Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rån’

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ytterligare ett ilsket inlägg.


 

arg_tant

Jag är skitarg.

Jag hinner nästan inte vakna så blir jag arg igen. Inte vet jag hur det går för familjen ute i Himlen, men Fästmön och jag kunde kommunicera lite via hennes padda och Wordfeudmatchen vi har igång igår – för när det gäller den är hon inte Teliakund. Det är under all kritik att Telia inte kontinuerligt uppdaterar sin webb eller använder sitt Twitterkonto för information om telefonin, bredband och mobiltelefoni som fortfarande inte fungerar som det ska. Lokal media börjar dessutom förlora intresset för det hela. (Upsala Nya Tidning tog inte ens in en kommentar med en länk från mig till ett inlägg i vilket jag prisar tidningen…) En kan inte låta bli att undra om det ska behöva hända nåt katastrofalt som en brand eller rån för att Telia ska ta sitt kommunikationsansvar och för att detta teknikstrul ska bli ”intressant” igen!.. Jag var själv ute i området igår framåt kvällen och det var läskigt hur mobilen bara ”dog”…

Men det är fan 2015 och telefoner, mobiler och internetuppkopplingar kanske fungerar på folks jobb så att de kan ta till sig information och kanske ställa frågor. Igår var jag så arg på detta att jag bloggade både en gång och två gånger. Har inte Telia några kommunikatörer vet jag en som står till arbetsmarknadens förfogande!

Regnstänk på bilfönstret

Regnet bara öser ner idag…

Regnet bara vräker ner här och det hjälper naturligtvis inte upp humöret. Nog för att jag gillar regn, men inte hela tiden. Det tycks ha regnat hela natten och det har regnat hela morgonen. Sen läser jag om Uppsala kommuns senaste dumheter – och vid det laget är mitt humör totalt nere vid fotknölarna.

Jag tycker att det är jättebra om kommunen startar en bostadsförmedling igen. Jag tyckte nämligen att det var idiotiskt att lägga ner den befintliga nån gång på… 1990-talet, tror jag, och låta Uppsalahem, ett kommunalägt bolag, ta över det hela. Sen dess har det ploppat upp privata förmedlare av hyreslägenheter också. Det är som bäddat för att de med störst och akut behov av bostad troligen blir utan.

Men… sen läser jag hur den nya, kommunala bostadsförmedlingen ska fungera. Över 130 ooo personer som idag står i kö hos Uppsalahem och Studentstaden väntas förlora sina kötider. Den som köar där idag ska visserligen få ta med sig sin kötid till kommunens bostadsförmedling när den startar 2016. Den som har köat längst står först i kö för nytt hem. Men efter sju år, det vill säga 2023, raderas alla kötider. Vidare är förslaget att det ska kosta 300 kronor om året att köa i kommunens bostadsförmedling.

Skälet till detta sägs vara rättvisa, enligt projektledaren för bostadsförmedlingen Henrik Juhlin. Han säger i UNT-artikeln:

Bostadsförmedlingen kommer att förmedla lägenheter från en rad fastighetsbolag. Det vore orättvist om de som köat länge hos Uppsalahem och Studentstaden skulle ha företräde till lägenheter från andra fastighetsbolag och på så sätt kunna gå förbi andra i kön.

Jämlikhet och rättvisa

Vad är rättvisa?

Fast… det var ju så, en gång i tiden, att när kommunen tog bort sin bostadsförmedling hänvisades alla köande till Uppsalahem. Det fanns liksom inget annat alternativ då om man ville stå i bostadskö för en hyresrätt.

Visserligen är beslutet inte klubbat än, men sossarnas Erik Pelling är övertygad om att det går igenom. Han säger i artikeln i UNT och på Radio Upplands webb:

Vi räknar med att en del personer kommer att bli missnöjda men det här är vad vi kommit fram till efter förhandlingar

År 2023 är jag 61 år, om jag lever. Några år till efter det hade det inte varit dumt att kunna sälja min bostadsrätt, som är min pensionsförsäkring, och ta en hyreslägenhet. Men med Uppsala kommuns idiotiska förslag blir detta omöjligt. Näää, tänk om, Uppsala kommun!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

InkräktarenI februari hittade ett härligt, grönt bokpaket ner i min postbox. Det låg mycket smått och gott i paketet, men nu börjar högen minska. Igår kväll läste jag ut Jay Brandons bok Inkräktaren, en av böckerna i paketet. Tack, FEM!

Grey Stanton är advokat och har haft Simon Hocksley som klient. Simon fick fängelse för rån och misshandel. Efter tre år släpps han fri och beger sig direkt för att hämta sitt rånbyte. Men bytet är borta. Simon misstänker sin advokat, som dessutom har tagit tjänstledigt, hur han nu har råd med det. Han börjar förfölja Grey och hans familj. Det är ett ruskigt fall av stalkning – och som vanligt när det gäller sånt är polisen ganska mesig och maktlös eftersom det aldrig finns några bevis.

Det här skulle ha kunnat vara en riktigt spännande bok. Men tyvärr blir den liksom aldrig riktigt så där att den griper tag i mig som läsare. Den är inte direkt illa skriven, men spänningen finns där inte. Tyvärr är det bästa med den omslaget… Men det lovar mer än det kan hålla, tyvärr. Det är också många saker som aldrig riktigt får några svar i boken.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om oväntade klappar och lite annat.


Jag måtte ha varit snäll.
Förvånar det dig? Det förvånar mig. Men idag fick jag två julklappar. Två julklappar på ett jobb där jag jobbar min fjärde vecka. Med posten kom ett paket med julhälsning och fin choklad. Först var jag lite rädd att det skulle innehålla en bomb eller så från nån av mina förföljare – man vet ju aldrig vad galningar kan ta sig för. Men avsändare var företaget som sköter den tekniska servicen av webbplatserna på mitt jobb. Jag vet inte om jag riktigt förtjänar denna, för merparten av asken borde gå till Per som jobbade lite längre än jag…

Choklad o julkort från C9

Julhälsning och fin choklad som jag borde dela med Per.


Arbetsdagen innebar
några planerade möten och insatser, resten blev lite akutprylar. Det handlade om att lägga ut nyheter på externwebben och justera felaktigheter på densamma. Joråsaaatte, nog märks det att chefen är tillbaka… Jag fick bromsa honom lite, för jag tycker inte att vi ska kräkas ur oss nyheter i parti och minut på externwebben…

På eftermiddagen kom Tomtemor på besök. Det var gulliga P från facket som överräckte en julklapp! En julklapp från facket!!! Jag, som har varit medlem i 27 år, fick för första gången en julklapp från facket! Det var väldigt roligt och jag blev glad att jag var ihågkommen trots att jag är så ny. Men det är stor skillnad hur ombudet jobbar här och mot hur ombuden jobbade på min förrförra arbetsplats. (På min förra arbetsplats fanns inte ens mitt fack representerat.)

Biobiljett fr Vision

En biobiljett från mitt fack Vision.


Jag kan meddela
att jag blev väldigt, väldigt rörd för biobiljetten från Vision. Det betyder mycket det här att få känna att man hör till gänget.

Och HEPP så vart det kväller och kolsvart. Jag såg sämre än nånsin när jag körde hem. Mina ögon är mycket trötta när arbetsdan är slut och jag har suttit och stirrat in i en datorskärm i princip hela tiden. I postboxen hittade jag ett nytt julkort, denna gång från Annas snälla mamma och hennes L. Jaa, jag skäms fortfarande, jag kunde ju ha skickat några julkort, i alla fall. 😳 Julkort till människor jag faktiskt bryr mig om och gillar – typ Annas snälla mamma och hennes L…

Julkort

Julkort från Annas snälla mamma och hennes L.


I kväll regnar det.
Jag håller på och städar lite. Har varit ute med sopor också och vattnat kruttorra krukväxter. Ska fortsätta städa på lördag förmiddag, för jag tror inte att mamma kommer förrän på eftermiddagen. gissningsvis ringer hon i kväll och berättar när hon blir upplockad. Det är så skönt att hon fick riksfärdtjänst och får åka taxi från dörr till dörr. Dessutom känns det bra att jag är ledig hela nästa vecka och även delar av nyårsveckan. Måndagen den 30 december ska jag jobba hemifrån och vara tillgänglig mellan klockan åtta och klockan 13. Jag hoppas verkligen inte att det blir nån brandkårsutryckning då…

Mina julklappsinköp är nog klara. Jag hade tänkt köpa nåt mer till mamma, men när jag räknade efter får hon tio paket från mig och det får räcka. I morgon efter jobbet ska jag därför bara handla mat, mest grönsaker och nåt fikabröd tills mamma kommer.

Jag är väldigt trött. Det har varit fyra hektiska veckor på mitt nya jobb. I morgon ska jag luncha med en kollega på kontoret, dock inte en av de närmaste. Det känns som om jag har fått bäst kontakt med andra personer i huset, många finländare, dessutom. Det får mig förstås att tänka på farmor… I morgon ska jag få höra slutet av en historia som inleddes med stulna nummerplåtar och slutade med ett rån. Visst har jag spännande nya kollegor?!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvaron utanför.


Det är så roligt att komma till jobbet,
eller att masa sig dit trots att man känner sig lite förkyld jättesjuk, och upptäcka att webbplatsen man ska jobba med ligger nere. Såväl extra- som intranät är två oåtkomliga öar utan broar. So be it! Låt dem då vara det ett tag, så tar jag en tur i omvärlden i stället. Den som vill hänger på, den inte vill behöver ju varken följa med eller läsa vidare.

tågrälsSJ moderniserar sina snabbtåg för miljarder. Och vad tror vi om det då? Att det hjälper? Nej, det hjälper inte mot löv på spåren, frusna växlar, snö, elfel, lokförarbrist, datorfel, signalfel och åska och sånt. Men det kan inte heller bli sämre än vad det redan är.

Allt fler söker hjälp på psykakuten. I februari i år öppnade det nya Psykiatrins hus i Uppsala. Huset har blivit mycket kritiserat, främst för sitt yttre. Allt glas och alla vassa kanter hjälper påskyndar inte tillfrisknanden, menar kritikerna. Nu har emellertid patienterna ändå strömmat dit, tycks det. Hela 30 procent har patienttillströmningen ökat med sen flytten från Ulleråkersområdet. Det visar ju att det verkar vara lättare att ta sig till hjälpen, i alla fall. Men det har också lett till överbeläggningar på vårdavdelningarna – så pass stora att skyddsombudet kräver åtgärder.

Rondell-skyltRondeller ska bli säkrare för cyklister. Det tror i alla fall Trafikverket. Eller i alla fall det företag som har fått betalt av Trafikverket för att undersöka hur man förbättrar cyklisternas och fotgängarnas framkomlighet och säkerhet i rondeller. Företaget tror att man genom att låta cyklisterna köra rakt igenom rondeller och cirkulationsplatser kan höja deras status i trafiken och förbättra framkomligheten. Mindre risk att krocka, snabbare och smidigare för cyklister. För mig låter detta… ofattbart… Återigen vill man att cyklister ska ha egna trafikregler. Innebär det i såna fall även att de måste ta körkort för velociped? Jag har svårt att se hur oskyddade cyklister ska kunna cykla säkrare på det här sättet. Frågan är vilka håll vi bilister ska se åt. Eller vi kanske måste träna upp våra huvudvridarmuskler à la den besatta lilla flickan i Exorcisten? Snurrigt, tycker jag!

Så här ser vi ut om 100 000 år. Evolution, kallas det. Och i takt med att vi människor vet mer och mer om vår omvärld kommer våra hjärnor att växa och våra ögon att bli större. Eftersom vi utsätts för mer UV-strålning än tidigare blir vår hudfärg mörkare också. Kolla hur konstnären Nickolay Lamm har tagit fram bilder på detta, bilder baserade på den amerikanske forskaren Alan Kwans teorier.

Pingo o Tofflan fotobokHur väl passar ni ihop? Lover face är en app som blandar två utseenden – knappast gener, dock, som det står. Jag kan meddela att testet jag gjorde av en bild på Fästmön och mig för att få fram hur vår bebis skulle se ut inte blev… helt lyckat… Så vi ska nog hålla oss var och en för sig…

GuldpengarAllt fler butiker vägrar ta kontanterDagens Nyheter nämner Teliabutiker, 3-affärer och Kungsängen som exempel. Frågan är bara var vi som har kontanter ska göra av våra pengar. Bankerna hanterar ju nämligen inte heller kontanter, så det går ju inte att sätta in pengar hur och var som helst heller för att få in dem kontot. Max tiotusen har en bank, vad jag vet. Jag förstår att man är rädd för rån, men för oss kunder är det bara idiotiskt. Vi kan ju liksom också bli rånade – på våra bankkort. Och pengarna i madrassen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag satt kvar en halvtimma framför TV:n efter Morden i Midsomer och kollade på en ny serie på SvT 1: Försvunna. Det var nåt så ovanligt som en finsk dokumentärserie i fem delar om människor som försvunnit.


Programledaren Markku Hyvönen var lik en kompis till mig!

                                                                                                                                                            Förutom att programledaren Markku Hyvönen var lik en kompis till mig tyckte jag att programmet i sig var intressant. Jag menar tänk dig själv att du har en anhörig som bara försvinner spårlöst, i princip. Gissningsvis finns personen inte i livet längre, men vad har hänt? Tänk att aldrig få lösningen på gåtan och få göra ett riktigt avslut?

Först ut i denna serie om fem avsnitt var fallet Aulis Käkelä. Han försvann i augusti för snart fem år sen från sin gård i Rovaniemi i norra Finland. Några år före försvinnandet hade han haft en tuff period i sitt liv när hans firma gått i konkurs med en massa skulder till följd. Då hade han gjort som alla typiska finländare, sa programledaren:

Han blev deprimerad och sen söp han. Men sen tog han sig i kragen!

Det är därför inte troligt att Aulis Käkelä efter att ha kommit igenom dessa svåra år plötsligt långt senare skulle ta livet av sig. Möjligen kan hans försvinnande ha att göra med ett rån han råkade ut för en kväll när han hade festat. Men ingen vet nåt.

Detta var kanske inte nåt riktigt actionprogram. Bitvis var det snyggt filmat och dramatiserat, men det kändes trist att alla samtal mellan programledaren och polisen var svartvita. Dessutom blev det väldigt flåsigt när ett av dessa samtal hölls under tiden de båda männen gick uppför trapporna… Men annars tycker jag att programmet var intressant! Jag känner verkligen med de anhöriga som inte vet vad som hänt!

Tycker du att finska låter konstigt? Äh, du är inte van! Ta chansen och lyssna på detta vackra språk! Och om du vill förstå vad folk säger kan du alltid läsa textningen…

Högt betyg för ett angeläget program!

Read Full Post »

Det var svårt att komma till ro igår kväll. Hade haft allt för mycket på gång under söndagen  för att kunna slappna av. Klockan var 4:19 när jag låg i sängen och lyssnade till regnet som smattrade på taket. Det fyllde mig med ro och jag kunde slutligen somna. För att bli väckt knappt fyra timmar senare av att nån kastade omkring boccia-klot, åtföljt av sedvanliga illvrål. Nej, man får inte klaga på vissa individer när man bor i flerfamiljshus, jag KONSTATERAR bara fakta.


Ibland blir jag lite trött.

                                                                                                                                                         Efter att jag hade blivit väckt låg jag och funderade på en parallell historia. Det slog mig att det kunde vara min, men det är den inte riktigt. Den handlar om en vän som jag idag inte längre har nån regelbunden kontakt med. Jag har ändrat lite så att det inte ska gå att identifiera henne.

När jag lärde känna henne hade hon brutit upp från en villatillvaro med man och barn. Bodde inneboende. Odlade ett intresse som delvis gav en inkomst, men var utbildad inom en teknisk bransch. Brist på jobb. Jobbade på en stormarknad. Vantrivdes. Men gjorde andra saker i livet som var värda mer än att stimulerande och välbetalt jobb. Efter ett antal flyttar hamnade hon åter i en villa. Med trädgård. Tills det körde ihop sig igen och hon träffade sin stora kärlek. En kärlek som dumpade henne på det grymmaste sätt. Hon började dricka, missköta sitt jobb, blev till slut av med det eftersom hon var så opålitlig. Hon bodde i en liten etta med kokvrå utanför stan.

Nånstans ryckte nån upp henne och hon beslutade sig för att pröva lyckan i Kungliga Hufvudstaden. Flyttade dit där den nya kärleken fanns. Lyckades få vikariat där hon äntligen fick användning för sin tekniska utbildning. Tills det tog stopp. Då var hon 50 år fyllda. Vart hon än vände sig i Stan var dörrarna stängda. Därför satte hon sig på skolbänken och utbildade sig till ett bristyrke med oregelbundna arbetstider och dåligt betalt. Hon fick jobb inom det nya. Det var för tufft. I storstaden är det helt enkelt för tufft att jobba inom vissa yrken. Många hot och våld och rån.

Beslutade sig för att flytta till Brukshålan där ena barnet med familj bodde. Fick jobb och fin lägenhet och en massa nya vänner. Ja, för hon är väldigt social som jag minns henne och har lätt att bli bekant med människor. Barnet med familj flyttade så småningom tillbaka till Uppsala. Men min gamla vän blev kvar i Brukshålan. Och så vitt jag kan förstå sitter hon där än, under sin korkek, och hon är såå lycklig…


”… och hon är såå lycklig…”

                                                                                                                                                             Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med den här berättelsen, mer än att jag vill ingjuta lite hopp i mig själv. Det finns de som har överlevt värre scenario än jag. De som lever och har arbete och en tillvaro de trivs med. Jag är lyckligt lottad för jag har en älskad i mitt liv och jag har en mamma som bryr sig och stöttar. Det är en bra grund. De osäkra korten är är jobb och bostad. Men jag tänker att, kunde min gamla vän fixa sitt liv så borde jag kunna. Jag är ju dessutom som måttlig med alkoholen, eftersom jag vill ha en klar hjärna.

Jag borde ringa henne. Ringa och kanske bli peppad av hennes röst, höra hur hon har det nu.

↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔

Idag är det två år sen jag började blogga. Två år har gått sen jag skrev här första gången. Åren går… Tack, Anna, för att du gav mig detta!

Read Full Post »

Older Posts »