Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged advokat, bevis, borta, deckare, fängelse, förfölja, februari, grönt bokpaket, gripa tag i, ha råd med, hög, Inkräktaren, inte illa skriven, Jay Brandon, läsare, lågt, litteratur, lova mer än det kan hålla, maktlös, mesig, misshandel, omdöme, omslag, polis, postbox, rån, rånbyte, släpps fri, spännande, spänning, stalkning, svar, tack, tjänstledigt on 03 maj 2015|
Ett inlägg om en bok.
I februari hittade ett härligt, grönt bokpaket ner i min postbox. Det låg mycket smått och gott i paketet, men nu börjar högen minska. Igår kväll läste jag ut Jay Brandons bok Inkräktaren, en av böckerna i paketet. Tack, FEM!
Grey Stanton är advokat och har haft Simon Hocksley som klient. Simon fick fängelse för rån och misshandel. Efter tre år släpps han fri och beger sig direkt för att hämta sitt rånbyte. Men bytet är borta. Simon misstänker sin advokat, som dessutom har tagit tjänstledigt, hur han nu har råd med det. Han börjar förfölja Grey och hans familj. Det är ett ruskigt fall av stalkning – och som vanligt när det gäller sånt är polisen ganska mesig och maktlös eftersom det aldrig finns några bevis.
Det här skulle ha kunnat vara en riktigt spännande bok. Men tyvärr blir den liksom aldrig riktigt så där att den griper tag i mig som läsare. Den är inte direkt illa skriven, men spänningen finns där inte. Tyvärr är det bästa med den omslaget… Men det lovar mer än det kan hålla, tyvärr. Det är också många saker som aldrig riktigt får några svar i boken.
Toffelomdömet blir lågt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged avbryta läsning, Östergyllen, öron, överleva, barn, berättelse, Busters öron, dagbok, delvis bekant värld, den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge, få bekräftat, fel på, flicka, gå under, göra nåt förbjudet, glömma, grepp, gripa tag i, historia, hund, inte är snäll, inte helt ny, känslor, kärlek, komma ut, kuvas, litteratur, mamma, Maria Ernestam, minns inte, modig, nätshopping, nyfiken, omtumlande, pappa, paus, relationer, rosor, självcentrerad, skrämma, skriva, stark läsupplevelse, svag, svika, ta kommando, törnefria, vänta, växa fram, viska on 06 november 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Jag minns faktiskt inte hur det kommer sig att jag nätshoppade Maria Ernestams bok Busters öron. Men jag tror att det var Bokkvinnan i Östergyllen som hade skrivit om den på att sätt som gjorde mig nyfiken. Det är inte nån helt ny bok – den kom ut redan 2006. Fast det vet väl var och en att den som väntar på nåt riktigt gott, väntar alltid aldrig för länge..?
Busters öron kommer mycket riktigt från Buster. Hunden, som skrämmer flickan Eva så mycket fram till dess att hon tar kommandot och gör nåt förbjudet. Det är då öronen kommer i hennes ägo. Det är dem hon viskar i när mamma inte är snäll och när den stora kärleken sviker. Eva växer upp i ett hem med en självcentrerad mamma och en svag pappa. I stället för att kuvas och till sist gå under bestämmer hon sig för att överleva. När hon fyller 56 år får hon en gammal hederlig dagbok. Hon börjar skriva i den om det hon gjort allt för att glömma. Evas kärlek till rosorna har varit betydligt mer törnefri än relationerna, nämligen…
Den här boken griper tag i mig från första sidan. Den släpper inte greppet om mig, trots att jag fick avbryta läsningen knappt halvvägs för annan litteratur. Det var som att kliva in i en delvis bekant värld och få bekräftat att det inte alltid är barn det är fel på, minsann. Läsupplevelsen är stark och jag tror på sätt och vis att det var bra för mig att pausa en stund. För den berättelse som växer fram är inte bara annorlunda, den är väldigt… mycket känslor.
Du får vara med om en omtumlande historia om du är modig nog att läsa Busters öron. Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 