När blodsbanden brister

Ett inlägg om en bok.

---

 

Redan när jag såg titeln på boken När blodsbanden brister kände jag obehag. Och inte blev obehaget mindre under tiden jag läste Hanna Svenssons bok. Undertiteln till den är nämligen En sann berättelse. Det är den springande punkten i det hela, nämligen. Är detta en sann berättelse? Hanna Svensson är i vart fall en pseudonym. Jag fick boken i ett grönt paket från vännen FEM i februari och det tackar jag för!

Hanna och Peter träffas ganska sent i livet, hon är närmare 40, han cirka tio år äldre. Men de gifter sig snabbt, får barn snabbt – och separerar när barnet, Lukas, är två år. Separationen blir inte nån trevlig historia. Dessutom uppfattar Hanna att Lukas mår dåligt när han har varit hos sin pappa. Så småningom kommer det fram att Peter har förgripit sig sexuellt på sin son. Det blir vårdnadstvist och rättegångar, men när domen kommer orkar ”Hanna” inte läsa den… Orkar inte..?

Jag har mycket svårt för den här typen av böcker som utger sig för att vara sanna. Tittar jag på insidan av pocketbokens pärm i slutet står det emellertid att den är

[…] baserad på en sann historia […]

Det är en ganska stor skillnad jämfört med förstasidans undertitel En sann berättelse. Och jag blir tidigt i berättelsen misstänksam. Det är mammans, ”Hannas”, berättelse jag som läsare får ta del av. Det är alltså ”Hannas” sanning jag blir serverad. Den är mycket ensidig: ”Peter” är aggressiv, han har alkoholproblem och han har utsatt sonen för incest.

Det är många saker i boken jag reagerar på och därför ifrågasätter jag starkt att detta är en sann berättelse. Jag kan köpa att den är baserad på verkliga händelser, men vems sanning ger den? Jo, mammans, ”Hannas”. Om det föreligger misstanke om att ett barn far illa på nåt sätt bör det utredas snarast. Det märkliga är att jag tycker att detta inte görs. Eller så har jag bara ”Hannas” ord för att det inte görs…

Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar hur det gick för ”Hanna”, ”Peter” och ”Lukas”. Min åsikt är att ett barn behöver båda sina föräldrar. Om det finns minsta misstanke att ena föräldern gör barnet illa ska det utredas bums. Det ska inte ta flera år, som i den här boken. Och inte ens när den slutgiltiga domen kommer grundar den sig på ordentligt utredningsarbete.

Jag köper inte rakt av att den här ensidigt berättade historien är sann, det är ju i princip endast en persons berättelse. Boken är skriven 2004 i juni och är alltså ganska precis elva år gammal. Förhoppningsvis sköts ärenden av den här typen mer effektivt nu för tiden. Om inte, är det förfärligt.

Det är omöjligt att ge boken ett omdöme eftersom jag inte kan vara säker på att den är vad den utger sig för att vara.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det skyddande regnet

Ett inlägg om en bok.

---

 

Den som läser min blogg vet att jag älskar regn. I vart fall föredrar jag regn före stekhet sol. Regn och rusk gör det nämligen tillåtet att kura inomhus och läsa en bra bok. En sån som jag just har avslutat är Jojo Moyes Det skyddande regnet. TACK, FEM, för boken som du köpte mig den helgen du var här!!!

Den här berättelsen börjar i Hongkong 1953. Elizabeth ska krönas till drottning och detta firas i kolonin Hongkong. Vi får följa Joy, då en ung flicka, från den förälskelse hon drabbas av under festen fram till nutid, på Irland, där hon är både mamma och mormor. För ungefär 40 år efter drottningens kröning kommer tonåriga dotterdottern Sabine till sin mormor medan mamma Kate återigen ska separera från en man. Sabine tycker först att det är pest och pina – bara det att det inte finns nån dator, internetuppkoppling och knappt TV gör att hon längtar hem till London. Men så händer det saker med den unga flickan och hon blir kvar hos sin mormor och sin sjuka morfar. Sen kommer Kate på besök och då kommer gamla familjehemligheter i dagen samtidigt som uppgörelserna kanske leder till en försoning. En liten flicka föds och en gammal man dör.

Jojo Moyes har ett helt underbart språk. Dessutom kan hon konsten att berätta. Helst av allt vill jag läsa hennes böcker non stop, men det går ju inte eftersom livet och vissa plikter kommer emellan. Den här boken handlar till stor del om plikter och om livsval. Det jag tar till mig är känslorna av att aldrig duga som dotter. Känslor man kan känna när man inte vet hela sanningen…

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag fyra hemma

Varning för läskig bild sist i inlägget!

Min fjärde dag hemma från sjukhuset är snart till ända. Det är en vecka sen min operation. I slutet av det här inlägget får du se mitt operationsärr som jag fotade idag på förmiddagen.

Eftersom natten var så kass ville jag göra allt för att dan skulle bli bättre. Jag har pinat mig själv att vara uppe nästan hela tiden, vilade bara en liten stund strax innan Fästmön dök upp i kväll för att spruta mig. Det tar på krafterna, stundtals var jag helt kallsvettig. Men det gör under för syresättningen och andningen!

Jag började med att försöka förmänskliga mig igen genom att peta i mina örhängen. Först i vänsterörat…

Tre stycken skulle in i hålen.

Sen i högerörat…

Tack och lov bara ett!

Jag tvättade mig ordentligt nära operationssåret och bytte förband. Det är fasen så tejprester kan sitta fast! Bilden på såret kommer sist i inlägget så att du som tycker att sånt är läskigt ska slippa se!

För att försöka hålla mig upprätt och få i mig ordentligt med syre tog jag en liten dammtrasa och dammade lite. Passade på att pynta – julkrubban med de sex vise männen har du redan sett! Men jag slängde ut lite tomtar och skit här och var.

Två små tomtar och en liten halmbock.

Inga excesser  i år, det blev några tomtar här och var och en och annan julduk. Skiten ska ju snart packas ner igen.

Tomten i glaskupan fick jag ett år i julklapp av äldsta bonusdottern. Jag är barnsligt förtjust i snöande glaskupor!

Många små saker har hängt med länge. Som det här paret som jag en fick av mormor och morfar.

Två trätomtar från 1960-talet.

Andra saker är nyare. Det här hjärtat fick jag av en kompis första julen efter att jag hade separerat.

Hjärtat är ganska nytt, duken betydligt äldre och från mormor eller farmor.

I köksgardinen hänger jag mina fina julfigurer. Jag har totalt sex stycken. I år får du se julängeln.

Julängeln i köksgardinen.

Köksgrisen har fått ett rött sidenband om halsen och sällskap av tomten med grötsleven. I det här köket äter vi nämligen inte gris utan vi sparar på våra små gulle- och julgrisar!

Köksgrisen med rött sidenband och tomten med grötsleven.

I vardagsrummet har skulpturen Påskliljan transformerats till Julliljan medelst tomteluva – same procedure as every year.

Påskiljan har transformerats till Julliljan.

Mitt coffeetable i vardagsrummet har blivit julgransbord. Här ska jag lägga mina klappar sen.

Julgransbord. 

Senare på eftermiddagen ringde jag mamma. Hon är lite uppspelt för på lördag är hon bortbjuden och det var ett tag sen. Jag är glad för hennes skull!

Jag åt en enkel middag, nyponsoppa och en banan som är på väg att bli brun. Mådde lite lätt illa efteråt och blev bara tvungen att lägga mig ner.

Banan och nyponsoppa = min middag.

Sprut-Anna dök upp vid halv sex-tiden och medförde mer nyponsoppa. Det är det som för tillfället går bäst att få ner. Anna hade med sig dagens post också, info från bostadsrättsföreningen full av negativa pekpinnar som alltid, lönebeskedet, som inte heller var nåt att glädjas åt eftersom jag är sjukskriven och så, dagens ljuspunkt, ett julkort från Hortellskan och Kitty!

Dagens post.

Anna stannade lite längre idag, men tiden sprang iväg och plötsligt var det dags för henne att rusa till bussen. Hennes Ajfån funkade inte att skicka sms-biljett från, så hon fick låna mitt busskort. Och nu har jag hört att hon hann hem och att expertisen i form av dotter hjälper henne med den krånglande tekniken.

Jag har suttit med mina räkningar och kvar att göra är att sortera in pappren i pärmar. Men det kanske jag sparar till i morgon, måste ju ha nåt att göra då också.

I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång och förhoppningsvis hitta en ställning som funkar för lite TV-tittning.

Nu får du som är lite kackelmagad sluta läsa, för här kommer en bild på mitt operationssår. Jag har räknat agrafferna och det är totalt 23 stycken.

Såret en vecka efter operationen.

Anna har tittat på bilden och tycker att det ser ut som om det har läkt ihop bra. Själv tycker jag mest att det ser läskigt ut.

Vad har du gjort idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!! Jag behöver input!

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldsflams – och allvar – inför midsommar

Midsommarhelgen nalkas. Många åker till landet eller till Dalarna, andra kryper in i sina bon med eller utan familj. Vilkent tur att Tofflan finns på nätet och kan guida dig i omvärlden (vilken ENORMT viktig roll jag tillskriver mig själv, huh?!)

• Larmade om mord för att få skjuts hem. En kvinna i min aktningsvärda ålder i Göteborg larmade polisen och sa att hon hade mördat nån. Fast det hade hon inte. Hon var för full för att ta sig hem – hemmet låg samma kvarter – och ville bara få skjuts hem. Nån åtalas hon och kan riskera att betala både böter och skadestånd. Fyllskalle!
• Microsofts Ipad-dödare – hängde sig. Men GAAAH så pinsamt! Microsoft så kallade Ipad-dödare surfplattan Surface hängde sig på den officiella presentationen.
• Så stajlas McDonald’s burgare. Kolla in filmen så får du se hur burgaren stajlas som värsta modellen…
• Sexande sköldpaddor dog mitt i akten – för 47 miljoner år sen. Flera kvarlevor av sköldpaddor, heterosexande sådana, har hittats i Tyskland. Nu undersöker forskare deras fossiler. Le petit mort*, oder was..?
• Därför äter riktiga karlar kött. Amelie Björck skriver i Dagens Nyheter om att döda djur och äta kött är nåt som ingår i mannens hävdande av sin dominans över djur, kvinnor och barn. Det är dags att börja diskutera den så kallade carnocentrismen, tycker hon. Nya feministiska teorier… Själv äter jag enbart fågel och jag vill varken dominera djur, kvinnor eller barn. Eller män. Men så är jag ju inte nån man heller…
• Lider du av fel ålder? Det råder åldersnoja på arbetsmarknaden. Och det är sant, tro mig, jag har upplevt det själv. Tills jag hamnade på en arbetsplats där man såg vad jag kan, inte mitt personnummer. Enligt en ny bok från Trygghetsrådet har 64 procent som nu jagar jobb upplevt åldershinder – för hög ålder eller för låg.
• Vill du vårdas här? Nej tack, är mitt svar. Och trots att det skulle bli 300 färre anställda blev det 73 fler. Nån som inte kan räkna där heller, eller?
• Sökte stöd hos sitt ex. Aftonbladet, som ju vet allt om alla, påstår att Lena sökte stöd hos sitt ex Måns. Tja, bara att konstatera att vi är olika. Jag skulle ALDRIG söka stöd hos nåt ex. Eller jo. Möjligen… Lena… För övrigt, låt folk separera ifred, för fan!!! 
• Rökning förbjuds i Vietnam. Jag ska banne mig emigrera, för här i Sverige är det fullt av puckon som fortfarande bolmar – till skada för sin egen OCH andras hälsa.

*le petit mort är franska och betyder den lilla döden. Det är en omskriving för orgasm.

Read Full Post »

Funktionellt – i vissa lägen

Tyvärr tror jag att jag började egenvården med ingefärskaramellerna försent. Idag känner jag mig snäppet risigare än igår. Jag nyser och snorar inte alltför mycket, men det kalla i näsgångarna har letat sig ner i halsen och lagt sig som ett sandpapper av grövsta kaliber. Gissar att det bara är att låta skiten ha sin gång. Och jag är ju faktiskt ledig i tre dar från i morgon, vilket gör att jag kanske inte måste sjukskriva mig.

I kväll ska jag försöka palla dra fram snabeldraken* för att gå några varv över mina håriga golv. Men först ska jag jobba hela dan, tanka och handla på vägen hem. Igår kväll såg jag förskräcklig ut i min före detta svarta linne. Först blev det alldeles grått av damm, sen alldeles vitsockrigt av ingefärskaramellerna. Karamellerna är nämligen sega och kletiga och för att de inte ska fastna i sitt omslagspapper är dem överdragna av nån sorts florsocker. Ärligt talat såg det ut som om jag hade ägnat mig åt droger när det vita pudret la sig över bröstet på linnet och tangentbordet… Men det är bara florsocker, jag lovar.

Skönt att ha gjort badrummet och duschrummet i alla fall! Men jag upptäckte att min rostfria (ha, ha!) tvålpump från Järnia hade rostat sönder i botten. Ja, det är sant! Undertill på pumpen fanns (ja, notera imperfekt!) en platta. Den lossnade för länge sen. Jag har provat att superlimma den ett par gånger, men den sitter in. Så det var botten på själva behållaren som hade rostat sönder och läckte ut flytande tvål uppblandad med rost i handfatet. Fräscht… NOT! Så tillfälligtvis har jag hittat en lösning som nog inte skulle falla nån inredare på läppen, men lösningen är funktionell och det är det enda jag orkar bry mig om just nu. Ska ta tag i det här med våtutrymmena senare, jag behöver ju ett nytt duschmunstycke också i stället för det tejpade jag har. (Tejp är för övrigt en underkattad pryl! Tänk så länge jag gick med min mobiltelefon tejpad till dess jag fick tag i en reservdel! Och min bilnyckel är också tejpad nu – det skulle kosta 1 500 kronor att låta göra en ny nyckel och det är inte själva nyckeln det är fel på utan höljet till den vägrar att sitta ihop.)

Fult men funktionellt.

I morse läste jag som vanligt en massa märkligheter i lokalblaskan. Men roligast av allt var att läsa att 21 av de par som vigdes av förra kommunalrådet Lena Hartwig, utan att hon hade nåt förordnande att göra det, har fått sina äktenskap godkända ändå av högre instans. Lena Hartwig har vigt ett trettiotal par utan att hon egentligen hade rätt att göra det. Naturligtvis kan jag inte låta bli att undra över resten av paren som hon vigde, de som INTE ansökte hos regeringen om godkännande i efterhand. En del kanske har gift sig igen, några kanske har insett att det inte var så bra, så de har separerat (lite inne nu…)

En annan artikel jag funderade lite över handlade om midsommartrafiken. Den skördar ju ganska många offer, även om det har blivit bättre för att vägarna har blivit bättre, enligt artikeln. Med bättre avsågs främst att allt fler stora vägar är breda så att trafiken slipper mötas alltför tätt. Men skribenten inledde med nåt oförklarligt om att de sju midsommarblomstren inte borde läggas under huvudkudden utan under gaspedalen. Eh va??? Vad skulle sju blommor under gaspedalen åstadkomma annat än nedskräpning på bilgolvet? Idiotiskt förslag! Inte ett dugg funktionellt!

Det tar jag mig en ingefärskaramell på… Och så funderar jag på om jag ska tvinga av professor H en intervju, han verkar vara mogen för det just nu…

*snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Utanför min vrå…

Nånting händer uppenbarligen där ute. Utanför min vrå. Jag har i alla fall vaskat fram följande guldkorn i media. Och även om allt som står i tidningen inte är sant, är en del ju faktiskt det…

En vrå, inte nödvändigtvis min.

• Sommarpresent från företagsledningen gjorde anställda till miljonärer. Det sägs att smålänningar är snåla. Men syskonparet Inger och Sixten Norhed är det definitivt inte. Deras familjeföretag, Nominit AB, tillverkar nitar och finns i Småland. Inger och Sixten har inte några nära arvingar. Därför bestämde de att företagets ägande ska överföras till en stiftelse. Och samtidigt delar de ut 114 miljoner kronor till sin personal – inklusive pensionärer. Det blir mellan en och två miljoner per skalle, beroende på hur länge man har varit anställd. Snacka om att måna om sin personal!!!
• Julia avslöjar på Twitter vad tränarna skriker. Tyska Julia är döv och som många döva är hon bra på att läsa på läpparna. Nu avslöjar hon på Twitter vad fotbollstränarna skriker till sina spelare. Skulle ju kunna bli… en lukrativ affärsidé…
• Tjänstemän lever lyxliv och partajar – för våra pengar. Dagens Nyheter har upptäckt att tjänstemännen på Fjärde AP-fondens kontor har ett alkoholförråd på jobbet. Ett förråd vars innehåll är betalt av dig och mig. En gång i månaden bjuds de anställda på fri bar. Alkoholinköpen bokförs inte som representation utan som personalvård. Pubkvällar kallas för informationsträffar av fondens vd. Taxin hem betalar förstås jobbet. Eller rättare sagt vi skattebetalare… Tjolahopp… Så nu gäller vissa regler för somliga, andra för andra.
• Tofflan goes sport: Två tuppar. Jan Guillou, som jag läste på Twitter har handikapptillstånd till sin bil (kan det vara möjligt???), tycker att Zlatan-Den-Där-Bollsparkaren dödar stämningen i det svenska landslaget. Zlatan-Den-Där-Bollsparkaren kontrar med att han inte ens vet vem Jan Guillou är. Så var den tuppfajten slut. Jag har inte mycket till övers för nån av tupparna, för övrigt, så låt dem ha ihjäl varandra – verbalt.
• F*n vad alla separerar… Lena och Per, Vanessa och Johnny, Peter Pluntky och Antikrundan med flera med flera. Kanske Berglin har rätt att det finns ett sjätte sinne i äktenskapet om det ska funka..?

Read Full Post »

Så levde de lyckliga…

Fästmön tipsade mig om en seriestart på SvT igår kväll, Så levde de lyckliga. Eller egentligen den första delen eftersom hon följer en av de medverkandes blogg. Det var verkligen en intressant start på en dokumentärserie och jag satt tämligen still och kollade den timma – utan reklamavbrott – som programmet visades.

Massor av brudpar…

Det tycks bli allt vanligare att folk gifter sig igen. Men nästan lika vanligt är det att folk skiljer sig. I det här programmet fick tittarna träffa tre par som varit gifta i sju år, tror jag. Och man kan väl säga att inget av paren har haft en helt rosenskimrande tid efter bröllopet. Ett par var väldigt nära att separera tidigt, medan ett annat par fick tre barn ganska tätt. I det tredje paret drabbades en av makarna av svår sjukdom. Den friska partnern hade fullt upp att klara vardagen med två småbarn.

Det här var verkligen intressanta inblickar i folks liv! En dokumentär utan spår av klibbig såpa, tack och lov. Det var vanliga människor som berättade om vanliga saker – bra och dåliga – som kan inträffa och påverka på ett eller annat sätt i ett äktenskap. I varje program, totalt åtta stycken, ska tittarna få möta tre par några år efter bröllopet.

Jag kan verkligen rekommendera den här serien! Missade du första delen finns den förstås att se på på nätet!

Read Full Post »

Vad händer i Långtbortistan och nära?

En liten runda i media blir det minst tio gånger om dan för min del. Här delar jag med mig av det jag har hittat idag:

• Ingen har väl missat att Fredrik och Filippa Reinfeldt ska separera? Nä. För det tycks alla tidningar tycka vara jätteviktigt att rapportera om. Låt dem vara ifred i stället. En separation är jobbig även om man är en offentlig person. Eller snarare i synnerhet. För då är det ingen hejd på rapporteringen…
• Hur ska det bli i Melodifestivalen 2012 års final? En efter en blir ju artisterna sjuka. Först kände sig Danny krasslig och nu är det Loreen. Det kanske rentav blir the survival of the fittest. Och då får vi vid Gud hoppas att det inte blir… Ja, här kan man bestämma själv vem man inte vill ska vinna.
• När FN:s råd för mänskliga rättigheter diskuterade homosexuellas rättigheter fick en grupp nog och stormade ut ur lokalen. Ja, ja, what’s new, liksom? Men nästa jag hör klaga här hemma i Sverige på att det pratas och tjatas så mycket om homosexuellas rättigheter SKA JAG STOPPA EN SVETTIG JÄVLA SOCKA I KÄFTEN PÅ!
• Jonas Gardell är den mest inflytelserika opionionsbildaren på Twitter. Detta enligt Medieakademin som har undersökt trafik och innehåll på Twitter. Politiker, journalister, experter på sociala medier och professorer kommer efter. Ja, jag säger som jag gör om Melodifestivalen: svenska folket har ingen smak. Jonas Gardell? No thanks! 👿
• Apples nya iPad fungerar inte i de svenska 4G-näten. #fail

Read Full Post »