Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förnimmelse’

Ett inlägg om känslan av att befinna sig i ett hörn. Eller vara ställd i skamvrån. 


 

Bokstöd katt Chili 299 kr

Känner mig som den här katten. Den är emellertid finare än jag och har en roll som bokstöd. På Chilli kostar den 299 kronor. Jag har ingen roll alls och är gratis.

Det är måndag morgon. Medan

alla andra 

har gått till jobbet, tvättar jag min morgonrock som luktade stekos, av nån anledning. (Jag lagar inte mat i nattkläderna, men…) Detta att inte gå/åka nånstans varje dag för att göra rätt för sig är oerhört tärande. Jag får förnimmelsen av att stå i ett hörn och stånga pannan blodig. Eller att ha blivit ställd i skamvrån på obestämd tid. Här snackar vi inget tidsbestämt straff, inte. Ibland känns det som om jag får stå här för evigt.

Natten har varit tuff och lång och fylld av sömnuppehåll. Jag somnade runt midnatt bara för att vakna tre timmar senare. Sen dess har jag slumrat och vaknat, slumrat och vaknat tills jag klev ur sängen vid sjutiden och startade tvättmaskinen och perkolatorn. Det fanns inget särskilt skäl till den dåliga natten, det var bara oro av den vanliga och allmänna sorten.

Isoleringen blir allt mer omfattande, trots att jag kämpar mot den eftersom jag vet att den inte är bra för mig. Igår blev den enda utflykten bilresan Fästmöns jobb-ICA Solen-Himlen-Hem till New Village igen. Jag är så glad att jag än så länge kan ha bilen kvar – den är min räddningsplanka på många sätt! Och så har jag vänner!

penna

Man kan visst rapportera mobilt. Genom copy and paste varje dag slipper jag sitta en timme när rapporten sen ska sändas in.

Min torsdagsvän, Elliots mormor, berättade att man visst kan rapportera mobilt – tvärt emot vad min handläggare har sagt mig. (Dum som jag var litade jag på handläggaren och testade aldrig.) Det är praktiskt, för jag gör det jag ska och sen lägger jag in i ett formulär för en kommande rapportering. Då slipper jag sitta nästan en timme och copy and paste nästa gång det är dags att skicka in rapport!

Härom kvällen fick jag ett sms från en annan vän som undrade om jag kunde tipsa om nåt sommarjobb för vännens omyndiga tonåring. Jag svarade att jag ju själv söker jobb – vad som helst – men gav ändå ett par förslag till tonåringen. Problemet är att det är lite sent. Sommarjobb ska ungdomarna helst ordna redan i februari, typ.

Nu drar det mot sommarlov här i Uppsala. Yngsta bonussonen har skolavslutning i morgon kväll och jag har frågat om jag får följa med. (Vem vet hur länge han vill ha mamma, pappa och Toffelmammisen med på skolavslutning?!) Han börjar bli så stor och i sommar blir Anna tonårsmamma igen för några år framöver.

midsommarbukett m nyponros

Snart är det sommarlov…


Skolavslutningen i morgon kväll
är min veckas enda inbokning. Jag måste se till att det blir fler så jag kan lämna hörnet lite tillfälligt, åtminstone!

Vad händer hos DIG den här veckan??? Skriv gärna några rader och berätta, så kanske jag själv får några idéer som kan minska min isolering!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse på väg till jobbet kände jag plötsligt hur nånting knep tag om hjärtat på mig. Jag fick en sån förnimmelse av sorg. Att mitt helvete inte är slut är, vet jag gott och väl, men jag blev också säker på att jag ska drabbas av flera sorger i år. Sorger som gör mig riktigt ledsen.

Men när jag hade klivit ur bilen på parkeringen kom A vrålåkandes och vinkade glatt åt mig. Innanför dörrarna träffade jag på L och fick jordens kram och ett lååångt samtal där jag bland annat vädrade mina fördomar mot män med hästsvans.

Tror de att de är nån sorts jädra hippologer, eller?!

Som synes har den snälla Tofflan inte tagit över helt… Den bitska och elaka har ännu stor plats. (L och A var för övrigt två av avsändarna av den berömda julkorgen jag fick!)

Ett givande samtal med B blev det också under morgonen. Både B och L ska bli pensionärer, den ena helt och senare i vår, den andra redan på halvtid sen årsskiftet. En källa till glädje, men också en uns oro för hur tillvaron ska bli. Jag är fullkomligt övertygad om att tillvaron blir fantastisk för dem båda! För det vore bra dumt om man inte grep möjligheten – och sen, när det verkligen blev dags, tog det en kvart innan man blev gammal och orkeslös. Nej, smart gjort!

Själv har jag 16 och en halv arbetsdag kvar i skrivande stund – jag tänker förstås ta ut de tre semesterdagar jag har innestående innan jag slutar. Det blir nämligen inte särskilt mycket pengar på det, det mesta går i skatt. Den 1 februari ska jag inställa mig på Arbetsförmedlingen igen, exakt på dagen tre år sen första gången. Jag minns den dagen för tre år sen så väl, för när jag hade kommit ut på gatan efter min registrering mötte jag en av politikerna som genast började babbla om ett möte han kommit ifrån. Jag svarade bara stilla att

Jag har just varit och registrerat mig som arbessökande här inne.

Då först tystnade han, eftersom han insåg att jag liksom inte jobbade kvar och därför inte var ett dugg intresserad. Han var, för övrigt, en av dem jag uttryckte min sympati inför när han blev petad från en post som landstingsråd. Mycket jag hade för den sympatin…

Nej, helvetet är inte slut på långa vägar.

Read Full Post »