Vulkaniskt och nätverkande

Ett synnerligen blandat inlägg.

---

 

Jaha. Vad har nu vulkaner och nätverk gemensamt? Mig, förstås! När jag kom till jobbet i morse, efter att ha lyckats perkolera kaffe (det blev silverte härom morgonen för Nån hade glömt kaffebönorna…), började dan med att jag blev näpst. Det är varken första eller sista gången det händer. En kan tro att en vänjer sig. Det gör jag INTE! Jag blir först som fem år (ledsen, ynklig och mesig), sen som en vulkan (explosiv, kraftfull och mångårig). Dessutom blir jag väldigt trött på att ingen nånsin sätter ner en fot, det är nämligen inte bara jag som drabbas. Ska jag behöva vara den som gör det den här gången också? Ja, ja, jag har personer och uppgifter som sätter guldkant och framför allt snällkant på tillvaron. Det kanske är det som felas en del? Jag överlever! Har jag överlevt hittills, finns det inte mycket som kan döda mig. Ont krut, du vet…

Jag blir vulkanisk! Vulkanerna på bilden är dock av papper. Nån av oss trodde hoppfullt att det var chokladaskar…

En blandad dag. Så kan jag sammanfatta min dag. Men medan jag satt och jobbade i tryggheten på mitt kontor jagade polisen en maskerad man med en mystisk svart väska här i en av universitetsbyggnaderna i Uppsala. Han är misstänkt för ofredande och infångad. Tur det. Det kunde ju ha varit en bombman eller nåt. Beredskapen är onekligen höjd…

Nätverkande!

På eftermiddagen satt många på jobbet i ett och samma möte. NK* och jag kom då att tala om de möten jag har varit på för ett tag sen. Jag blev påmind om att ringa, gjorde det och fick både visshet och återkoppling. Och nya kontakter i mitt nätverk! Det är inte fy skam. Förhoppningsvis kan det ge nåt i framtiden som inte är oro. För oroligt börjar det bli – och det är inte bra jag som upplever det heller. Men jag är glad och tacksam för den stunds frist och andningspaus jag har fått samt det nya och ganska stora nätverk detta faktiskt har gett mig.

Jag vet inte om jag orkar ställa mig vid strykbrädan i kväll heller. I måndags ringde mamma och hon frågade faktiskt hur läget var. Jag svarade att jag var trött, varpå hon sa:

Det är du ju jämt!

Jaa, jag blir trött efter en intensiv, men spännande arbetsdag. Det tar på krafterna att gå från 0 till 100 utan nån form av mjukstart som till exempel långtidssjukskrivna brukar få.

Ingen strykning, alltså, men jag ska prata med Fästmön om helgens övningar som bland annat omfattar vännen FEM och ett stycke Soffa. Och så ska jag se 100 Code, det är sista avsnittet i afton. andra avsnittet av Morden i Sandhamn på TV4.

Krakel Spektakels och herr Gurkas pappa Lennart Hellsing är död, läste jag nyss. Men 96 år är onekligen ett långt och förhoppningsvis gott liv.

Jag lämnar dig med en bild från jobbet på en manual – med ett svårt korrekturfel på omslaget. Jaa, jag är yrkesskadad. Vad har DU för skador??? Skriv några rader i en kommentar och berätta om du har lust!

Nån som vet vad en Snabbgudie är?

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inkräktaren

Ett inlägg om en bok.

---

 

I februari hittade ett härligt, grönt bokpaket ner i min postbox. Det låg mycket smått och gott i paketet, men nu börjar högen minska. Igår kväll läste jag ut Jay Brandons bok Inkräktaren, en av böckerna i paketet. Tack, FEM!

Grey Stanton är advokat och har haft Simon Hocksley som klient. Simon fick fängelse för rån och misshandel. Efter tre år släpps han fri och beger sig direkt för att hämta sitt rånbyte. Men bytet är borta. Simon misstänker sin advokat, som dessutom har tagit tjänstledigt, hur han nu har råd med det. Han börjar förfölja Grey och hans familj. Det är ett ruskigt fall av stalkning – och som vanligt när det gäller sånt är polisen ganska mesig och maktlös eftersom det aldrig finns några bevis.

Det här skulle ha kunnat vara en riktigt spännande bok. Men tyvärr blir den liksom aldrig riktigt så där att den griper tag i mig som läsare. Den är inte direkt illa skriven, men spänningen finns där inte. Tyvärr är det bästa med den omslaget… Men det lovar mer än det kan hålla, tyvärr. Det är också många saker som aldrig riktigt får några svar i boken.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan smakar på… Boxholmsostar

Ett inlägg om goda ostar.

För ett tag sen vann jag 150 kronor i presentkort på Boxholmsost hos vännen Klara. De tre presentkorten om 50 pix har legat olika länge i min plånbok, men nu har jag utnyttjat dem alla tre. Därför vill jag dela med mig av det mina smaklökar upplevde. Notera att Boxholmsost inte på något sätt har tvingat mig att blogga om deras ostar – jag gör det av egen fri vilja.

Först dock en språklektion: Box i Boxholmsost ska uttalas som box i boxas, inte som box i postbox. Noga är det, serru! För Boxholm ligger nämligen i Östergötland och där är det extra viktigt med uttalet.

Tre presentkort, tre ostar. Men faktum är att jag har provsmakat några till. Sen tidigare känner jag till och älskar Boxholmsosts gräddost. Den brukar min familj ha på jularna och den är så suveränt fet och god.

Vidare köpte Fästmön en ost på Distingsmarknaden förra månaden. Det var Boxholms Tellicherry pepparost, en ost som man knappt har släppt till affärerna än.

Men nu åter till de tre ostar jag köpte för mina presentkort: Borgmästarost, chiliost och Carolineost. Så här tyckte jag om dem:

Borgmästarosten är mellanlagrad. Lite för mesig, egentligen, för mina smaklökar. Men faktum är att Borgmästarosten är vädligt smakrik ändå. Jag tycker att smaken rentav är fyllig. Osten passar bra på alla sorters bröd – mjukt, hårt, vitt, grovt. Komplettera gärna med paprika. Och kanske ett salladsblad mellan smöret och osten? Lite persilja ovanpå?

Borgmästarosten får näst högsta Toffelbetyg!

Chiliosten förväntade jag mig ha ett visst mått av sting i sig. Grunden är en gräddost med ganska kort lagringstid. Och visst känner man chilin – men inte förrän i eftersmaken. Dessutom är jag inte jätteimponerad över styrkan. Jag tycker inte att det här är nån stark ost. Då är Tellicherry peppar-osten betydligt starkare. Hur som helst, chiliosten är god och mina smaklökar kanske har blivit avtrubbade efter alla heta rätter.

Chiliosten får också den näst högsta Toffelbetyg!

Carolineosten gick det tredje och sista presentkortet till. Även detta en gräddost, men en sådan som har lite längre lagringstid, det vill säga mellan sju och åtta månader. Och det här är verkligen en ost i min smak! Den är lagom fet och den är lagom stark. Jag åt den på brungräddat knäckebröd, ovanpå ett lager Bregott med havssalt. Men det var osten jag ville ha mer av. Jag ville bara ta en skiva till hela tiden osten stod på bordet.

Toffelbetyget blir topp!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsliv: Träning på olika nivåer

Ett inlägg om vår lördagseftermiddag.

Det här inlägget går mest ut på detta:

LOL – Laugh Out Loud. En skojig strumpa på Elias fot.

På lördagseftermiddagen skulle Elias på biokalas. Vi lämnade honom i andras händer och marscherade hem till Jerry. Denne hade nämligen köpt en träningscykel. En omonterad träningscykel. För monteringshjälp kontaktade han Ingenjör O. Jag följde med lite på köpet, för jag vet ju att Jerry kokar så gott kaffe. (Jag hade förhandskollat att det var på gång.)

Anna satte sig direkt på golvet och började skruva och pilla. Själv parkerade jag mig nära kexen.

Anna skruvade ihop cykeln, medan jag höll mig nära kexen.

Vad cykelns ägare hade för sig är lite oklart, men gott kaffe gjorde han, som utlovat, i alla fall.

Vad cykelns ägare gjorde var något oklart. Vid pilen strålar en adventsstjärna. Månntro jag ska köpa en kalender till Jerry i juklklapp? Det är ju inte advent riktigt än, liksom…

En soffan låg en sjukling med Brorsorna Katt på magen. Vi spelade Wordfeud. Ja, Frida och jag, alltså. Brorsorna Katt var inte inblandade i spelet.

Frida och Kattbrorsorna.

Som vanligt gjorde jag ingen större nytta. I stället råkade jag förhäxa Jerrys dator så att den blev besatt av en poltergeist. Och jag petade inte ens på den, bara satt intill den…

Jerrys poltergeistdator.

Efter ungefär ett par timmar var cykeln monterad och gossen kunde äntra den och trampa sta. Ytterligare en stund senare kom vi på att Anna kanske skulle ha satt på sadeln…

Jerry trampade glatt. Vi förstod ganska snart att det var för att Anna hade glömt att montera sadeln.

När mörkret hade fallit över Morgonen traskade vi via ICA Solen hem till Himlen och lagade mat – tillsammans! Jag har nu lärt mig ytterligare en rätt: tärnad kyckling i chilicrème fraiche med ris och grönsaker. Resten i bandet är ju lite mesiga när det gäller kryddor, så jag hade på fyra teskedar sambal oelek enbart på min portion. Vad gör man inte för att rensa näsgångarna?

Det finns en film som heter Ett cykeläventyr i en filmdatabas nånstans i cyberspace… Fast den får du leta upp själv!

Här kan du läsa Jerrys version!

Livet är kort.

Read Full Post »

Märkligt så det kan bli…

Ett inlägg om märkligheter i tillvaron.

Inte var det särskilt lockande att kliva utanför dörren idag. Regnigt och mörkt och lite kallt, till och med. Men jag var tvungen att inhandla förnödenheter på Tokerian. Det är ju helg snart och Fästmön dyker upp i morgon. Då får Tofflan tänka på nyttigheter och regelbundna måltider. Så jag var över och köpte det här:

Nyttigheter!? Eh..?

Ja, en massa färgämnen och konstiga bokstavsingredienser samt ost är väl riktigt bra och nyttigt, eller hur? Skämt åsido, det blev fel bild. Den HÄR ska det ju vara:

Nyttigheter – definitivt!

Dagens middag blir emellertid pannkakor med sylt och sprejgrädde. Det går så bra, så, det är vad som finns att tillgå. Det lite godare sparas till helgen!

Dagen har, som sagt, varit märklig, men jag har nu fått en bekräftelse i skrift på att jag har gått vidare till intervjuomgång två. Det är en sak att höra det i mobilen, en annan att få läsa det i skrift! Och eftersom det lär bli en pirrig och bra dag, har jag bestämt mig för, passar dan också perfekt för att träffa en god vän som gärna vill ses före intervjun.

Utöver detta har jag fått mejl om ytterligare ett par spännande tjänster där det kan tänkas hända saker framöver. Så mycket bra och positivt har skett den här märkliga dan att jag snudd på blir… kaxig! (Fast det blir jag aldrig igen, det har DLF* tagit ifrån mig för alltid.)

Som grädde på moset – och då menar jag inte sprejgrädde utan äkta vispgrädde! – kan jag också meddela att det snart blir möjligt att bli granne med Tofflan för den som så önskar! Det är lägenhetsvisning här på söndag och måndag! YES YES YES!

Uppiggad av allt detta ringde jag min mamma. För jag vill inte höra igen och igen och igen att jag inte bryr mig. Men då fick jag ont i huvudet, eftersom det började pratas jul och julklappar.

Nu har jag hittat lite fler tjänster att söka idag, så det ska jag göra innan pannkakorna micras och jag bänkar mig med UppsalaTidningen som ju glädjande nog har hittat till min postbox denna vecka också!

Trick or treat? Tja, om den här dan säger jag hittills TREAT!!! (Men tro nu inte att jag har gått och blivit mesig snäll, för några eventuella ungar som plingar på får stå kvar utanför min dörr! Godiset är mitt! Äpplena är mina!)

*DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig person som förstörde mitt gamla liv

Livet är kort.

Read Full Post »

Fågelsången fullt av …kråkor…

Ett inlägg om dagens konditoribesök.

I eftermiddag hade jag en träff med Peter som har blivit vuxen (50). Vi sågs på Fågelsången – i rätt tid. Fast somliga ville ju först ha det till fel tid. Vilken tur att jag alltid har rätt! (nåja…)

Konditori Fågelsången ligger på Munkgatan i centrala Uppsala. Eller enklare uttryckt mitt emot Svandammen och Flustret. Det är ett populärt ställe bland studenter, men eftersom studenterna har sommarlov just nu var klientelet för dagen blandat.

Fågelsången ligger mitt emot Flustret.

Peter och jag var inte äldst. Vi var inte heller yngst. Vid ett bord satt tre tjejer och pratade amerikansk engelska med varandra – när de inte gläppte med sina iPhones. Vid ett annat bord satt två män som pratade alldeles för högt på typ… serbiska/kroatiska/bosniska? Vid ett tredje bord satt ett äldre par. Och så fanns det nån obligatorisk barnvagn, men inte mer än nån, tack och lov (det blir så trångt).

Jag hade bespetsat mig på en räkmacka och valde en sån, Peter en baguette med skagenröra. Baguetter med röror kan man aldrig äta fint. Jag tänkte fota mr Kladd, men jag har nu slagit in på den snälla och mesiga linjen och visar i stället min räkmacka. Med svensk flagga i papper på tandpetare.

Räkmackan kladdade inte.

Priset för två kaffe och två fina mackor var härliga 165 riksdaler. Men faktum är att det var väl värt pengarna! Mackorna var goda, räkorna lagom stora och kaffet smakade påtår (vilket ingick). Vi blev sittande i typ två timmar.

Det som var mindre härligt var kråkorna som försåg sig med gästernas kvarlämnade matrester. De var inte ett dugg rädda utan klev helt ogenerat omkring på borden. Och på parasollerna. Borden var för övrigt ganska skitiga, men det är väl oundvikligt på grund av trafiken.

Fåglarna på Fågelsången var kråkor med iskalla ögon.

Totalomdömet för Fågelsången blev inte högsta betyg, men nästa högsta. Lite renare bord skulle inte skada.

Livet är kort.

Read Full Post »

Mod, full rulle, känslor av stress och att unna sig

I morse satte jag nästan kaffet i vrångstrupen när jag läste om en rysk ung man som hade praktiserat kannibalism. Skälet var att hans flickvän hade lämnat honom för att hon tyckte att han var mesig. Den unge mannen ville visa hur modig han var egentligen och mördade och åt då ett antal organ från ett antal människor. Är det mod, det? Nej fy te rackarns! Det är bara makabert!

Det var full rulle igår afton! Till slut gjorde jag typ fem saker samtidigt och det är inte bra. Ingen sak blir bra och jag blir bara trött av att försöka se på TV, svara på mejl, blogga, läsa, prata med mamma i telefonen, fixa håret och tandtråda. Samtidigt. Typ. Så i kväll har jag bestämt mig för att ta det mer piano. Jag ska bara… städa av lite i badrummet och i duschrummet/toan, skriva max två inlägg och tvätta en maskin. Sen måste jag samla ihop mitt sopberg mina sopor och traska ut med dem till soprummet och så behöver krukväxterna få vatten… Stressad? Jag? He he, i morse när jag som vanligt vaknade för tidigt, låg jag och gruvade mig för det kommande fönster- och balkongdörrsbytet i huset. Totalt för hela bostadsrättsföreningen skulle det ta några månader och man undrar hur det blir under den tiden. Kan man till exempel bo hemma? Usch, tanken på att på nåt sätt dela nånting med mina grannar är allt annat än tilltalande. Att vistas i samma lokal som en del av dem under informationen kring fönsterbytet är traumatiskt nog. 

Arbetsveckan fortsätter med intervjuer och kommunikationsplanen. Jag ska redovisa planen efter påsk, först vid ett avstämningsmöte på Fästmöns födelsedag, sen för institutionens ledningsgrupp dan efter. Och kring mitten av april ska jag börja jobba delvis vid en annan av husets institutioner. Gissningsvis ska jag först träffa den institutionens prefekt för att få lite input om vad som behöver göras. Jag har hört att man främst behöver hjälp med sina sidor på externwebben, men jag vill nog ta ett helhetsgrepp om kommunikationen där också om allt ska bli bra. Det var för resten väldigt roligt igår att träffa en forskare som jag hjälpte med ett pressmeddelande här i mitten av mars. H*n hade blivit kontaktad av en tre, fyra tidningar som ville intervjua! Då har man lyckats! För även om mycket forskning är angelägen och spännande, kan en del områden vara ganska smala.

På torsdag ska jag unna mig att delta i ett seminarium om destinationsmarknadsföring på internet hos Södra Tornet! Det blir en liten belöning till mig själv eftersom jag tycker att arbetet här har gått förvånansvärt bra! Och man ska vara snäll mot sig själv, har jag hört…

Det här är Norra tornet, jag ska till Södra Tornet på torsdag eftermiddag.

Read Full Post »

Huvudvärk av diverse orsaker

Usch vilken huvudvärk jag har! Inte konstigt efter den här kvällens jakt på prylar och framför allt: kanaler! Jag åkte direkt från jobbet för att hämta Fästmön till en shoppingrunda. Det finns ju en viss person i familjen som fyller 21 år på lördag. Detta måste uppmärksammas! Men när barn blir vuxna slutar de att skriva önskelistor. Då måste ”mammornas” egna fantasier flöda. Man kan väl säga att vi lyckades hyfsat genom att slå våra kloka (?) huvuden ihop. Det är väl därför jag har ont i mitt – hjärncellen har fått arbeta. Men hur och vad vi lyckades med kan jag ju naturligtvis inte skriva här – ifall att en viss Slaktar-Pojke råkar läsa.

Känner mig som denna träskalle.

Vi passade på att äta ute också. Slaskmat, förstås, på en hamburgkedja. Inte konstigt att alla jeans sitter som korvaskinn. Inte heller konstigt att ryggen bråkar med mig – jag har ju inga matmuskler, bara en stor, gigantisk fettballong på framsidan.

Bilen var full av grejor så jag blev tvungen att köra in på gården. Det är väl snart det enda jag gör som retar grannarna nu för tiden. Kör bil på innergården, alltså. Jag har ju blivit så snäll att jag är mesig. Att de retar mig är kanske inte sant, men däremot ger de mig… huvudvärk. De nyinflyttade flyttar liksom aldrig in. De renoverar. Varje kväll kvart i sju borras och/eller spikas det. Inte nån lång stund, men tillräckligt för att spä på huvudvärken – eller sätta igång den. Och samma tid fast på morgnarna är det skrikkonsert från en annan lägenhet.  Nej, som sagt, det här med min huvudvärk kanske inte bara beror på att hjärncellen har fått anstränga sig i presentjakt.

Sen var det två kanaler som KomBort ComHem tyckte skulle flytta på sina frekvenser. Lätt för dem att göra! Men förb. svårt för en Toffla med huvudvärk att flytta på. OK, nya platt-TV:n gick väl bra, men hela skiten alla kanaler fick automatsökas om och läggas upp på bra och logiska platser. Alltså SvT1 på kanal 1, SvT2 på kanal 2, TV3 på kanal 3 osv. På gamla tjock-TV:n i sovrummet lyckades jag bara hitta ny frekvens för en av kanalerna. DVD:n, tja, där gav jag upp… Jag orkade inte. Jag fattar inte. Jag är för trött. Och har… ont i huvudet… Men jag måste ju säga att det hade förenklat något om ComHem hade gett oss boende här en kanalplan med alla frekvenser. Eller att man kanske hade gett en sån plan till bostadsrättsföreningen att lägga ut på webben. Dess hemsida om TV-kanalerna är både inaktuell och full av stavfel. Tröttsamt!

Stavfel, ja… Jag skriver då och då riktigt illa här, som jag talade om i morse. Men idag var det rejält pinsamt när nån annan hade stavat illa! På förmiddagen var jag på en dragning om videokonferenser och telefonmöten. Som alltid ska ju folk som presenterar nåt visa ett PowerPoint-bildspel. Förr i tiden, lilla vän, använde man OH-bilder. Lika trist båda två! Men idag blev det som sagt pinsamt. Inte nog med att presentatören hade skrivit

löptes 

i stället för

köptes.

H*n kunde uppenbarligen inte stava till de där stekta, platta sakerna man brukar äta efter fjärtsoppan på torsdagar. Det stod…

pankakor

Nej, nu har jag varit tillräckligt elak, jag som nyss skrev att jag blivt mes-snäll!.. Så elak att jag trodde att jag hade blivit sjuk på riktigt – jag kissade nyss rött. Men tyvärr, tyvärr, alla fiender, jag tänker inte dö i kväll. Jag åt rödbetor till lunch.

Nej, det var bara rödbetornas fel att jag kissade rött. (Bilden är lånad från recept.nu) 

Read Full Post »

#homoriot lyfter fram HBTQ

Noterade som hastigast att det finns en ny, intressant hashtag på Twitter, #homoriot. Och när jag kikade vidare i Dagens Nyheter fick jag veta lite mer . Det är Robert Jacobsson, sexualrådgivare på P3 som har startat en kampanj.

Robert Jacobsson säger bland annat:

[…] Jag är jävligt trött på att hbtq-frågor behandlas som en bisak. Under Pride är det ett jätteflöde i medierna men det är bara en gång per år. Det är bedrövligt med tanke på hur många det är som råkar ut för kränkningar året om […]

Robert Jacobsson har skrivit om HBTQ-frågor ända sen han började twittra, men tycker själva att han har varit för mesig. Nu är han trött på att vara

[…] snäll och försiktig […]

Han vill inte längre vara rädd för okvädningsord när han går på stan och håller en kille i handen utan nu vill han ha

[…] revolution […]

Ett sätt att starta denna revolution är att bögarna delar med sig av sina erfarenheter. Jag gissar att tanken bakom det är att man blir stärkt av att andra har vissa erfarenheter och att man, när man delar en del erfarenheter, inte känner sig lika ensam.

Att media inte uppmärksammar HBTQ-frågor annat än under Pride-veckan är nåt jag har reagerat på flera gånger. Framför allt sommaren 2010  när jag inte hade möjlighet  att åka till Pride utan följde festivalen på nätet och i media. Det var så tydligt när det började dra ihop sig till veckan – då exploderade media av HBTQ-nyheter. Detta fortsatte under veckan. Sen blev det tyst. Tvärjävlatyst.

Därför ställer jag mig nu upp och applåderar Robert Jacobssons tilltag! Jag hoppas att vi kvinnohomosar också är välkomna att twittra under #homoriot?

Här kan du följa #homoriot på twitter!

Read Full Post »

Inga nyårslöften, men delmål för året

Nej, några nyårslöften avger jag inte, det har jag aldrig gjort! Jag är till exempel tjock och tjock lär jag alltid vara – mer eller mindre – men röker gör jag inte. Så vad finns kvar? Att bli en bättre människa – men det låter ju hur patetiskt och grandiost som helst.

Men jag har några delmål för året. Och ett är att bli bättre på att tala om  för nära och kära hur viktiga de är, hur mycket jag tycker om dem och hur bra de är – när de förtjänar det. Det får inte bli sliskigt och falskt!

I kväll blev min tejpade mobil knäpp. Ja, jag vet, jag fick ju en likadan telefon i höstas så jag borde ha bytt ut den för länge sen. Men det tar ju liksom lite tid att plocka över alla prylar som inte ligger på sim-kortet och ladda ner inställningar. Och när mobilen lägger av och vägrar ladda närmare klockan 22.30 en nyårsafton, när det messas som 17, blir man rätt less och förbannar sig själv. Jag insåg att jag skulle få svårt att skicka vart och ett av ”barnen” ett nyårs-sms och att jag kanske inte skulle kunna ringa Fästmön vid tolvslaget! Men efter några svordomar och lite tankearbete testade jag att byta ut batteriet och bakstycket till dem på den bättre mobilen och försöka ladda igen. Till sist lyckades jag – tror jag. Och alla de stora barnen fick var sitt personligt nyårs-sms, som alltid och jag kunde ringa Anna, som var ute med Elias och Linn och tittade på raketer, vid tolvslaget. Lycka!

En gammal bild på kvartetten.

När det gäller ”barnen” skulle jag vilja berätta för ”ALLA” hur duktiga de är alla fyra – var och en på sitt sätt! Johan jobbar stenhårt för några futtiga kronor och förhoppningen är att han så småningom får en fast tjänst med riktig lön. Linn har fixat jobb på egen hand. Det verkar också ganska slitsamt, men hon sköter det lika bra och plikttroget som sin storebror. Frida har i rask takt tagit två betyg mot slutet av terminen och fortsätter hon på den vägen går det bara framåt så att hon slutligen kan välja det hon verkligen vill ägna sig åt. Och Elias, vars fröken åtskilliga gånger har sagt är ett författarämne, växer så det knakar och lär sig saker så fort att man inte hänger med. För tillfället är det engelska. Vilken kvartett, va?!

För övrigt är ett av mina andra delmål att bli mildare. Jag måste bli lika snäll som mina ögon lovar att jag är – det sa Magnus mamma när vi träffades. Jag måste sluta gå omkring och vara arg och bitter och besviken – för det ändrar ingenting. Därmed inte sagt att jag tänker bli mesig och undfallande – det blir jag aldrig!

På tal om snäll… Jag har nog bara nämnt att mammakusinen Barbro hade med sig urgott fikabröd och en amaryllis. Det jag inte berättade var att hon dessutom plockade upp blåbär, lingonsylt, morellsylt och en burk torkad svamp på min diskbänk. Tänk, så snäll vill jag också bli!

Nu är timmen sen – eller tidig – beroende lite på hur man ser det. Folk har bränt en massa pengar i afton på raketer, men nyårsraketerna tystnade nästan helt redan vid halv ett. Jag ska läsa några sidor ur Annika Östbergs bok, en bok som jag redan efter 13 sidor insåg att jag älskar! Hennes språk är vidunderligt – både vackert och så rakt på sak att man känner att man då och då måste sätta sig ner i tanken och försöka ta in det hon skriver. Till och med bokens formgivning är så tilltalande och så rätt att man blir alldeles, alldeles tagen! Vilken fin julklapp jag fick av min mamma!!!

Den här boken förändrar mitt liv!

Read Full Post »