Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Distingsmarknad’

Ett inlägg i vilket jag låtsas ha lite kontroll på tillvaron.


 

Februaribild i almanackan

Jag vände blad i fotoalmanackan i morse.

I morse vände jag blad i min fotoalmanacka. Jag fick fram en bild på en snötäckt gravhög i Gamlis. Riktigt lika mycket snö finns inte i februari innevarande år (bilden har ett par år på nacken), men vi fick både snö och minusgrader igår. Och mer ska det visst bli. Det gillar jag inte, fast jag är ju inte förvånad över att det kommer – februari är fortfarande en vintermånad för mig. Idag och i morgon pågår Distingsmarknad på Vaksala torg. Ursprungligen hölls disting, ett medeltida rådslag, i Gamlis. Nu är det bara marknaden kvar. Det brukar vara en kylslagen historia, men samtidigt att bra tillfälle att köpa på sig ett halvårs lager av strumpor till bra pris. Dessvärre hinner jag inte ner på marknaden. Ja, ja, jag får väl handla i nån av dussinaffärerna på Stormarknaden vid tillfälle.

Jag har som vanligt arbetat idag. Vissa saker, som skrivaren, var väldigt tröga. Andra saker, som jag och NK*, var förstås väldigt alerta. Min känsla vid arbetsdagens slut var att vi båda har kommit ifatt saker och ting nu och känner att vi har kontroll – så gott det nu går. Ett arbetsmöte på lunchen med vår nya chef var en halvtimme långt och ganska effektivt även det. Vi har ett behov av att stämma av. Dessutom måste nån prioritera bland det vi gör och det är en chefsfråga.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Döskallemugg

Hamlet på besök på kontoret? Nej, bara kollegan N!

Före och efter mötet har jag lay outat, jobbat med några foton och haft ett kort arbetsmöte på kontoret för att få in lite kompletteringar till ett material. En kunde nästan tro att jag fick besök av Hamlet – se bilden! Vidare har jag fått ett mejl från Arbetsförmedlingen. Det är intressant att de faktiskt bryr sig mer om mig nu när jag jobbar än när jag var/är arbetslös…

Mina nya brillor och jag kommer finfint överens. Det var bra att jag kunde testa dem hemma i helgen. Inte är det fel, heller, att de fungerar både vid datorn på jobbet och vid datorn hemma!

Jag har vikt lite rentvättade lakan (det är tur att en är utrustad med aparmar) och nu ska jag efterforska uppgifter som finns nånstans i mina gömmor om en konstnär. I kväll står det läsning på min agenda. Jag känner att jag vill bli färdig med min bok på gång så att jag kan läsa nåt mer… lättsamt.

Vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader och berätta!!!


*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fruset inlägg.


 

Nej, det slutar inte snöa. Det snöar och snöar och snöar, det blåser, det yr och det är kallt. Ändå trotsade vi vädrets makter och bussade in till stan idag. Fästmön hade ett par ärenden och jag tog ensam en senare buss ner och så möttes vi – på vår gamla mötesplats Kafferummet Storken. Det var där vi brukade ses i början när vi hade träffats på mina luncher och Annas lediga dar. Vi fick till och med det bord i den nedsuttna soffhörna vi brukade sitta vid. Nostalgi…

Efter förmiddagskaffet blåste vi runt hörnet för ytterligare Anna-ärende. Jag fick vara smakråd i en kostsam, men behövd fråga. Träffade en gammal bekanting som brukade stirra mig djupt in i ögonen en gång i tiden. Nu kändes jag inte igen.

Dagens huvudattraktion för min del var Distingsmarknaden. Ja, Anna ville ju också gå dit, men hade, som jag nämnt ovan, andra ärenden också. Det var om möjligt ännu kallare, blåsigare och snöigare vid Vaksala torg. Dessutom var det snorhalt. Stackars alla marknadsgubbar och -gummor som stod i skitvädret och försökte få nåt sålt. Jag slog på stort och köpte en påse marknadsgodis, det var allt.

Vi halkade in på Kvarnen för att värma oss en stund. Där finns en trevlig och trång liten bok- och pappershandel som jag brukar titta in i när jag har vägarna förbi. Idag hade vi vägarna förbi. Jag såg en del roliga titlar, men handlade inget. Det är kul att bara titta. Och så fick jag sån lust att

hjälpa till.

Jag ville så gärna föreslå följande:

En liten hörna med puffande för SvT:s program Deckarna för att lyfta fram författarna (kanske en per vecka i samband med att just den deckarförfattaren ska presenteras i programmet) och deras böcker.

Men jag jobbar ju inte där heller.

Annas klocka visade mycket, fast den gick en timme i före. Vi hade därmed tur och fick äta till dagens lunch-pris på Luckan. Dit brukar jag gå när jag har varit hos M och klippt mig. Vi träffade M inne på Kvarnen. Alltså kunde vi med gott samvete gå till Luckan.

På Luckan drabbades jag ånyo av den där känslan av att vilja

hjälpa till.

Jag ville föreslå följande:

  1. En marknadsmeny, typ nåt med renkött eller sånt som säljs på marknaden,med ett par, tre fasta rätter inklusive dryck till bra pris under de två dagar det är Distingsmarknad.
  2. Sudda bort rätter ur Dagens lunch-menyn från whiteboarden när maten har tagit slut (så slipper ni besvikna lunchgäster).
  3. Skäll inte ut en köttleverantör i mobilen när du står bakom disken. Alla gäster vill nämligen inte höra hur arg du är.
  4. Säg gärna nåt trevligt som ”Välkommen!” när det kommer in lunchgäster och visa hur man gör. Bli inte sur för att en gäst frågar.

Men jag jobbar ju inte där.

Jag åt vegetarisk pizza. Den var supergod – som vanligt. Men trots allt mitt gedigna underhudsfett var jag riktigt frusen under de fyra minuter vi stod och väntade på bussen hem. Anna också. Påsen med marknadsgodis hade spruckit – av kylan, säkert.

Mörkret sänker sig nu över New Village. Jag laddar mobilen och ska ladda mig själv inför morgondagen. Dokument och utskrifter är framtagna. Nu får det bli en dusch, tror jag, så att jag får upp värmen!

Här kan du se några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en marknad.


 

När jag var barn nere i Östergyllen skenade vi ofta på marknad. Alla marknader där nere som var värda att gå på hölls sommartid. Sen jag blev vuxen och flyttade till Uppsala har jag fått nya marknadstider. Dels är det Höstmarknad i oktober, dels Distingsmarknad i februari.

Den 2 och 3 februari hålls Distingsmarknad i Uppsala för sexhundraelfte året… Som vanligt hålls marknaden på Vaksala torg. Förra året kunde jag inte besöka den eftersom jag arbetade på annan ort. I år ska jag gå dit med Fästmön i morgon, är det tänkt.

Distingsmarknad 2015


Det brukar inte bli så mycket handlat.
Möjligen godisremmar och strumpor. Men i höstas köpte jag strumpor på marknaden och de var inte så bra. Jag har i vart fall inget behov av att fylla på mitt strumplager, så i år nöjer jag mig nog med att titta och njuta av doften av brända mandlar. Brända mandlar, som jag inte gillar att äta. Och tyvärr brukar den underbara doften vara uppblandad med cigarrettrök. En del bara måste röka i folksamlingar. Snacka om att inte visa hänsyn! UFF!

Folksamlingar generellt sett är inget jag estimerar heller. Däremot är det roligt att utsätta sig för prövningar. Anna har för övrigt ett ärende i centrum som hon gärna vill få gjort före lunch, så jag försöker hänger med på bussen. Mellan klockan nio och 18 är marknaden öppen, fast det är ju bra att gå dit innan det mörknar. Sen måste jag hem och ladda för tisdagförmiddagens övning.

Åtta par strumpor

Åtta par strumpor köpte jag på Höstmarknaden.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Usch, vilken urtrist tråkmåns jag har blivit! Jag kan sitta och gnälla över att det inte händer nåt – och sen när det verkligen händer nåt tar jag mig inte för att delta.

  • I helgen var det till exempel strålande fina vinterdagar. Gick jag ut på promenad (gratis)? Nej.
  • I helgen var det också slöjd-antik-hälsomässa. Gick jag dit (gratis på presskortet)? Nej.
  • Igår och idag är det Distingsmarknad på Vaksala torg. Gick jag dit (gratis att titta). Nej.

En aktivitet som jag emellertid har börjat ägna mig mer åt är att gå. Det är faktiskt så att hälen är bättre. Vissa dar gör den fruktansvärt ont, men ofta gör den inte ont en hel dag. Bara en hel eftermiddag och kväll när jag har skuttat upp och ner för trappstegar och balanserat…

I morse när jag kom till jobbet mötte jag Vänlige S som promenerade från bussen. Vi tog sällskap eftersom vi båda skulle upp på femte våningen – och jag gick alla trapporna upp! På lunchen traskade jag med P och C nerför alla trapporna – och sedan uppför dem när vi kom tillbaka. Det är jag jättenöjd med! Mindre nöjd är jag med att Den Hjärtegoda L är krasslig. Jag skulle nämligen ha fått äran att bjuda L på lunch idag, men nu satte sjukdom stopp för det. Trist! Å andra sidan ska vi försöka få till en ny träff nästa vecka och då har jag nånting att se fram emot! I morgon ska jag för övrigt promenixa bort till Gallan med Johan för att luncha.

fötter med hundar på strumporna

Dessa har traskat upp och ner för trapporna -flera gånger! – idag! Jag är mycket nöjd.


I kväll gör vi en utflykt till Himlen, Fästmön 
och jag, med ett antal kassar med mat, främst. Johan, som ju jobbar på samma ställe som jag, samåker med oss. Jag träffade honom i morse och det var så roligt att höra honom säga att han trivs här! Tänk om han kunde få förlängt eller en liten tjänst eller så… Det är oroliga tider för oss båda just nu. Jag funderar på hur många procent jag skulle kunna klara mig på. Inte roligt när allt jag vill – och Johan, tror jag bestämt! – är att jobba heltid och kunna försörja oss själva.

Mamma har ju varit och är jätterisig. Jag har ringt varje dag sen i förra veckan. Men igår hade vi kommit överens om att hon bara skulle höra av sig om hon var sämre. Inget samtal kom, så jag hoppas att det vänder för henne nu. Hon måtte ha fått en rejäl influensa, stackarn! De är många som blir helt däckade av den, en av mina kollegor var skitsjuk och hemma en hel vecka. Nu är h*n tillbaka i tjänst, men hostan skräller mellan kontorsväggarna.

Vädret är av och till, idag har det varit mest regnliknande snö här och temperatur runt nollan. Grått och trist. Jag blir sömnig av vädret, men ilsken på mig själv för att jag inte utnyttjade de soliga dagarna i helgen till att få ljus och luft. Jag städade och tvättade i stället. Tråkmåns jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var en lite märklig känsla i morse att inte svänga in till nya jobbet utan fortsätt ända ner till gamla stället. Men kul också! Jag skulle hämta ett headset – jag lyssnar en del på webbseminarier och det är mest praktiskt att lyssna i lurar då eftersom man stör minst. Om jag har nå kritik mot bygget här så är det att det är väldigt lyhört. Jag hör i princip ”allt” kollegan IS säger när det telefonpratas. Och det kanske IS inte vill egentligen..?

Jag fick mina lurar och träffade också på gamla kollegorna E och BS i huset. Innan jag lämnade byggnaden tittade jag in till den hjärtegoa Lena som har varit sjuk ända sen vi var ute och käkade. Jädra lång baksmälla, tyckte jag, men troligen var det vinterkräksjuka i kombination med nånting annat. Jag är evigt tacksam att jag inte blev smittad! Jag hade ju själv varit risig i magen helgen innan och blev rädd att jag hade smittat Lena i stället. Men min magsjuka berodde nog på C-vitaminen… ehum… 😳 Ganska typiskt mig, annars, att bli sjuk när jag var ledig – jag hade ju semester på fredagen när eländet började och sen var jag ledig ända tills onsdagen när jag började jobba på nya stället.

På vägen ut träffade jag ”Lisbeth” som verkade otroligt världsfrånvänd eller väldigt, väldigt trött, för jag tror knappt hon uppfattade att det var mig hon hälsade på när hon pep uppför trappan. Men glad blev jag för sms:et som kom nyss – vi ska ses och luncha på torsdag! Då får jag nog höra inte bara ”det senaste” utan en och annan rolighet!

En annan person som det var extraroligt att träffa igen – och det var precis innan jag skulle hoppa in i bilen och åka iväg – var BH. Hon är så snäll och glad och jag passade på att ge henne en rejäl kram och tacka för vinet (det var nämligen hon som hade skött inköpet, misstänker jag starkt). Sen kom S och H och vi växlade några ord. Avslutningsvis lyckades jag uppehålla L när hon klev ur bilen, men å andra sidan var det till 99 procent jobbsnack, så…

Ryggen känns av igen idag efter att faktiskt ha känts bättre igår kväll. Fästmön och jag mumsade på bland annat whiskyädelost som hon hade köpt på Distingsmarknaden. Tyvärr blir det en hel del sittande på jobbet. Först ska jag på en föreläsning om video- och datormöten på förmiddagen, sen ska det, enligt L

showas

kring varumärket och den nya grafiska profilen på eftermiddagen. Spännande! L ska prata om skrivande och språk, frågor som intresserar mig. På tal om skrivande fick jag bakläxa av Anna igår på en av mina bloggtexter. Hon undrade

Var du trött eller stressad när du skrev?

Texten vimlade av inte bara stavfel och grammatiska fel utan var även rent generellt dåligt skriven. Fy mig! 😳 Men jag gör inte som TT i alla fall, hittar på ord. Är det nån som vet vad det understrukna ordet i texten på fotot betyder??? Jag fotade notisen ur morgonens lokalblaska.

Uthålpåligast – nån som vet vad det betyder??? 

Read Full Post »

[fööööööödjzzz] ← uttal i rubriken

Igår var vi alltså på Distingsmarknaden. Jag skojade nog till det lite när jag skrev att vi köpte Llaphroaig-fudge. Det gjorde vi inte. Vi köpte annan fudge. Vi köpte Dark chocolate fudge och Tullamore fudge. Dyrt var det. Men gott…


Fuuuuuudge…

                                                                                                                                           Whiskyfudgen var lite ljusare än chokladfudgen, men smaken var förstås spritigare. Båda sorterna var väldigt söta. Chokladfudgen var gjord på mörk choklad, nåt som både Fästmön och jag har lite svårt för i vanliga fall. Men i fudge var det helt suveränt! Smaken blev fyllig och fudgen var nästan krämig inuti.

Fudgen kostade lika mycket som alla de 14 paren strumpor. Det var den helt klart värd. Men nu… mår vi liiite illa… (Tänk dig själv att äta 14 par strumpor…) Och vi är panka. Kanske får vi sälja några par strumpor.

Och medan vi glufsade kunde vi ju inte dansa själva utan studerade lord Brett Sinclairs fina discodans i Snobbar som jobbar. Vi glufsade, njöt och titttade. Och skrattade.

Read Full Post »

Fästmön och jag stack neråt Vaksala torg vid 13.30-tiden för att kolla in årets Distingsmarknad. Det är därför jag sitter här vid datorn nu och tuggar på sötsliskigt godis.

Vi lyckades faktiskt få en parkeringsplats hyfsat nära och det var tur! Det är nämligen SNORHALT ute och verkligen INTE sandat överallt. Vaksala torg var som en enda knögglig isbana… Skitdåligt! Detta fick till följd att vi halkade fram mellan stånden. Stånden, för resten, var det ingen ordning på. De stod lite här och var, ingen symmetri eller planering för fem öre. Nej, man skulle ha låtit Kickorna planera det hela så hade det blivit så bra så.

Det fanns emellertid en hel del att titta på. Både i stånden och sånt som gick på två ben. Som vanligt var vi snyggast och alla andra såg inte kloka ut. Fast värst var nog Sofia, hon såg plastig ut och dessutom var hon skamligt billig…


Sofia – plastig och skamligt billig.

                                                                                                                                                        Att det var sexhundranionde gången det hölls Distingsmarknad här märktes tydligt på en del… original. Man får verkligen träningsvärk i öronen när man går förbi vissa knallar…

Men faktum är att vi ändå njöt av den typiska marknadsdoften av brända mandlar trots att vi frös och jag var yr. Det var som om hela jorden snurrade – vilket den ju gör, men jag vet inte om gemene man känner av det..? – och det kan INTE ha berott på Llaphroaig-fudgen vi provsmakade. Alltså duuuu… Nåt godare har inte JAG smakat på de senaste elva åren, typ! Naturligtvis handlade vi lite sån fudge och killen vi köpte av sa glatt när vi gick:

Vi ses i morrn!

Var vi så uppenbara?..

Vi storfyndade också strumpor – 14 par för 100 pix, så vi tog sju par var. Nu klarar vi oss ett tag…


Annas lite mer färgglada par till vänster, mina i gråskala till höger.

                                                                                                                                                     Efter diverse provsmakningar blev det läge för nåt med lite mer substans och sen var ju Kickorna kaffesugna också. Vi traskade över gatan till Kvarnen, en av Uppsalas otaliga gallerior. Där bjöd Anna på briemackor och hett kaffe innan vi traskade in och ut i några affärer, bland annat Oil & Vinegar, en härlig presentaffär, och Kvarnen Bok & Papper, en sån där hederlig gammal bok- och pappershandel som man kan flanera runt i i evighet amen. Kvarnen-besöket avslutades med att jag lämnade in mammas och mitt Lotto – för att upptäcka att vi faktiskt vunnit hela 25 kronor i lördags!

Så halkade vi tillbaka till Clark Kent* för vidare färd till Annas jobb där en irriterande unge försökte springa i vägen för Clark. Ingen skada skedd, dock, men man undrar om barn får lära sig nån form av trafikvett nånstans, hemma eller i skolan… Det tror jag inte.

Lite trist att komma hem till en mörk lägenhet, men Minsta Prinsessan kom samtidigt och hälsade som den väluppfostrade lilla flicka hon är. Fast det blev ju inte mindre trist när jag satte mig vid datorn och upptäckte att ytterligare ett nej på ett jobb hade trillat in i mejlboxen. Därför tycker jag att jag kan trösta mig med marknadsgodis, för jag orkar inte gråta idag. Jag orkar bara inte.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Older Posts »