Förmörkad vårdagjämning och ständig mångfald

Ett både mörkt och ljust inlägg.

---

 

Här börjar solförmörkelsen! I nederkant på bilden hustaken, överkant min gardin.

Idag är det vårdagjämning. Och solförmörkelse! Det ena är mer spännande än det andra och jag har gjort precis så man inte ska göra: jag har glott på solen utan skydd för ögonen och jag har fotat. Fast bara med min iPhonekamera och det blev ju inte så lyckat, som synes… Eh ja…

Det har gått åt mycket energi så här på morgonen. Jag är sprängfylld av saker att skriva om, men tiden räcker inte till. Det kommer ett inlägg med ett nytt lösenord så småningom. Du som har anmält vid dagens lösenskyddade inlägg nedan att du vill ha det nya lösenordet får det via den e-postadress du har angett i kontaktformuläret till din bloggkommentar!!! Inga lösenord skickas ut per automatik längre!

Här är det mörkt! Men det kommer ett ljus…

Jag är stolt över mitt mod. Jag sticker inte under stol med det. Det finns många andra saker med mig själv som jag inte alls är stolt över, så det väger kanske lätt. Men jag telefonerade och redde ut en sak som höll på att sätta stopp för en vänskap som är värdefull för mig. Jag har jobbat +25 år som kommunikatör och vet hur svårt det är att kommunicera. Det går inte en dag utan att jag lär mig nya saker på det området. Fullärd blir jag aldrig. Men jag är stolt över att jag lyckades få bort det mörka för mina ögon, så att jag kunde släppa fram ljuset. Jag är också tacksam att den jag pratade med är den h*n är. Det är inte bara kommunikation som är svårt. Det är rätt svårt att säga förlåt också, men det har jag gjort.

Solförmörkelse och vårdagjämning är det, men det är också rocka sockorna-dagen. På mig rockas inga sockor, för jag är jämt så annorlunda att det inte behövs. Mångfald, det är mitt mellannamn! Kampanjen i sig är säkert fin, men jag kör en ständig kampanj och för en evig kamp.

Och nu får DU gärna berätta om du har sett solen idag eller om det är ett ständigt mörker hos dig. Eller kanske bara säga hej. Detta gör du som vanligt i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 12: Chilla och Kyla

Ett hiss-och-diss-inlägg.

Torsdagsmorgon och då vet du som läser här att det vankas en rapport om den gångna Tofflianska veckan. Det vill säga denna veckas toppar (chilla) och dalar (kyla). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Chilla

• Lösningar (Ibland överraskar jag mig själv genom att hitta just lösningar.)
• Sol (Jag älskar vårsolen! Och idag är det faktiskt vårdagjämning.)
• Blå himmel (Det är bara härligt.)
• Gottis-lördag (Man måste tillåta sig ibland.)
• Söndagspromenad (Ljus och frisk luft gör underverk.)

Kyla

• Vinter igen (Jag vill inte frysa och halka, jag vill ha vår!)
• Självsprickor i fingrarna (Tack vare den där j**la kylan…)
• Finnar (Nä, sprit hjälper inte mot alla finnar. Men jag är faktiskt 50+…)
• Dosa på väggen i vardagsrummet (Är jag avlyssnad, eller? Ful är den i alla fall.)
• Stearinfläckar (Svårbehandlade saker.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Vintertrött, vårdagjämning och semester för somliga

Ett vintertrött inlägg som mynnar ut i lite glädje trots allt.

 

Med kvällssolen i min hand. En bild från juni 2013.

Nej. Den här j********vla vintern är jag så trött på att jag kan spy! I morse gick det an att köra, men vägen hem gick i kryptakt på E4:an. De flesta som var ute samtidigt som jag var i alla fall bra på att hålla avstånd. Det var inte heller så lätt att köra om eftersom det låg en läskig mittsträng av snö som gjorde att man slirade lite. Några bilar stod med varningsblinkers på intill sidan av vägen. Men nu är jag hemma, som sagt, och det är jag glad och tacksam över.

Jag vill se knoppar!

När jag tittar ut genom fönstret kan jag inte tro att det faktiskt är vårdagjämning i morgon. I skrivande stund vräker det ner snö som är ganska blöt av sig. Ärligt talat är jag riktigt avundsjuk på vännen som åker till varmare breddgrader sent i kväll…

Men… å andra sidan kan jag med gott samvete tillbringa den här ruggiga kvällen med en god bok, rostade mackor och ett glas mjölk. Det är jag värd efter en hektisk dag på kexfabriken. En dag, som började med ett möte med chefen och som slutade med annonsering av nytt jobb i sociala medier och en artikel för koll. Däremellan, lite upphandlingsinfo och originalande, möten och sånt där vanligt som man gör en arbetsdag. Varierat, alltså. Roligt idag.

Framtiden då? Tja, jag fick nej på ett jobb idag och känner att det är det ställets förlust. Ja, så kaxig är jag. Den närmaste framtiden är tryggad och det ska jag strax informera min lilla mamma telefonledes om. Men nästa vecka… Då har JAG semester! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 12: Vår och Det-som-är-mellan-tår

Nej, jag är inte helt sänkt även om det skramlar tomt inuti. Torsdag är det och jag roar dig genom att berätta om höjdpunkterna (Vår) respektive lågvattenmärkena (Det-som-är-mellan-tår) i mitt liv under den gångna veckan. Det är inte svårare än så här:

Vår

• Det var vårdagjämning igår (Nu kan det bara bli ljusare!)
• #ssmw-webinarerna (Alltid intressanta föreläsare som pratar om hur företag, myndigheter och organisationer använder sociala medier)
• Trädkollsprojektet (Ett vettigt projekt inom Kulturarvslyftet)
• Lördagen med Elias (Vi hade det så mysigt med spel och LEGO!)
• UnderCover (Som är världsbäst på att klura ut bidgåtor!)
• Det enda rosa jag äger (Måste ju få skryta lite)

Det-som-är-mellan-tår

• Utköp av obekväma och oliktänkande (Nej, det är inte OK – av flera skäl.)
• Förbannad – på såväl skambud som envisa telefonförsäljare (Nej, det är inte OK. Jag har min yrkesstolthet. Och jag inte svarar när telefonförsäljare ringer betyder det att jag inte vill prata med dem. Capisce?!)
• Älsklingens ryggskott (Sist jag såg henne var hon som lutande tornet)
• Oroande siffror inför nästa års val (Nej men nu…)
• Skavlan (som hade Agnetha Fältskog på besök men som lät Loreen avsluta. VA?)

Livet är kort.

Read Full Post »

Vårdagjämning

Idag säger almanackan att det är vårdagjämning (och min gamla kompis Mjölkis fyller… 49 idag, tror jag). Det har varit ljusare ute ganska länge nu. Självklart hjälper sånt upp humöret, den del av det som finns inuti mig som jag kan påverka. Jag försöker vara ute en stund varje dag, vanligen kring lunch, för att få just det här goda ljuset, det som lyfter mig nån centimeter i alla fall. Annars är det tyngdlagen som gäller här, på många sätt. Och att det snöar och blåser nordliga vindar gör inte saken bättre. En annorlunda bild fick jag i alla fall i morse på väg till garaget. Det ser nästan ut som spöken som dansar där solens strålar bryts i marken genom snöflingorna.

Spöken bland solstrålarna och snöflingorna som yr omkring?

Tillvaron är så skakigare nu igen och jag försöker ta hjälp och hitta styrka där jag kan. Jag ber om överseende för att jag inte skriver ut allting här i bloggen, men du måste förstå att jag inte är min blogg. Min blogg är EN del av mig. I vissa frågor delar jag gärna med mig här, andra frågor vill jag kanske hålla helt för mig själv eller åtminstone hålla borta från bloggen. Ibland känner mig som en hovnarr, som min Sister uttryckte det i telefonen igår, alltså nån som ”roar” andra. För jag noterar ett stigande besökarantal de gånger jag skriver om att jag har det tufft… Men jag är ingen hovnarr, jag är en rätt vanlig människa av kött och blod som försöker få ett normalt, vanligt liv med grunderna – bostad, jobb, kärlek, familj, vänner. Jag låter hård ibland här. Jag inser att jag ställer krav på dig som läsare. Jag skriker att jag vill att du ska bry dig, fråga hur det gick – utan att jag först måste blogga om det. En del läsare känner mig ju privat och har dessutom andra vägar att kommunicera med mig än via bloggen där ”alla”, även mina stalkers, kan läsa. (Jo, det var nog bara ett tillfälligt uppehåll från Somligas sida…)

Och jag har fått sms och telefonsamtal, från FEM, Rippe och min Sister! Jag har fått mejl. Jag har fått pepp från nyckelpersoner på jobbet som vill mig väl och som har lovat att stötta mig och göra vad de kan. Jag tar allt det här till mig, tackar er alla och sparar det i mitt för tillfället tomekande hjärta. Det känns verkligen som om hjärtat är tomt och ekande. Det skramlar till ibland där inne, men det här sista tog liksom all must och kraft ur mig. Jag bröt ihop igår på väg hem från jobbet och det var nog bra att få ur sig det onda genom tårar. Men idag känner jag mig underligt, underligt tom. Förutom då förstås min kärlek till Anna. Den finns där alltid, den är liksom inbyggd i en egen kammare för sig i mitt hjärta. Älskade Anna, vars tillvaro också gungar extra just nu och vars kropp har börjat säga ifrån väldigt konkret.

Igår fann jag också tröst och kraft i att gå in till Ludmillas blogg och tända ett ljus. Jag gör det ibland när saknaden efter vissa människor blir för stor. Rekommenderas!

Onsdagsagendan på jobbet är av varierande art. Och tur är väl det så att jag slipper tänka. Men det klart att jag stannar upp ibland och funderar varför jag överhuvudtaget gör vissa saker. Förmiddagen blir det en del webberier, mest på institution 2:s intranätsidor. När det gäller Husbygget börjar det bli klart, men i skrivande stund väntar jag på underlag och kan inget göra förrän jag har fått det. Till lunch träffar jag ”Lisbeth”, som har gått från att ha blivit en rolig före detta kollega till en mycket god vän. Efter lunch idag blir jag intervjuad av personaltidningen på grund av min roll som den enda professionella, renodlade kommunikatören på institutionsnivå inom fakulteten. Mitt huvudbudskap lär bli nåt i stil med

Det är här de konkreta behoven finns och vi kommunikatörer med bred kompetens behövs. Centralt och på fakultetsnivå behövs kommunikatörer med mer riktade spetskompetenser. 

Vad tror du om det???

Livet är kort.

Read Full Post »

Himmelsblått inne, grått ute

Så! Nu är bakgrunden på bloggen himmelsblå igen! Det var i alla fall två eller tre som tyckte att den skulle vara blå och inte gul, så nu testar jag hur det känns under dagen. Jag är lite rädd att bilden i headern försvinner i det blåa, men…

Ute är det tyvärr grått idag. Eller tyvärr… Då blir det lättare för mig att ta tag i städningen utan att känna att jag egentligen vill gå ut. Jag behöver tvätta en maskin också, men tänkte visa lite hänsyn – till skillnad från vissa andra – en stund till. Klockan är ju bara strax efter sju.

Hur som helst är det vårdagjämning idag! Äntligen blir det ännu ljusare. Trist bara med sommartiden som infaller i helgen och som innebär att vi får sova en timma mindre. Vi som ska upp och skutta på söndag morgon, vill säga.

Gårdagskvällen blev lugn, med tedrickning och det allra sista avsnittet av Snobbar som jobbar. Nu har vi fyra långfilmer från 1976 kvar i boxen att titta på…

Lord Brett Sinclair i sin snigga orange skjorta.   

                                                Danny Wilde i sin snigga orange bil.                                                                                                                                                                                                                                                                                                               

Som sagt, städning står på schemat och tvätt, men jag tänkte inleda med att läsa lokalblaskan. Dagens Nyheter läser jag senare, när det blir dags för paus. Jag har ställt alarmet på mobilen eftersom jag ska hämta Fästmön redan klockan halv ett idag (hon ska ju på kurs om sin insulinpump i eftermiddag). Då måste jag dra härifrån runt kvart över tolv.

Annars händer inget särskilt idag, vad jag vet. Biltvätt blir det först senare i veckan – om det torra vädret håller i sig. Jag nöjer mig med att göra rent i hemmet, tror jag.

Till middag blir det lite kallskuret – rostbiff och kalkonpastrami. Jag längtade efter det i helgen, men det är sån mat som passar bäst när det bara är vi två vuxna. Och ibland har man tur att det är extrapriser också.

Nej, nu har somliga levt rullan ett tag, så jag tänker starta tvättmaskinen. Och det är ju bara tystnad utlyst enligt ett styrelsebeslut (hittar inget i stadgarna) fram till klockan sju, så…

Read Full Post »

Inte tänker jag då fråga…

Nej, inte tänker jag då fråga var snön är. För den har faktiskt inte kommit hit. Än. Men OM jag frågar kan jag garantera att den kommer. Så blev det sist. Och inte kom det lite snö, heller.

Men snöoväder är ju en lort i havet i jämförelse med det som har hänt i Japan. Man kan inte ta in det riktigt. Jag ser på alla bilder i media, men orkar inte läsa några artiklar eller lyssna på några nyheter. Jag erkänner. Jag orkar inte ta in. Katastrofbilderna rasar över mig och jag låter dem tala – det är en ständig kakafoni, vill jag lova. Maktlöshet, känner jag. Maktlöshet därför att jag skulle vilja göra nåt konkret, men vet inte vad.

Gårdagskvällen blev stojig – som den alltid blir i Himlen när vi alla är där. Men jag är stolt över att ”ha” en klok äldsta bonusdotter – oavsett! Vi fick en lång och intressant pratstund och minnet slår mig hur jobbigt det var att bli vuxen. Det slår hårt. AJ så ont det gör! Men sen behövde Storasyster busa av sig lite och då blev det stoj och glam med lillebror i Fästmöns och min relativt nybäddade säng. *muttrar*

Här har Elias ritat sin stora familj. Inte konstigt det blir stojigt ibland när det är så många…

                                                                                                                                                          Jag försökte titta på Antikrundan och det gick väl sisådär. Bonusdotter nummer två kom ut och joinade mig, för det blev för många höga ljud från rummet bredvid hennes. Vi är båda två ganska ljudkänsliga…  Många fina prylar var det i Sigtuna, framför allt det häftiga ryska halsbandet som nån hade hittat i en sandlåda! Men tänk om den riktiga ägaren råkade se programmet och sitt halsband. Vad händer då???

Idag är det ju då fredag. Jag skjutsade Elias till skolan i morse och fortsatte sen hem till mig. Anna är hemma och slappar (?) några timmar. Jag har vattnat mina törstiga krukväxter och undrar över varför så många av dem får gula blad. Gult är ju som bekant fult och jag vill ha fina krukväxter. Det är ju liksom inte höst nu utan faktiskt vårdagjämning på måndag! Men onekligen handlar det om brist på ljus.

Jag vill se syrener blomma och gröna gräsmattor – på måndag är det vårdagjämning, juh!

                                                                                                                                                        Clark Kent* behöver få lite soppa i sig. Bensinmätaren började blinka precis när jag stannat för att öppna garageporten. Men jag orkade inte vända om och åka till nån mack då, så det får bli på tillbakavägen ut till Himlen. Dessutom behöver Clark en rejäl dusch och jag funderar på att ta med mig Elias och fixa det i morgon.

Nu ska jag läsa mina tidningar. Jag trodde att det var sista dagen för Dagens Nyheter igår, men jag har nog räknat fel. Lokalblaskan har jag ju tagit på ett år, så den kommer ett tag till. Så lustigt det är att man vänjer sig så snabbt vid att ha två tidningar! Jag lär sakna DN när de fyra veckorna är slut, men har ju ingen möjlighet att ta en prenumeration.

Bäst att sätta lite fart här! Jag ska hoppa in i duschen också och tvätta mitt skitiga hår. Det ser stripigt och läskigt ut och jag är glad att jag inte har nån web cam på den här datorn, bara på den lilla…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min smutsige lille bilman

Read Full Post »