Bakom masken

Ett maskerat inlägg.

---

 

Bakom masken…

Inte vet jag vem du är bakom masken – jag kan ju knappt säga vem jag själv är. Inspirerad av en vän gjorde jag ett personlighetstest idag på förmiddagen. Såna test är synnerligen populära nu och jag har gjort ett antal. Självklart kan det innebära att jag skulle kunna agera manipulativt och svara i en viss riktning, men eftersom jag gjorde just det här testet för mig själv ville jag vara ärlig.

Resultatet? Tja, jag får se upp med min självkritik var en varning jag fick. Och det är inte första gången. Inte heller det sätt jag reagerar på återkoppling och mitt sätt att se på mig själv som otillräcklig. Det fanns positiva saker om min person också, som stark känsla för ansvar och plikt och att jag är varm, generös och pålitlig. Nåja, kanske ska man ta såna här test med en nypa salt. För, som jag skrev, det är inte svårt att manipulera resultaten.

Det där med självkritiken måste jag emellertid tänka på. Igår kväll under vårt kräftkalas dryftades en fråga som inte handlade om min person, men där jag ändå tog åt mig och fick min otillräcklighet beKRÄFTAd. (Ja, jag kan skoja lite med min negativa självkänsla som synes.) Fästmön gjorde en fantastiskt god ostpaj (LCHF) som vi åt med gräddfil, rödlök och rom. I glaset hade Anna vitt vin, jag öl och båda Östgöta sädes.

Vi hade kräftkalas igår. Anna gjorde en fantastiskt god ostpaj.

Solen har gjort sina trevare idag, men vi har inte tagit oss för mycket mer än ätit frukost och duschat. Det är skönt att såsa runt ibland, för en annan egenskap jag har är att jag driver mig själv ganska hårt. Det har väl med känslan för ansvar och plikt att göra… I vart fall gör denna ständiga pådrivning mig trött.

Mamma fick ett samtal igår som varade trekvart. Sen orkade jag inte mer, så jag utlovade ett nytt samtal idag. Vidare ska jag ringa en vän som jag gärna vill hinna träffa innan vännen reser vidare. Planerna för min kommande vecka är ganska vaga, eftersom jag har intagit en sorts beredskapsläge. Jag måste emellertid ringa en myndighet i morgon och försöka att inte bli alltför uppjagad över dess inkompetens vad gäller klarspråk. På onsdag väntar ett besök i vården igen. Och så infaller ett par födelsedagar i veckan också, hur nu dessa ska firas. Ryggen är sisådär, inte sämre i alla fall, men vänsterfoten gör ont i en led efter loppisturen igår.

Vad har DU för dig så här på söndagen då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Dold agenda – och öppen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Flator på Flow

Ett inlägg en en webb-TV-serie.

---

 

Flator. Bilden är lånad från SVTFlows webbplats.

Jag har sett Flator på Flow. Det vill säga SVT Flow. De två första avsnitten av realityserien lyste upp min skärm på söndagskvällen. Två gånger tolv minuter har jag fått kika in i några Stockholmsflators liv. Ett liv väsensskilt från mitt. De är unga, snygga, självsäkra och… som sagt Stockholmsflator. Men tänk om de hade funnits när jag var ung…

Inte är jag mycket för realityserier heller.  Men denna var lite kul. Med en nypa salt eller två. Underhållningsvärde har den helt klart.

Totalt ska det bli elva avsnitt. Två ligger redan ute. Del tre kommer den 8 maj. Varför inte ta en titt? För underhållningens skull, om inte annat…

Här kan du se del ett.

Här kan du se del två.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skriva, läsa, kommentera… och fika!

Ett inlägg om att läsa och skriva och funderingar över vad som är sant i det skrivna ordet. Och gott till kaffet!

Idag läste jag ett intressant inlägg om #blogg100. Du vet, det där grejset, utmaningen, man ansluter sig till med syftet att skriva ett blogginlägg om dan. Och tagga #blogg100. Webbhjälpen, som skrev detta finurliga inlägg, skippar #blogg100 till fördel för #kommentera100.  Inget illa om #blogg100, men Webbhjälpen tycker att kvalitet är viktigare än kvantitet. Trots att jag själv skriver ganska många inlägg och alla inte har nån hög kvalitet, nickar jag instämmande. Lite grann ska man väl fundera över varför man har en blogg, men om man vill ut i cyberspace med sina ord kanske det inte är mängden utan innehållet som borde vara det viktiga. Om man nu vill beröra/roa/oroa/intressera/engagera andra människor. Skriver man en digital dagbok har man andra skäl än att skriva kvalitetstexter, kanske.

Gilla – lite slöare än en kommentar?

Naturligtvis är det upp till var och en. Men nog håller jag med Webbhjälpen om att det är roligare med dialog än massor av inlägg. Det jag emellertid har noterat – och så också Webbhjälpen – är att man kommenterar allt mer sällan nu. Det är inte så jättestor skillnad i själva besökssiffrorna, men i antalet kommentarer. Det är liksom… rätt slött att klicka på Gilla-knappen, men det är många som gör det. Då har man ju i alla fall tyckt nånting. Så gör även jag ibland, det tillstår jag.

För egen del tänker jag inte ansluta mig till varken den ena eller den andra bloggutmaningen. Att skriva ett blogginlägg om dan i hundra dagar ser jag inte som nån större utmaning, inte heller att kommentera hos andra bloggare. För det gör jag varje dag också.

Är allt som står i tidningen sant?

Men allt det man läser ska man ju ta med en nypa salt – även om det står i tidningen. Senast idag läste jag, till exempel, att Anna är helig. Visst är min älskling helig för mig, men helig-helig vet jag inte… Väldigt snäll är hon dock! Idag lagade hon  rotmos och bajskorv kycklingkorv till oss!

Vilken tur att jag köpte med lite dessert hem. Och nu ska du inte få för dig att det handlar om semlor eller nåt, fettisdagen till trots. Läste du inlägget före detta såg du naturligtvis att semlor inte är nåt jag estimerar. Anna har för övrigt redan blivit bjuden på semla idag. Nä, i stället ska jag strax duka fram chokladrutor med kokos till kvällskaffet. Eller kärleksmums, som Elias har lärt mig att de kallas. Vackert namn på en god kaka till en söt en fästmö, eller hur?

Kärleksmums!

Men redan innan jag serverar kaffet håller jag på att sätta det i vrångstrupen. Jag har fått ett mejl från Arbetsförmedlingen. Då blir jag alltid nervös och får ont i magen. Denna gång innehöll mejlet en inbjudan till en jobbmässa på torsdag. I Eskilstuna. Eh..? Jag bor liksom i Uppsala och jobbar… närmare Stockholm. Eskilstuna..? Börjar undra om nån har tryckt på fel sänd-knapp nu igen eller vad. Tänk om 61 000 pers dyker upp på torsdag. I Eskilstuna…

Vad tar du till kvällskaffet i afton? Och vad tycker du när det gäller skriva, läsa, kommentera, #blogg100??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tro på stjärnorna..?

Ett inlägg om att tro på stjärnorna. Och planeterna.

Flera gånger tidigare har jag skrivit om min tro här. Kanske inte så djupt och så ofta, för min tro är personlig. Jag har skrivit en del om att tro på stjärnorna också. Till och med intervjuat en modern astrolog… Detta vill jag dyka ner lite djupare i!

För många tusen år sen grundlades astrologin i Babylonien. Den utvecklades vidare av perserna och egyptierna. Så visst är det fascinerande att astrologi faktiskt fortfarande finns idag?! Fast den används säkerligen inte på samma sätt som längre tillbaka i tiden. En gång var den ju även en gemensam disciplin med astronomin. Idag är det många som tycker att det där med astrologi mest är lite flummigt och nonsens.

Solen är viktig i såväl astrologi som tarot.

Det är sunt att ta saker och ting med en nypa salt. Men när jag fick mitt horoskop light ställt en gång var det många bitar som föll på plats. Det blev en vägledning och ingav mig hopp om att bättre tider var på väg. Nu vete 17 om jag skulle våga få det ställt igen. Eller också… vore det kanske en helt lysande idé..?

Lite lustigt tycker jag allt att det är att man ofta kan gissa vilket stjärntecken människor är födda i. Men en del stämmer det inte alls på! Det kan bero på, har jag lärt mig, planeternas ”påverkan”, läge.

Jag är i alla fall en ganska typisk oxe. Bland annat är jag en sucker för trygghet och jag tenderar att vara materialist. Rätt slö och överviktig. Gillar livets goda – och det syns. Samtidigt är jag lugn och ganska tolerant. Pålitlig. Tråkig? Nja, vad jag förstår gjorde en viss planets ställning vid min födelse att jag kan vara ganska… kraftfull… Rentav explosiv?

Tarot har jag varit sugen länge på att testa. Men jag kommer liksom inte till skott. Kanske är lite rädd för vad korten ska avslöja om mig…

Tja, det finns inte bara en sida om astrologi… Det finns en hel del. Det handlar om att våga, att öppna sina sinnen. Tror jag dårå. Vad tror du??? Skriv gärna några rader i en kommentar vad du tänker om detta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensamhet…

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om den fruktansvärda ensamheten.

Jag har skrivit om det förut på den här bloggen. Jag skriver om det igen och igen och igen. Jag slutar inte. Därför att det handlar om situationer som inte förändrar sig. Det handlar om ensamhet.

Ensamhet.

För ett tag sen läste jag om mannen som la sig en låda och frös ihjäl. Ensam. På påskdagens morgon hittades Egon, bara åtta år äldre än jag själv, död i en av Trafikverkets sandlådor, på en station någonstans i Sverige. I sin plånbok hade han två kronor. Vid flera tillfällen innan hade människor sett honom och larmat polisen. Ingenting hände – mannen hade ju inte begått nåt brott. Alltså struntade man i att ens notera att människor ringt om en man som sov i sandlåda.

Påsken var tidig i år. Det var fortfarande vinter, snö och kallt. Därför frös Egon ihjäl. Aftonbladet berättar om honom via en före detta chef. Nu ska man ta all kvällspress, även Pravda, med en nypa salt, men bilden som målas upp gör ont i hjärtat. En plikttrogen man som jobbade i en livsmedelsaffär med att texta skyltar och ha ansvar för mjölkdisken. Utanför jobbet var fritidsintressena film och dansbandsmusik. Ensamvarg. Inte en enda kompis. Hemmason, bodde kvar hos mamma och pappa tills de gick bort – 2009 respektive 2012.

Några hundra meter från där Egon dog finns ett hotell. Men Egon hade ju bara två kronor och pappans körkort i sin plånbok. På banken, däremot, fanns tre miljoner kronor.

Det här är så sorgligt, så sorgligt. Hur många fler människor utan sociala kontaktnät finns det? Hur många ska dö ensamma? Stanna till en sekund mitt i ditt ältande om hur jävligt du har det och tänk. Ägna dessa ensamma en eller två tankar och fundera om just du kan göra nåt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sociala medier – kvinnliga kanaler?

Ett inlägg där Tofflan skriver om att kvinnor ligger i topp när det gäller användandet av sociala medier. I alla fall om kvinnorna är politiker. 

Svenska Dagbladet har gjort en undersökning som visar att kvinnliga politiker är mest framgångsrika i sociala medier. Tidningen har sammanställt en lista på de 50 politiker som är mest framgångsrika inom sociala medier. Nu ska man ju ta såna här listor med en nypa salt, men listan ger ändå en viss indikation. Och man kan inte mäta i flest inlägg eller följare utan det är ju engagemanget som är det viktigaste i det här fallet, när man ska visa framgång, eller hur?

Svenskan har därför, tillsammans med en konsult, gjort på det här viset:

[…] Vi har inte bara tittat på politikernas egen aktivitet utan också på hur ofta de omnämns av andra, hur ofta de retweetas, hur snabb ökning av följare de har, och vi har undersökt flera olika plattformar som Twitter, Facebook och bloggar. […]

Genom att göra så här får man en annan tyngd i resultaten, tycker jag.

I Svenska Dagbladets topplista hittar vi inte mindre än åtta kvinnliga politiker i i topp tio. Konsultens förklaring till detta är:

[…] De [kvinnliga politiker] kan ha svårare att slå sig fram i traditionella partistrukturer och hittar i de sociala medierna nya sätt att nå ut och styra bilden av sig själva. […]

Låter ju ganska troligt, om en Toffla själv får tycka. Och det får hon, för det här är hennes blogg.

Mest använt är Twitter, trots att Facebook har flest antal konton. Men på Twitter når man snabbt ut till opinionsbildare såsom journalister och reklammänniskor. Och Tofflor.

Valåret 2006 var bloggen en av de nya kommunikationskanalerna som användes av politikerna. Fyra år senare ansågs Facebook och Twitter vara de mest använda/användbara kanalerna. För nästa valår, 2014, spår man en viss revival för bloggandet. Kanske används även Instagram. Och så Fejan och Twitter, förstås.

Så här ser topp tio ut i Svenska Dagbladets politiker-i-sociala-medier-lista (siffrorna bakom partibeteckningarna är poäng som handlar om till exempel retweets, omnämningar av andra etc.):

1. Annie Lööf (C) 92
2. Gudrun Schyman (FI) 92
3. Maria Ferm (MP) 79
4. Caroline Szyber (KD) 72
5. Gunnar Hökmark (M) 72
6. Aron Modig (KDU) 69
7. Veronica Palm (S) 68
8. Maria Larsson (S) 66
9. Carl Bildt (M) 64
10. Maria Wetterstrand (MP) 64

Livet är kort.

Read Full Post »

Grannen lagar sån väldoftande söndagsmiddag…

Det är verkligen som i rubriken: grannen lagar en sån väldoftande söndagsmiddag att snålvattnet på Tofflan rinner. Men tyvärr är jag ju inte bjuden, dårå. Sitter och funderar på att slänga ihop egg ‘n chips till middag. Det är flottigt och gott och riktigt OK. (Fästmön messade just för att påminna mig om att laga middag, tror jag. Hon undrade vad jag skulle äta…)

Eftermiddagen har varit lugn och behaglig – för min del. Vädret är trist, så jag har tillbringat hela dan inomhus, bland annat vid datorn, men också lite vid pusslet. Jag lånade det här pusslet av Hortellskan och hennes K före sommaren och det börjar bli pinsamt nu eftersom jag aldrig blir klar… Nu kan jag emellertid visa att pusslet är så gott som halvfärdigt:

Kanske att 750 bitar är på rätt plats av de 1 500..?

                                                                                                                                                               Som synes på bilden hade jag god hjälp av godispåsen. Innehållet i den höll blodsockret på High, så att säga. Men det var ett antal svordomar till att börja med eftersom inte en enda bitj***l passade…

Idag blev det en liten pratstund med L. Vi avhandlade gamla och sjuka föräldrar som befinner sig på avstånd. För stunden är vi båda ganska nöjda med läget och var våra föräldrar bor. Jag ringde mamma senare på eftermiddag och tyvärr hade hon blivit uppskrämd av en granne. Jaa, vissa grannar, säger jag bara… Den här grannen har känt sig förföljd och håller på att flytta – till ett annat hus i området. Men hallå! Som om det skulle hjälpa! En stalker hittar en alltid. Ska man komma undan behövs det nog mer än att bara byta gatunummer – man behöver nog byta adress, stad och kanske land, också… Nu lyckades personen ifråga skrämma upp lilla mamma så till den milda grad att jag fick ägna en god stund åt att lugna henne. Det är ju inte mamma förföljaren är ute efter utan grannen. Dessutom ska man nog ta grannens ord med en nypa salt – för det är en person som jag skulle stoppa i kategorin Puckon. Men mamma blev uppskrämd och skadan är nu skedd. Tyvärr. För mammas nya hem är så fint och trivsamt.

Maskinen i badrummet har jobbat med en laddning jeans och tröjor och själv har jag jobbat vid strykbrädan. Har fått iväg ett mejl till mammakusinen B också, jag skäms för att det har gått så lång tid sen jag hörde av mig!

Jag fick ett vänligt erbjudande om att byta ut min tejpade mobil mot en likadan fast mindre tejpad. Nu fick jag emellertid tacka men avböja och fnissa lite, för just en sån mobil hittades härom veckan bakom en gardin, nånstans… Detta gardinfynd ligger här intill och nu är det upp till mig att kanske plocka över innehåll från den tejpade till den icke tejpade. Av nån anledning drar jag mig för det. Minneskortet är ju bara att plocka över, men många av kontakterna ligger på telefonen… Och kalendern… Musiken… Filmerna… Min mobil har ju, förutom att ha varit mobiltelefon och stillbildskamera, också varit adressbok, musiskspelare, filmkamera och kalender… Nej fy, jag blir trött bara jag tänker på det…

Read Full Post »