Bra jobbat kring jobb i Östergötland!

Ett jobbigt inlägg.

---

 

Det finns platser i Sverige där man faktiskt gör bra saker för att folk ska få jobb. Jag talar om Östergötland, mitt Östergyllen (ibland…), där man faktiskt försöker på olika sätt. Bland annat läste jag i Byhålenytt på nätet om bemannings-företaget Lärarförmedlarna. Naturligtvis lyfts det lite negativa fram – att man främst tillhandahåller obehöriga lärare – men också det faktum att det är såna som mest efterfrågas av arbetsgivare när det gäller korta jobb. För korta jobb, visstidsanställningar och vikariat, vimlar det av nu för tiden. Fråga mig, jag vet.

Lärarförmedlarna startade 1999 i Stockholm, men nu är företaget på väg att etablera sig i Linköping – fast även i Uppsala, ser jag i artikeln. Företaget letar kundansvariga som har skolbakgrund och även erfarenheter av relationer och kommunikation. Det går bra för Lärarförmedlarna. Företaget, som erbjuder vikarier till förskolan och uppåt, expanderar. Mellan år 2012 och 2013 ökade omsättningen med nästan 20 miljoner.

Behörig lärare?

Men trots att företaget mest tar in folk inte är behöriga (70 procent av jobben är korta jobb), satsar företaget på behöriga lärare när det gäller längre uppdrag. Oavsett kollas de sökandes erfarenheter upp och de blir intervjuade och får göra personlighetstester. Lärarförbundet är förstås kritiskt och tycker att grundbemanningen på skolorna ska öka. Men på Lärarförmedlarna ser man det inte så att man konkurrerar om ordinarie jobb – det handlar främst om korta akutvikariat. Jag tycker att det låter bra och det verkar ju som om man gör noggranna tester och intervjuer med sökande. Så varför inte? Alla människor behöver ett jobb – och ett kort jobb är inte att förakta!

Även i Metropolen Byhålan händer det grejor på jobbfronten! I Byhålebladet läser jag om att allt fler företag kontaktar yrkesutbildningarna vid Carlslunds utbildningscentrum i syfte att rekrytera hantverkare. I den gamla industristaden kan man tro att industrierna är på väg att dö, men på Carlslund får man andra signaler: det är brist på hantverkare inom industri och fordon. Även elever på vård och omsorg är eftersökta.

Men det finns fler skolor i Metropolen som är intressanta för företag. Alldeles nyss läste jag om Platengymnasiet, där jag gick en gång på yngre stenåldern. Företaget Mättjänst rekryterar och nyanställer fem studenter från ett av skolans yrkesutbildning nu. Tänk att det ser så ljust ut i lilla Metropolen… Läs mer om Mättjänst här!

Det här låter toppen, tycker jag, och önskar att även akademiska ställen som Uppsala hade företagare som vore så ”på” och visade sitt intresse att rekrytera för framtiden genom att besöka yrkesskolorna. Om nu inte duktiga (hum…) Uppsala kommun lägger ner alla dessa skolor, förstås…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

CV – nåt för malpåsen eller nyckel till nytt jobb?

Ett inlägg om CV:ts vara eller icke vara.

---

 

När vi började var det bara cv som gällde och nu är det i princip dött.

Det säger Christina Hammer, grundare och delägare i Hammer & Hanborg, i en intervju i Resumé idag. Skälet till att hon uttalar sig så tvärsäkert om att CV:ts plats är i malpåsen och inte en nyckel till nytt jobb stavas internet och sociala medier. Framför allt LinkedIn. Men det går naturligtvis att hitta information om jobbsökande kandidater överallt på nätet.

Ett annat skäl till CV:ts minskade roll är rörligheten på arbetsmarknaden, menar Christina Hammer i intervjun. Det är ju, som bekant, inte så smart att stanna länge på ett och samma jobb. Idag byter folk jobb så ofta att det kan vara svårt att sätta ihop ett CV. Christina Hammer säger vidare:

[…] Jobbar man på projektbasis är det personliga nätverket och den löpande kontakten med uppdragsgivare viktigare. […]

CV:t representerar det traditionella sättet att rekrytera, enligt Christina Hammer. Och det gör det svårare för arbetsgivarna. Hon förtydligar:

[…] När man tidigare checkade av i fall personerna hade gjort sina fem år på marknadsledningen […] handlar det i dag mer om att hitta personen och dess drivkrafter. Vad som driver personen matchas sedan mot arbetsgivarens krav. […]

Men CV:ts minskade betydelse kan också vara nånting positivt., hävdar Christina Hammer. Hon menar att arbetsgivarna måste öppna sig mer för andra typer av människor och kanske inte vara så fixerade vid akademiska examina. Och det ger i sin tur ökad mångfald, nåt som Christina Hammer tycker behövs på arbetsmarknaden. Hon är till och med så tuff att hon rundar av med detta råd till arbetstagarna:

[…] Tänk på vad som driver dig och titta på vad du brinner för. Ställ krav på din arbetsgivare och känn efter om ditt jobb ger tillfredsställer dina krav på utmaningar. […]

Jag tror att Christina Hammer har helt rätt – trots att jag senast idag jobbade med mitt CV. För det är fortfarande så att CV efterfrågas. Jag försöker korta ner mitt. Ingen orkar läsa ett CV som är för långt. Samtidigt är det svårt att veta vad jag ska ta bort efter +25 år som yrkesverksam kommunikatör/informatör/redaktör/webbansvarig.

Men ärligt talat jobbar jag oftare med min profil på LinkedIn än mitt skriftliga CV. För på LinkedIn kan jag lägga länkar till olika sorters arbetsprover. Jag kan också visa upp före detta chefers, kollegors och samarbetspartners omdömen om och rekommendationer av mig liksom deras intyg om mina kompetenser.

Nu vet jag inte hur många som läser min blogg som är i yrkesverksam ålder, men du som är det – har du nåt CV eller nån sida på LinkedIn? Hur ofta uppdaterar du dem/det/den? Svara gärna några rader i en kommentar!

Vill du se hur min profil ser ut på LinkedIn? Klicka här! Du som har konto på LinkedIn kan logga in och får då se hela min profil.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När en Toffla får oväntat besök…

Ett rätt tramsigt inlägg.

---

 

Två dammiga grogglas kom fram liksom whiskystenarna.

Det är inte precis kaffe det bjuds på när en Toffla får oväntat besök. Ganska sent på fredagskvällen tyckte jag att jag hörde en försynt knackning på ytterdörren. Men jag var inte säker. Sen hördes en knackning till. Så jag gick och öppnade, för jag hade just inget annat för mig än att proppa käften full av choklad och glo på nån amerikansk crime-serie på Kanal 9.

Utanför stod en ung man med två flaskor han ville bjuda på mig. Och vi satte oss ner vid mitt köksbord. Jag dammade av två grogglas, tog fram whiskystenarna.

Sen språkade vi och skålade och drack. Nån sorts rävgiftsvariant av GT. Nä, det var inte så gott. Den unge mannen kunde inte riktigt följa med i det jag sa. Som vanligt var jag brutalt ärlig i mitt omdöme om dem jag gillar och dem jag inte gillar. GT-mannen tillhör favoritlaget. När samtalet började snurra alltför mycket följde jag honom hem. Återbördade mannen till den unga hustrun. Gästerna från vardagsrumssoffan hade redan lämnat den. Kanske var de rädda att jag skulle göra entré.

Trevligt och lite förvirrande och jag vet inte riktigt vad. Men det finns människor jag instinktivt gillar. Den här unge mannen var definitivt en av dem.

Nu ska jag sussa några timmar. Jag rapar gin. På eftermiddagen ska jag till Himlen. Jag hoppas att GT-mannen kommer i tid till sin match. Det var lite roligt att få vara med och leka en stund. Det var länge sen jag efterfrågades. Jag kan ta en och annan kopparslagare och sur ginuppstötning om så skulle vara. Jag fick vara med…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ifall nån tror att jag har nåt kul för mig…

Ett inlägg om sorg.

Om det nu råkar vara så att nån tror att jag har nåt kul för mig, så kan jag informera Nån om att jag inte har det. Jag har rensat min ena dator och jag har rensat hurts och hyllor på ett av mina kontor.

Tomhet.

Allt av värde från arbete utfört mellan februari 2012 och fram till nu ryms i två pärmar och ett usb-minne.

Allt av värde från jobb utfört under ett och ett halvt år ryms i två pärmar och ett usb-minne.

Så kul har jag inte. Allt känns bara sorgligt och ledsamt. Men jag har haft ett långt samtal med J och det värmde att min kompetens fortfarande efterfrågas och att det funderas vem som ska hålla i vissa saker när jag drar.

Intranätet för institution 2 är rensat på mina foton. Jag har inte råd att vara snäll och prefektens sätt att som vanligt ignorera i mina frågor har resulterat i detta. Jag är inte snäll. Jag är arg, ledsen, förtvivlad.

I morgon ska jag upp på femte våningen och greja lite. Med vad, vet jag inte riktigt. Jag har pratat med H eftersom S har semester om att jag låter laptopen där uppe stå som den gör. Jag har inga hemligheter på den, inga privata saker.

Oklart vem som tar emot det jag lämnar såsom tjänstemobil med tillbehör och passerkort, men jag lägger nog grejorna i nåt av M:s kontor.

På Fästmöns jobb är det turbulent idag. Det får mig att än mer dissa Fejan och det faktum att folk delar saker på den utan att känna till helheten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ute i kylan – på flera sätt

Åter en kall natt, även om temperaturen har stigit ett par grader. Du tycker säkert att jag tjatar om kylan och eländet. Och jag har ett skäl till det! Du och jag klagar så ofta att vi fryser – trots att vi går omkring i våra dunjackor eller ligger i våra sängar, under såväl duntäcken som tak över huvudet. Det gör inte alla. Det finns många som måste tillbringa nätterna utomhus. Vad gör du för dem? Själv gör jag inte så mycket mer än att jag skänker kläder. En gång gjorde jag misstaget att ge bort pappas alla kläder till nån som inte behövde dem – eller ens förtjänade att gå i pappas skor. Sen dess har jag lärt mig att kläder skänker man till verkligt behövande. Såna som måste tillbringa vinternätterna utomhus. Så jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte gillar vintern… För faktum är att jag inte bara tänker på mig själv utan lite längre än min stora kran räcker. Faktiskt. Det kallas empati och jag visar det i handling.

Dunjackor behövs till dem som inte har tak över huvudet.

Hela förmiddagen idag ska jag diskutera min yrkesroll i förändringsprocessen. Är det nånting jag är expert på så är det detta! Och det var därför jag reagerade lite (underdrift) när jag läste om en av de stora organisationerna i stan som, liksom liknande organisationer, kringgår de lagar vi har (framför allt LAS) genom att köpa ut folk som är för gamla, för uppkäftiga, för tråkiga eller för… vad-som-helst-som-inte-passar-in-när-alla-ska-vara-så-lika-som-möjligt. (Konstigt resonemang, det där, jag undrar om man verkligen eftersträvar homogenitet? En annan sak jag undrar är hur arbetsgivarna får tag i alla som är högst 35 år och som har 25 års yrkeserfarenhet. För det är ju såna som alltid efterfrågas…) Alla icke önskvärda skrattar inte gott när de tar emot avgångsvederlag. Många gråter och vill inget hellre än att arbeta. Men vad ska de leva av? A-kassa eller aktivitetsersättning räcker ju knappt/inte alltid till hyran. Sen får man välja om man ska köpa mat eller busskort (som man kanske behöver för att söka jobb; kläder köper man inte). För om man inte kan betala sin hyra hamnar man ju dubbelt ute i kylan – dissad från sitt jobb och arbetssökande samt bostadslös. Det är lättare att hamna där än du tror.

Det syns kanske inte här, men eftersom jag själv har varit nästan nere på botten vill jag nu hjälpa andra som är på väg ner. Naturligtvis vill jag först och främst ge tillbaka lite till familjen – på olika sätt. Men också stötta och hjälpa arbetssökande praktiskt. För hos de myndigheter, vars namn missvisande nog säger att de ska hjälpa till att hitta jobb, får man ingen vidare hjälp. Många känner sig misstänkliggjorda, tillplattade, förminskade, till och med tillintetgjorda. Och för en del slutar det med att de inte orkar längre utan tar sina liv. Du får tro vad du vill, men det finns många, många arbetssökande som inget hellre vill än att arbeta. Ägna dessa en tanke – och gärna en handling! – när du klagar över ditt jobb. (OK, alla dagar är inte solsken på jobbet, det tycker inte jag heller. Men i verkligheten är det inte rosenskimrande på jobbet till 100 procent. Då ser/ger man inte hela bilden. För lite är det regnet som gör väntan på solen värd…)

Regnet gör väntan på solen värd.

Ha en bra dag där ute, vad du nu ska ta dig för! Skriv gärna en rad i kommentarsfältet och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »