Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘maktlös’

Ett inlägg om en bok.


 

InkräktarenI februari hittade ett härligt, grönt bokpaket ner i min postbox. Det låg mycket smått och gott i paketet, men nu börjar högen minska. Igår kväll läste jag ut Jay Brandons bok Inkräktaren, en av böckerna i paketet. Tack, FEM!

Grey Stanton är advokat och har haft Simon Hocksley som klient. Simon fick fängelse för rån och misshandel. Efter tre år släpps han fri och beger sig direkt för att hämta sitt rånbyte. Men bytet är borta. Simon misstänker sin advokat, som dessutom har tagit tjänstledigt, hur han nu har råd med det. Han börjar förfölja Grey och hans familj. Det är ett ruskigt fall av stalkning – och som vanligt när det gäller sånt är polisen ganska mesig och maktlös eftersom det aldrig finns några bevis.

Det här skulle ha kunnat vara en riktigt spännande bok. Men tyvärr blir den liksom aldrig riktigt så där att den griper tag i mig som läsare. Den är inte direkt illa skriven, men spänningen finns där inte. Tyvärr är det bästa med den omslaget… Men det lovar mer än det kan hålla, tyvärr. Det är också många saker som aldrig riktigt får några svar i boken.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det sägs att tanten genomgår nån sorts återupprättelse eller rentav en renässans. Samtidigt är det många som kämpar mot de gamla bilderna av en tant. Jag minns när jag var liten och den tidens tant: hon var tjock och hade stora tuttar, kappa och hatt och så skulle hon allt baka kakor och fika.

En rätt sur tant Toffla.


Dagens tant ser betydligt annorlunda ut,
tror jag. Några forskare i Umeå har samlat sina tankar kring tanten i en antologi, Tanten vem är hon? Med antologin vill de både synliggöra den osynliga och maktlösa tanten, men också visa upp tanten som nån sorts representant för trygghet och beständighet.

Tant är ju ett ord som kan användas både positivt och negativt. Det kan handla om en äldre släkting eller en äldre okänd kvinna, men också om en skvallertant. Eller en kulturtant. Och kanske är tantsnusk en ny bokgenre..? Oftast hyllar vi ju ungdomliga ideal, men faktum är att tanten ofta är en dam med skinn på näsan. En som vågar säga ifrån. (Om det handlade om en man skulle man kanske använda ordet civilkurage..?)

Marianne Liliequist är professor i etnologi vid Umeå universitet och en av redaktörerna för antologin. Hon säger bland annat att

[…] allt fler unga kvinnor går klädda i kappa och blommiga klänningar, de har handväska och tantskor. Risken att de ska ses som ”tantiga” är ju obefintlig. […]

Fast om jag går till  mig själv klär jag mig aldrig i kappa eller blommig klänning eller har handväska eller tantskor – det är just sånt som gör en tant utseendemässigt, tycker jag. Och jag tycker att även unga kvinnor på 25 kan se ut som tanter tack vare att de bär tantklänningar och tanthandväskor. Men å andra sidan är inte jag särskilt representativ för gruppen tanter – även om jag förstås är en med tanke på min ålder… Jag tänker fortsätta gå i mina tjockis-svarta t-shirtar, jeans med hängarsle, luvatröjor och gympadojor. Möjligen att jag kompletterar utstyrseln med accessoaren silverkrycka just med tanke på min ålder…

Read Full Post »

Så många som var fjärde chef inom offentlig verksamhet vill inte vara chef – i alla fall inte inom offentlig sektor. Det visar en undersökning som Ledarna har gjort.

Hmm… Varför fortsätter man då att vara chef om man inte vill det? Varför har man inte tillräckligt med självinsikt att man hoppar av sitt uppdrag när man uppenbarligen inte trivs?

Vi är ju många som tycker att kategorin

psykopater

är högt representerad bland cheferna. Där har vi kanske svaret. Psykopaterna är ju helt oberäkneliga och förstår varken sitt eget eller andras bästa.

Bland privatanställda chefer kan bara två procent tänka sig att vara chef inom offentlig sektor.

Nej, det är ju inte så konstigt, dårå, att det saknas bra chefer inom det offentliga. De som är chefer där vill inte vara det och de som skulle kunna bli bra chefer i offentlig verksamhet vill inte heller.

Och när båda grupperna beskriver chefer inom offentlig sektor använder de ord som

maktlös, lågavlönad, trött och feg

Lite intressant med tanke på att en före detta chef kallas Fantasilönen i vissa kretsar. Eftersom h*n inte fick den lön h*n ville ha blev h*n tvungen att gråta ut hos Überchefen – som naturligtvis tog tillbaka Fantasilönen. Är alla frimurare eller vad?

Trött och feg är emellertid epitet som stämmer in på Fantasilönen. Men inte maktlös, snarare maktgalen. Ehum… sa jag att Fantasilönen kvalificerar sig som psykopat?

Read Full Post »

Maktlösheten och känslan av att vara värdelös. Att till och med vara en sån som andra, i tron att de är godhjärtade, klappar på huvudet och ger en present eller ett gott råd. Det var nog det E tyckte var värst. Att känna att han blev nedlåtande behandlad. Ibland blev han rentav sårad när han fick oönskade råd om hur han skulle bära sig åt eller var han skulle hitta informati0n – trodde de att han var alldeles tappad bakom en vagn?

Ofta kände han att han måste argumentera och försvara sig – även mot de så kallade hjälparna. Det tog mycket kraft.

Sen fanns det andra som tog fasta på hans förmåga att lyssna och kommunicera kloka råd själv! De liksom ÅT på honom. Efter vissa sammanträffanden kände han sig helt tömd på kraft och energi, men även tankar och känslor. Han orkade inte riktigt med att vara gratis terapeut till höger och vänster – för för honom själv fanns det ju ingen utöver familjen som kunde lyssna. Alla tycktes fokusera på att bli den som hittade lösningen på hans problem – i själva verket ville han komma fram till lösningen på egen hand. Han behövde bara HJÄLP fram till lösningen. Kontakter som kunde leda honom rätt, som var användbara, som kunde se att hans fall hade något av värde i sig. Som såg honom och hans bakgrund som något värt att rädda.

Men de som skulle ha gett honom denna hjälp vände honom ryggen när han utklassade dem med sitt intellekt. Och det var ändå inte så att det var menat som utklassning eller övertriumfering – det var bara hans natur att säga sanningen – och sin mening. 

Read Full Post »