Vad gör vi mot barnen, egentligen?

I ett inlägg som jag la ut i morse länkade jag till ett angeläget och välskrivet inlägg hos Fatou. Det var det där om att barnen alltid är de som drabbas – oavsett vems fel det är – när det gällde familjen som hotas av vräkning. Och jag kan ju säga att jag inte blev mindre beklämd när jag läste om doktorn som nu är misstänkt för barnpornografi.

Enligt lokalblaskan handlar det om en manlig doktor i vars kamera man har hittat bilder på avklädda barn. Mannen greps också när han smygfotograferade barn på en badplats förra sommaren. Det var föräldrar till de badande barnen som larmade polis. Enligt vittnen slängde mannen något ifrån sig. Det visade sig vara ett cigarrettpaket – som innehöll ett minneskort med bilder på barn. Polisen hittade också foton på över 2 000 barn upp till fem år i läkarens kamera. På ett annat minneskort hittades ungefär 7 000 bilder på nakna barn. Mannen är misstänkt för innehav av grovt barnpornografiskt material, men också för ofredande.

Nu vet jag också att man är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats, men om uppgifterna i lokalblaskan stämmer är det ju fruktansvärt. Inte blir soppan bättre av att

[…] Mannen arbetar som läkare i Uppsala på en hög position. […]

enligt UNT. Bland mannens patienter finns barn.

Från tidningen har man varit på mannens arbetsplats och där kände ingen till anklagelserna. Eftersom det råder sekretess mellan myndigheter har personalchefen på mannens jobb inte fått veta nåt. Polisen är däremot tvingad av lag att anmäla till socialtjänsten om det finns risk att barn far illa. Enligt UNT har polisen också gjort detta, men anmälan gäller enbart läkarens egna barn. Inga andra eventuella barn… Socialtjänsten har nämligen ingen rätt att lämna ut såna här uppgifter till den anmäldes arbetsplats.

Nu vet vi ju som sagt inte om den här läkaren är skyldig eller inte, även om mycket pekar på att han är det. Det enda som kan hända medan utredningen om brott pågår är att han blir tillfälligt avstängd från sitt arbete. Självklart hoppas jag att han blir det eftersom misstankarna är grava och bevisningen ju verkar väldigt stark.

Rejält beklämd blir jag och undrar vad vi gör mot barnen, egentligen. Vad utsätter vi dem för? Skulle du vilja låta ditt barn behandlas av en läkare som är misstänkt för innehav av barnpornografi och ofredande?

Det är alltid barnen som drabbas när det gäller vuxnas märkliga beteenden och ageranden. Ibland har jag undrat varför vissa föräldrar skaffar barn, när de som uppenbart inte är intresserade av dem. Jag hör och ser på nära håll och genom skrikorgierna från barn nummer två kan jag inte låta bli att undra. Barn nummer ett skrek nämligen likadant – tills barn nummer två kom till familjen. Vad är det för fel – på föräldrarna? Funderar jag…

Du tycker säkert att det är lätt för mig att ha åsikter om barn, jag som inga har. Men du ska veta att det är ett medvetet val. Jag träffade aldrig nån i livet som jag verkligen ville skaffa barn med. Och när jag blev äldre och visare insåg jag vilket otroligt och framför allt livslångt ansvar det är att ha barn. Det ansvaret har jag aldrig varit varken mogen eller redo för.  Jag skulle ha varit en förskräcklig förälder! Säkert väldigt sträng och krävande. Inte alls snäll. Däremot skulle jag förstås aldrig slå mitt – eller nån annans – barn. Mer än så kan jag inte säga. Det är ett val jag har gjort och jag är övertygad om att det är ett korrekt val – även om det kan nypa till i hjärtat ibland, det erkänner till och med hårdhudade jag.

Så det är en evinnerlig tur att jag fick fyra bonusbarn på äldre dar, barn som nu är eller är på väg att bli vuxna. Kanske hade det blivit gemensamma barn och Fästmön och jag hade träffats när vi var yngre. Men nu blev det inte så och jag är nöjd ändå. Jag känner mig ändå så där lagom träffad av texten på den här muggen som jag fikar i på jobbet, en mugg jag fick av en av de fyra till en födelsedag härom året…

”Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home”…

Livet är kort.

Read Full Post »

Zombiefredag

Idag vaknade jag till en mörk och dyster dag. Det stod inte på förrän regnet kom. Jag känner mig trött och sänkt och misstänker att jag har en förkylning på gång. Som vanligt har jag inte tid att vara sjuk – varför blir jag aldrig sjuk när jag behöver få vara hemma en dag eller två från jobbet för att vila?

Känner mig lite trött och kanske på väg att bli sjuk…

I morse var jag så zombieaktig att jag höll på att sätta på mig den grafitgrå Nikebrallan med resår i stället för jeansen. Skulle ju liksom iväg och jobba… Hoppas dan går hyfsat fort. Jag har ett möte på förmiddagen med fru Chef 2 och sen ska jag luncha med en före detta kollega på avdelningen. I övrigt blir det lite pyssel innan veckan tar slut. Just nu jobbar jag mest med webb och intranät.

Igår kväll hade jag tänkt ta det bara lugnt och sitta med fötterna i massage- och bubbelbad med olja. Det gjorde jag visserligen, men först skulle jag bara…

1. ta reda på ren tvätt
2. starta en ny maskin tvätt
3. säkerhetskopiera filer
4. rensa minneskortet på mobilen på foton
5. svara på ett par viktiga mejl
6. äta en macka
7. leka rörmokare och försöka bli av med en propp i avloppsröret till handfatet i badrummet

Tja, du ser jag själv. Jag satte mig väl med fötterna i blöt först strax före klockan 21. Efter en stund vid datorn rasade jag i säng runt 22 för att läsa. Som alltid när jag sover ensam sätter jag på TV:n i sovrummet. Det brukar vara bra att somna till nåt gammalt CSI-avsnitt eller liknande. Fast igår kväll var det Fråga Olle… Jag ska inte gå in på några detaljer, för det här är en relativt sedesam blogg, men… Jag förstår inte hur man kan ställa upp och demonstrera hur man har sex – i TV. Igår kväll fick vi tittare lära oss hur man kan ha sex med näven, hur två tjejer kan ha sex med hjälpmedel och hur man framkallar… Nej, jag rodnar från topp till tå! 😳 Jag hade väldigt svårt att koncentrera mig på min bok på gång… Men till sist övergick programmet i nån lugnande (!) amerikansk brottsserie – och jag kom äntligen till ro.

I morgon är det lördag och jag tuffar ut till Himlen. Om vädret tillåter kanske Slaktar-Pojken och jag testar start och rullning av Clark Kent* i helgen.

*Clark Kent = min lille bilman som ska få sommarsandalerna på den 4 maj hos sin egen doktor verkstad

Read Full Post »

Husmor slår till. En stund…

I kväll ska husmor slå till här hemma. Jag har nämligen försummat mitt hem ett tag. Här behövs städas och jag har en strykhög som jag tänkte premiäranvända mitt nya, coola strykjärn – tjockis-svarta – på. Dessutom måste jag nog göra nåt radikalt åt de växter som efter min påskvistelse antingen har avlidit eller är på väg att göra det. Jaa, jag är faktiskt lite sur på L som skulle vattna… Men det går över, jag vet hur det är när tiden inte räcker till.

Svart och coolt och dessutom med flera säkerhetsfunktioner som stänger av järnet ifall man glömmer det påslaget…

Jag måste också försöka rensa minneskortet på min mobil från bilder, framför allt. Där finns över tusen foton och det är ju klart som korvspad att detta gör att den hänger sig allt som oftast…

Meeen… allt ska inte göras i kväll. Jag nöjer mig med att skura badrummet och dusch-/toarummet och stryka. Resten får bli till helgen när somliga jobbar tre kvällar på raken, lördag och söndag dessutom ända från klockan 12…

En timma ska jag slå ner röven i favvofåtöljen och glo på en dokumentär som jag tycker verkar intressant. På SvT2 klockan 20 visas Ingen man i sikte, ett program som handlar om tre generationers lesbiska.

Här kan du se en trailer medan jag skurar och stryker:

Read Full Post »

Grannen lagar sån väldoftande söndagsmiddag…

Det är verkligen som i rubriken: grannen lagar en sån väldoftande söndagsmiddag att snålvattnet på Tofflan rinner. Men tyvärr är jag ju inte bjuden, dårå. Sitter och funderar på att slänga ihop egg ‘n chips till middag. Det är flottigt och gott och riktigt OK. (Fästmön messade just för att påminna mig om att laga middag, tror jag. Hon undrade vad jag skulle äta…)

Eftermiddagen har varit lugn och behaglig – för min del. Vädret är trist, så jag har tillbringat hela dan inomhus, bland annat vid datorn, men också lite vid pusslet. Jag lånade det här pusslet av Hortellskan och hennes K före sommaren och det börjar bli pinsamt nu eftersom jag aldrig blir klar… Nu kan jag emellertid visa att pusslet är så gott som halvfärdigt:

Kanske att 750 bitar är på rätt plats av de 1 500..?

                                                                                                                                                               Som synes på bilden hade jag god hjälp av godispåsen. Innehållet i den höll blodsockret på High, så att säga. Men det var ett antal svordomar till att börja med eftersom inte en enda bitj***l passade…

Idag blev det en liten pratstund med L. Vi avhandlade gamla och sjuka föräldrar som befinner sig på avstånd. För stunden är vi båda ganska nöjda med läget och var våra föräldrar bor. Jag ringde mamma senare på eftermiddag och tyvärr hade hon blivit uppskrämd av en granne. Jaa, vissa grannar, säger jag bara… Den här grannen har känt sig förföljd och håller på att flytta – till ett annat hus i området. Men hallå! Som om det skulle hjälpa! En stalker hittar en alltid. Ska man komma undan behövs det nog mer än att bara byta gatunummer – man behöver nog byta adress, stad och kanske land, också… Nu lyckades personen ifråga skrämma upp lilla mamma så till den milda grad att jag fick ägna en god stund åt att lugna henne. Det är ju inte mamma förföljaren är ute efter utan grannen. Dessutom ska man nog ta grannens ord med en nypa salt – för det är en person som jag skulle stoppa i kategorin Puckon. Men mamma blev uppskrämd och skadan är nu skedd. Tyvärr. För mammas nya hem är så fint och trivsamt.

Maskinen i badrummet har jobbat med en laddning jeans och tröjor och själv har jag jobbat vid strykbrädan. Har fått iväg ett mejl till mammakusinen B också, jag skäms för att det har gått så lång tid sen jag hörde av mig!

Jag fick ett vänligt erbjudande om att byta ut min tejpade mobil mot en likadan fast mindre tejpad. Nu fick jag emellertid tacka men avböja och fnissa lite, för just en sån mobil hittades härom veckan bakom en gardin, nånstans… Detta gardinfynd ligger här intill och nu är det upp till mig att kanske plocka över innehåll från den tejpade till den icke tejpade. Av nån anledning drar jag mig för det. Minneskortet är ju bara att plocka över, men många av kontakterna ligger på telefonen… Och kalendern… Musiken… Filmerna… Min mobil har ju, förutom att ha varit mobiltelefon och stillbildskamera, också varit adressbok, musiskspelare, filmkamera och kalender… Nej fy, jag blir trött bara jag tänker på det…

Read Full Post »

Blommor och glass och finsk skylt?

Efter ”vaktavlösning” med transporter hit och dit OCH oro för ett konstigt ljud i bilen (ja, ska DEN nu börja krångla blir jag galen!) blev det en snabb tur hem till mig. Medan jag dumpade tvätt, vek tvätt, vattnade blommor och diverse hade jag en mycket trött gäst som nästan somnade i min fåtölj…

For till Himlen där eftermiddagslugnet rådde i majvärmen. Lägenheten är otroligt het, faktiskt året om, men under vår och sommar är där outhärdligt ibland.

Hängde lite ren, men blöt tvätt innan jag försökte ringa mamma utan framgång. Framgång med att få ut Elias hade jag i alla fall – vad gör somliga inte för en glass? (Vilken tur att vi båda gillar glass!)

Kille i shorts och jag på väg till glassen.

                                                                                                                                                              Vi kikade lite på blommor också och noterade att blåsipporna nu slagit ut för fullt.

Blått och flott!

                                                                                                                                                               Sist vi gick här såg vi med nöd och näppe två stånd blåsippor som segade sig upp ur myllan. Nu är nästan vitsipporna utblommade…

Vitsipporna var nästan utblommade.

                                                                                                                                                       Slutligen såg vi också några späda gullvivor, mina första för i år. Men vi plockade inga, för om jag inte minns fel luktar de väldigt illa när man plockar dem. Eller???

Späda gullvivor.

                                                                                                                                                        Utanför affären fick jag skratta lite när jag såg en feltextad skylt. Det är alltså inte bara Tokerian som klantar sig då och då med skyltar och textning, även ICA Solen kan.

Kryddiga korvat…

                                                                                                                                                              Jag förklarade för Elias att korvat betyder öron på finska. Då tyckte han också att skylten var rätt kul…

Hemma i Himlen igen hade mamma ringt så jag slog henne en pling. Hon hade också varit ute och promenerat, fast nere vid sjön.

Har nyss haft lite sms-kontakt med Fästmön, som glömt en del väsentligheter plus att jag la hennes drickyoghurt i fel kasse så det kom med hem i stället. Minnet är gott, men kort ibland! Det verkar för övrigt dags att tömma mobilen på lite prylar. När jag vi var ute och jag skulle fota nyss skrek den att minnet är fullt – och det var första gången i världshistorien. Men så har jag ju nästan 700 bilder på minneskortet. Bland annat…

Ha en skön lördag! Strax ska jag gå och kolla grisen i kylen! 😯

Read Full Post »