Tofflan testar: Pizza Hut

Ett pizzainlägg.

---

 

Bruschetta till förrätt.

Nånting som inte är särskilt nyttigt är pizza. Varken för mig, som är tjock och borde gå ner i vikt eller för Fästmön, som är diabetiker (en pizza skickar blodsockret upp i skyn). Men gott är det! Eftersom Pizza Hut är en av de nyöppnade matställena i Gränby Köpstad när mitt hem var jag nyfiken på att testa deras pizzor. Vi tog därför svängen därom på väg hem från Förorten.

Idag på söndagen var det proppat med folk – både såna som åt där och människor som ville ta med sig mat. Precis som på ChopChop var där många familjer och barn som klättrade och lät högt och lågt. Däremot noterade jag ingen tjurig unge, tack och lov. Nä, på Pizza Hut log alla barn – och jag misstänker att mjukglassen samtliga ungar fick i en liten bägare gjorde sitt till.

Eftersom det var 25 minuters väntetid på pizza beställde vi bruschetta till förrätt. Ett par av skivorna var lite brända, men bröden var väldigt smakrika. Tomaterna kändes tydligt.

Pizza Louisiana serverades i små heta stekpannor.

Så kom pizzorna. Vi hade beställt var sin pizza Louisiana i storlek small och med pan-tjocklek. Pizzorna levererades i små rykande heta stekpannor. Hade vi varit smarta kunde vi ha valt olika pizzor och smakat av varandra. Men vi är var ju blondiner, så… Pizzorna var absolut inte torra, trots att vi inte hade nån sås på. Lite mer tomatsås kanske hade smakat ännu bättre. Pizzorna smälte nästan i munnen.

Storlek small var alldeles lagom för en person. Till pizzorna drack Anna läsk och jag kolsyrat vatten med citronsmak. Men stället har faktiskt serveringstillstånd för alkohol, om nån nu vill ha ett glas vin eller en öl till sin pizza. På menyn finns även andra rätter än pizza, till exempel revbensspjäll och nachotallrik, ugnsbakad pasta, vanlig pasta och lasagne samt sallad. Pizzabotten går att få glutenfri. Dessertlistan omfattar mest glass, men också belgisk våffla och chokladsufflé. Vi nöjde oss emellertid med bruschetta och pizza.

Notan landade på 293 spänn och det var i häftigaste laget för ett snabbmatställe. Men maten var fräsch och servicen hyfsad. Det var ju ganska mycket folk, men ändå var de flesta i serveringspersonalen (EN person var över 22 år ”gammal”) ganska snabba. Inte alla dock.

Det samlade Toffelomdömet dårå? Det blir inte det högsta, för jag tyckte notan blev lite väl dyr. Men Pizza Hut får ett högt betyg.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsledig? Nåja..

Det här med att jobba kontorstid och vara ledig på lördagar och söndagar, det stämmer inte riktigt. Visserligen är jag ledig från kontorsarbetet som sådant, men jag har ju ändå ansvar för till exempel mitt hem.

Idag var jag en hänsynsfull granne och startade inte dammsugaren förrän jag hade varit vaken en timma, vid 10-tiden, alltså. Allt gick bra tills jag kom fram till köket. Nånting skymtade på golvet, under kökssoffan… Va i..? Jaha. Botten hade gått ur soffhelevetet soffan!!!

Vid såna tillfällen önskar jag att jag var två, kunde klona mig eller åtminstone hade ett par armar till. För det låg förstås grejor kvar på en snedseglad botten, grejor som måste plockas ur innan man kunde gå till botten, så att säga. För att kunna plocka ur innehållet måste man med ena handen hålla i locket, eftersom det inte går att luta mot ryggstödet.

Till sist fick jag till eländet. Då till priset av en ond rygg och klämda fingrar och händer. Jag försökte banka ihop sidorna på soffan så mycket jag bara kunde och jag sket fullständigt i om nån irriterade sig på mitt hamrande. Jag är liksom inte den enda i huset som bankar då och då.

Soffan hade liksom glidit isär där pilarna är, varpå botten hade ramlat ur.

Jag gjorde redan vid inköpet av soffan en stödjande list på insidan, för det gick aldrig att få botten att stanna kvar. Men det klart, åren går och man blir ju inte precis lättare, så… Nu får vi se hur länge det håller. Jag har bara lite servetter, ljus och kräftmånar på botten, inget tungt.

Efter soffarbetet var jag ganska medtagen och insåg att det inte var nån idé att fortsätta utan att jag höjt mitt blodsocker först med lite frukost. Jag rostade ett par kantbitar, bredde på Bregott med havssalt och apelsinmarmelad från Sydaftrika samt skivade lite brännvinsost ovanpå. Kokade mig ett ägg i tre minuter, men ändå blev det lite för hårdkokt för min smak. Serverade orange och svart rom till.

Nästan lite för hårdkokt för min smak.

Soffan höll under frukosten och jag har nu dammsugit klart och tagit reda på tvätten. Har bäddat rent i gästsängen och gått omkring och vattnat. Nu återstår bara tvagning av självet samt ett besök i soprummet. Jag tycker jag springer dit varje dag, man kan ju undra om jag har nåt vänsterprassel där… NATURLIGTVIS INTE!!!

Så småningom blir det färd ut till Himlen i Förorten. Fästmön är förvarnad om att min ankomst blir sen. Men  även hon hade lite att fixa med idag, så det passade nog bara bra.

Jag har valt ett recept till söndagskvällen och DET, kära läsare, kommer att reta aptiten, jag lovar! Och så ska jag försöka klura på en bra söndagsfråga till mitt på dagen.

Vad händer i din del av världen i helgen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Saké eller ägg..?

Fästmön lagade sanslöst god lasagne igår kväll. På kycklingfärs till mig och sig, övriga fick nöt. Det blev så gott att vi åt upp hela formen. Ja, alltså inte formen i sig utan det som var i formen. Vi var rätt sega på kvällen. Anna sprang förstås omkring och plockade, diskade, städade, men vi softade ganska mycket framför TV:n också. Både med och utan sällskap och en stund med bajsostarna som vi hade tagit med från New Village.

Idag sov vi jättelänge. Klockan var över tio innan vi vaknade ordentligt. Jag känner mig fortfarande ganska seg och vädret är som vanligt fram och tillbaka. Man får ingen lust att göra nånting. Men kanske blir det ändå en sväng till New Village för min del, för jag glömde ju halsbandet jag hade lovat nån.

Det var nog bra att det inte blev nån färskpressad apelsinjuice idag, för Anna förklarade för Idiot-Tofflan att det inte alls är bra med fruktsocker för en diabetiker. Blodsockret åker upp i taket. Så i stället serverade Anna… saké…

Kampai! Sakémugg eller äggkopp?

Närå, även om det har blivit lite mycket alkohol på semestern börjar vi definitivt inte dagen med japanskt brännvin. Vi åt äggfrukost med kaffe och rostat bröd och engelska marmelader. Morgonens Lunchtidens samtalsämne var lynnighet. Jag berättade om mina barndomserfarenheter av att leva med en person som ena sekunden var en ängel, den andra Den Onde själv. Med mera. Vi har nog lite till mans/kvinns erfarenheter av lynniga människor och jag tänker inte hänga ut nån här även om jag har god lust. Men jag vet ju att det inte skulle göra nån sorts nytta, för jag inser att lynnighet är en sorts sjukdom. Däremot tycker jag förstås att den som är sjuk bör ta sitt ansvar och söka hjälp. Det är ju ingen annan som kan göra åt en. Problemet är bara att en del människor inte har sjukdomsinsikt.

Vad händer idag då? Tja, jag vet inte. En sväng till New Village blir det nog, som sagt. Tänk vad Lotta Svärd skulle kunna underlätta och förkorta saker, men hon är nog tyvärr rätt långt bort, Lotta-Potta! Så det blir Chreeester och Sören Snigg ett tag till, med gästspel då och då av Lennart Den Lelle. Ja allt det här är interna skämt och jag tänker inte förklara dem mer ingående.

Vad ska du göra idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Gnisslig dag och en massa korrekturläsning

Nej, fy te rackarns, det har inte varit nån bra dag alls idag! Det känns som om det har lagt sig en grå, tung, fuktig och illaluktande filt över mig. Och själv är jag som Mårran…

Jag är Mårran idag.

                                                                                                                                                            Hela dan har jag ägnat åt att läsa korrektur på diverse saker till höger och vänster. Det blev en riktig rödpennedag. Hoppas nu bara att samtliga inblandade gillar det och inte blir stötta… Två har tackat mig med ett leende, trean är kvar och jag är osäker på hur mina påpekanden tas emot…

På förmiddagen höll jag på att missa ett möte som jag skulle ha deltagit i, men lyckades hänga med trots att jag var dåligt förberedd…

Vid lunchtid ringde min tandhygienist och ville boka om min tid på onsdag kväll. Mottagningen har nämligen dragits med en besvärlig vattenskada och just på onsdag skulle hantverkarna BORRA (!) – inte så bra att ha rädda patienter där då. Framför allt skulle väl både patienter och personal bli hörselskadade av oljudet. Så vi bokade om tiden till en morgontid. Men det dröjde bara nån timma innan jag kom på att just den dan ska jag vara behjälplig på en konferens… Bara att ringa mottagningen 0ch boka om tid. Igen.

Detta plus ovetskapen omkring utfallet av förra veckans intervju gör att jag känner mig nervös och orolig och naturligtvis inte kan planera på grund av ekonomin. Jag väntar på ersättning från Försäkringskassan, men man vet ju att sånt kan man få vänta på…

Fästmön och jag kom hem nästan samtidigt idag. Anna hade haft en sisådär dag på stan. (Det blev ingen utprovning av brillor idag, det fanns inga tider…)Trötta och hungriga, Anna varm, jag frusen, skuttade vi iväg till Tokerian. Och där blir man ju inte precis mindre trött av alla… intressanta människor man möter. Tre normala var också där och handlade – Anna, jag och L. Det tar sig!

När vi närmade oss hemmet igen insåg vi att yet another barnfamilj flyttar in. Inte precis så att somliga jublar… Var bor alla trevliga och intressanta människor i min ålder, till exempel???

JAA! Jag behöver maaat! Men… jag hade ju lyckats komma åt spislåset – %&#”?% barnsäkert skit – så middagen dröjer…

Kyliga hälsningar

Mårran

Rätt sur…

                                                                                                                                                             PS Halvvägs under middagen ringde sen mamma. Då hade blodsockret mitt emellertid åkt upp lite och jag kunde tala med henne i ganska normal samtalston mellan tuggorna. Nej, mamma vill inte uppfatta uppfattar inte att man inte gärna vill telefonera när man äter.

Read Full Post »

Ibland avskyr jag…

Jag är arg. Jag är hungrig. Det blev ingen lunch idag. Och jag är trött! Inte nog med att jag har klivit upp strax efter klockan sex varje dag den här veckan, jag har attackerat en superduperstrykhög samt hängt en maskin tvätt.

Så jag ville vila. Jag la mig ovanpå gästsängen, med en pläd över kröppa. Läste två sidor. La ifrån mig boken och… slumrade till. (Efter att för säkerhets skull ha ställt alarmet på mobilen – jag är ju bortbjuden i kväll.)

Vad händer? Jo, ”Nån” i familjen Pucko med stort P dänger igen sin ytterdörr. Inte en gång, inte två gånger, inte tre gånger. FEM jävla gånger med några minuters mellanrum. Och när jag skriver dänger igen så menar jag dänger igen. Inte stänger. Dänger. Så där så hela gästsängen hoppade som en brunstig hotellsäng.

Det var bara att kliva upp och inse att det var tji vila. Smaskar på en liten påse blandade nötter (passande…) och torkad frukt i hopp om att få upp blodsockret och kunna le mot värdparet i afton.

En kokosnöt kanske är lösningen! Med en sån ”tappad” på huvet sover man nog gott. Och länge…

Read Full Post »

Grannen lagar sån väldoftande söndagsmiddag…

Det är verkligen som i rubriken: grannen lagar en sån väldoftande söndagsmiddag att snålvattnet på Tofflan rinner. Men tyvärr är jag ju inte bjuden, dårå. Sitter och funderar på att slänga ihop egg ‘n chips till middag. Det är flottigt och gott och riktigt OK. (Fästmön messade just för att påminna mig om att laga middag, tror jag. Hon undrade vad jag skulle äta…)

Eftermiddagen har varit lugn och behaglig – för min del. Vädret är trist, så jag har tillbringat hela dan inomhus, bland annat vid datorn, men också lite vid pusslet. Jag lånade det här pusslet av Hortellskan och hennes K före sommaren och det börjar bli pinsamt nu eftersom jag aldrig blir klar… Nu kan jag emellertid visa att pusslet är så gott som halvfärdigt:

Kanske att 750 bitar är på rätt plats av de 1 500..?

                                                                                                                                                               Som synes på bilden hade jag god hjälp av godispåsen. Innehållet i den höll blodsockret på High, så att säga. Men det var ett antal svordomar till att börja med eftersom inte en enda bitj***l passade…

Idag blev det en liten pratstund med L. Vi avhandlade gamla och sjuka föräldrar som befinner sig på avstånd. För stunden är vi båda ganska nöjda med läget och var våra föräldrar bor. Jag ringde mamma senare på eftermiddag och tyvärr hade hon blivit uppskrämd av en granne. Jaa, vissa grannar, säger jag bara… Den här grannen har känt sig förföljd och håller på att flytta – till ett annat hus i området. Men hallå! Som om det skulle hjälpa! En stalker hittar en alltid. Ska man komma undan behövs det nog mer än att bara byta gatunummer – man behöver nog byta adress, stad och kanske land, också… Nu lyckades personen ifråga skrämma upp lilla mamma så till den milda grad att jag fick ägna en god stund åt att lugna henne. Det är ju inte mamma förföljaren är ute efter utan grannen. Dessutom ska man nog ta grannens ord med en nypa salt – för det är en person som jag skulle stoppa i kategorin Puckon. Men mamma blev uppskrämd och skadan är nu skedd. Tyvärr. För mammas nya hem är så fint och trivsamt.

Maskinen i badrummet har jobbat med en laddning jeans och tröjor och själv har jag jobbat vid strykbrädan. Har fått iväg ett mejl till mammakusinen B också, jag skäms för att det har gått så lång tid sen jag hörde av mig!

Jag fick ett vänligt erbjudande om att byta ut min tejpade mobil mot en likadan fast mindre tejpad. Nu fick jag emellertid tacka men avböja och fnissa lite, för just en sån mobil hittades härom veckan bakom en gardin, nånstans… Detta gardinfynd ligger här intill och nu är det upp till mig att kanske plocka över innehåll från den tejpade till den icke tejpade. Av nån anledning drar jag mig för det. Minneskortet är ju bara att plocka över, men många av kontakterna ligger på telefonen… Och kalendern… Musiken… Filmerna… Min mobil har ju, förutom att ha varit mobiltelefon och stillbildskamera, också varit adressbok, musiskspelare, filmkamera och kalender… Nej fy, jag blir trött bara jag tänker på det…

Read Full Post »

Tea and sympathy..?

Tillbaka i stan igen. Det var ett evigt flaxande idag! Nu dricker vi var sin mugg champagne & grädd-te med mjölk, en god julklapp från Fästmön. Anna fick ta en macka till teet för blodsockret hade farit neråt.

Middag intogs i Himlen innan de två återstående O:na skjutsades till sin pappa. Hela bilen var full med grejor samt oss två och två barn, dårå. ÄNDÅ hade jag varit hem en sväng på dagen med Annas och mina prylar samt åkt över med Linns väska. Jag fattar inte det här, vi skulle behöva en större bil! Men det går ju inte som läget är just nu. För resten är jag så kär i min Clark Kent* så det skulle bli jättesvårt att byta ut honom!

En raring – som behöver duschas!

                                                                                                                                                        Nu har jag ringt lilla mamma för att höra om hon gick och beställde och betalade mat för en vecka idag vid den närbelägna restaurangen. Förra söndagen var det nämligen ett par kärringar som var lea mot henne och gapade och skrek åt henne. Min mamma är verkligen mån om sitt utseende och har dessutom ett stort klädintresse och det var tydligen nåt som de två gamla haggorna (säkert fula som stryk!) inte tålde. De hade varit riktigt oförskämda mot mamma, så hon visste inte om hon skulle våga gå dit igen. Tänk att somliga inte blir snälla trots att de är vuxna sen länge sen! Hur som helst, mamma hade varit smart och bett om matsedel igår när maten levererades. Och så hade hon fyllt i den och lämnat pengar till den som kom med matlådan. Men nästa vecka ska hon gå till restaurangen, sa hon. Det tycker jag är kanontufft! De där två tanterna ska passa sig, för ett tu tre så är mammas dotter där och DET är EN RIKTIGT LE OCH ELAK människa, särskilt om nån är dum mot hennes mamma!

I kväll blir det troligen sista avsnittet Snobbar som jobbar ur DVD-boxen jag fick av Anna i julklapp. (Jag måtte ha varit riktigt snäll förra året som fick både gott te och denna fina DVD-box!) Sen har vi fyra långfilmer kvar. Snyft! Det har verkligen varit nostalgitrippar!!!

Snart har vi sett alla 24 avsnitt. Återstår bara de fyra långfilmerna.

                                                                                                                                                                  I morgon är det städdag här i hemmet. Ja jag vet, jag är URTRIST, men jag gillar när det är hyfsat rent omkring mig. I mitt hem. Andra får ha det hur de vill i sina hem. Anna jobbar förmiddag och slutar lite tidigare än vanligt för hon ska på en kurs på Sjukstugan i Backen. Jag har lovat att skjutsa så länge jag slipper kliva ur bilen, städsvettig och DAAAN. Det sista ordet i den meningen är östgötska. Ordets betydelse hittar du här.

Om nu Annas rygg pallar att jobba i morgon, vill säga… Min axel är betydligt bättre och några andra krämpor lider jag inte av just nu – HURRA!

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil-Yaris

Read Full Post »

Telefontrött

GAH! Nu har jag kacklat i telefonen av och till sen klockan 17 i kväll. Så förlåt kära CL om jag inte ringer som jag hade tänkt, men nu är jag lite telefontrött.

Först ringde mamma och pratade. Och pratade. Och pratade. Fast hon hade egentligen inte tid att prata för hon väntade på ett telefonsamtal. Sen pratade hon lite till.

Därpå ringde The Monicer och det var ju ett trevligt samtal där båda parter pratade och där jag fick veta lite vad som händer Hortellskan framöver. Och lite till. Vissa människor är det bara så lätt att prata med och detta är en av dem!

Så klämde jag en kalkonknakare med bröd och räksallad. Hade precis svalt sista tuggan och rapat förnöjt när telefonen ringde igen. Denna gång var det Dagens Nyheter och tro det eller ej, men jag blev inte sur – TROTS ATT DET VAR EN SÄLJARE. Jag har ju en tillfällig gratis prenumeration på DN i utbyte mot att jag besvarar en e-post-enkät. Så jag BORDE ha blivit sur när det ringde en säljare som tyckte att jag skulle ta en preunumeration. Men som sagt, jag var mätt och belåten och blodsockret var antagligen på bra nivå.

Åkte och hämtade Fästmön från jobbet och vi hade väl knappt kommit innanför dörren (jorå, men bara nästan) så ringde min mobil. Denna gång var det ett fasligt liv i bakgrunden och en tjej sa nåt på skånska. Jag fattade nada. När hon upprepade varifrån hon ringde och dessutom frågade om det  var Jeannette (mitt förstanamn, det som jag INTE kallas!) hon pratade med, svarade jag

Nja…

Hon pladdrade på och det visade sig att hon ville erbjuda mig nån sorts sminkning och fotografering. Jag suckade tungt och tackade vänligt men bestämt nej genom att säga att jag inte är intreserad. En sån som jag går det liksom inte att göra så mycket åt… Dessutom har jag sett kvinnor som nappat på liknande och som sen lägger ut sina superstajlade bilder lite här och var, bland annat på sina bloggar. Och jag kan garantera att fotona stämmer inte särskilt mycket överens med verkligheten, utan smink och rätt belysning…

För övrigt höll jag redan mitt på dan idag på att bli mamma. Anna och jag skulle just åka till hennes jobb och jag satt i bilen, medan Anna stängde garageporten när min mobil ringde. En ung tjej sa:

Heej!

Jag svarade:

Heeej??

Hon sa:

Mamma!

Jag svarade:

Eh, vem söker du då?

Hon tryckte av mig.

Så jag blev inte mamma idag heller, men däremot lite telefontrött. Nu ska jag glo på TV!

Read Full Post »

Kulturnatt gjorde mig kulturellt matt

Det blev alldeles perfekt väder för en tur in til stan och årets Kulturnatt! Det hade regnat lite på dan, så jag var lite orolig att det skulle ösa ner till kvällen. Så blev det inte!

Vi tog bussen in vid 17.30-tiden. Det funkar ju liksom inte med parkering en sån här kväll. Både Anna och jag var jättetrötta – Anna hade inte sovit så mycket i natt och dessutom jobbat klockan 7 – 16, jag var bara i mitt vanliga skick av matthet. (Jag överväger starkt att öka medicindosen, men jag tvekar på grund av illamåendet.) Som vanligt var vi lite yra, men vi vimsade ner till Galleri London för att se en fotoutställning med bilder av Jonas Linell. Mycket läckra såna! Det kändes lite dumt att fota foton, så jag försökte i stället fota en text och några bilder från Galleri London. Galleriet var nämligen offentlig toalett på Fyristorg i ett tidigare liv, faktiskt när jag flyttade till stan 1982!.. Och jag kan meddela att det fortfarande luktar… offentlig toalett där… (När man ser min bild nedan förstår man att det bara är såna som Jonas Linell och inte jag som får ställa ut bilder…)

Förargelsens hus – den underjordiska toaletten ”London” byggdes på Fyristorg under 1920-talet. Toaletten kallades London i folkmun för att man associerade till Londons tunnelbanesystem.

                                                                                                                                                       Sen insåg Anna att blodsockernivån var låg och hon bjöd på kycklingcurry med ris från ett thaigatukök. Vi intog vår måltid först ståendes eftersom alla andra hade snott alla sittplatser, men snart fick vi också slå ner våra owövar. Vi hade för övrigt inga käppar i dem, så det gick bra att sitta.

Först fick vi stå och äta, men sen fick vi sitta.

                                                                                                                                                              Efter maten blev jag nödd och tvungen att söka upp en toalett och eftersom London numera är Galleri London gick det ju inte så bra att kissa där. Vi traskade till närbelägna Upplandsmuseet där jag stod i toakö medan Anna snokade lite. På väg ut genom grindarna försökte jag fånga ängeln på Domkyrkans tak, men man ser den knappt på min bild…

Den är omöjlig att fånga på en bra bild, ängeln!

                                                                                                                                                       Uppåt S:t Eriks torg var en del bodar öppna. Där pysslades och sysslades det med slöjd av olika slag, bland annat riddarsömnad. Ja alltså, man sömmade inte riddare utan kläder och accessoarer till desamma. Det luktade inte gott i bodarna. Det luktade… otvättade riddare, tror jag. Och så var det nån bod med växter och örter och en kudde av vide och UJ! ETT BRUNÖGA!

Ett brunöga mitt bland videkuddar och annat slöjdaktigt.

                                                                                                                                                           När skrämselhickan upphört strosade vi bort till Studentbokhandeln. Förra året gjorde Anna ett fynd där i form av en bok om kiss, tror jag. Den här gången hade vi ingen sån tur och när en mässingskvartett började blåsa ut blåste vi också ut – genom dörren. Jag var skapligt trött, men stod fortfarande på benen! Färden gick till gågatan där vi kikade på bokborden och äntligen hittade Anna nåt som hon köpte.

En Kulturnatt utan godisinköp går ju inte. Vi traskade neråt Fyristorg igen och inhandlade choklad med jordnötter och var sin kompakt kokosboll. Just nu mår jag illa av blotta tanken på choklad, men jag ska baske mig smaka en bit senare i kväll bara för att. På väg till bussen stannade vi också och köpte remmar. Jag har ätit en halv kolarem och det räcker bra.

Men innan dess passerade vi ett skyltfönster som aviserade BRUD-REA! Det lät ju spännande, så Anna stannade och tittade in.

BRUD-REA! Men vad kostar tjejerna egentligen??? Inga priser…

                                                                                                                                                             Men IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII! En spindel!

Something old, something new, something borrowed, something blue… But definately NOT… a spider. A very DEAD spider…

                                                                                                                                                            I slutet på gågatan träffade vi Annas kompis M och hennes familj. De satt och pustade ut på en bänk och planlade resten av kvällens aktiviteter. Själva hade Anna och jag tankar på att se Waldorfskolans eldshow i Botaniska trädgården – nåt som ska vara nåt alldeles fantastiskt! – liksom att traska runt på spökvandring på i Vasaborgen på Slottet, men som de spöken vi är åkte vi hem, slängde upp benen och tog var sitt glas mineralvatten med citron.

Jag är mycket trött och matt, men alla tänder är hela och jag har inte spytt. Spik nykter är jag också, men vit har jag varit i flera veckor nu. Det känns som om kroppen tackar för det!

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 11: Pasta pesto är en festo!

Long time no cook! Men nu måste vi skärpa oss! Och det har jag sannerligen gjort idag – ty jag har LAGAT MAT. Inte för att den var trasig utan för att jag kände för nåt lite nyttigare än slaskpommes frites och pizza och för att jag var sugen på nåt vegetariskt!

Så häng med på kvällens cookalong! Den tar typ en kvart – om du har tillgång till en normal spis och en matberedare med kniv! Räcker till två personer.

Börja med att sätta på (nej, inget snusk!) pastavatten på spisen.

Spaghettin trivs bra i en snygg burk också! 😀

                                                                                                                                                         Ta fram matberedaren. Lägg i två – tre klyftor vitlök, två påsar (cirka 2 x 50 gram) valnötskärnor, en kruka färsk persilja och olivolja i matberedaren. Mal havssalt över. Kör med kniven tills det blir en jämn smet.

Kolla så gott! Och notera igen den vackra hamrade smidesskeden jag fick av mina kära frilansare i 40-årspresent (snart antik sked, alltså…)

                                                                                                                                                        Medan spaghettin kokar kan du leta upp en slatt rödvin att servera som måltidsdryck.

Hepp! Hittade en skvätt husets röda som blev till var sitt glas.

                                                                                                                                                        Servera pastan rykande nykokt. Den som vill kan riva över parmesan. Söta, saftiga körsbärstomater är gott till också. Och havssaltkvarnen kan du gärna ställa fram på bordet!

Gott till!

                                                                                                                                                      Den som föredrar färsk basilika kan använda det i stället för persilja. Och har man ingen matberedare kan det vara bra med en enkel handkvarn att mala nötterna i. Persilja och vitlök får då finhackas för hand.

Massa nyttigt i detta gojs, jag lovar! Valnötterna, till exempel, innehåller protein och hjälper till att hålla blodsockret på en konstant nivå. Dessutom innehåller de omega-3 (bra för hjärta, kärl, ögon och hjärnan, faktiskt!). Vitlök är ju bra mot bakterier och virus, förbättrar blodtrycket, minskar mängden farligt kolesterol med mera. Persilja innehåller karoten, C-vitamin, järn och kalcium och kan faktiskt funka mot urinvägsinfektioner. Den är nämligen vätskedrivande!

Nämen nu är det slut på föreläsningen! Gå ut och ställ dig i köket och fixa till det här nu – och överraska nån intet ont anande! Gör pesto till en festo, som vi säger här och nu.

(Tack LÅ som en gång lärde mig att fixa till denna rätt!)

Read Full Post »