan på botten! Och jag vill inte ha nåt med somliga att göra nånsin igen. (När jag skriver de här raderna avslöjar jag mer än jag har tänkt. Och ovanför mitt huvud svävar ett stort, svart moln.)

Nej, människor gör ont och det är svarta tankar idag som far genom hjärtat. En dag ska som sagt ”allt” avslöjas och jag lovar att jag ska sväva som en högst osalig ande ovanför somligas huvuden när de ligger i sina sängar om nätterna och inte kan sova. Precis så som jag har tvingats göra de här helvetesåren.

Och eftersom jag har skrivit så snälla saker kommer här nu min önskelista. Tomten, jag får väl allt jag önskar mig?

1. Ett jobb.
2. En ny bil, minst en Volvo, för det visar att man har det gott ställt.
3. Ett hus där jag kan bo med Fästmön och alla barnen och slipper alla WT som har gapiga ungar, ingen humor och som är allmänt tröga.
4. En ny dator, för min stora är trött och döende och min lilla och mina ögon passar inte ihop.
5. En ny mobiltelefon. Min tejpade lägger nämligen av rätt som det är och kräver laddning. Sen håller den typ fyra timmar innan den skriker på laddning igen.
6. Min pappa tillbaka! Det går inte att fira jul utan Tomten himself.

Detta fixar du väl åt mig, Tomten??? Det är ju bara sex önskningar.

Read Full Post »

Tidigt en onsdagsmorgon…

Uff! Idag tog det emot att öppna ögonen när Fästmön kom in och väckte mig kvart över sex. Då hade hon ju liksom varit vaken själv ett bra tag. Vädret visar upp en stor sol idag, men det var under tio grader när vi gav oss iväg till hennes jobb. För övrigt är Clark Kents* nya ruta så fin, så fin, knappt en prick på den! Det är nu jag inser hur skadad den gamla var…

Jag vet inte, men somliga kanske tycker att jag ska spara på mina sovmorgnar nu inför den 1 september. Samtidigt kan jag inte låta Anna gå upp mitt i natten för att först ta en promenad på tio minuter till en busshållplats, åka buss typ fem minuter, gå av bussen och gå cirka tio minuter till. Nej, det känns inte rimligt då att jag ska ligga kvar i sängen. Idag har hon dessutom lång dag, sju till 16.30.

Jag har utlovat dinner på Mac Jack i afton. Eventuellt ska vi sen till Stormarknaden som inviger den senaste tillbyggnaden med 20 nya butiker och annat. Jag har fått en inbjudan som VIP-person – jag undrar hur många tusen till som har fått samma inbjudan…

Så här lär vår middag se ut i kväll.

                                                                                                                                                                         Hur som helst, att gå på premiär kräver att man är proppmätt så att man inte vräker i sig av snittar som nåt värsta WT**, eller hur? 😉 Skämt åsido, det ska bli kul att se vad det är för nytt som slår upp portarna. Tillbyggnaden verkar vara helt av glas och ser mycket modern ut, i alla fall. Jag hittade en lista på de nya butiker/motsvarande som öppnar:

• Clas Ohlson [”Gubbdagis”… Hmm… det kan ju vara bra att stoppa in alla gubbar som annars agerar bromsklossar i vissa affärer!]
• Companies
• Esprit
• Apoteket Hjärtat (Ny lokal) [Ja, den låg rätt avsides och kändes för liten]
• Blomsterhallen [Ja en riktig blomsterhandel har jag saknat! ICA Kvantums ligger mest i vägen så jag hoppas ärligt talat att de ger upp. Eller flyttar in den i butiken.]
• Intersport (Ny lokal)
• Leklust
• Silver&Sånt
• Panduro hobby
• Fågelsången (två nya caféer) [men TVÅ nya kaféer, kan det löna sig? Tja det klart, stormarknaden blir ju så stor att man lätt kan gå vilse och då känns det tryggt att veta att man inte svälter ihjäl]
• Kraftkällan Gym [usch då!]
• Uppsala Spa
• Gränby Tandklinik
• Totalhälsan
• Hårkonstnärerna (en till lokal)
• Svenska kyrkan med Uppsala Dansakademi [Eh? Svenska kyrkan i kombo med Uppsala Dansakademi? Fattar inget!..]
• Ur&Penn (öppnar under hösten)
• Cubus (öppnar under hösten)
• Bönor&blad (öppnar under hösten)

Ja det var värst, mycket nytt blir det… Frågan är om man inte noga måste göra en plan inför varje besök framöver på Stormarknaden. Så att man inte irrar in på fel ställe av misstag och kommer hem med leksaker i stället för blommor och så… Nej, ärligt talat känns det som om det här är lite för stort. Liiite för stort för att passa mig.

Nu är det emellertid fortfarande tidig onsdagsmorgon. Jag har hälsat på en av mina väluppfostrade grannar som hälsade tillbaka. Nu sitter jag och studerar dagens Att-göra-lista:

1. Stryka
2. Ringa mamma
3. Sätta vin
4. Tvätta

Inte så lång och tvätten sköter sig ju i princip själv fram till hängning. Tror jag börjar med den punkten…

Igår hittade för resten jag en lapp i postboxen att man ska in och rengöra ventilationen, det vill säga frånluftskanalerna, torsdagen den 1 oktober. Inte en dag för tidigt! Eller… det vill säga… Den 1 oktober är ingen torsdag utan en… lördag och på lördagar tror jag inte att hantverkare arbetar. Ja gissningsvis handlar det om den 1 september. Skrivkunnigheten är inte så hög på sina håll i bostadsrättsföreningen, har vi ju märkt. Men jag undrar hur många som missar det här och låser med dubbla lås och glömmer att plocka bort grejor som kan tänkas stå eller hänga i vägen. Frågan är bara vad som är frånluftskanaler i lägenheten och vad man ska plocka bort… Det står nämligen på lappen att man ska röja framför frånluftskanalerna, men om man som jag är så blond och blåst att jag inte ser skillnad på frånluftskanal och tilluftskanal (heter det ens så???) då tror jag att man måste förklara bättre innan jag utför nån bortplockning i onödan…

Nä, nu ska jag sparka igång tvätten, ta lite mer kaffe och läsa dagens blaska.

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min lille bil-man
**WT = White Trash

Read Full Post »

Loppisloppor – och ICA Maxi

Idag regnade det inte. Stort X i taket! Men marken måste vara genomblöt, så nån utflykt med kaffe på en filt blev det inte. I stället kollade vi tidningen (nej jag tänker inte länka till lokalblaskan om jag inte får kommentera hos den och lämna länkar! HA!)  efter intressanta loppisar och hittade två stycken som vi bestämde oss för att åka och kika på.

Men först blev det ett besök på apoteket för Fästmön behövde medicin och jag fotkräm. Och så lämnade jag in Lotto – och fick veta att mamma och jag hade vunnit 21 kronor igår! Wow, liksom!

Det som var det bästa med den första loppisen, i Husbyborg, var att det var skyltat längs med vägen ända från andra rondellen hemifrån mig sett! Och det var faktiskt väldigt bra! När vi kom fram, tack vare alla bra skyltar, var det lätt att parkera. Det fanns ganska mycket böcker och en bok var det enda som fick följa med hem härifrån. Jag såg några små fina ryska saker, men alla prylar var liksom belagda med nån sorts fett. Och sånt är ju liksom inte roligt att köpa. Det var det dåliga med just den här loppisen, att grejorna kändes ofräscha.

Vic Suneson för fem kronor fick följa med hem från den feta loppisen, i alla fall. Visst är omslaget läckert?!

                                                                                                                                                               Dagens andra loppis var på Fyris Park utomhus, tack och lov. Jag har varit på två loppisar där inomhus och det går nästan inte att andas. Fy så äckligt! Men utomhus var det ganska trevligt och solen värmde oss faktiskt, om än lite av och till.

Som vanligt irriterades vi och vissa andra försäljare av såna där uppköpare som går och köper – och prutar jättefräckt! – fina saker bara för att sälja dem själva, till ett högre pris. Men se, den här vinylskivan var det ingen som ville ha:

Mina favoritflickor, men var är det tredje???

                                                                                                                                                            Jag såg en jättefin burk som jag tänkte köpa, men när jag kom tillbaka efter ett varv var den borta. Anna såg också en jättefin burk, men den var alldeles för dyr. Vi ägnade oss därför helt åt att glo – på saker och folk.

Folket var till 99,9 procent WT, det går inte att komma ifrån. Vi själva var diskret klädda i jeans och tjockis-svarta t-shirtar, men dem vi mötte räddes inte att klä sig liksom hur som helst. Värst var nog en överviktig mamma som drog en barnvagn. Brallorna var åtdragna runt buken som hängde över i ett rejält däck. Överdelen bestod av en åtsmitande aprikosfärgad top. Under magen hängde en bältesväska. Nej, våra tjocka magar och feta lår och stora arslen till trots kände vi oss super-snigga! Det blev en fika på det!

Sockerbullar och kaffe, inhandlade av en ung kille som var tusen gånger mer förvirrad än jag. Underligt att han fick nånting sålt överhuvudtaget…

                                                                                                                                                             Det fanns en del saker för barn – och för vuxna som gillar Katten utan mun. Vad sägs om dessa söta aftonväskor – eller plånböcker???

Hello Kitty för aftonbruk eller pengar.

                                                                                                                                                               Det fanns massor av spel och pussel. En del spel var roligare än andra.

Spelet till vänster gillade jag, spelet till höger kanske hade varit nåt för min coach??? (Retas lite.)

                                                                                                                                                               Jag såg även ett spel som kunde tänkas passa Slaktar-Pojken. Han har ju en stor fäbless för kokt potatis – NOT!

En het potatis för Johan?

                                                                                                                                                           Nej, vi strosade omkring och hittade ingenting annat vi ville köpa än burken som såldes till nån annan och burken som var för dyr. Jag fotade en helt onödig burk i Annas favoritfärg för att visa nåt som Svenska Tandläkarförbundet borde reagera på.

Nattgodis är väl inte bra? På natten ska man ligga med tandborstade och tandtrådade tänder och bettskena i käften, inte äta godis!

                                                                                                                                                          Slutligen hittade jag en flaska som var lika trind om magen som jag. Och man ser det i speglingen, faktiskt!..

Fotografen, med kalaskula, syns spegla sig i kulflaskan.

                                                                                                                                                               Nej, sen gav vi upp alla loppiga saker och for till ICA Maxi för att glo på nya varor. Där har vi nästan aldrig varit förr, fast Anna brukar tro att vi åker dit ofta. (Internt skämt.) Vi ville inte glo på mat, men av nån anledning glodde vi på leksaker. Är vi barnsliga, eller?..

Jag hittade Lilla My till extrapris, men köpte hennI* inte.

                                                                                                                                                                      På gosedjursavdelningen förfärades jag över vissa hiskeliga färger och nyanser på gosedjur, som jätterosa och turkos. Men Anna hittade ett riktigt gulligt djur att gosa med. Frågan är vem som är sötast – elefanten eller Anna?..

Två sötnosar, men den till höger i bild gillar jag bäst.

                                                                                                                                                                      Det enda vi kom ut med var klutt, det vill säga häftmassa, för 19:90. Varför 19:90 när det inte finns några tioöringar? Nåja, jag var hur som helst glad att jag kom ihåg kluttet för jag har tänkt köpa sånt länge. Nu gäller det bara att komma ihåg vad jag skulle använda det till…

Så skjutsade jag hem Anna till New Village innan jag for vidare Ut på Uppdrag, det nästa sista på ett tag. Hemma igen vid 16-tiden blev det på med en maskin tvätt, en kopp java, lite godis och en dusch. Nu lagar jag mat – lax, potatis, hollandaisesås med morötter, sparris och körsbärstomater. Det är därför jag sitter här vid datorn… Hoppas maten är klar snart, för jag börjar bli hungrig. Och jag vet att Anna sitter i vardagsrummet och tuggar på lördagsgodis, för hon svarar med enbart konsonanter när man frågar hennI nåt, typ…

Mmmmmmmmmm…

                                                                                                                                                                  *hennI = småländska för henne

Read Full Post »

Mitt liv som homo är slut – i alla fall på TV…

Kvällen har sniglat sig fram. Fästmön och jag kunde sitta nån timma på balleb* i kvällssolen. Det var intressant att diskutera det en kär vän kallar för WT**. Man slås onekligen av gräsliga stilar, smaklös klädsel och dessa eviga foppatofflor. I ett visst område tycks den rosa varianten på de senare vara högsta mode. Tur att jag är så piffig själv när jag hasar omkring här i Himlen i mina bajsbruna sandaler som jag en gång i tiden svischade fram genom stadens Sandlådas korridor. Snorhalt var det, för lokalvårdarnas scheman var så pressade att golven ibland bara fick en mugg rengöringsmedel och ett par muggar vatten på sig. Sen ansågs de skurade. Och snorhala, dårå. Vansinne! Men billigt för Sandlådan – som naturligtvis på samma gång fick kunder till Sjuktugan i Backen. Säga vad man vill om min förra arbetsgivare, men innovativ var man, på gränsen till det vi vanliga döda skulle kalla dumsnål. Men i alla fall…

Nu pratade vi om kläder och stilar och jag måste ju säga att jag estimerar Annas nya klädmärke. Det gav mig också en påminnelse om vad jag ska sätta upp på fredagens handlingslappp…

Starkt varumärke!

                                                                                                                                                                       Kaffe och kanelbulle intogs i köket innan vi bänkade oss i TV-soffan. I kväll gick den fjärde och sista delen av den norska dokumentären Mitt liv som homo på SvT2. En halvtimma långt när jag önskade lite tystnad och lugn och ro. Men det är svårt att få till i Himlen eftersom de två yngsta älskar att reta varandra. Till slut blev jag skitirriterad och röt till var på den allra yngsta rusar ut ur rummet och klipper till mig på fötterna på vägen ut. Sånt beteende är inte OK. Man slåss aldrig. Men det här med kommunikation är svårt… Och ibland är jag glad att jag inte är förälder. Fast bara ibland. När ungarna retas och slåss. När de är goa och snälla och mysiga är det OK att vara bonus. Ja, ja, det är väl tur att jag inte har egna barn, för de skulle väl vara helt kuvade…

I morgon bitti ska jag in till stan och träffa min coach. Efter det blir det en tidig lunch med en god vän som jag tyvärr träffar alltför sällan. Så sorgligt eftersom vi aldrig i vår vildaste fantasti kunde tro det… Men DET är en helt annan historia och den har jag försökt lägga bakom mig. Så gott det nu går. Jag är fortfarande mitt uppe i dess konsekvenser.

                                                                                                                                                            *ballen = balkongen
**WT = White Trash

Read Full Post »

Augustimorgon, den första i år

I morse blev det till att vända blad i fotokalendern. Tänk, det är redan augusti! (Undrar om jag skrev likadant vid förra månadsskiftet? Misstänker det starkt…) Men augusti är början på hösten. Tro det eller ej. Jag menar, den klibbiga värme vi har indikerar ju att det är sommar. Eller att vi lever i tropikerna…

Augusti – i min fotokalender.

                                                                                                                                                       Alldeles strax ska jag sparka igång en tvättmaskin. Vi måste ju ha rena kläder när vi ska åka och prajda oss i veckan. Hur vädret ska bli är vi osäkra på, men det har gått åt massor av kläder i den här värmen. Jag har nyss varit ute i förrådet och tagit in Pride-väskan. Det är den där väskan på hjul som stinker lite. Inköpt på Ö&B, förstås. Man kan ju inte förvänta sig annat än lite B då. Jag menar, väskan är inköpt för två och ett halvt år sen och den stinker fortfarande plast eller nåt…

I morse skjutsade jag Fästmön till jobbet. Jag var jättetrött när hon kom och väckte mig, för vi kom naturligtvis inte i säng i tid igår kväll. Lite förvånande var det att vakna till en utomhustemperatur av endast 15 grader. Huset är emellertid fortfarande uppvärmt och här inne står luften stilla. Men det är iiiiiiinget fel på ventilationen, nehej då! Bara det att jag ständigt får in grannarnas matos och rök. Jag kan baske mig skriva upp grannarnas matsedel för veckan, så tydlig är den lukten/doften. Ja, ibland doftar det ju gott, andra gånger luktar det illa. (Noterade du den språkliga skillnaden mellan dofta och lukta? Den har min finlandsfödde pappa lärt mig och den är super, tycker jag!)

Mat kan vara rolig – om Tofflan själv får bestämma meny, förstås…

                                                                                                                                                                    På tal om grannar, vilket jag inte ska göra egentligen för en del tolkar ju in vad de vill i mina texter och förstår inte det jag EGENTLIGEN skriver… (typiskt WT*, många har klara lässvårigheter! Och många har bevisligen stora svårigheter att stava också, med tanke på de gräsligt illa formulerade och stavade två brev jag har fått. Jag har funderat på att lägga ut dem här till allmän beskådan – och beskrattan! JA! Jag ÄR elak! Men detta är en blogg med kvalitet, kära läsare, så jag ska bespara dig eländet.) Jag har fått nya grannar i en av lägenheterna mitt emot. Och dessa är inte WT! Konstigt, med tanke på att somliga brevskriverskor tycker att detta är ett Svensson-område. Var finns alla Svensson, liksom? Nej fy, bort med Svensson och in med mångfald! Där har stått tomt ganska länge. Hela helgen – av och till när jag har varit hemma – har jag sett hur det har jobbats där inne med renovering. Gissar att lägenheten var i samma skick som min när jag flyttade hit 1994. Som vi slet då! Jag kunde inte ta ledigt från jobbet, så jag fick ägna lediga kvällar och helger åt att i värsta sommarhettan stå och riva tapeter, ofta tillsammans med min dåvarande svärmor. Sommaren 1994 var också tropisk. Man svettades till och med när man borstade tänderna på morgonen. Med batteridriven tandborste…

Paus för påsättning…

Så där ja! Nu snurrar mina tjockis-svarta linnen ihop med en och annan svettig trosa och – iiiiiiiiiiiiiiih! – en bygel-BH! En snabb blick på termometern i köket visar att ordningen är återställd – nu är det 26 grader utanför igen. (Trött jag blir, lite dårå…) Jag tyckte för övrigt att jag var duktig igår som kom ihåg att köpa tvättmedel! Men sköljmedel glömde jag… Det jag har räcker nog till ett par maskiner, i alla fall.

Vad blir det för övrigt idag? Jo, jag ska ringa mamma och kolla läget innan jag tuffar iväg till Gamlis för att fika med vännen CL i eftermiddag. Sen ska jag hämta Anna från jobbet vid 16-tiden. Idag lagar köket till Hänt i veckan, det vill säga rester från fornstora dar. Ja, vi var så snåla att vi släpade med oss två plastburkar kokt potatis. Den ska jag steka i kväll tillsammans med lite prinskorv och några kalkonetter som jag hittade i frysen. Och kanske ett par ägg också. Fin kolesterolfälla, men vad gör man inte när man behöver spara pengar?

Med fett i pannan blir äggen stekta. Fast gulan ska ju vara hel och äggen ska bara stekas på en sida. Om Tofflan själv får välja. Anna tycker att lös gula är vidrigt, så det får bli ett sunny side up och ett vändstekt.

                                                                                                                                                                   Nu ska varenda slant gå till att finansiera Pride-resan. Tur att jag har mina uppdrag och en snäll mamma som vanligen ger mig pengar när det är bemärkelsedagar av olika slag. Pengar som Snål-Tofflan har sparat till kommande dagar för nöje, men också för tuffa tider. Såna dar som infaller i höst, när inkomstförsäkringen faller bort och jag ska försöka leva på 9 840 kronor i månaden. Pengar som inte ens täcker mina sedvanliga månadskostnader. Bilen har jag svårt att göra mig av med just nu, eftersom jag från och med den 1 september ska företa resor till och från ett arbete en bit utanför stan. Det blir tufft, men det måste gå på nåt sätt. Nej, de två första besparingsåtgärderna är att säga upp det fasta telefonabonnemanget och lokalblaskan. Den fasta telefonen använder jag så gott som enbart för att telefonera med mamma och lokalblaskan har blivit så tunn och tråkig och mesig att jag verkligen inte tycker att den är värd de tusenlappar den kostar. Så får det bli!

                                                                                                                                                                 Tack till fru Hatt från vilken uttrycken ”tjockis-svart” och ”WT” kommer!  

                                                                                                                                                                *WT = White Trash

Read Full Post »