Ny månad, nya möjligheter..?

Ett inlägg i vilket jag låtsas ha lite kontroll på tillvaron.

---

 

Jag vände blad i fotoalmanackan i morse.

I morse vände jag blad i min fotoalmanacka. Jag fick fram en bild på en snötäckt gravhög i Gamlis. Riktigt lika mycket snö finns inte i februari innevarande år (bilden har ett par år på nacken), men vi fick både snö och minusgrader igår. Och mer ska det visst bli. Det gillar jag inte, fast jag är ju inte förvånad över att det kommer – februari är fortfarande en vintermånad för mig. Idag och i morgon pågår Distingsmarknad på Vaksala torg. Ursprungligen hölls disting, ett medeltida rådslag, i Gamlis. Nu är det bara marknaden kvar. Det brukar vara en kylslagen historia, men samtidigt att bra tillfälle att köpa på sig ett halvårs lager av strumpor till bra pris. Dessvärre hinner jag inte ner på marknaden. Ja, ja, jag får väl handla i nån av dussinaffärerna på Stormarknaden vid tillfälle.

Jag har som vanligt arbetat idag. Vissa saker, som skrivaren, var väldigt tröga. Andra saker, som jag och NK*, var förstås väldigt alerta. Min känsla vid arbetsdagens slut var att vi båda har kommit ifatt saker och ting nu och känner att vi har kontroll – så gott det nu går. Ett arbetsmöte på lunchen med vår nya chef var en halvtimme långt och ganska effektivt även det. Vi har ett behov av att stämma av. Dessutom måste nån prioritera bland det vi gör och det är en chefsfråga.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Hamlet på besök på kontoret? Nej, bara kollegan N!

Före och efter mötet har jag lay outat, jobbat med några foton och haft ett kort arbetsmöte på kontoret för att få in lite kompletteringar till ett material. En kunde nästan tro att jag fick besök av Hamlet – se bilden! Vidare har jag fått ett mejl från Arbetsförmedlingen. Det är intressant att de faktiskt bryr sig mer om mig nu när jag jobbar än när jag var/är arbetslös…

Mina nya brillor och jag kommer finfint överens. Det var bra att jag kunde testa dem hemma i helgen. Inte är det fel, heller, att de fungerar både vid datorn på jobbet och vid datorn hemma!

Jag har vikt lite rentvättade lakan (det är tur att en är utrustad med aparmar) och nu ska jag efterforska uppgifter som finns nånstans i mina gömmor om en konstnär. I kväll står det läsning på min agenda. Jag känner att jag vill bli färdig med min bok på gång så att jag kan läsa nåt mer… lättsamt.

Vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader och berätta!!!

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsmyter – och sanningar

Ett inlägg om min fredag.

---

 

Igår var det ingen jätteproduktiv dag. Jag ligger hela tre poäng minus, för jag hittade inte ett enda jobb att söka och gjorde inget annat inom jobbsökeriet som gav poäng. I stället funderade jag väl en del över intervjun jag ska på måndag förmiddag. Eftersom det har varit så trögt ett tag har självkänslan och självförtroendet sjunkit en del. Frågor som

Klarar jag av det?

och

Är jag inte en bluff, trots allt?

nästlar sig in i min hjärna och det är inte bra. Det är inte bra alls.

Efter tröstlösa försök att hitta nåt sökbart intog jag frukost. Överraskade nog många, inklusive mig själv, eftersom den innehöll grönsaker. Enligt myten är grönsaker nåt som inte finns hemma hos mig så ofta. Inte när jag är ensam. Och ensam blev jag från och med igår och två veckor framåt, vad jag vet.

Frukost med grönsaker?!

 

Grattis till mig för alla shoppingturer…

Jag hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Första stoppet blev på Morgonen där det skulle hämtas kassar och väskor. Andra stoppet blev på ICA Solen – trots att Anna ju köpte hela Tokerian i torsdags. Sen var jag så slut och trött att Anna fick fixa starkt kaffe så jag skulle orka ta mig hem igen – och handla. För jag hade ju inte köpt nån mat till mig…

Det blev tre smala kycklingchorizo med bröd och räksallad till middag, så jag storhandlade ett helt paket om sex korvar för under en tjuga, resten fanns i kyl och frys. Det gäller att vara lite ekonomisk nu. Jag är visst inte gjord av pengar längre. Men jag upptäckte i alla fall att jag hade fått ersättning från a-kassan. I förrgår. Det vore ju fint om man på nåt sätt fick en signal om detta – typ en specifikation per post eller åtminstone ett mejl. Nej, man får nåt meddelande inne i a-kassans skitsystem, som man måste logga in i med e-legitimation och krångla och ha sig.

Det är ingen myt, men faktum är att min banks e-legitimation verkar vara bland de mest krångliga. Nu råkade det vara så att jag igår först loggade in i min bank för att betala en räkning. Då noterade jag att det satt 9 900 kronor på kontot, överförda igår. Så efter bankärendet fick jag ta fram sladden till dosan, trycka i mitt bankkort och logga in hos a-kassan. Efter två försök lyckades jag komma in. Där hade jag två olästa meddelanden. Ett innehöll en specifikation över torsdagens utbetalning, det andra åter ett meddelande om att jag ska skicka in anställningsbevis. Det är fan tredje gången. Dessutom har jag telefonerat i ärendet tre gånger och handläggaren lovade att föra in i systemet att anställningsbevis  för en timmes skrivjobb i juli månad är på väg. (Jag skickade det  i onsdags.) Och ja, du läste rätt! A-kassan kräver anställningsbevis för en (1) timmes skrivjobb. Har de lite att göra, eller vad?

Som grädde på moset fick jag åka till Yeartown och hämta ett paket med apoteksvaror. Jag hade råkat markera fel utlämningsställe. Nu har jag ju som tur är bil och den var tankad inför resan till intervjun på måndag. Men det var lite surt att behöva åka så långt (nåja, inte jättelångt härifrån, men…)

Belöning.

Hemma igen gav jag mig äntligen den belöning jag hade väntat på hela dan: ett bubbelfotbad med massage. Man ska sitta cirka tio minuter, men jag satt nog tjugo. Det var så skönt för mina onda fötter. Under tiden kikade jag på ett par på Sjuan som tittade på hus i Devon. De hade sina drömmar och planer – och pengar! – min dröm om bubbelfotbad med massage var allt jag krävde för egen del i den stunden. Ibland räcker det lilla.

Resten av kvällen ägnade jag åt att slöglo lite på TV och att läsa om Elsas kamp utan sin älskade mormor mot mobbarna. Det är konstigt, men jag minns saker från mitt eget första år i skolan och det gör fortfarande ont. Jag såg en film som var konstig och undrade om jag inte hellre skulle ha glott på nåt annat som jag hade spelat in på DVD-hårddisken…

Walnut Whip – the best a Toffle can eat!

Och sanningen är, att jag denna kväll också unnade mig nåt gott. Det blev lite cheddarostbågar, som inte smakade så värst mycket (jag älskade OLW:s chilibågar som tyvärr inte längre säljs!) och två Walnut Whip. (Nu måste jag snart in till stan och träffa Fredrik igen så jag kan fylla på förrådet – han jobbar ju intill The English Shop!)

Idag ska jag ut till Himlen och tillbringa helgen med Anna och barnen. Storasyster lämnar oss nästa helg för att bosätta sig i norr. Lillasyster hänger mest med sin boyfriend på helgerna. Tur att vi har killarna kvar hemma ett tag till!

Anna tar för övrigt så fina bilder på mig. Detta kollage dök upp på mobilen igår kväll och det ger faktiskt en ärlig glimt av den jag är:

En ärlig glimt av mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens möjligheter

Ett inlägg om att försöka se möjligheter.

---

 

I mitt jobbsökeri använder jag mig av ett poängsystem som jag har antytt lite om här på bloggen. Det är ett ganska hårt system, men jag behöver nån som peppar mig och som piskar mig framåt. Det finns liksom inte andra som gör det. När det gäller att hitta ett nytt jobb är det helt upp till mig själv att fixa det – med andra inblandade, förstås.

Kanske finns det ett nytt jobb vid regnbågens slut för mig? Den här regnbågen fotade jag igår kväll.

Mitt poängsystem består av att jag måste uppnå minst tre poäng om dan. Ett poäng får jag för varje sökt jobb eller nån annan aktivitet som har med jobbsökeri att göra. Igår låg jag efter och då blir jag lite svettig. För vad gör man när man letar och letar och letar och det helt enkelt inte finns några lediga jobb att söka som passar mig och min profil? Tja, inte ger man upp i alla fall! Man fortsätter. Från att ha legat på fem minus igår är jag nu uppe i plus minus noll. Kan du tänka dig att just idag hittade jag de där intressanta jobben jag ville söka – och de var lagom många till antalet för att jag skulle uppnå mitt delmål vad gäller poängen?!

A-kassan kräver bevis och tycks älska papper.

Gårdagen omfattade bland annat en del kontakter med en arbetsgivare från vilken jag behöver ett anställningsbevis. Jag tycker att det är onödigt, men a-kassan kräver det. Så jag blev lite irriterad när upplevde att arbetsgivaren gärna ville hålla detta ifrån sig – såsom det uttrycktes. För man kan liksom inte, som arbetsgivare och företagare, slå ifrån sig de skyldigheter man har enligt våra lagar. Anställda har rätt att få anställningsbevis, kort sagt. Samtidigt är det inte jag som ”krånglar” utan, notera, a-kassan. Det gjorde mig lite besviken och irriterad, som sagt, men jag hoppas att det hela snart är löst och att det dyker upp ett kuvert i min postbox endera dan. För jag tänker att små företag måste nog vara extra noga med sina rykten, annars kan man tappa såväl kunder som anställda.

Slutmålet för mig är förstås ett jobb, men det är också viktigt med delmål. Det är när du uppnår mål på vägen som du känner att du faktiskt kommer nån vart och inte står stilla. Jag läser mycket kring jobbsökeri. Ett av de bästa nyhetsbreven är Proffice nyhetsbrev som faktiskt heter som rubriken på det här inlägget: Dagens möjligheter… Jag prenumererar på massor av nyhetsbrev och jobbagenter, via e-post, Twitter och LinkedIn, men Dagens möjligheter sticker ut! När det kom igår hittade jag intressanta artiklar om till exempel hur man tolkar en platsannons – vad menar arbetsgivaren egentligen, hur du behåller motivationen när det går trögt att söka jobb och att våga stå för sina svagheter i en intervjusituation.

Men jag nöjer mig förstås inte bara med att söka utlysta tjänster och läsa peppande nyhetsbrev. För mycket kring att söka och hitta ett nytt jobb handlar om kontakter. Just nu odlar jag massor av såna. Kollar upp mitt nätverk, hör av mig. Det tar tid och energi, men eftersom jag tycker att de flesta människor är spännande är det roligt också. Och ibland blir det ju kära återseenden…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagssol och Pi-dag

Ett inlägg om härlig fredag.

 

Så här härlig var solen på uppgång denna marsmorgon.

Idag är det fredag. Tänkte upplysa dig om det ifall du har lyckats missa det. Solen skiner och utanför kexfabriken är det åtta grader varmt. Det är svårt att tro att vintern ska återvända i morgon med minusgrader och snö. För min del är det ändå liiite OK, för då kan jag hålla mig inne hela lördagen och ägna mig åt sånt som behövs göras i mitt eftersatta hem. Tvätt och strykning, till exempel. Vidare ska jag försöka få till två oemotståndliga framtidstexter och det behöver jag sitta enskilt för att göra.

Men idag är det inte bara fredag, det är Pi-dagen. Du vet talet Pi, 3,14nånting efter dagens datum 0314. Det kom jag på ganska tidigt i morse, trots att jag ju lider av kronisk dyskalkyli. Mer eller mindre. Ibland överraskar jag mig själv.

På jobbet känner jag mig omåttligt trög idag. Ingen lust att göra storverk alls. I eftermiddag har vi enhetsmöte och jag känner att jag liksom redan har börjat avveckla mig. Noll motivation. Ett par saker försökte jag avsluta under den gångna veckan, men när människor bokar av arbetsmöten blir det ju lite svårt. Vidare dras jag med på möten kring nya saker och projekt, vilket jag mest känner är jobbigt. Jag är inte kallad och jag har inte fått besked av nåt slag. Därför fattade jag ett eget beslut och slängde in en ansökan/begäran i måndags. Fast inte heller den har jag fått nåt svar på. Ett enda ord sammanfattar vad jag tycker om allt detta:

Svagt!

Men i skrivande stund skiter jag i det. Det är fredag och jag ska, om en halv dag, vara ledig i två dagar. Försöka hitta strategier samtidigt som jag gör nytta hemmavid. Fästmön jobbar hela helgen och när hon inte gör det är hon hemma hos sina barn i Himlen. Kanske försöker jag få till en liten liftardejt nån eller båda dagarna.

Vad ska du göra i helgen??? Skriv gärna några rader och inspirera mig – ifall jag får tid över för annat än hushållsarbete och framtidsstrategiskt planerande!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för årets Mediokra pest

Ett inlägg om en medioker pest.

I kväll är det dags. Och hur jag än värjer mig lär jag inte komma undan Medioker Pest 2014. Förra året skrev jag minimalt om pesten, i år blir det ingenting. Förutom detta inlägg, skrivet före start och utan vare sig tjuvtitt eller dito lyssning.

Sånt här skräp läggs det ner både sjukt massa pengar och tid på. Det känns inte särskilt rimligt när vi både vi soffar oss och glor på spektaklet och sen har åsikter om tiggare och hemlösa. Du vet såna utan tak över huvudet. Du har säkert både sett och hört talas om såna människor – om ditt eget huvud inte har varit nedstucket i sanden i år och dag. Eller i soffan, där du med flottiga fingrar letar efter chipset du nyss tappade.

Flottigt.

I Sverige kör vi samma koncept som förra året. Och året före det och före det och före det och före stenåldern. Det ska vara programledare av sorter som är lagom comme il faut-varierade – det vill säga inte för kontroversiella. Och skulle det råka vara så att de fäller en och annan nedsättande kommentar om nån eller nåt ska man kunna skylla på deras ungdom även om de är myndiga, typ. Hur som helst. Programledarna ska vara roliga. Ska vara, alltså. Är det sällan, oftare plumpa i stället. Jag är väl trög, men jag fattar inte vad komik har med musik och tävling att göra. Skilda saker, liksom.

Typiska träskallar.

Farbror Träskalle är som förra året – och året före det och före det och före det och före stenåldern – ansvarig på ett eller annat sätt. Kanske är det därför urvalet deltagare ser ut som det gör. I varje deltävling ska det nämligen finnas en del pajastävlande, en del som inte kan varken sjunga eller prata svenska, två delar från nåt finnigt barnprogram som Idiot eller liknande (denna broilerfarm för små pojkar och flickor som beter sig som divor under några månader), en del musikstil som sticker ut på ett eller annat sätt och slutligen ett par, tre seriösa tävlande. Ovanpå allt detta ligger det faktum att nästan ingen av deltagarna verkligen kan sjunga.

Pesten där ingen kan sjunga.

För övrigt ser man till att ändra reglerna så ofta att ingen orkar hänga med eller fatta. Det är säkert därför fel låt vinner – varje år.

Så nej. Varför ska man utsätta sig för detta i kväll? Men ja. Jag erkänner. Jag sitter där i kväll, troligen, och svär och kräks och har synpunkter och åsikter som jag inte vågar vädra offentligt för då är jag elak/rasist/svennehatare/omusikalisk/tråkig/surtant/skittaskig mot alla som har lagt ner ett sånt långt och hårt arbete på denna livsviktiga… pest. För jag är ju, trots att jag är myndig, ingen ungdom. Därför håller jag käften om eländet. Med början från och med… nu.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagslopp

Ett rätt tramsigt inlägg.

Igår kväll var vi ganska trötta, men ingen av oss somnade framför filmen, i alla fall. Tvärtom gjorde filmen somliga piggare – jag fick gymnastikuppvisning i sovrummet av Uppsalaflickorna Uppsalakickorna. Det var

kniiip!

och det var

hoppsasteg med flapp flapp

och det var

knakande gymnastikdräkter.

Sen kan man tro att jag var alldeles för uppspelt för att somna. Men icke! Somnade som en sten.

Idag har vi tänkt oss ut på loppistur, den där turen som inte blev av juli därför att alla loppisar av nån anledning hade stängt då. Lite dumt, för på sommaren är ju många lediga och har tid att åka på loppis. Vanliga vardagar har man ju ofta inte det…

Vi vaknade ganska tidigt i morse. Somliga ville visst ha vin till frukost, men jag kan meddela att det blev sedvanlig helgfrukost med fil/yoghurt, rostat bröd och ägg.

Nån ville visst ha vin till frukost. Vin serveras dock inte i det här hemmet till frukost!

Igår upptäckte Piafia att jag – JAG! – hade stavat sugar snaps fel (se kommentarerna till detta inlägg!) Ja, även solen har fläckar, det är jag den första att medge. Och det är jättebra att nån talar om det för mig, så att jag kan korrigera! Jag hade stavat rätt i taggen till inlägget, men inte i själva inlägget. Och kanske var det så att jag blev inspirerad av Tokerians felstavning…

Suger snaps?

Väldigt passande för idag är det båda orden som gäller för vår del – suger och snaps! I afton blir det nämligen kräftskiva här och till serveras snaps i form av Östgöta sädes.

Dra in klorna annars äter jag upp dem!

Nu ska jag sätta fart så vi kommer fram innan loppisen i Gryttby stänger. Det är nämligen det stället som är vårt mål idag.

Stort TACK till Gunilla som inte bara är förstående utan som har tålamod med den tröööga Tofflan i Uppsala! 😛

Livet är kort.

Read Full Post »

Kommunikation internt, i tanken och med hantverkare

Idag på eftermiddagen hade jag förmånen att få lyssna till en spännande dragning om internkommunikation på mitt arbete. Det var resultaten från en undersökning som gjordes i maj – juni förra året som redovisades av den externa konsulten.

Jag ska inte redovisa resultaten i detalj här, för det är inte så intressant läsning för den stackare som försöker traggla sig igenom min blogginlägg. Men jag kan säga att det finns områden vi är bra på och områden med förbättringsmöjligheter.

Inte vill jag tillskriva min ringa person nåt större värde, fast kanske att jag har gjort några insatser för att förbättra just internkommunikationen. Jag tänker främst på webbplatsen jag har byggt upp (även på engelska) I morgon bitti ska jag ha en dragning inför intendenturrådet om webbplatsen, det vill säga berätta hur den är uppbyggd och tänkt att fungera, att det är viktigt att den uppdateras regelbundet och även en del utvecklingstankar. Ett litet dokument har jag tagit fram också. Sånt är alltid bra, eftersom folk inte orkar eller vill anteckna. Dessutom kanonbra som del i det arbetsprov som hela projektet kring Husets internkommunikation ju blir för min del när jag nu söker nytt jobb!!!

Vet du, jag önskar SÅ att jag finge fortsätta och ta fram en kommunikationsplan även för institution 2! I mina tankar har jag redan tänkt hur jag ska börja själva nulägesanalysen och arbetet med ett ganska tuff dragning för ledningsgänget. Ett gäng som behöver höra och lära sig ett och annat om internkommunikation innan de kan börja basunera ut externt.

Samtidigt har tankarna fladdrat till ett av de spännande jobben jag har sökt där man ska jobba med kommunikation kring organisationsförändringar. Där har jag också tankar och idéer om hur jag ska börja och hur delar av arbetet kan läggas upp.

Well, ingen idé att tänka för mycket. Fast, i födelsedagspresent nu i slutet av månaden önskar jag mig mest av allt ett jobb, tack snälla Tomten! (Det tycks vara lika troligt att jag får en sån födelsedagspresent som själva Tomtens existens är, menade jag ifall du inte hängde med i svängarna.)

På hemmafronten får jag nöja mig med att kommunicera i skriftlig form med ett gäng hantverkare som ska skena här tre gånger, enligt informationsblad från dem, under morgondagen. Jag gillar inte att här springer en massa okänt folk, men jag kan verkligen inte vara hemma från jobbet hela dan i morgon – bland annat på grund av att jag har min dragning om webbplatsen.

Hantverkarna som kommer den här gången ska, precis som de förra hantverkarna, greja med ventilationen. Jag fattar inte riktigt vad de gör, men gissar att de på nåt sätt rensar gångarna. Och skitar ner på mina golv och min spis. Förra gången var Fästmön här när de kom. Hon rapporterade att en av dem mest tittade på och den andre mest pratade med sin sambo i mobilen. Inte konstigt då att det blev lite fel här. Så jag hoppas att ventilationsfirman  förstår min lilla lapp:

Ja jag vet, jag skriver som en kratta, men går meddelandet fram ändå?

Härom morgonen, i den här perioden när allting runt omkring mig bara går sönder, pajade en vridpinne till lilla persiennen i sovrummet. Det var alltså den persienn som de var och bytte strax före jul, när jag precis hade kommit hem och var nyopererad. Man tycker att de ska hålla liiite längre. Därför skulle jag behöva kommunicera även med den firman. Vi har jag vet inte hur många års garanti på det jobbet. Nu fick jag visserligen fast pinnen igen, men den går väldigt trögt och frågan är om den inte pajar när som helst igen. Problemet där är att jag inte har några som helst kontaktuppgifter, alltså telefonnummer, mejladress eller så. Minns inte ens vad firman hette. Fönsterbytarfirman heter Dalkarlarna, men det var knappast dessa som bytte felaktiga persienner.

Men jag kanske ska nöja mig med ventilationskommunikationen ovan till att börja med. Jag får helt enkelt luska vidare vad gäller persiennerna! Man kan inte få allt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Konflikt? Skilj på person och prestation!

Idag läste jag en tänkvärd krönika i Proffice nyhetsbrev Dagens Möjligheter, med rubriken Skilj på person och prestation. Det är Elaine Breske Hirscher som skriver om hur viktigt det är att respektera andras åsikter, men också vikten av att hantera en konflikt under uppsegling privat, med den det berör.

Elaine Breske Hirscher menar att det ibland kan vara svårt att respektera andras rätt till åsikter. Vr och en har rätt till sin åsikt och det går ju faktiskt inte att säga till nån med avvikande åsikt att den har fel. Personen har helt enkelt en annan åsikt än man själv. Att komma överens om att man tycker olika i en fråga är inte alltid så lätt. Ofta blir det personangrepp i stället för att man diskuterar sakfrågan. I stället för att tala MED varandra talar man OM varandra – och då hamnar man kanske nånstans mitt emellan två sanningar, enligt Elaine Breske Hirscher.

Men i en konflikt är det viktigt att komma ihåg att skilja på person och prestation. Och dessutom, enligt Elaine Breske Hirscher:

[…] inse att konflikten är en gemensam konflikt att lösa och den skall i första hand alltid lösas av de som är inblandade i konflikten. […]

Sen kommer det riktigt väsentliga, enligt mig (du kanske är av en annan åsikt?), i Elaine Breske Hirschers krönika:

[…] Den som först börjar blanda in andra genom att gå runt och pådyvla sin sanning till andra bidrar tyvärr bara till att fördjupa konflikten samtidigt som hon eller han förringar sig själv. Det säger alltid mer om den som far med osanning än den som osanningen handlar om. Lätt att glömma bort i sin iver att skaffa sig medhåll. Tyvärr är det ett effektivt sätt att skapa än större konflikter som blir allt svårare att lösa, även om det går. […]

Vidare menar Elaine Breske Hirscher att

[…] Om du reagerar extremt dramatiskt beror det oftast på att motparten förmedlar sanningar som du känner med dig är sanna men som du har svårt att erkänna för sanna och i stället för att erkänna att det faktiskt är så, att det ligger något i det som sägs, slår du bakut och blir aggressiv, hotfull och döv för vad som faktiskt sägs och målar upp en fantasibild av verkligheten som till viss del är sann men som till stor del är falsk. […]

Oj oj, nu blev det mycket att tänka på här… Jag kan känna att jag slår bakut när jag upplever mig trängd. Ibland försöker jag ta reda på att jag verkligen har uppfattat saker och ting på korrekt sätt och mina frågor har då upplevts av somliga som sårande. I själva verket handlar det om att jag är trög.

Sen delar jag inte helt och hållet Elaine Breske Hirschers åsikt att man blir aggressiv och hotfull när man inser att motparens sanningar är sanna. Däremot vet jag att jag kan upplevas som påstridig och grinig när jag inte lyckas förmedla det jag menar, när mottagaren inte uppfattar min information/åsikt korrekt. Det omvända, alltså. Sånt är ju generellt sett ganska frustrerande, tycker jag!

Jag vet att en del personer ibland känner sig utpekade av mig här på bloggen. Först och främst har jag inte för vana att hänga ut nån – längre. Det gjorde jag på sätt och vis först, när jag började blogga, även om jag aldrig angav några namn. Det jag egentligen gör är att jag samlar ett antal intryck och sen skriver jag om det här, ofta generellt. Det blir ett sätt att ventilera mina egna tankar och funderingar utan att nån pekas ut. Det kan ju vara flera personer som har avvikande åsikter än jag i en fråga, eller flera personer vars agerande jag inte riktigt begriper eller uppskattar. Men jag jobbar ständigt på att bli bättre att prata med berörd person, inte kontakta en tredje person. Då kan man i alla fall komma fram till att vi har olika åsikter i en fråga… Därmed inte sagt att konflikter och hantering av olika åsikter är nånting lätt…

Vad har du för åsikter om olika åsikter och konflikthantering???

Livet är kort. Det är definitivt inte lätt.

Read Full Post »

Mormors hosta, mat med inbyggt läppstift och lite vimmel

Alltså jag hade ju glömt bort (för lite kaffe?) att tisdag = institutionsinformation. Stormöte. Jag trodde B enbart var snäll och inte ville att vi skulle fakta av efter allt frossande i påsk och bli alldeles klena när hon ställde fram tre (3) kanelkransar med mormors hosta. Men sen fattade jag ju, jag är inte hur trög som helst.

Vi får ju inte fakta av och bli alldeles klena…

På tal om påsk hade jag precis före påsk och resan ner till mamma besök av en före detta kollega från avdelningen. Det blir alltid andra sorters möten när man bara är två och man får nya bilder och intryck av människor. U och jag hade massor att prata om!

Och idag träffade jag V och G på väg in till lunchen på Syltan! Jag har inte sett nån av dem på jättelänge. Ett skäl till detta är att V har varit på semester på ett spännande ställe. Men G sa att jag måste komma och fika SNART – och det gör jag så gärna eftersom de har gott kaffe som inte är av automatslaget…

Innan nästa möte i vimlet hann jag slänga i mig lite vegetarisk lunch. Idag var det penne med aubergine och halloumi i tomatsås. Man kan säga att rätten hade inbyggt läppstift, så röd var såsen… Tyvärr blev bilden dålig, man ser mest lasset av riven ost jag vräkte över… Och pinsamt nog tog jag en tallrik spaghutti först, för jag trodde pastan var för sig, såserna också. Men den vegetariska rätten var pasta och sås ihop. Som tur var förbarmade sig en ung tjej över min spaghuttitallrik – hon tänkte på matsvinnet och det ska man göra!!!

En rätt med inbyggt läppstift – och massor av riven ost…

På väg ut ur Syltan träffade jag L, hon den där snälla med brödpåsen, med mera. Vi pratade både krämpor och resor och insåg att det blivit en del av båda sorterna på sista tiden…

Sen fick jag springa tillbaka till den sista intervjun innan min plan ställs samman…

Och nu kommer det lite skryt: Jag loggade in på Google Analytics och noterade att ”min” institution är den som har flest besökare på sin externwebb och att våra sidor ligger på sjätte plats totalt för hela universitetet. Jag känner mig stolt och glad! Du kanske förstår hur kul det är att jobba här..?

Varm i hjärtat blev jag också för ett samtal jag fick på mobilen på förmiddagen! Annas äldste är verkligen en riktigt snäll ung man som tänker på gamla tanter som snart fyller år!..

Read Full Post »

Mer svart!

Det är verkligen kolsvart ute just nu! Inte verkar det som om folk är hemma heller i sina lägenheter, för många har bara nån enstaka stjärna eller stake tänd. Gissningsvis är de på såna jobbiga ställen som Stormarknaden och trängs. Idag var det bara fruktansvärt… Och betänk då, att jag inte har handlat nån som helst julmat än…

Gott, men när ska jag hinna, orka och palla handla julmat?

                                                                                                                                                      Dessutom pågår nåt som kallas Julkörskampen just nu – med Stormarknaden som arena. Orka!!! Jag vill inte lyssna på en massa galande röster av folk som tror att de sjunger underbart – och så är det i själva verket…. Ja, jag vet inte vad jag ska likna det vid. Närboendes ylande, kanske. En del kan säkert sjunga, men jag slipper gärna julsångsgalande i mina stackars öron när jag måste trängas med idioter folk som har fått lim under skorna och står i vägen för ToffelTrafiken-mot-julklapparna, typ!..

Jag fick ett mejl häromdan. Jag kan inte avslöja från vem, men det var en byråkrat, kan jag avslöja, som uppenbarligen tyckte att det var fel att jag inte hade fått Tjänsten jag hade sökt. H*n skrev bland annat:

[…] Lite gift i morgonkaffet förtjänar de…… tycker jag! […]

Jag kunde faktiskt inte hjälpa det, jag skrattade lite mitt i allt elände. Och så mejlade jag och förklarade att jag inte kan mäta mig med en person som har tio års erfarenhet av verksamheten, typ. Men det klart att jag inte kan se annat än svart på framtiden…

Trött blir jag också på vissa gamla X som tror att de är välkomna på den här bloggen efter att de har beskrivit mig som

sjuk i huvet,

ungefär, till vilt främmande människor och dessutom påstått att jag har lurat dem på pengar. Jag har ”en papperslapp” som bevisar att detta är fel, 70 000 kronor fel. Varför har somliga så svårt att ta att de blev lämnade för att känslorna tog slut? Låt mig vara ifred! Det går inte att göra mig illa mer, jag är redan på botten! Och jag vill inte ha nåt med somliga att göra nånsin igen. (När jag skriver de här raderna avslöjar jag mer än jag har tänkt. Och ovanför mitt huvud svävar ett stort, svart moln.)

Nej, människor gör ont och det är svarta tankar idag som far genom hjärtat. En dag ska som sagt ”allt” avslöjas och jag lovar att jag ska sväva som en högst osalig ande ovanför somligas huvuden när de ligger i sina sängar om nätterna och inte kan sova. Precis så som jag har tvingats göra de här helvetesåren.

Och eftersom jag har skrivit så snälla saker kommer här nu min önskelista. Tomten, jag får väl allt jag önskar mig?

1. Ett jobb.
2. En ny bil, minst en Volvo, för det visar att man har det gott ställt.
3. Ett hus där jag kan bo med Fästmön och alla barnen och slipper alla WT som har gapiga ungar, ingen humor och som är allmänt tröga.
4. En ny dator, för min stora är trött och döende och min lilla och mina ögon passar inte ihop.
5. En ny mobiltelefon. Min tejpade lägger nämligen av rätt som det är och kräver laddning. Sen håller den typ fyra timmar innan den skriker på laddning igen.
6. Min pappa tillbaka! Det går inte att fira jul utan Tomten himself.

Detta fixar du väl åt mig, Tomten??? Det är ju bara sex önskningar.

Read Full Post »