Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘explosiv’

Ett synnerligen blandat inlägg.


 

Jaha. Vad har nu vulkaner och nätverk gemensamt? Mig, förstås! När jag kom till jobbet i morse, efter att ha lyckats perkolera kaffe (det blev silverte härom morgonen för Nån hade glömt kaffebönorna…), började dan med att jag blev näpst. Det är varken första eller sista gången det händer. En kan tro att en vänjer sig. Det gör jag INTE! Jag blir först som fem år (ledsen, ynklig och mesig), sen som en vulkan (explosiv, kraftfull och mångårig). Dessutom blir jag väldigt trött på att ingen nånsin sätter ner en fot, det är nämligen inte bara jag som drabbas. Ska jag behöva vara den som gör det den här gången också? Ja, ja, jag har personer och uppgifter som sätter guldkant och framför allt snällkant på tillvaron. Det kanske är det som felas en del? Jag överlever! Har jag överlevt hittills, finns det inte mycket som kan döda mig. Ont krut, du vet…

Vulkaner

Jag blir vulkanisk! Vulkanerna på bilden är dock av papper. Nån av oss trodde hoppfullt att det var chokladaskar…


En blandad dag. 
Så kan jag sammanfatta min dag. Men medan jag satt och jobbade i tryggheten på mitt kontor jagade polisen en maskerad man med en mystisk svart väska här i en av universitetsbyggnaderna i Uppsala. Han är misstänkt för ofredande och infångad. Tur det. Det kunde ju ha varit en bombman eller nåt. Beredskapen är onekligen höjd…

Spindelnät vid stupränna

Nätverkande!

På eftermiddagen satt många på jobbet i ett och samma möte. NK* och jag kom då att tala om de möten jag har varit på för ett tag sen. Jag blev påmind om att ringa, gjorde det och fick både visshet och återkoppling. Och nya kontakter i mitt nätverk! Det är inte fy skam. Förhoppningsvis kan det ge nåt i framtiden som inte är oro. För oroligt börjar det bli – och det är inte bra jag som upplever det heller. Men jag är glad och tacksam för den stunds frist och andningspaus jag har fått samt det nya och ganska stora nätverk detta faktiskt har gett mig.

Jag vet inte om jag orkar ställa mig vid strykbrädan i kväll heller. I måndags ringde mamma och hon frågade faktiskt hur läget var. Jag svarade att jag var trött, varpå hon sa:

Det är du ju jämt!

Jaa, jag blir trött efter en intensiv, men spännande arbetsdag. Det tar på krafterna att gå från 0 till 100 utan nån form av mjukstart som till exempel långtidssjukskrivna brukar få.

Ingen strykning, alltså, men jag ska prata med Fästmön om helgens övningar som bland annat omfattar vännen FEM och ett stycke Soffa. Och så ska jag se 100 Code, det är sista avsnittet i afton. andra avsnittet av Morden i Sandhamn på TV4.

Krakel Spektakels och herr Gurkas pappa Lennart Hellsing är död, läste jag nyss. Men 96 år är onekligen ett långt och förhoppningsvis gott liv.

Jag lämnar dig med en bild från jobbet på en manual – med ett svårt korrekturfel på omslaget. Jaa, jag är yrkesskadad. Vad har DU för skador??? Skriv några rader i en kommentar och berätta om du har lust!

Snabbgudie

Nån som vet vad en Snabbgudie är?


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en snurrig Toffla.


Som vanligt var det skönt
att komma ut och få luft och ljus! Men jag kände mig inte helt OK, så det blev inte mer än 2,5 kilometer idag. Det snurrade ganska rejält, jag kände mig svag och kallsvettig och händer och fötter var liksom avdomnade och tunga. Märkligt! Men kanske är det så att jag har lite många tankar och känslor att sortera nu. Nästan lika många som det här trädets alla färger…

Lönn i olika färger

Lönn i många olika färger.


Det är som att
det som finns inuti också är på väg att skifta färg. Jag menar, när till och med silverpilen går mot gult

Silverpil på väg att gulna

Silverpilen går mot gult.


Jag gick längs en väg
där landskapsarkitekterna verkligen tänkt till! Buskarna skiftar i så granna färger på hösten, man blir helt bedårad, stum…

Höstbuskar i olika färger

Höstbuskar i olika färger är planterade längs vägen.


Passerade ”Pepparkakshuset”
och noterade för första gången att buskarna även har en vacker baksida – vid en damm. Fast jag tror inte att jag skulle vilja bada här, precis…

Damm och höstbuskar baksida

Höstbuskarnas baksida vid en damm.


Många tankar drog i mig.
Är det bra? Är det dåligt? Blir jag utvald? Väljs jag bort igen? Tänk om den här mardrömmen kunde ta slut nån gång…

Höstträd gult och svart

Höstträd i gult och svart.


Jag försöker tänka mjukt
för att kunna landa mjukt. Men rosa är inte min färg.

Buske rosa och gul

Rosa är inte min färg, men busken klär fint i den.


Nej, det är mera explosivt inuti.
Är det min tur nu? Är det min otur?

Höstträd

Explosivt!


Så många frågor.
Tills i slutet på veckan får jag ge mig till tåls. Då får jag svar på en i alla fall. Vinke, vink…

Kalle Anka i ljungen

Vinke, vink…


Livet är kort. Det är förunderligt, märkvärdigt, svårt och en gåva också.

Read Full Post »

Ett inlägg om att tro på stjärnorna. Och planeterna.


Flera gånger tidigare
har jag skrivit om min tro här. Kanske inte så djupt och så ofta, för min tro är personlig. Jag har skrivit en del om att tro på stjärnorna också. Till och med intervjuat en modern astrolog… Detta vill jag dyka ner lite djupare i!

För många tusen år sen grundlades astrologin i Babylonien. Den utvecklades vidare av perserna och egyptierna. Så visst är det fascinerande att astrologi faktiskt fortfarande finns idag?! Fast den används säkerligen inte på samma sätt som längre tillbaka i tiden. En gång var den ju även en gemensam disciplin med astronomin. Idag är det många som tycker att det där med astrologi mest är lite flummigt och nonsens.

solen

Solen är viktig i såväl astrologi som tarot.


Det är sunt att ta saker och ting
med en nypa salt. Men när jag fick mitt horoskop light ställt en gång var det många bitar som föll på plats. Det blev en vägledning och ingav mig hopp om att bättre tider var på väg. Nu vete 17 om jag skulle våga få det ställt igen. Eller också… vore det kanske en helt lysande idé..?

Lite lustigt tycker jag allt att det är att man ofta kan gissa vilket stjärntecken människor är födda i. Men en del stämmer det inte alls på! Det kan bero på, har jag lärt mig, planeternas ”påverkan”, läge.

Jag är i alla fall en ganska typisk oxe. Bland annat är jag en sucker för trygghet och jag tenderar att vara materialist. Rätt slö och överviktig. Gillar livets goda – och det syns. Samtidigt är jag lugn och ganska tolerant. Pålitlig. Tråkig? Nja, vad jag förstår gjorde en viss planets ställning vid min födelse att jag kan vara ganska… kraftfull… Rentav explosiv?

Tarot har jag varit sugen länge på att testa. Men jag kommer liksom inte till skott. Kanske är lite rädd för vad korten ska avslöja om mig…

Tja, det finns inte bara en sida om astrologiDet finns en hel del. Det handlar om att våga, att öppna sina sinnen. Tror jag dårå. Vad tror du??? Skriv gärna några rader i en kommentar vad du tänker om detta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ibland står jag bara inte ut – varken med företeelser eller vissa människor. Idag stod jag mest inte ut med min skröpliga lekamen. Har du försökt handla med två kryckor? Då vet du att det är rätt omöjligt eftersom armarna inte räcker till att hantera fler saker än två – kryckorna.

Min lunch idag var ganska torftig och intogs efter strykning och telefonsamtal med mamma. (Ja, jag  behövde fylla på sockerdepåerna efter detta.)

Kexchoklad, lokalblaskans bostadsbilaga och vatten – en ganska torftig lunch.


Så därför fick jag för mig
att åka till en kvarterskrog och käka pizza. Det är inte direkt min kvarterskrog, men en friskfotad person promenerar sträckan Toffelhemmet – Kvarterskrogen på 20 minuter. Jag tog bilen.

Men innan jag kom ut till bilen noterade jag att det låg nåt i min postbox. Jag stapplade fram – och blev skitbesviken och förbannad! Först var det en lapp där jag uppmanades att bli vän på Fejan med en jävla förskola. Förskola! Sen var det ett kuvert från det här skiten:

Postkodlotteriet som aldrig ger sig. 


Sen flera år tillbaka
returnerar jag all skit – och det är inte lite! – som jag får från Postkodlotteriet. Jag stryker ett kryssöver mitt namn och mina adressuppgifter och så skriver på nånting som innehåller

Åter avsändaren!

och så lägger jag det på en gul brevlåda nästa gång jag passerar en. Men mitt budskap verkar inte gå hem och jag tänker inte slösa bort ett telefonsamtal eller mejl igen på dem, för det hjälper ju uppenbarligen inte heller. HUR FAN SKA MAN FÅ POSTKODLOTTERIET ATT FATTA ATT MAN INTE VILL HA MER SKRÄP FRÅN DEM???

Kvällens returnerade kuvert. Ja jag vet, jag skriver skitfult, men det står: ” Åter avsändaren. Sluta skicka er skit till mig!”


I vanliga fall
brukar jag ha en skarp men hövlig ton på kuvertet. Jag brukar skriva

Ej beställt material.

Men nu orkar jag inte vara hövlig längre, utan provar att vara arg och otrevlig. Vete fan om det hjälper, Postkodlotteriet är ju lika envist som jag. Tänk att år ut och år in skicka grejor till en människa som varje gång returnerar dem… Då är man jävligt envis. Eller bara korkad…

Såå… jag var på rätt dåligt humör när jag anlände till Nån Annans Kvarterskrog. Precis utanför dörren stod två puckon och rökte. Det ena puckot hejade på mig, jag hejade tillbaka. Nån ansats för att hjälpa mig att öppna dörren gjorde puckot inte, det hade ju fullt sjå att hålla i sin giftpinne.

Jag stapplade in och satte mig. Ganska fullt på stället. Jag tänkte att de har ju bra mat här, varför ta en pizza? När servitrisen såg att jag hade satt mig ner vid ett bord kom hon fram och frågade:

Ska du äta här?

Jag svarade:

Jaa…

Men jag tänkte svara:

Nej, jag ska gyttjebrottas.

Hon sa:

Då går jag efter menyn.

Jag tänkte:

Ja gör det, du jobbar ju här.

Tre sekunder efter att hon hade lämnat mitt bord kommer ett av röktrollen fram till mitt bord, rätt dragen och säger:

Får jag spå dig?

Alltså… vid det laget var jag explosiv. Men som den alltmer behärskade Toffla jag ändå är svarade jag, tydligt och klart:

Nej tack, jag vill vara ifred!

Varpå puckot morrade:

Så jävla sur man kan vara då...

Men puckot lommade iväg, tack och lov. Annars hade jag gjort det. Fast jag hade ju inte lommat, jag hade stapplat.

Under hela den halvtimme jag var där och åt min lax med pommes och drack mineralvatten – längre tid stod jag inte ut – sprang detta pucko som en osalig ande mellan olika bord och störde ätande gäster. Däremellan var puckot ute och sög i sig giftig luft. Det hade varit ganska skönt om nån ur personalen lite fint hade försökt be puckot att sätta sig ner, men icke. Personalen kanske inte jobbade där, vad vet jag.

Jag stod inte ut med att be om notan och sitta och vänta på att den skulle anlända med servitrisen, utan jag gick fram till kassan för att betala. När jag hade lämnat min peng bad jag att få 50 kronor tillbaka. Fick det och skulle stoppa ner den när servitrisen med förbryllad min gav mig en tjuga och sa…

Men… du ska ju ha 70 kronor tillbaka..?

Inte vet jag om hon tror att alla människor med funktionshinder är dumma i huvet eller inte kan räkna… Jag svarade matt:

Det var ju dricks…

Sen kryckade jag ut och åkte hem i min tysta, fridfulla boning dit ingen rök sipprar in och inga puckon kommer över tröskeln – mer än jag själv… Och jag står knappt ut med mig själv just nu.

Jag undrar om jag har PMS…


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej då! Tyvärr, tycker somliga, men ändå. Jag tänker inte ”gå bort” som i ”dö” idag heller. Det står ju

lite bort

Inte bara bort. Däremot ska vi ut på övning. Vi åker klockan elva till ett ställe utanför stan (inte en viss folkhögskola, tack och lov!!!) där vi ska ha institutionsdag med kommunikation på agendan. Jag ska försöka lotsa mina arbetskamrater och kollegor genom kommunikationens snåriga(?) djungel. Resultatet av dagen ska bli att jag får med mig en hög papper som ska komplettera min kommunikationsplan. Eller i vart fall underlag som ska utgöra en del av aktiviteterna i höstens plan och början av nästa års. Detta innebär att vi till 2013 är ännu bättre förberedda vad gäller kommunikation.

Mot högt satta mål!


Jag har ett högt satta mål
med dagens övning. Min plan är att den här institutionen ska bli den skarpaste på att kommunicera sin forskning, framför allt. Vi har redan många besökare till vår externa webb, men webb är ju ganska mycket ”envägskommunikation”, det vill säga information. Idag finns det andra möjligheter och kanaler än det fanns igår. Det finns också gamla kanaler som alltid fungerar och som överlever alla tider. Vi ska helt enkelt bli bäst.

Tyvärr får vi inte med oss hela institutionen, men väl 36 av oss. (Cirka tio kan inte delta.) Vi bilar ut till en lätt lunch. Efter prefektens inledning tar jag över nån kvart och sen ska folk få jobba, med avbrott för eftermiddagskaffe, förstås. Efter redovisning på seneftermiddagen blir det en utomhusövning så att vi ska få lite frisk luft – hoppas det har slutat vräka ner då. Dagen avslutas med middag på kvällen. Gissa vem som lär somna ovaggad i kväll… Men jag ser fram emot fredag när jag ska ha semester. Visserligen går den ut på att göra färdigt hemma, men ändå. Jag slipper ge mig iväg och har tre lediga dagar (lördag och söndag också, ju!) när jag kan göra fint efter fönsterbytet.

Och så, avslutningsvis, uttrycket i rubriken… Det kommer egentligen från min pappa, prästsonen, uppvuxen under världskriget i Helsingfors, med en mamma som var så snäll att hon gav bort hans få leksaker till mer behövande barn (!) och en pappa som var minst sagt respektingivande i sin svarta prästkappa. I en sån familj kunde barnet inte mopsa, minsann, men visst hände det att pappa nån gång ibland blev irriterad på sin pappa. Idag skulle kanske värstingsonen säga:

Dra åt h-e, gubbjävel!

Men pappa, som var försynt i vissa lägen, explosiv i andra, har jag fått höra, sa på sin mjuka finlandssvenska, den han sen tränade bort till 98 procent:

Pappa, gå lite bort!

Nu är jag inte sur på nån alls, men jag drar mig undan lite idag, för att ge jobbet 200 procent och allt annat noll och intet. Tro inte att jag glömmer en enda av er som stöttar mig för det! Såna som jag kommer alltid igen, för ont krut förgås inte så lätt. Ha en bra dag!


Livet är kort.

Read Full Post »

Mja, lite jädra svårt är det allt att smälta det här med den spruckna vindrutan. Det svider med 1 500 spänn. Men som Tant Raffa så klokt sa i en kommentar får jag ta den utbytta rutan som lite nybilskänsla. Skönt att tid är bokad i alla fall, för även om det inte är nån fara att rutan ska ramla inåt är det lite olustigt att åka omkring med sprickan.


Av stenskottet blev en spricka på cirka tio till 15 centimeter i eftermiddags. (Bilden är lånad från Walls bilplåts hemsida.)

                                                                                                                                                              Har fått en del vettigt gjort i kväll, trots alla svordomar. Jag har förberett mig inför ett viktigt telefonsamtal i morgon bitti. Har gjort en del planering för veckan också, det är några saker att fixa. Vidare har jag mejlat min handledare, men lär inte få svar förrän efter den 29 augusti eftersom han är på semester.

Telefonerade en stund med Fästmön, som var trött idag. Det administrativa arbetet känns lite tröstlöst, för knappt har hon hunnit fixa personal för en vecka så blir nästa gäng sjukt och det fattas folk igen. Men på fredag jobbar hon sista dagen.

I våras köpte jag en sats merlotvin från Brunneby. Efter en del krångel med jäsningen såg jag att locket till vindunken hade spruckit i plasten. Antagligen var jäsningen explosiv nån av de första dagarna. Jag försökte tejpa locket så gott det gick med silvertejp (som jag alltså inte bara har till mina  ögonbryn, hö hö!), men fick det inte helt tätt. Och jag trodde att hela satsen, cirka 25 flaskor, var förstörd. Men icke! Hävde upp några munnar i ett glas i kväll och provade på. Och si! Det var mer än drickbart, det var ljuvligt gott! Så det blir till att tappa upp vin nån dag nästa vecka också – samt sätta en ny sats. För när jag var nere i Metropolen Byhålan sist köpte jag en ny sats, dock endast det enklare rödvinet, just in case.


Vinet hade överlevt!

                                                                                                                                                              Nu börjar det dra ihop sig till läggdags. Tänkte läsa en stund innan jag släcker. I morgon är alarmet ställt på klockan sju. Håret är kalufsigt och smutsigt och det ska bli så skönt att låta M fixa till det i morgon förmiddag!

Read Full Post »