Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Gudrun Schyman’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Onsdagsfavoriten på TV är utan tvekan Lars LerinI kväll mötte han artisten, fotografen och konstnären Nino Ramsby. Nog var det ytterligare ett omaka par människor som strålade samman i Vänligen Lars Lerin. Men jag visste ju att de bland annat haft en utställning tillsammans i somras på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Var det grunden till en ny vänskap?

Lars Lerin

I kväll mötte Lars Lerin en annan konstnär. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Glittrande ögon och många skratt. 
Så skulle jag vilja sammanfatta kvällens möte. För även om svåra saker som depression och könsbyte dryftades var detta möte det gladaste av Lars Lerins vänskapsmöten hittills. Det kändes verkligen som om det var två vänner som träffades – och ändå var ju de tu inte bekanta tidigare. Nino Ramsby lockade fram saker hos Lars Lerin som tidigare bara antytts, så där som en riktig god vän kan göra.

Jag smittades verkligen av glädjen i det här mötet! Inte kunde jag hålla tillbaka skrattet i min ensamhet, heller, när Lars Lerin sa att det fick vara bra som det är nu med könstillhörigheten, han skulle inte kunna byta kön.

Dä skulle ju bli en Gudrun Schyman av mig, vet du, och dä går ju inte!

sa han, ungefär.

Kvällens program får högsta Toffelomdöme. Nästa gång möter Lars Lerin Christer Sjögren.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

Mikael Persbrandt

Leif GW Persson

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Drevet gårErikshjälpen i Uppsala är ett av stans second hand-ställen som har ganska god ordning på sina böcker. Utom pocketböckerna. De ligger i två stora trälårar, visserligen med ryggarna uppåt, men ändå. Det tar sin lilla tid att gå igenom dem. Det gjorde jag i början av juni och fann tre spännande böcker. Den första av dem, Anders Pihlblads bok Drevet går. Om mediernas hetsjakt, läste jag ut idag.

Jag fastnar för den här boken direkt! Och det handlar mycket om att författaren är journalist, men trots detta själv drabbades av ett mediedrev under senhösten 2007. Det var då han flamsade och pussades med Ulrica Schenström en kväll på krogen, nåt som uppmärksammades av en fotograf och som sen ledde till den så kallade Schenströmaffären. Ulrica Schenström är moderat och var 2007 statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt. Den aktuella krogkvällen var hon en av dem som hade jour vad gäller krisberedskap. Klart olämpligt att dricka alkohol och gå på krogen med en journalist. Men det mediedrev, som ledde till att Ulrica Schenström senare avgick, var det mycket bättre? Ulrica Schenström har för övrigt skrivit förordet till den här boken – och det är då jag fastnar! Jag citerade till och med förordet häromdan här på bloggen.

Den här historien och flera andra kring politiker och kändisar som råkat i blåsväder, klantat sig, gjort dumma saker etc skriver Anders Pihlblad om. Och ärligt talat får jag i många fall en annan bild av händelserna och personerna han skildrar. OK, visst har framför allt politiker en sån roll att de ska ha extra rent mjöl i sina påsar. Men att drivas av hämnd och inte bara rasera somligas privatliv, utan att till och med få den utsatta att begå självmord… det är aldrig OK. Att ge sig på familjen omkring den person som nagelfars är inte heller OK. Jag köper inte argumentet att h*n borde ha tänkt på det innan h*n begick sitt fel. För vi är alla människor.

Anders Pihlblad möter i den här boken bland andra Lars Danielsson, Cecilia Stegö Chilò, Mona Sahlin, Gudrun Schyman, Björn Ranelid, Tiina Rosenberg, Liza Marklund med flera. Det är oerhört intressant att läsa vad här personerna berättar om sina erfarenheter. Vidare tar han upp skillnaden mellan sättet att skriva om kända män och kända kvinnor, bloggarnas makt, förtal och förföljelser på nätet kontra yttrandefrihet, krishantering vid mediedrev etc.

Boken kom ut för fem år sen, så den har ett antal år på nacken. Men ändå. Det är mycket i den som fortfarande är aktuellt, det är mycket givande att läsa om de drabbades tankar och det är mycket av mediedrev som kan appliceras på livet i stort. Att bli uthängd och utpekad, att bli kallad än det ena, än det andra, förtalad etc förekommer ju fortfarande. En sorts… mobbning, som vissa människor aldrig tycks växa ifrån. Man är fixerad vid en person och drivs av nån sorts hämndbegär. Många av oss upplever det varje dag.

Toffelomdömet för den här boken kan inte bli nåt än det högsta. Om jag inte tyckte så mycket om boken skulle jag kunna tänka mig både en och två och tre personer som hade behövt läsa den och som jag gärna lämnat den vidare till – med iskall hand…

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spekulerande inlägg.


Tack vare mina bonusbarns pappa
lyftes min blick till TV-rutan i afton klockan 21. Då gick nämligen det sista avsnittet av Efterlyst under Hasse Aros ledning. Jag har följt programmet av och till under alla år. Mest i början, ska jag erkänna, och då mest för Brynolf Wendts skull. Han hade ju så… speciella uttryck. Brynolfs favoritord var definitivt

huliganer

och det ordet användes flitigt i dialogerna här hemma.

Men med Hasse Aro blev programmet mer seriöst och samtidigt fartfyllt. Det blir nog ingen enkel uppgift att efterträda honom. Därför tänkte jag

hjälpa 

TV3 att en lämplig efterträdare – oavsett vad h*n gör nu. Här är mina förslag:

  • Anne Lundberg (hon syns ändå överallt och kan vi slippa se henne i Antikrundan blir det rätt bra)
  • Ernst Kirschsteiger (han kan nog fånga in de flesta i nåt hemtvinnat, växtfärgat garn som han sen dekorerar studion med)
  • Arne Weise (alltså, ta tillbaka denna Snett med naturen-man, denne… jultomte – i rutan!)
  • Linda Lindorff (har ju ganska bra hand med lantbrukare, kanske också med missbrukare av… brott..?)
  • Gudrun Schyman (hon kan prata omkull de flesta)

Detta var några Toffelförslag. Har DU några andra kandidater? Seså, skriv ner namnet/n i en kommentar här och låt oss hjälpa TV3. För det blir väldigt, väldigt svårt att hitta nån riktigt bra efter Hasse, det blir det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan skriver om att kvinnor ligger i topp när det gäller användandet av sociala medier. I alla fall om kvinnorna är politiker. 


Svenska Dagbladet har gjort en undersökning som visar att kvinnliga politiker är mest framgångsrika i sociala medier.
Tidningen har sammanställt en lista på de 50 politiker som är mest framgångsrika inom sociala medier. Nu ska man ju ta såna här listor med en nypa salt, men listan ger ändå en viss indikation. Och man kan inte mäta i flest inlägg eller följare utan det är ju engagemanget som är det viktigaste i det här fallet, när man ska visa framgång, eller hur?

Svenskan har därför, tillsammans med en konsult, gjort på det här viset:

[…] Vi har inte bara tittat på politikernas egen aktivitet utan också på hur ofta de omnämns av andra, hur ofta de retweetas, hur snabb ökning av följare de har, och vi har undersökt flera olika plattformar som Twitter, Facebook och bloggar. […]

Genom att göra så här får man en annan tyngd i resultaten, tycker jag.

I Svenska Dagbladets topplista hittar vi inte mindre än åtta kvinnliga politiker i i topp tio. Konsultens förklaring till detta är:

[…] De [kvinnliga politiker] kan ha svårare att slå sig fram i traditionella partistrukturer och hittar i de sociala medierna nya sätt att nå ut och styra bilden av sig själva. […]

Låter ju ganska troligt, om en Toffla själv får tycka. Och det får hon, för det här är hennes blogg.

Mest använt är Twitter, trots att Facebook har flest antal konton. Men på Twitter når man snabbt ut till opinionsbildare såsom journalister och reklammänniskor. Och Tofflor.

Valåret 2006 var bloggen en av de nya kommunikationskanalerna som användes av politikerna. Fyra år senare ansågs Facebook och Twitter vara de mest använda/användbara kanalerna. För nästa valår, 2014, spår man en viss revival för bloggandet. Kanske används även Instagram. Och så Fejan och Twitter, förstås.

Så här ser topp tio ut i Svenska Dagbladets politiker-i-sociala-medier-lista (siffrorna bakom partibeteckningarna är poäng som handlar om till exempel retweets, omnämningar av andra etc.):

  1. Annie Lööf (C) 92
  2. Gudrun Schyman (FI) 92
  3. Maria Ferm (MP) 79
  4. Caroline Szyber (KD) 72
  5. Gunnar Hökmark (M) 72
  6. Aron Modig (KDU) 69
  7. Veronica Palm (S) 68
  8. Maria Larsson (S) 66
  9. Carl Bildt (M) 64
  10. Maria Wetterstrand (MP) 64


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blir en titt ut när jag nu ändå sitter vid datorn i stället för att fika. Lokalblaskan är tunnare än nånsin, media i övrigt tycks lida av det vi kallar nyhetstorka och rapporterar om de mest konstiga saker. Och jag är ju inte mindre konstig, för jag har gjort detta fantastiska (?) urval:

  • Rökstopp leder till viktuppgång. OK, vad är nytt i denna nyhet? Brittiska forskare har presenterat en studie i en vetenskaplig tidskrift. Ett rökstopp sänker ämnesomsättningen och minskar aptiten. Man går upp flest kilon i början, det första året cirka fyra, fem kilo. Här ser jag 30 kilo på de tre första åren efter rökstopp *klappar kaggen*
  • Outforskade ekosystem i tunnelbanan. Djupt nere i tunnlarna i Stockholm har forskare hittat ett outforskat ekosystem. Bland annat har man hittat gruvdvärgspindeln, som inte finns nån annanstans i Sverige och tuffkuddmossa, som inte siktats i Stockholm sen 1930-talet – och då i ett växthus. Bergväggen i tunneln under Kungsan har börjat klä sig i mineralutfällningar och droppstensformationer har börjat att bildas. Hur har detta ekosystem kunnat uppstå? Jo, där finns ljus!
  • Tetris – en riktig bricka i internationell toppolitik! De flesta av oss datoriserade har väl nån gång spelat Tetris? Datorspelet som kom ut i slutet av 1980-talet och som faktiskt inte kan förbättras. Men spelat utvecklades i blindo bakom järnridån och blev en bricka i internationell toppolitik.
  • Smädade chefer på Fejan, fick sparken och nu ersättning. Två män anställda vid telefontjänstföretaget Go Excellent i Piteå skrev negativt om företaget och dess chefer på Facebook. Då fick de sparken. Men nu har deras fack Unionen hjäpt dem till ett förlikningsavtal via Arbetsdomstolen. Avtalet innebär ersättningar om 90 000 respektive 215 000 kronor. Tjolahopp, vilka idéer man kan få… Men så klart man undrar vad de skrev eftersom de faktiskt fick sparken.
  • Fler vill undvika barn på semestern. Allt fler svenskar väljer barnfria resor och hotell på semestern. Och ibland är det så att man faktiskt vill ha vuxentid. Faktiskt.
  • Antagningssajt hackad – besked läckte ut. OK… men… är inte syftet med sajten att de som har sökt ska få veta om de har kommit in på sökt utbildning eller inte? Det handlar om knappt två dar innan antagningsbeskeden skickas ut till de sökande. Big deal, liksom… Om det är klart varför ska folk inte få veta? Förstår inte problemet…
  • Klädstorlekar ska bli lika i Europa. Finally… Och Sverige får uppdraget att slutföra det hela.
  • Arbetsförmedlare ofredade kvinna som sökte jobb. Kvinnan sökte jobb på arbetsförmedlingen i Luleå. Fast nåt jobb blev det inte. Mötet mellan arbetsförmedlaren och kvinnan hölls i en bil som kördes till skogs. Där frågade arbetsförmedlaren ut henne om hennes sexliv. Men hallå! Hur vore det om de som jobbar (?) på Arbetsförmedlingen skötte sina jobb och utförde de uppgifter de har? Fast det klart… De ska ju inte förmedla jobb, enligt direktcitat av en av mina handläggare… Samtidigt funderar jag över varför kvinnan gick med på att ha ett möte med sin arbetsförmedlare i bilen..?
  • Schyman gillade inte sexistisk reklamskylt. Gudrun Schyman is still going strong! Nu i Simrishamn, där hon sitter i kommunfullmäktige. Nyligen reagerade hon på en reklamskylt för korv, reklam som hon tyckte var rasistisk. Och hon fick rätt. Skylten är nertagen.

Sexistisk reklam. (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)


Read Full Post »

En fantastisk resa genom ett liv. Så skulle jag vilja karakterisera det sommarprogram med Birgitta Stenberg jag just har lyssnat till.

Birgitta Stenberg är mest känd som självbiografisk författare – om än inte riktigt rumsren sådan. Inte förrän nu. Nu när man lyfter fram det som tidigare hölls emot henne. Om detta pratar hon, liksom om sin ö, där hon bor nu, och sin utställning på Gotland där hon fick se sina verk med en utomståendes ögon, lite grann.


Birgitta Stenberg pratade jämlikhet, författarskap och krig, bland annat. Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida.

                                                                                                                                                         Lysande är Birgitta Stenberg när hon ironiserar över krig och allt i dess följd, till exempel mord och våldtäkter på kvinnor och barn. Lysande och skarp och mycket ironisk.

Men när hon försvarar Gudrun Schymans pyromandåd med de 100 000 kronorna, har jag lite svårt att följa med i resonemanget, trots att hon redogör för de argument hon fått sig tillsända i ett mejl från pyromanskan själv. Jag KAN INTE tycka att det är OK att elda upp en summa som nästan, nästan skulle betala hyran för ett år åt min Fästmö

Birgitta Stenberg har onekligen levt – och lever fortfarande – ett mycket spännande liv. Jag menar, vem har skrivit ett femtiotal böcker, haft sin första konstutställning som 70-plussare, varit älskarinna åt en ex-kung, åt kvinnor..?

Men det avsnitt i programmet som griper mig mest är den stunden hon pratar om döden och om att förlora den man älskar till just döden. Om kärleken, om frånvaron och om närvaron av den älskade. Om kroppens längtan och saknad, om ögonen som inte längre ser. Om att försöka rädda livet, om att försöka hålla det kvar. Då rörs jag och stannar upp i min strykning och bara lyssnar.

Read Full Post »