Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘associationer’

Ett inlägg om det goda och det hårda i tillvaron.


 

Kakfat med godis stenar och div

Allt på kakfatet är inte sött, gott eller ätbart…

Idag har det varit en rätt omtumlande dag. Jag tänker inte gå in närmare på vilket sätt den har varit omtumlande, men… tillvaron kan vara ganska hård ibland. Och även mjuk och söt… Det är väl dessa variationer som förhoppningsvis får oss att gilla de bra dagarna.

Jag tuffar på under arbetsdagarna. Inside information har gett vid handen att många känt sig manade och få har blivit kallade. Jag är inte en av dem. Det kanske är rätt bra det, för jag upptäckte en riktig surdeg idag som hade gömt sig underst i en hög, pinsamt nog för mig. Tur att att de inblandade i den inte är sura utan glada och trevliga. Min arbetsdag har alltså inneburit lite gott och blandat, mest lay out, en del Photoshoppande och ett par korrektursvängar.

NK* och jag tog en restauranglunch idag. Det behövde vi, även om tankarna var på annat håll. Fint sällskap fick vi också just när vi nästan skulle gå – kollegan D och självaste generaldirektören… Det blev till att sitta kvar och prata en stund till.

Pappas cigarrettlåda

Pappas cigarrettask finns i min ägo, men den är förstås tom.

Humöret försöker jag hålla uppe. Ibland går det bra, andra gånger… mindre bra. Om morgnarna, när jag hissar upp persiennerna, brukar jag flina lite åt rökarna mitt emot. De sitter som svarta Mårror på sina ballar** och blossar på sina stinkpinnar. Det känns som om de glor rakt in i mitt hem, på mig. Men det får de så gärna göra om de tycker att det är kul – jag har inget att dölja. Jag är bara glad att jag själv inte är nån blossande Mårra på en balle i New Village… Det var elva och ett halvt år sen, snart, som jag slutade med dumheten att röka. Det ser bara så dumt ut, tycker jag nu, när folk stoppar en vit, rykande och stinkande sak mellan sina läppar. Att medvetet göra sig själv – och omgivningen – sjuk… Hur kan en vara så… korkad?!

Nä, nu till det goda i tillvaron. I afton är det ju Antikrundan och den spelades in i Uppsala i augusti förra året. Den som tittar kanske får se en och annan Uppsalaprofil fladdra förbi… Jag tänker i vart fall glo och värdera med min app. Det är både roligt och lärorikt.

Annat gott i tillvaron är att läsa böcker. Det rekommenderar jag alltid alla att göra. Just nu läser jag trivsamma Kristina Appelqvists deckare i universitetsmiljö, Flickan framför muren – och får hela tiden associationer till Den Bästa Arbetsplatsen.

Flickan framför murenSjuka själar


För den som gillar en annan deckarförfattare,
Kristina Ohlsson, kan jag tipsa om en tävling som Akademibokhandelns vänner har, Författare i fokus. Genom att svara på sex frågor om Kristina Ohlssons författarskap samt skriva en motivation varför just du ska vinna kan du ha chans att roffa åt dig ett bokpaket – eller ”i sämsta fall” ett signerat exemplar av Kristina Ohlssons senaste bok, skräckromanen Sjuka själar. Här har du länken till tävlingen!

 

*NK = Närmaste kollegan
**ballar = balkonger

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

FarsotNu är the bottom nådd! I alla fall i högen med böcker som vännen FEM skickade mig i februari. Den sista boken, Peter Buggerts thriller Farsot, har jag läst och slagit ihop pärmarna på. TACK snälla FEM för alla böckerna jag fick!!!

Den här spionthrillern, får man nog klassa den som, har några år på nacken. Boken kom ut 1999 och handlar om det lite nyare kalla kriget, det mellan araber och israeler. Tre flygplan sprängs på tre platser i världen, varav Stockholm är en. Det finns spår av radioaktivitet bland vrakdelarna och Johan Adler, signalsystemforskare precis som författaren, kallas in. Men det är inte helt enkelt att få fram vem som sprängt bomberna och som hotar med ännu fler…

Gillar man flygplan gillar man definitivt den här boken! Det flygs så gott som hela tiden. För min del blir det lite… trist. Jag hittar inte riktigt den där spänningen jag skulle önska, samtidigt som jag får lite associationer till Jan Guillous Hamilton. Men, som sagt, det är ett tag sen boken skrevs OCH den skrevs för 9/11.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett söndagsinlägg.


 

En otroligt slö dag har vi haft idag. Men såna behövs också när Fästmön lever sitt liv med högt arbetstempo, jag lever mitt med krav och plikter. Ibland saknar vi båda tid att bara få vara.

Jag läste ut en vrålspännande deckare på eftermiddagen och är väldigt glad att jag fyndade den första boken i samma serie igår för en guldpeng! Nu ska jag ta mig an en bok ur den lättsammare genren, lite feelgood åt tantsnuskhållet, tror jag, som jag lånade av mamma. Den första delen i den serien tyckte jag så här om.

Dagens Nyheters Lotta Olsson skrev igår om de 100 bästa deckarna. Det var lite kul att läsa den listan. Somligt håller jag med om, annat inte. Men det var kul att konstatera att jag har läst nummer 1 – 9, 11, 14, 15, 17 – 20, 22 – 24, 26, 27, 30, 34 – 36, 41, 43 [Maria Langs Rosor, kyssar och döden!], 44, 51, 52, 55, 56, 58, 61, 64, 67 – 69, 71, 75 – 78, 81, 82, 84, 86, 89, 91, 93, 94, 98 och 99. Det finns några kvar som jag inte har läst, alltså…

En bråkdel av mina böcker

En bråkdel av mina böcker.


Dagens mest ansträngande aktivitet
var att skrapa mammas och min Trisslott – vi turas om att köpa en varje vecka. Och kan du tänka dig, vi vann 30 kronor! Den enorma summan omsätts förstås i en ny lott den vecka det är min tur att köpa. Mamma var pratsam och på gott humör idag också, men det gör ont i dotterhjärtat när jag hör hur ensam hon är.

Anna har grunnat på en bästefåtölj hela dan. Jag tycker att hon behöver en, men frågan är hur den ska fraktas hem när vi har dåliga ryggar och axlar och en liten bil. Samtidigt måste du hålla med om att en hundring är ett riktigt fynd för en skinnfåtölj, visserligen lite sliten, men…

Ostpaj med tillbehör och ett glas vitt

Dagens förrätt blev Annas ostpaj på mandelmjöl samt gräddfil, rödlök och rom. Notera även grönsakerna på min tallrik!

Dagens middag blev det sista av gårdagens ostpaj på mandelmjöl med gräddfil, rom och rödlök. Ostpajen blev vår förrätt. Till huvudrätt lagade jag till lite hokifisk i ugnen med vitvinssås. Såsen stod emellertid Abba för. Lite körsbärstomater och gurka, sen blev vi lagom mätta. Nån bild på firren i vitvinssås blir det inte, för den såg allt annat än aptitlig ut och associationerna flög mellan köksväggarna. Men man ska inte döma en bok efter dess omslag, det var riktigt gott tyckte vi båda!

Fetzer quartz

Ett glas riktigt kall Fetzer quartz smakade gott till både ostpaj och hokifisk.

Till maten öppnade jag en flaska Fetzer Quartz, en riktigt god amerikansk chardonnay, som vi tog var sitt glas av. Härligt kall och god! Dessert blir kvällskaffe i soffa respektive bästefåtölj.

I kväll blir det Arne Dahl på TV, men inte FortitudeArne Dahl-filmerna har blivit mycket bättre, möjligen för att vissa östgötska inslag tonats ned, tack och lov. Fortitude blev jag less på ganska snart – jag begriper inte handlingen, utan tycker mest att det är en massa kufar som har samlats i Arktis. Kufar, som blir mer och mer galna.

Kufar finns det även i svenska serien Jordskott, vars sista avsnitt går i morgon kväll. Då har jag tyvärr inte möjlighet att titta, men givetvis spelar jag in! De första avsnittens likheter med Twin Peaks har planats ut. Ibland får jag associationer till Ville, Valle och Viktor. Men se Jordskott är inte bara politik och samhällskritik och miljöförstöring utan också övernaturligt och spännande (och därmed flykt från vår egentliga tillvaro, den så kallade verkligheten…).

By the way, på tisdag ska jag träffa min vän som bor i två länder. Om inte det händer saker där min närvaro önskas annorstädes.

Vad hände med DIN söndag??? Skriv och rita eller bara berätta i en kommentar, så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med såväl friska vindar som gamla pustar.


 

Åhléns från Dragarbrunnsgatan

Åhlénshuset i sin nya skrud sett från Dragarbrunnsgatan.

Det tillhör inte vanligheterna att jag åker in till stan. Det blir kanske högst en gång i månaden. Jag har liksom inget där att göra, oftast. Idag skulle jag emellertid träffa F utanför hans jobb. Medan jag väntade på att han skulle avsluta sina arbetsuppgifter och ta lunch passade jag på att kika in i en affär samt fota lite. Nog visste jag att man river fasaden på Åhlénshuset, men att se glashuset i verkligheten var lite av… en chock… Tårtpappersfasaden har plockats ner. Från Dragarbrunnsgatan såg man ett modernt glashus. Och jag vet inte vad jag tycker om det, riktigt. Jag får associationer till psykiatrins glashus, Sjuktugan i Backens skrytbygge där behövande inte får plats och de som vistas där får ännu mer ångest av allt glas…

 Hus på Dragarbrunnsgatan

Äldre bebyggelse på Dragarbrunnsgatan, snett emot Åhlénshuset, ungefär.

I stan var det liv och rörelse. Jag blir snabbt trött när jag vistas där. Folk går på en, cyklister och bilar kör som galningar på Dragarbrunnsgatan trots att det bara är 30 där och lite halvgågata. Utanför de flesta affärer sitter tiggare. Bilar parkerar mitt för utfarter och… Nej, jag tycker i ärlighetens namn att det är ganska skönt att inte tillbringa så mycket tid i centrum. Det gick förresten bra att åka buss ner, men på hemvägen blev jag åksjuk.

Fast mellan ankomst till centrum och hemfärd träffade jag ju två av mina favoritkillar. Som alltid när vi träffas, F och jag, går tiden snabbt. En och en halv timme flög iväg. Jag får alltid sån energi av F och jag blir så stimulerad av hans intelligens. Och så fick jag lite hopp om ljusning. Kanske, kanske kan det bli nåt. F kollar på sitt håll, jag på mitt. Det vore roligt att få brinna för nånting igen. 

Japanska räkor med ris

Japanska räkor med ris. Det gröna på bilden är viss en ring av purjolök.

Vi åt japanskt. Jag försökte att inte äta så mycket, men blev proppmätt på räkor och ris med tillbehör. F åt biff ur nån märklig låda. Och så babblade vi – om böcker och filmer och tolkningar. I morgon reser F till Spanien. Jag är inte så lite avis på det…

Ytterligare ett par ärenden hade jag på stan. När jag hade följt F tillbaka till hans jobb skuttade jag upp på gågatan och traskade bort till Myrorna. Ryggen kändes av mer och jag blev lite rädd att den skulle börja bråka alldeles för mycket. Peppar, peppar är den hyfsad så länge jag inte vrider mig för konstigt.

Jag träffade äldste bonussonen och fick en pratstund med honom medan han arbetade med DVD-filmer. Nere i bokkällaren hade han satt en praktikant i arbete med att torka hyllor. Rent och fräscht är det verkligen på nyrenoverade Myrorna! Naturligtvis tog jag en sväng bland böckerna, men ingenting fick följa med hem. Jag behöver som sagt inte alltid handla, det är roligt att bara titta.

Musik och litteratur Myrorna Kungsängsgatan

Det finns både musik och litteratur hos Myrorna i källaren på Kungsängsgatan.

 

Böcker används som stolpe för klädställning

Böcker används delvis på ett alternativt sätt i Helping Hands citybutik.

Nästan vägg i vägg med Myrorna har Helping Hand en liten citybutik. Där finns mest kläder och sånt är jag inte så road av. Däremot estimerade jag mycket klädställningarna vars stänger var utsmyckade med böcker. Där kom böcker till nytta på annat än vanligt sätt. Roligt såg det ut, dessutom, detta alternativa användningsområde.

Det börjar närma sig födelsedagar för ett par i familjen, så jag hade ett sånt ärende på stan också. Naturligtvis kan jag inte berätta mer detaljerat om det och inte heller kan jag lägga ut nån bild – man ska inte förstöra en överraskning. Jag är lite nöjd med mitt minne, som för en gångs skull fungerade, så mycket kan jag avslöja.

 

 

 

Det blev nåt litet till mig själv också från en affär. Naturligtvis nåt ätbart av det söta slaget.

Rund röd burk I hjärta sweets

Det blev nåt litet och sött till mig själv. Dock inte denna burk. Den fick vara kvar hos Helping Hand. På prislappen stod 15 kronor.


Jag har just avslutat ett telefonsamtal 
med en nybliven 98-åring. Kristallklar i huvudet berättade hon att hon fick en bok i födelsedagspresent som hon nu ska läsa. Det är en bok jag själv nyligen har läst. Jag blev riktigt glad av att höra hennes pigga stämma och att få veta att hon mår bra.

Ja, en lever ju inte för alltid, men jag är glad så länge jag kan bo hemma. På vintern går jag förstås inte ut, fast prata kan jag!

Förhoppningsvis blir det tillfälle att ses i påsk, om orken och piggheten dröjer kvar. Tänk vilken härlig faster mamma har! En riktig förebild, denna 98-åring, för en som snart blir… 53.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om uppgifter.


 

Det var kyligt i morse. Typ en eller en och en halv minusgrad. Men det finns inte mycket snö kvar här, bara en och annan hög. Detta trots att det kom nedfarande ett antal flingor igår. I morse fick vi i alla fall pälsa på oss när vi hasade till garaget. Soluppgången var vacker och som en eldsvåda. En stackars hundrastande man hukade medan vi tog en och annan bild. Såna är vi! Men för att vi inte ska vara alltför Bill & Bulliga (ja, det är Fästmön som är Bill, jag är Bullig) fick Anna skicka upp sin bild till Instagram, medan jag lägger ut min här:

Marsmorgon 2015

Soluppgången var som en eldsvåda denna marsmorgon.


Så värst mycket sömn
blev det inte i natt för varken Anna eller mig. Vid läggdags var vi båda klarvakna trots att vi inte hade druckit kaffe senare än på eftermiddagen. Vi var väl helt enkelt övertrötta. En stor del av dagen gick nämligen åt till att storhandla på Stormarknaden. Anna ska hem till sitt i morgon och även om hon numera endast har grabbarna hemmaboende behövs det ju lite mat och annat som, så att säga, går åt.

Fingerkex

Fingerkexen ser rätt slöa ut på bilden på paketet. Jag har inte tänkt på det tidigare.

Den som känner mig vet att storhandling inte står överst min lista över aktiviteter som jag tycker är roliga att göra. Anna vet det, så hon tilldelar mig uppgifter för att jag inte ska bete mig och skämma ut oss i affären. Igår fick jag sköta både vägning av grönsaker och scannern – förutom framförseln av stridsvagnen varuvagnen. Men jag hann med att tramsa mig lite i alla fall. Bland annat tog jag bilder på vaktelägg (fick associationer till sparvar), nätad rödlök och kex som såg halvslöa ut. Äggen och löken kan du se på Instagram (@tofflisen), men de slöa fingerkexen måste jag bara visa upp här på bloggen! Jag blev så full i skratt!

Det är gött mä körv så det åt vi till middag. Sen satt vi båda två och skrev och skrev och skrev – med avbrott för När livet vänder. Det blev en halvtimme full av känslor. Kanske var det därför vi hade svårt att sova senare. Eller också berodde det på de texter vi skrev. För min del ballade texterna ur totalt mot slutet. Humor är ett sätt att hantera det som är svårt, i alla fall för min del. Det kommer ett prov på denna humor här på bloggen lite senare idag!!!

Ett grönt paket med ett litterärt loppisfynd postade jag i morse till vinnaren FEM. Du som också vill pröva din lycka att vinna nåt har fortfarande chansen på det unika armbandet med mitt mobilnummer! Klicka här för att komma till tävlingen!

Nu ska jag läsa UppsalaTidningen och dricka lite mer kaffe. Vad ska du göra??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »