Månpocketnyheter mars 2016

Ett inlägg om nya pocketböcker.

---

 

Tidigare i veckan fick jag mejl om Månpocketnyheter för mars. Fast vadå mars..? Böckerna finns tillgängliga i affärerna från och med idag, den 11 februari. Idag har jag emellertid inte tid att skena efter böcker, för först ska jag jobba och sen ska jag fira en födelsedag (nej, inte min). Och du får inte läsa nåt annat från mig idag än detta inlägg. Här kommer ett urval nya Månpocketar som jag tycker verkar intressanta på ett eller annat sätt:

 

Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe
Emma har en älskare. Jesper är allt hon drömt om och lite till. Det finns bara ett problem – han är hennes högste chef: en opraktisk, men oemotståndligt kittlande omständighet. Så försvinner han, lika oväntat som han dök upp. Och inte långt efter det hittas en kvinna bestialiskt mördad i hans bostad.
Det här är en psykologisk spänningsroman med många bottnar. Skrämmande, överraskande och berättad med absolut gehör för kärlekens klåda.
Jag gillar verkligen böckerna som Camilla Grebe skriver ihop med syrran Åsa Träff, så den här boken tror jag skulle falla mig på läppen!

 

De försvunna av Caroline Eriksson
En solig sensommarkväll åker Greta, Alex och dottern Smilla ut till ön. Greta stannar i båten medan de andra två går iland. De kommer inte tillbaka. Greta letar och ropar, men kan inte hitta Alex och Smilla. Det mystiska försvinnandet och det febrila sökande som tar vid leder Greta ner i en avgrund av förvirring och mörker. Ingenting är som det först verkar i denna oförutsägbara spänningsroman.
Caroline Eriksson har jag inte läst nånting av tidigare, men den här låter riktigt spännande.

 

Mr Mercedes av Stephen King
En kall morgon plöjer en ensam förare i en stulen Mercedes rakt genom en människohop. Åtta människor dör, femton skadas. Den nypensionerade kriminalaren Bill Hodges kan inte släppa fallet. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Han inser att ”Mr Mercedes” kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan.
Detta är Stephen Kings första renodlade thriller och sägs vara en hyllning till den hårdkokta noir-genren. Även om jag inte är nån stor fan av noir blir jag nyfiken på denna.

 

Mordgåtan Olof Palme av Gunar Wall
Palmeutredningen har kallats världens största mordutredning. Det är ett annat sätt att säga att mördaren fortfarande inte är avslöjad trots att det nu gått 25 år och polisen länge haft obegränsade resurser. Vad var det som gick fel redan från första början? Och gör utredarna fortfarande fel? Finns det till och med krafter som inte vill att mordet ska klaras upp? Gunnar Wall skildrar en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån.
Självklart är jag intresserad av denna! Jag minns mordet så väl och vill verkligen att det klaras upp. Till dess får jag nöja mig med att läsa böcker om det.

 

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald
Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.
Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.
Ja, jag måste ju ta med en titel som inte är nån deckare. Katarina Bivald har jag läst tidigare, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, och det var en riktig feelgoodroman. Naturligtvis är jag nyfiken på uppföljaren.

Är det nån av böckerna som DU känner dig extra sugen på??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta varför!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

TBR – mitt bokår 2016

Ett litteraturplanerande inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg!!!

Det är ju så här att mål ska ställas upp i förväg av en period. Ijenklien. Jag gör lite… både och. Ett skäl till det är att min tillvaro inte alltid är go och fin, apelsin. (Vad fick jag det uttrycket ifrån..?)

En sak som jag däremot vet säkert är att jag inte slutar läsa förrän jag inte kan se är att göra det. För bokåret 2016 har jag gjort en liten TBR*-lista, det vill säga en att läsa-lista. Men grejen är att jag bara har påbörjat listan och nu behöver jag DIN hjälp med förslag på hur den ska fortsätta!

 

Min TBR-lista så här långt…

Januari månad: läsa julklappsböcker. Och det har jag gjort! Förutom några övriga böcker har jag läst dessa julklappsböcker…

 

Februari månad: läsa fler andra böcker än deckare. En kan väl säga att jag har börjat bra, för nu läser jag…

 

Mars månad: läsa böcker av svenska författare.

April månad: läsa brittiska deckare.

Maj månad: läsa böcker från loppis och second hand.

Juni månad: läsa böcker av skandinaviska författare.

Juli månad: en blandad månad där jag väljer fritt.

Men sen då??? Nu får du faktiskt hjälpa mig lite. Skriv ditt förslag i en kommentar så ska jag ta det i beaktande.

*TBR = T0 Be Read, ”ska läsas”

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ny månad, nya möjligheter..?

Ett inlägg i vilket jag låtsas ha lite kontroll på tillvaron.

---

 

Jag vände blad i fotoalmanackan i morse.

I morse vände jag blad i min fotoalmanacka. Jag fick fram en bild på en snötäckt gravhög i Gamlis. Riktigt lika mycket snö finns inte i februari innevarande år (bilden har ett par år på nacken), men vi fick både snö och minusgrader igår. Och mer ska det visst bli. Det gillar jag inte, fast jag är ju inte förvånad över att det kommer – februari är fortfarande en vintermånad för mig. Idag och i morgon pågår Distingsmarknad på Vaksala torg. Ursprungligen hölls disting, ett medeltida rådslag, i Gamlis. Nu är det bara marknaden kvar. Det brukar vara en kylslagen historia, men samtidigt att bra tillfälle att köpa på sig ett halvårs lager av strumpor till bra pris. Dessvärre hinner jag inte ner på marknaden. Ja, ja, jag får väl handla i nån av dussinaffärerna på Stormarknaden vid tillfälle.

Jag har som vanligt arbetat idag. Vissa saker, som skrivaren, var väldigt tröga. Andra saker, som jag och NK*, var förstås väldigt alerta. Min känsla vid arbetsdagens slut var att vi båda har kommit ifatt saker och ting nu och känner att vi har kontroll – så gott det nu går. Ett arbetsmöte på lunchen med vår nya chef var en halvtimme långt och ganska effektivt även det. Vi har ett behov av att stämma av. Dessutom måste nån prioritera bland det vi gör och det är en chefsfråga.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Hamlet på besök på kontoret? Nej, bara kollegan N!

Före och efter mötet har jag lay outat, jobbat med några foton och haft ett kort arbetsmöte på kontoret för att få in lite kompletteringar till ett material. En kunde nästan tro att jag fick besök av Hamlet – se bilden! Vidare har jag fått ett mejl från Arbetsförmedlingen. Det är intressant att de faktiskt bryr sig mer om mig nu när jag jobbar än när jag var/är arbetslös…

Mina nya brillor och jag kommer finfint överens. Det var bra att jag kunde testa dem hemma i helgen. Inte är det fel, heller, att de fungerar både vid datorn på jobbet och vid datorn hemma!

Jag har vikt lite rentvättade lakan (det är tur att en är utrustad med aparmar) och nu ska jag efterforska uppgifter som finns nånstans i mina gömmor om en konstnär. I kväll står det läsning på min agenda. Jag känner att jag vill bli färdig med min bok på gång så att jag kan läsa nåt mer… lättsamt.

Vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader och berätta!!!

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgrent

Ett rent inlägg – med en del skit, förstås.

---

 

Delar av mina bokhyllor med facklitteratur. Det var den till höger i bild som såg stökig ut. (Sladden använder jag till strykjärnet.)

I princip ägnade jag hela lördagen åt att städa. För en gångs skull kändes det… motigt. Jag gissar att jag inte behöver straffa mig så mycket med städning nu när jag arbetar heltid… (Sån är jag.) Men det behövdes bli rent här hemma, nåt alternativ fanns inte. Jag tog hela dan på mig och det var skönt. Städa i lugn takt var helt OK igår. Och emellanåt fick jag hitta på en och annan morot, som att stuva om i en bokhylla där det såg stökigt ut. Det blev bokhyllan med fackböcker av olika slag och i olika ämnen – allt från sexologi och politik till tro, turism och… humor. Där emellan ryms också en del naturvetenskaplig litteratur, böcker om Vilda västern och maffian samt konst. Kort sagt, en stökig hylla. Ämnena i den är fortfarande spretiga, men nu ser där i alla fall ganska välordnat ut. Hyllan intill rymmer biografier, lyrik, litteraturvetenskap, kommunikation och journalistik. Den fick vara som den är.

Det hände inte nåt särskilt upphetsande under dagtid. Mest var jag glad åt att jag spillde ut lite badskum på badrumsgolvet – jag menar, det kunde ju ha varit badolja och det är betydligt värre. Då hade jag kunnat öva mig på halkgång inomhus, med svår fara för mina lårbenshalsar, förstås.

Seg och detaljerad – än så länge. Och jag är halvvägs i boken.

Framåt kvällen kunde jag äntligen slå mig ner i bästefåtöljen och läsa en stund. Jag tycker inte att jag kommer nån vart i min bok på gång, men nu är jag ungefär halvvägs. Boken jag läser har jag sett rätt mycket av här och var och även om jag försöker undvika att läsa recensioner innan jag läser en bok har det inte undgått mig att just den här boken har höjts till skyarna. Frågan jag nu ställer mig är…

varför..?

Jag tycker att den är seg och alltför detaljerad, jag tycker att författaren skriver in ovidkommande saker och sånt som inte för handlingen vidare. Men kanske, kanske är det upplysningar som har med upplösningen att göra. Eftersom boken inte är dåligt skriven tänker jag försöka hålla ut till slutet och hoppas på att den blir bättre.

Det var livat i huset igår. Nä, tvätteriverksamheten tycktes ligga nere. I stället hade man storfest. Därför tvingades jag ha TV:n på när jag satt och läste för att stänga ute tjattret. Ett tjatter, som för övrigt pågick i vart fall efter midnatt. Sen somnade jag. Men det var inte kul att känna sig störd och irriterad av partajande grannar igen, särskilt inte som vi skulle upp tidigt i morse. Alla människor i Sverige arbetar nämligen inte enbart kontorstid.

Undrar om soptunnorna utanför Donken också var fulla…

Men före sänggåendet blev det en tur till närmaste Mc Donald’s, den på Takpannegatan. Det passade bra, för det var för sent för en stor hemlagad middag och för tidigt för att inte äta nånting. Fast när vi hade fått våra matbrickor och skulle sätta oss var det nästan så att jag gick igen. Fy te rackarns så skitigt där var! Jag har aldrig sett värre!!! Det brukar för det mesta gå omkring nån tjej eller kille som städar golv och torkar bord och nästan är… för mycket och i vägen. Igår hade det behövts… tio tjejer eller killar som städade. För det första stod otömda brickor kvar på en del bord och framför sorteringen, troligen eftersom tunnorna bakom var överfulla och det inte gick att stoppa ner mer skräp. Alla lediga bord var skitiga, det vill säga fulla av matrester, utom ett med barstolar, där vi till sist slog oss ner. På en del pallar var det stora flottfläckar. Vem vill sätta sig där? Inte jag, i alla fall. Maten, Chicken el Maco för min del, var i vart fall god, men gjorde magen väldigt… bubblig. Därför vågar jag inte ens tänka på hur det såg ut i matlagningsdelen på stället… Urrrk… Nä, det dröjer innan vi åker dit igen… Om vi nånsin gör det…

Söndag idag och den allra sista dan i januari. I morgon vänder vi blad i almanackan. Jag har förstås tjuvkikat på februari och noterat att vi har två högtidsdagar i den månaden. En person fyller ett kvartssekel, en annan trekvarts dito. Men det är fortfarande januari och den sista söndagen i den. Jag kunde somna om i morse efter morgonens lilla utflykt. Nu har jag rivit ur sängkläderna. Här ska bäddas rent, nåt jag inte orkade göra igår. Tvätta gör jag när jag kommer hem i kväll, men i god tid så att maskinen slutar jobba före klockan 22. (Jag kan nämligen både läsa och stava till hänsyn.) Igår ringde jag lilla mamma och hon var så trött och idag ska hon ringa mig. Något senare i eftermiddag ska jag hjälpa en vän med en frakt och så behöver jag handla lite livsmedel. Söndagsmiddagen blir rester från förra helgen. Jag har redan lagt fram rena kläder till i morgon och ställt fram jobbväskan. Jag tillhör dem som fortfarande längtar efter en ny arbetsvecka.

Vad har DU (haft) för dig i helgen??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar, för nyfiken är jag alltid!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Farsot

Ett inlägg om en bok.

---

 

Nu är the bottom nådd! I alla fall i högen med böcker som vännen FEM skickade mig i februari. Den sista boken, Peter Buggerts thriller Farsot, har jag läst och slagit ihop pärmarna på. TACK snälla FEM för alla böckerna jag fick!!!

Den här spionthrillern, får man nog klassa den som, har några år på nacken. Boken kom ut 1999 och handlar om det lite nyare kalla kriget, det mellan araber och israeler. Tre flygplan sprängs på tre platser i världen, varav Stockholm är en. Det finns spår av radioaktivitet bland vrakdelarna och Johan Adler, signalsystemforskare precis som författaren, kallas in. Men det är inte helt enkelt att få fram vem som sprängt bomberna och som hotar med ännu fler…

Gillar man flygplan gillar man definitivt den här boken! Det flygs så gott som hela tiden. För min del blir det lite… trist. Jag hittar inte riktigt den där spänningen jag skulle önska, samtidigt som jag får lite associationer till Jan Guillous Hamilton. Men, som sagt, det är ett tag sen boken skrevs OCH den skrevs för 9/11.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hallå från hörnet/skamvrån?

Ett inlägg om känslan av att befinna sig i ett hörn. Eller vara ställd i skamvrån. 

---

 

Känner mig som den här katten. Den är emellertid finare än jag och har en roll som bokstöd. På Chilli kostar den 299 kronor. Jag har ingen roll alls och är gratis.

Det är måndag morgon. Medan

alla andra 

har gått till jobbet, tvättar jag min morgonrock som luktade stekos, av nån anledning. (Jag lagar inte mat i nattkläderna, men…) Detta att inte gå/åka nånstans varje dag för att göra rätt för sig är oerhört tärande. Jag får förnimmelsen av att stå i ett hörn och stånga pannan blodig. Eller att ha blivit ställd i skamvrån på obestämd tid. Här snackar vi inget tidsbestämt straff, inte. Ibland känns det som om jag får stå här för evigt.

Natten har varit tuff och lång och fylld av sömnuppehåll. Jag somnade runt midnatt bara för att vakna tre timmar senare. Sen dess har jag slumrat och vaknat, slumrat och vaknat tills jag klev ur sängen vid sjutiden och startade tvättmaskinen och perkolatorn. Det fanns inget särskilt skäl till den dåliga natten, det var bara oro av den vanliga och allmänna sorten.

Isoleringen blir allt mer omfattande, trots att jag kämpar mot den eftersom jag vet att den inte är bra för mig. Igår blev den enda utflykten bilresan Fästmöns jobb-ICA Solen-Himlen-Hem till New Village igen. Jag är så glad att jag än så länge kan ha bilen kvar – den är min räddningsplanka på många sätt! Och så har jag vänner!

Man kan visst rapportera mobilt. Genom copy and paste varje dag slipper jag sitta en timme när rapporten sen ska sändas in.

Min torsdagsvän, Elliots mormor, berättade att man visst kan rapportera mobilt – tvärt emot vad min handläggare har sagt mig. (Dum som jag var litade jag på handläggaren och testade aldrig.) Det är praktiskt, för jag gör det jag ska och sen lägger jag in i ett formulär för en kommande rapportering. Då slipper jag sitta nästan en timme och copy and paste nästa gång det är dags att skicka in rapport!

Härom kvällen fick jag ett sms från en annan vän som undrade om jag kunde tipsa om nåt sommarjobb för vännens omyndiga tonåring. Jag svarade att jag ju själv söker jobb – vad som helst – men gav ändå ett par förslag till tonåringen. Problemet är att det är lite sent. Sommarjobb ska ungdomarna helst ordna redan i februari, typ.

Nu drar det mot sommarlov här i Uppsala. Yngsta bonussonen har skolavslutning i morgon kväll och jag har frågat om jag får följa med. (Vem vet hur länge han vill ha mamma, pappa och Toffelmammisen med på skolavslutning?!) Han börjar bli så stor och i sommar blir Anna tonårsmamma igen för några år framöver.

Snart är det sommarlov…

Skolavslutningen i morgon kväll är min veckas enda inbokning. Jag måste se till att det blir fler så jag kan lämna hörnet lite tillfälligt, åtminstone!

Vad händer hos DIG den här veckan??? Skriv gärna några rader och berätta, så kanske jag själv får några idéer som kan minska min isolering!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När blodsbanden brister

Ett inlägg om en bok.

---

 

Redan när jag såg titeln på boken När blodsbanden brister kände jag obehag. Och inte blev obehaget mindre under tiden jag läste Hanna Svenssons bok. Undertiteln till den är nämligen En sann berättelse. Det är den springande punkten i det hela, nämligen. Är detta en sann berättelse? Hanna Svensson är i vart fall en pseudonym. Jag fick boken i ett grönt paket från vännen FEM i februari och det tackar jag för!

Hanna och Peter träffas ganska sent i livet, hon är närmare 40, han cirka tio år äldre. Men de gifter sig snabbt, får barn snabbt – och separerar när barnet, Lukas, är två år. Separationen blir inte nån trevlig historia. Dessutom uppfattar Hanna att Lukas mår dåligt när han har varit hos sin pappa. Så småningom kommer det fram att Peter har förgripit sig sexuellt på sin son. Det blir vårdnadstvist och rättegångar, men när domen kommer orkar ”Hanna” inte läsa den… Orkar inte..?

Jag har mycket svårt för den här typen av böcker som utger sig för att vara sanna. Tittar jag på insidan av pocketbokens pärm i slutet står det emellertid att den är

[…] baserad på en sann historia […]

Det är en ganska stor skillnad jämfört med förstasidans undertitel En sann berättelse. Och jag blir tidigt i berättelsen misstänksam. Det är mammans, ”Hannas”, berättelse jag som läsare får ta del av. Det är alltså ”Hannas” sanning jag blir serverad. Den är mycket ensidig: ”Peter” är aggressiv, han har alkoholproblem och han har utsatt sonen för incest.

Det är många saker i boken jag reagerar på och därför ifrågasätter jag starkt att detta är en sann berättelse. Jag kan köpa att den är baserad på verkliga händelser, men vems sanning ger den? Jo, mammans, ”Hannas”. Om det föreligger misstanke om att ett barn far illa på nåt sätt bör det utredas snarast. Det märkliga är att jag tycker att detta inte görs. Eller så har jag bara ”Hannas” ord för att det inte görs…

Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar hur det gick för ”Hanna”, ”Peter” och ”Lukas”. Min åsikt är att ett barn behöver båda sina föräldrar. Om det finns minsta misstanke att ena föräldern gör barnet illa ska det utredas bums. Det ska inte ta flera år, som i den här boken. Och inte ens när den slutgiltiga domen kommer grundar den sig på ordentligt utredningsarbete.

Jag köper inte rakt av att den här ensidigt berättade historien är sann, det är ju i princip endast en persons berättelse. Boken är skriven 2004 i juni och är alltså ganska precis elva år gammal. Förhoppningsvis sköts ärenden av den här typen mer effektivt nu för tiden. Om inte, är det förfärligt.

Det är omöjligt att ge boken ett omdöme eftersom jag inte kan vara säker på att den är vad den utger sig för att vara.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inkräktaren

Ett inlägg om en bok.

---

 

I februari hittade ett härligt, grönt bokpaket ner i min postbox. Det låg mycket smått och gott i paketet, men nu börjar högen minska. Igår kväll läste jag ut Jay Brandons bok Inkräktaren, en av böckerna i paketet. Tack, FEM!

Grey Stanton är advokat och har haft Simon Hocksley som klient. Simon fick fängelse för rån och misshandel. Efter tre år släpps han fri och beger sig direkt för att hämta sitt rånbyte. Men bytet är borta. Simon misstänker sin advokat, som dessutom har tagit tjänstledigt, hur han nu har råd med det. Han börjar förfölja Grey och hans familj. Det är ett ruskigt fall av stalkning – och som vanligt när det gäller sånt är polisen ganska mesig och maktlös eftersom det aldrig finns några bevis.

Det här skulle ha kunnat vara en riktigt spännande bok. Men tyvärr blir den liksom aldrig riktigt så där att den griper tag i mig som läsare. Den är inte direkt illa skriven, men spänningen finns där inte. Tyvärr är det bästa med den omslaget… Men det lovar mer än det kan hålla, tyvärr. Det är också många saker som aldrig riktigt får några svar i boken.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Statistik för mars 2015

Ett inlägg som främst riktar sig till presumtiva uppdragsgivare som söker en skribent.

---

 

Idag är det den 31 mars. Därmed är det dags för en statistikrapport för den här bloggen och dess mars månad 2015i siffror och ord.

Antal besök på bloggen från den 2 mars till den 31 mars klockan 11.28. De mörkblå staplarna visar unika besökare.

Under mars månad var det flest antal besök på bloggen den 20 mars (722), den 12 mars (614) samt den 3 mars (604). Antalet unika besökare i mars månad per dag låg i genomsnitt på runt 336. Flest antal unika besökare hade bloggen den 12 mars (440).

Statistik per månad och år samt snitt per dag.

Mars månad hade totalt 15 465 besökare (2 – 31 mars klockan 11.34), vilket är cirka 1 000 fler besökare än i februari. Februari är dock årets kortaste månad, men dagen är emellertid inte slut än och man kan räkna med att siffrorna blir något högre. Bloggen får fortsatt många träffar via sökmotorer, vilket är ett gott tecken – sökningar ger resultatet att besökare hänvisas hit. Antalet ”trogna följare” är också fortsatt högt, vilket noteras särskilt vid de lösenskyddade inläggen.

Genomsnittligt antal besök per dag under mars är 511 än så länge idag vilket är ungefär som i februari. Förra året hade ett genomsnittligt besöksantal om 507 per dag. Årets genomsnittliga antal besök efter tre månader är 523 per dag.

Totalt antal besök på bloggen ligger på 1 068 610 strax efter inklippningen av graferna. Denna totalsiffra finns för övrigt för vem som helst att när som helst se i högerspalten på bloggen, ganska långt ner, under rubriken Besökare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fjärilsjakten

Ett inlägg om en bok.

---

 

På min farfars 115-årsdag i februari, efter ett vårdbesök för egen del, unnade jag mig två böcker för fem kronor styck på Återbruket. Den ena boken läste jag och grät över. Nu har jag läst även den andra av böckerna, Fjärilsjakten av Marika Cobbold Hjörne.

Huvudperson i boken är fotografen Grace Shields. Hon får en tavla från sin älskare när hon fyller 41 år. Det är bara det att tavlan har varit på väg till Grace i två år – sen älskaren dog. En gång såg Grace och älskaren tavlan. Nu vill hon spåra konstnären. Till sin hjälp tar hon en gammal dam, Louisa. Båda kvinnornas historia rullas upp för läsaren. Och det är två verkliga kvinnoöden.

Det är tyvärr ganska hattigt bitvis i den här boken. Läsaren tvingas byta öga ofta. Ibland kommer man av sig i sitt läseflow. Men det tar sig mot slutet, när man får veta vissa sanningar. Ett HBTQ-tema innehåller boken också.

Nog var den här boken värd den femma den kostade! Toffelomdömet hamnar på medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »