Ett inlägg om en bok.
Ett av mina litterära mål för 2016 är att läsa fler böcker som inte är deckare. Eftersom jag tycker att det är svårt att hitta skönlitterära romaner som intresserar mig, läser jag gärna biografier. Inte vet jag om Eva Wiklunds bok Hon som ser är en biografi direkt, men den berättar om Anna-Lena Vikström som är medium. Jag fick den i julklapp av vännen Jerry – tusen tack för en häftig läsupplevelse! (Detta var för övrigt den sista julklappsboken. Vilken tur att jag har ett gäng olästa böcker här hemma – allt från loppisfynd till det nyinköpta pocketbokpaketet – och Sivs böcker.)
I den här boken berättar författaren om Anna-Lena Vikströms liv, men också om hennes arbete som medium. Det är en väldigt öppen bok där Anna-Lena Vikström har berättat för Eva Wiklund, som sen skrivit boken. Två år har det tagit. Vi läsare får följa Anna-Lena från späd ålder upp till nutid som småbarnsförälder som längtar efter vuxen kärlek.
Anna-Lena Vikströms berättelse är väldigt rak. Trots att den handlar om ett ämne som upplevs som kontroversiellt av vissa människor känns boken inte flummig. Jag kan inte säga att jag är övertygad, men jag låter mina sinnen vara öppna. Och på titelbladet har jag gjort några blyerstanteckningar av det jämförande slaget. Där står…
- synestesi
- värmehänder
- svårt att känna igen ansikten
- hitta försvunna saker
- drömmar
- tecken och ”bus” från döda närstående
- ögon-/synproblem
- intuition
Den här boken är väldigt annorlunda och väldigt läsvärd. Toffelomdömet blir högt!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Håller på med den nu, intressant läsning men inget litterärt mästerverk. Helt klart läsvärd.
Det är en journalist och informatör som har skrivit boken och så dåligt skriven tycker jag inte att den är. Men… som du säger, läsningen, dvs innehållet, är det intressanta! 😛