Lilla smycket

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det är inte alltid jag har läst alla som får Nobelpriset i litteratur. Patrick Modiano, som fick det förra året, hade jag inte läst. Vilken tur att jag fick hans bok Lilla smycket för nästan ett halvår sen på min födelsedag. Tack Jerry och Elias! I kväll har jag läst ut den lilla boken.

Tonårstjejen Thérèse får syn på en kvinna nere i tunnelbanan. En kvinna i en sliten, gul kappa. Hon tror att kvinnan är hennes mamma. Fast mamman sägs ha dött tio år tidigare i Marocko. Thérèse följer i alla fall efter kvinnan. Och hamnar… bakåt i tiden. Det är naket, ensamt och smärtsamt.

Märkligt hur en kortoman, 128 sidor, kan säga så mycket. Jag blir väldigt berörd av Thérèse sorg och längtan efter sin mamma. Det här att plötsligt och oförklarligt bli lämnad… Varför? Inte är det nån lätt liten bok. Ändå är språket underbart böljande, nästan som en vals.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Övervakad

Ett inlägg om svenska myndigheters effektivitet, övervakning och sånt.

---

 

Efter en morgon med dålig sömn skuttade jag ändå ur sängen. Även idag är det en del småfixande som behövs, men förhoppningsvis slipper jag telefonköa!

Det första jag gjorde var att kontrollera att mitt a-kassekort, som jag fyllde i och registrerade igår, blivit färdigbehandlat hos myndigheten Akassan Vision. Ja kors i taket, det hade det! Men jag har nog aldrig varit med om att en sån behandling av 14 kryss har tagit ett helt dygn, 24 timmar… Nä, effektiviteten är inte på topp, precis…

SJ är ingen myndighet men ett statligt företag. En kan ha åsikter om dess effektivitet, men på nätet är det smidigt att köpa biljett, i alla fall. Jag loggade in, fyllde i tiden jag vill resa med tåg till Stockholm i morgon, mina uppgifter och sen fick jag bekräftelse via mejl att köpet var gjort. (Nån returbiljett har jag inte köpt än, för jag vet ju inte hur lång tid kontraktsskrivningen tar. Klockan 15 ska jag vara där, vilket innebär att jag måste åka med 13.11-tåget så jag hinner ta tunnelbanan och leta mig fram till kontoret.) Men… jag kanske inte ska jubla över SJ för tidigt – nån sms-biljett har jag inte fått ännu och det var en stund sen jag köpte den…

Hoppas jag får följa med på tåget i morgon…

Jag började kolla lite nyheter på nätet så snart jag hade köpt min tågbiljett. Det första jag läste är en artikel om att svenska myndigheter lämnar ut mina surfvanor. Det är Dagens Nyheter som har gjort en undersökning som visar att det finns utländska bolag som kartlägger besökare på svenska sjukhus och myndigheters webbplatser. Spårningsfunktioner finns också på till exempel privata bloggar som denna, e-handelssajter med mera. Och syftet är förstås ett: att rikta reklam så att du ska lockas att nätshoppa. Landsting och kommuner, Bolagsverket, polisen, Skatteverket, Kristdemokraterna och Kronofogdemyndigheten är exempel på andra som har spårning. Men det blir nästan ironiskt när jag läser om detta hos Omni och under den korta artikeln hittar en annons från Bokus med tre böcker som jag nyligen har läst om – hos Bokus… Inte bara ironiskt, ganska skrämmande också, faktiskt, även om jag inte har nåt att dölja. Snacka om att ens surfvanor är kartlagda.

De har tre böckerna fanns i annonsen från Bokus under artikeln från Omni. Och det är inte första gången det här händer…

Jag utgår från att det också syns att jag beställde en skattsedel från Skatteverket i förra veckan. Det vore ju bra om de slutade kolla mina surfvanor och skickade över skattsedeln med snigelposten i stället… Nä, fort går det inte när det är nåt Den Lilla Människan vill ha från en myndighet.

En applåd vill jag ändå dela ut. I förrförra veckan skrev jag om våra nya sedlar här på bloggen. Sen dess har det trillat in en broschyr med bra information om sedelbytet från Sveriges Riksbank. Där finns bland annat en sida med både viktiga datum och bilder. Den som vill kolla digitalt kan förstås surfa in på Riksbankens webbplats, men också ladda ner en gratis-app.

Så här ser de nya sedlarna ut. Några av dem börjar komma ut i oktober.

Nu ska jag sätta mig med mina egna sedlar eller snarare mina hushållsräkenskaper. Förhoppningsvis kan jag betala mina räkningar den här månaden också, trots a-kassans fina lilla avdrag om 300 kronor för att jag råkade ”jobba” två timmar i augusti. Det sved lite att veta att min dagersättning från a-kassan har gått upp till 910 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar) från och med den 7 september. Jag har haft 680 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar). När det äntligen går att leva på a-kassan är det dags att säga ajöss till den för min del. Men ärligt… jag vill självklart mycket hellre jobba och få en lön!

Jag ska förresten också ringa bilverkstan och boka en tid för service framöver samt be dem ta fram offert på fyra nya vintertofflor till Clark Kent* så att vi kan ta oss fram lagligt i vinter. Det bör jag ha råd med när jag får lön framöver.

*vintertofflor till Clark Kent = dubbfria vinterdäck till min lille bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpocketsläpp i augusti

Ett inlägg om kommande pocketar.

---

 

Idag hittade Månpockets månadsbrev ner i min inkorg. Jag kollade igenom listan av augustis pocketnyheter och fastnade lite för dessa, av olika skäl:

Vänd om och var stilla samt Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo
Ha! Här blir det två deckare i en bok! Suveränt! Boken innehåller Johanna Mos två första romaner om kriminalkommissarie Helena Mobacke, vars bekantskap jag ännu inte gjort.
I Döden tänkte jag mig så kastas Helena Mobacke in i en utredning där en tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och dör. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad på ett annat tunnelbanespår. Skräcken sprider sig i Stockholm och perrongerna står tomma. Samtidigt som Helena leder den svåra utredningen känner hon hur de gamla såren är på väg att rivas upp – till slut tvivlar både hennes omgivning och hon själv på att hon faktiskt ska orka.
Vänd om och var stilla inleds med att en ung kvinna hittas död vid en cykelväg i Högdalen. En bit därifrån finner polisen en blodig sten. Helena Mobacke blir ansvarig för utredningen. Dagen därpå hittas ytterligare en ung kvinna mördad i ett industriområde i Älvsjö. Det finns inget som tyder på att offren skulle ha dödats av samma person. Till en början behandlas därför morden som två olika fall. Efterhand börjar emellertid ett samband mellan kvinnorna komma i dagen. Helena inser att de måste arbeta snabbt om inte fler ska drabbas.

 

Gården av Simon Beckett
Simon Beckett har jag inte heller läst nånting av, men denna blev jag nyfiken på eftersom den verkar vara ruskig och bra.
Det är kväljande varmt på den franska landsvägen när Sean kliver ur bilen. Bensinmätaren visar på rött. Det finns bara en sak att göra. Hastigt undanröjer han alla spår och fortsätter sin flykt till fots. Han tar sig över ett taggtrådsstängsel och in i skogen — men kommer inte långt. Fällan slår igen runt foten och järntänderna tränger igenom kängans läder.
Nästan medvetslös av smärta och blodförlust befrias han av två systrar från en bondgård i närheten. Den nedslitna gården drivs av flickornas far som gör allt för att hålla sig isolerad från omvärlden. Det är en perfekt chans för Sean att hålla sig undan ett tag. Men snart visar sig gården vara ett ställe med stränga regler, svårtolkade relationer och en egendomlig stämning. Gradvis förstår Sean att gården döljer fler obehagliga hemligheter än dem han själv bär på — och att han måste ta sig därifrån.

 

Född fenomenal av Josephine Bornebusch
Det här är en ungdomsbok. Skälet till att jag valde att presentera den här är att den verkar innehålla en annorlunda blandning av allvar och roligheter.
Det enda som Rut inte gillar hos sig själv är sitt namn. Och det är ju trots allt hennes föräldrars fel. Rut är nämligen självsäker, klarsynt och lite smartare än alla andra. Det här är inget hon kan rå för – hon är helt enkelt född fenomenal! Vid Ruts sida finns bästa kompisen Magda – en mytomanisk, översexuell hypokondriker helt utan spärrar – och den störige sportfånen Abbe. Fast om sanningen ska fram är Abbe en solklar tiopoängare. Men för Rut finns det viktigare saker att tänka på, hon är nämligen nördigt intresserad av statistik och andra världskriget och på gränsen till besatt av Anne Franks dagbok.
Ruts eget liv visar sig vara allt annat än odramatiskt. Det hela börjar med att den populära, ytliga Kattis paraderar runt i skolan i ett par nya jeans. När Rut försöker motarbeta Kattis hybris blir allt fel. Rut blir ansvarig för att få iväg hela sin dysfunktionella klass, med allt från lajvare till låtsasgangsters, på en skolresa.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spänning av olika slag

Ett spänt inlägg.

---

 

Två trötta fötter i sängen hemma.

Äntligen fick jag sova i natt! Maria Lang-filmen på TV4 blev ett riktigt sömnpiller för min del. Jag vaknade till, öppnade ett öga och stängde av när eftertexterna började rulla. Men jag hade ju sett filmen tidigare och visste vem som var mördaren, tack och lov. Värre är det när jag ska se TV-film som jag aldrig har sett tidigare i sovrummet och somnar ifrån. Det har hänt att jag har ringt vänner och bekanta och till och med mamma för att få höra slutet berättas för mig.

Eftersom jag sov så gott i natt vaknade jag tidigt. Eller också hade det med återgången till normaltid att göra. Jag kände mig utvilad och ägnade den första timmen åt att avsluta ett oerhört spännande parti Wordfeud med A (jag förlorade) samt skriva ett par jobbansökningar. Jag har orienterat mig ytterligare lite mer inför eftermiddagens övning i Kungliga Hufvudstaden. Det är ett väldigt intressant uppdrag jag ska intervjuas för. Det vore inte heller helt fel att få nåt att göra igen medan jag väntar på svar från annat håll om andra spännande saker.

Dagens riktiga bonusgrej blir att träffa I efter intervjun. Det har gått lång tid sen vi sist sågs. Så blir det ibland trots korta geografiska avstånd. Men man kan ju ha kontakt på andra sätt idag.

Min vecka i övrigt är relativt blank, men kan ju tänkas fyllas om det sker mirakel. Fast jag slutade ju tro på mirakel och drömmar sommaren 2013. Det bästa är att försöka göra sitt bästa.

Sanden i timglaset rinner ut och det återstår färre besök än 16 000 till miljonen på den här bloggen. Därefter stänger jag den. Nu har jag provat att skriva så här sen maj 2009. Det räcker. Men jag slutar aldrig att skriva – på ett eller annat sätt.

Vad händer hos DIG idag??? Skriv några rader i en kommentar så har jag nåt intressant att läsa på tåget, tunnelbanan eller när jag kommer hem!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Administration… eller byråkrati, om du så vill

Ett irriterat, men tacksamt inlägg.

---

 

Beslutet om att jag fick biljetter. Fast det kallas Respenning.

Snart har hela dan passerat och jag har bara gått med dammvippan, resten har jag inte hunnit. Varför? Jo, för att jag bestämde mig för att försöka ta hjälp från Arbetsförmedlingen med biljetter för att kunna resa till min intervju på måndag eftermiddag. Det är fantastiskt att ingen INGEN har kunnat upplysa mig om att jag faktiskt kan få den hjälpen – förrän idag. Jag har ju varit arbetslös av och till sen 2009. Däremellan har jag jobbat och de första åren hade jag avgångsvederlag. Då behöver man ingen ekonomisk hjälp. Men när man går på a-kassa får man räkna varenda spänn.

Det var min handläggare Alexandra Norlén som berättade för mig i ett mejl idag på förmiddagen att jag kan få hjälp med biljetter om jag måste resa till en intervju. Det hade jag ingen som helst aaaning om. Jag har ju hela tiden försökt klara mig själv så gott det går. Vem vill ligga samhället till last? Inte jag, helst. Men det är dyrt att resa. Nu har jag 85 kronor på mitt busskort och det räcker in till stan och tillbaka på måndag. I Stockholm hade jag tänkt gå mellan Centralen och Östermalm, men nu har jag fått T-banebiljetter – också! Det tackar jag och mina hälsporrar varmt för! Det går bra att gå i fem minuter för mig, sen får jag skitont i fötterna, nämligen.

Chokladpengar funkar inte i p-automater.

Jag hittade två guldpengar till p-avgift, så eftersom jag har bensin i bilen tog jag den in till Arbetsförmedlingen i stan för att få biljetthjälp. Med mig hade jag ett mejl från min handläggare samt kallelsen till intervjun. På Arbetsförmedlingen var det dystert som vanligt, men inte mycket folk. Jag fick säga mitt ärende och blev tilldelad en nummerlapp av en man. Väntetiden blev ganska kort, men jag hade bok med mig. När det blev min tur kunde tjejen som skulle hjälpa mig inte göra det – för hon kunde inte. Hon bad då mannen som hade gett mig nummerlappen om de kunde byta plats så att han kunde hjälpa mig medan hon delade ut nummerlappar under tiden (det var ingen särskilt strid ström alls idag…). Mannen ville inte. I stället fick jag vänta tills tjejen blev avlöst av två yngre män.

Per tog emot mig så snart han hade startat sin dator. Jag förklarade mitt ärende, visade mina papper och min legitimation. Men datorn ville inte riktigt vara med och Per verkade osäker på det mesta eftersom han frågade den andra killen om saker hela tiden. Ingen av dem visste om jag kunde få hjälp med bussbiljetter i Uppsala och tunnelbanebiljetter i Stockholm. Efter en stund erbjöd han mig en stol. Jag tackade och satte mig, för är det nåt hälsporrarna inte gillar så är det att jag står rätt upp och ner. Pers dator hade sen uppenbara problem med PDF:er och att skriva ut. Till sist fick jag emellertid beslutet med ärendenummer. Ärendenumret skulle jag uppge när jag ringde, sa Per, för jag fick själv ringa till AF:s reseenhet och fixa biljetter. Telefonnumret till reseenheten fick jag på en handskriven lapp av Per. Några instruktioner kunde jag inte få eftersom utskrifterna och PDF:erna krånglade. Men jag satte mig helt enkelt i bilen utanför (jag hade parkeringstid kvar) och ringde. Jag behövde inte alls uppge ärendenummer, utan det var mitt personnummer som skulle anges. Och det kan jag ju. Efter ett par knapptryckningar kom jag fram och fick snabb hjälp – biljetter till såväl tåg som tunnelbana kom per sms medan vi pratade! SÅ ska det gå till, tycker jag!

Byråkratins kvarnar – och teknikens – malde annars otroligt långsamt idag, tycker jag. Vidare anser jag att det är anmärkningsvärt att Arbetsförmedlingen har personal anställd som inte kan – eller vill? – hantera de egna systemen. Har man plockat personal direkt från gatan, eller? Jag vägrar nämligen att tro att jag är den enda i hela Uppsala som kommer och behöver få biljetter för att kunna resa till en anställningsintervju. Vad gäller PDF- och skrivarkrånglet kunde jag ha erbjudit min hjälp, men jag har slutat jobba gratis och tänkte att de som har lön för väl göra skäl för den.

Jag är glad och tacksam för informationen om den här möjligheten från min handläggare, hjälpen och biljetterna, men mycket undrande inför kompetensen hos personalen på Arbetsförmedlingen. Igen.

NU är klockan snart halv fyra och jag ska äntligen sätta dra fram dammsugaren! Förbereda mig inför intervjun får jag göra i morgon, helt enkelt, för nu fikar folk och sen går de hem.

Stort TACK också till Rexxie som försåg mig med denna matnyttiga länk om flyttningsbidrag och ersättning för intervjuresa! (Det är ju en PDF, så det kanske grabbarna på AF i Uppsala inte klarade av.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride 2014: Lite off Pride

Ett lite musikaliskt inlägg.

---

 

Fredag. Då brukar vi göra andra saker än rena Pride-aktiviteter. Igår ville vi gärna försöka besöka ABBA-museet på Djurgården. Det var hur krångligt som helst att beställa biljetter på nätet, så vi tog färjan ut på vinst och förlust för att kolla om vi kunde få köpa biljetter ändå. Det fick vi! Och jag kan säga att det var en upplevelse jag länge ska minnas. Biljettpriset må tyckas högt 195 kronor plus en serviceavgift på 20 kronor som jag inte fattar varför den tillkom. Men helt klart var museet värt 195 av de 215 kronorna. Notera att museet endast tar kortbetalning!!! Bilder finns förstås i bildspelet nedan.

På museet var vi några timmar, faktiskt. Därefter svalkade vi oss med ett par öl samt salt tilltugg. Färjan tillbaka tog vägen om Skeppsholmen. Det var en härlig dag för en tur på vattnet och både Fästmön och jag hade gärna åkt längre. Men vi klev av i Gamla Stan och gick för att äta på vårt stamlokus där. Jag köpte ett vykort till mamma som jag skrev efter middagen. Kvällen avslutades med tunnelbana hem, godisremmar och en Bondfilm. Såna är vi!

• Vårt dagliga bröd: Kräftbrödet, kokostoppar och vitlöksbrödet
• Bästa resan: Djurgårdsfärjan
• Dagens bästa: ABBA-museet
• Dagens klotter: Det tatuerade paret på O’Leary’s
• Dagens megafon: Nytillskottet Bill
• Dagens krämpor: Hälsporrar, en bruten nagel och en skinnflådd armbåge

 

Här kommer några bilder från vår fredag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride 2014: En bra start

Ett sammanfattande inlägg.

---

 

Igår anlände vi till Kungliga Hufvudstaden framåt seneftermiddagen. Här stannar vi alltså till söndag för att delta i Pride och semestra rent allmänt. Jag har lovat att inte sitta vid datorn alltför mycket, så här kommer en snabb sammanfattning av starten på vår Pride-semester! (Jag har för övrigt skrivit den sittandes på en gigantisk stjärtkudde för att komma upp i bra ergonomisk nivå. Fästmön går omkring och skrattar lite åt mig.)

• Bästa hotellutsikten: Globen
• Bästa Pridesällskapet: Anna
• Jobbigast på tunnelbanan: Folk som skriker rakt över andra till varandra
• Största besvikelsen: Vi fick inga dog tags!
• Största kossan: Regnbågskossan
• Bästa underlaget: På Stadion.
• Bästa torsdagsartister: Efva och Eva
• Bästa Prideshoppingen: En regnbågsfluga
• Roligast att träffa på i vimlet: Gunilla och Ingela
• Jobbigast att träffa på i vimlet: Ingen
• Bästa höjdarupplevelsen på torsdagen: Pariserhjulet
• Hetaste upplevelsen: Chilinötterna på den nattöppna baren på Ringvägen
• Sämsta baröppettiderna: På hotellet
• Övertrevligast på hotellet: Killen vid incheckningen
• Bästa hotellfrukosten: Den vi åt i morse
• Tråkigaste upplevelsen: En blödning

Här kommer några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad händer där ute, egentligen?

Ett betraktande inlägg.

---

 

Idag på förmiddagen fick jag sms från en kollega när jag för andra gången låg på köksgolvet. Kanske håller jag på att bli frisk, för plötsligt blev jag väldigt nyfiken och intresserad av vad som händer där ute. Utanför mina väggar. Så jag tar en liten omvärldsspanande runda i cyberspace så att jag får veta vad som händer In Real Life. Häng med om du vill, stå kvar om du föredrar det.

 

Nja, Sigtunas buss är modernare än den här bussen i bushen som ju går till Skagen, remember..?

Rullande rådgivning i Sigtuna. Medborgarkontor på fyra hjul. Det är vad min arbetsgivare har skaffat sig. Och den här veckan rullar bussen runt i kommunen för att invånarna bland annat ska få konsumentrådgivning och få träffa företrädare för kommunen. I måndags invigdes det rullande kommunhuset vid Skånela kyrka. Och jag skulle ha varit med. Nu får jag nöja mig med att läsa om bussen i stället. Ett riktigt spännande och specialutrustat fordon, ska du veta!

 

Historiens första smiley?

Historiens första smiley? Enligt The Atlantic har man hittat historiens första smiley – i en 1600-talsdikt. Dikten heter To Fortune och poeten Robert Herrick. Det skulle ju kunna vara ett korrekturfel, men faktum är att smileysen passar in i texten… Dikten är för övrigt från 1648!

 

13 saker din arbetsgivare inte får göra. Det finns bra arbetsgivare och det finns mindre bra – det vet de flesta av oss. Men det finns faktiskt saker en arbetsgivare inte får göra. Dagens Nyheter har, med Diskrimineringsombudsmannen som källa, listat 13 tabbar. Bland annat får en chef inte kalla nån för ”fjollan” eller ”bögen”… Intressant…

 

Rätt körd maskros…

Miljöpartiet backar… I alla fall på min lista över tänkbara partier att rösta på. Inte nog med gårdagens märkliga och förvirrande uttalanden om registrering av bloggare. Nu backar man från den i skuggbudgeten utlovade höjningen av a-kassan. Nä, MP, nu får ni väl ändå tänka lite till, eller?

Smygfoton på kvinnor som äter väcker reaktioner.  På Fejan (where else, liksom?) finns en grupp som uppmanar besökare att ladda upp bilder, tagna i smyg, på ätande kvinnor i Londons tunnelbana. En kvinnlig journalist som ”drabbades” kände sig ”förödmjukad” av att en bild på hennes goffande av en sallad laddades upp. Journalisten fick tag i upphovsmannen och blev lovad att bilden skulle försvinna. I stället ökade trakasserierna, kvinnan hånades och kallades bland annat häxa och amatörjournalist. Tro nu inte att kvinnan gav sig. Efter många om och men lyckades hon få Fejan att ta bort bilden. Inte helt lätt, eftersom det inte är förbjudet att ta bilder på tunnelbanan…

 

Vatten ska man dricka, inte kasta hur som helst, tycker jag.

Bajenfansen kissade, men Ingrid fick nog. Bilden har synts lite här och var. Män som kastar vatten mot en husvägg och Ingrid, 63, som kastar vatten (H2O) på kissarna från ett fönster. Heja Ingrid!

 

Det här var ett urval lättare nyheter. Tyngre nyheter, som det som händer i Ukraina, båtar som sjunker, pappor som hotar att döda sina döttrar, människor som skjuts ihjäl där jag bor och annat läser jag också. Och förfäras över all jävla ondska i världen. Som motvikt därför urvalet ovan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride fredag: Shopping, Klara och gos

Vi grundade shoppingturen med en sväng in på en av Götgatans bästa skoaffärer – och den har jag förstås tappat bort namnet på har jag inte alls, John Pelle Sport. Jag inhandlade ett par nya skoinlägg och det var som att gå (!) från

I am blind

till

I can see

eller

I am lame

till

I can walk run

De nya inläggen läker inte hälen medicinskt, men lindrar och just nu är det viktigast. Samtidigt ringde mammakusinen B med dotter H och ville ses i stan och tyvärr, tyvärr, fick jag säga att vi inte kunde. Det hade varit sååå roligt, men det går inte att klona sig. Eller i alla fall kan inte jag det.

Sen strosade vi in på Söderballarna Söderhallarna och shoppade loss.

Söderballarna. Eller Söderhallarna, som denna saluhall egentligen heter.

Först kikade vi i en teaffär. Där var det… eh… liiite dammigt…

Dammigt ställe. 

Det dammiga stället hade emellertid lite fina burkar och en av dessa hängde med oss hem.

En av dessa hängde med hem.

I Söderballarna fanns en massa smaskiga saker. Och ett av ställena du inte får missa där är p & b delikatesser. Där inhandlade jag lite choklad samt några chokladklubbor att doppa i kaffet.

Chokladklubbor att doppa i kaffet.

Bäst av allt i Söderballarna är emellertid The English shop. Fy te rackarns! Och vet du… De hade fått in Walnut Whip!!! Jag köpte sex stycken!

Sex såna här godbitar följde med hem.

Klockan 14 var det dags att träffa Arga Klara. Och hon visade sig vara allt annat än arg. I alla fall på oss. En härlig tjej som gillade öl, till exempel.

Arga Klara var glad.

Vi satt ute i den klibbiga Stockholmseftermiddagen och Klara och Fästmön åt åt indiskt. Jag drack indiskt. Gott! Vi slogs mot flygmyror och irriterade oss på gasande bilar (högt gasande bil = liten snopp?). Sen kom en regnskur och då gick vi in. Passade på att studera ställets konst. Det var ju… sisådär…

En svensk tiger på ett indiskt ställe.

Klara var lika glad och trevlig inomhus. Hon gjorde eller sa inte nåt dumt en enda gång. Skitkul att träffas, verkligen!

Men Klaras håruppsättning…

Tre och en halv timme gick fort, men sen hasade vi till hotellet och Klara till tunnebanan. Vi hann knappt upp på rummet förrän det kom en rejäl regnskur och till och med lite åska.

Medan vi mumsade på var sin Walnut Whip diskuterade vi kvällens planer…

Walnut Whip, världens godaste gott! Fast nöten är på sne…

To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

Pride onsdag: Invigning

Det var länge sen jag var på en invigning av Pride, men i år var det dags! Tog 14.09-tåget med denna vackra donna till Kungliga Hufvudstaden för att fira Pride i dagarna fyra.

Vacker och älskad.

Tro det eller ej, men tåget gick som det skulle, tunnelbanan likaså och rummet var… spegelvänt mot vad vi brukar ha. Vi irriteras för övrigt alltid över att toadörren går inåt rummet och inte inåt hallen. Dessutom är det en blästrad glasdörr till toa – och där finns springor att titta i…

Efter uppackning traskade vi iväg till Tanto, där årets Pride går av stapeln. Vi mötte massor av kändisar som Anna kände igen. Själv var jag mest intresserad av husen runt omkring. Detta nybygge är ganska läckert, tycker jag.

Läckert nybygge på väg till Tanto.

Vi var väldigt törstiga, men det var inget vinunderhåll på vägen, så vi fick vänta tills vi kom fram.

Inget vinunderhåll på vägen!

Det blev både mat och dryck när vi kom fram. Anna njöt i solen – ett tag såg det ut som om det skulle komma ett skyfall – i sina nya solbrillor som är mycket spanvänliga. Ögonen bakom dessa registrerar en hel del, kan jag meddela…

En spanerska.

Ölen brukar vara halvljummen och maten sisådär, men i år var öl i alla fall sval och maten god. Fast jag fick förstås ont och kunde inte äta upp.

Maten var god.

Största behållningen av invigningen tror jag vi båda tyckte var detta att glo på folk. För invigningen var det inte mycket med. Trista artister och ointresserad publik. Men roligt och bra invigningstalande gjorde två politiker, sossarnas Mona Sahlin och folkpartiets Birgitta Ohlsson. Tillsammans.

Jag blev ju lite klen och då kändes det extra tryggt att ha två positivhalande systrar i närheten. Du skulle bara ha sett hur den till höger i bild svängde på stjärten när hon halade… Oj, det var så att det rann till… För dig som föredrar brevlådor rekommenderas annars den till vänster i bild. USCH!

Stjärtar av olika slag.

Luftrummet ovanför oss var inte bara fullt av moln. Där kom massor av plan och massor av ballonger. Detta exemplar var rosa och jag kan ju inte zooma så bra med min gamla mobilkamera så njut av ballongen på lite håll…

Till väders…

Årets dogtag var en sorts patron som man kunde skruva isär. Inuti låg ett litet meddelande. På min microlapp stod ungefär att jag skulle välja att gå mina egna vägar och att jag skulle lämna avtryck… Tycker jag var väldigt passande…

Årets dogtag.

Bästa artister var – without no doubt – Gravitonas, ett band som jag faktiskt inte hade lyssnat på tidigare 😳 Så musikaliskt obildad är jag… Gravitonas gjorde sin första och enda Sverigespelning igår på Prideinvigningen.

Gravitonas – fast de syns inte så bra…

Vi traskade ”hem” genom Stockholms-natten och var tämligen nöjda med starten på Pride. Somnade med huvudena på små kuddar – de skitstora som finns i sängarna går inte att sova på.

I morse blev det härlig hotellfrukost. Vi roades av två söta hundar som lekte utanför och av en tysk familj som inte tyckte att det var tillräckligt

schön

att sitta vid vårt bord. Hmfp! Och vi som inte ens hade shorts på oss utan var passande klädda i heltäckande benkläder!

Torsdagsfrukost.

Vi åt och njöt och Anna är lika vacker idag som igår. Nu har vi fyra dar kvar här…

Anna njuter.

Planen för dagen är ett musiebesök. I kväll blir det förstås schlagerkväll i Tanto. Och i morgon eftermiddag ska vi träffa en bloggvän som har blivit en riktigt god vän – trots att vi inte har träffats än.

Livet är kort.

Read Full Post »