Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘frysa ihjäl’

Ett inlägg om en film.


Vi gjorde ett nytt försök
att glo på nåt sevärt, Fästmön och jag. Vi sparkade igång Wind Chill (2007) som gick på SvT för ett tag sen. I kväll var det DVD-hårddisken som visade den på platt-TV:n.

windchill

En fryslig film.


Två studenter ger sig iväg
dan före julafton tillsammans i en bil för att åka hem på jullov. De känner inte varandra, men killen har annonserat efter en medpassagerare och tjejen nappade. Av nån anledning väljer killen att ta en ödslig genväg förstås – det är ju en skräckfilm. Plötsligt blir de rammade av en mötande bil och hamnar i diket. Mobiltelefonen är död och bilen sitter fast. Det är mycket kallt utomhus. Bara spöken är ute och rör sig…

Ja det här skulle ha kunnat bli en riktigt bra film. Jag medger att jag bitvis blir lite skraj, men det är som om filmen inte riktigt tar sig. Det blir segt. Oändliga timmar med bara två skådespelare som spelar en väldigt frusen tjej och en väldigt frusen kille i en bil. Hade det varit verklighet skulle de ha frusit ihjäl på en timme, säkert. Nu går timmarna och lååång känns också filmen, trots att den bara är runt en och en halv timme.

Det blir inte riktigt medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om den fruktansvärda ensamheten.


Jag har skrivit om det förut på den här bloggen.
Jag skriver om det igen och igen och igen. Jag slutar inte. Därför att det handlar om situationer som inte förändrar sig. Det handlar om ensamhet.

ros på bänk
Ensamhet.


För ett tag sen
läste jag om mannen som la sig en låda och frös ihjäl. Ensam. På påskdagens morgon hittades Egon, bara åtta år äldre än jag själv, död i en av Trafikverkets sandlådor, på en station någonstans i Sverige. I sin plånbok hade han två kronor. Vid flera tillfällen innan hade människor sett honom och larmat polisen. Ingenting hände – mannen hade ju inte begått nåt brott. Alltså struntade man i att ens notera att människor ringt om en man som sov i sandlåda.

Påsken var tidig i år. Det var fortfarande vinter, snö och kallt. Därför frös Egon ihjäl. Aftonbladet berättar om honom via en före detta chef. Nu ska man ta all kvällspress, även Pravda, med en nypa salt, men bilden som målas upp gör ont i hjärtat. En plikttrogen man som jobbade i en livsmedelsaffär med att texta skyltar och ha ansvar för mjölkdisken. Utanför jobbet var fritidsintressena film och dansbandsmusik. Ensamvarg. Inte en enda kompis. Hemmason, bodde kvar hos mamma och pappa tills de gick bort – 2009 respektive 2012.

Några hundra meter från där Egon dog finns ett hotell. Men Egon hade ju bara två kronor och pappans körkort i sin plånbok. På banken, däremot, fanns tre miljoner kronor.

Det här är så sorgligt, så sorgligt. Hur många fler människor utan sociala kontaktnät finns det? Hur många ska dö ensamma? Stanna till en sekund mitt i ditt ältande om hur jävligt du har det och tänk. Ägna dessa ensamma en eller två tankar och fundera om just du kan göra nåt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan surfar runt i media – det nya sättet att läsa morgontidning.


Nej, nån morgontidning
har jag ju inte längre. Det blir en surfrunda i media i stället, vilket är nog så gott. Det finns nämligen fortfarande många nättidningar som är bra och visar gratisnyheter. Uppsalanyheter.se är till exempel en gratis sån. Rekommenderas!

vita ben och svarta shorts samt strumpor o sandalerNytt lopp på nationaldagen. (Vad är Stockholm Marathon, liksom..?) Springeling!  Ja det är vad som försiggår här i Uppsala. Nyligen var det Blodomloppet. På nationaldagen är det dags för nästa spring, nämligen Ekebyloppet, som det är premiär för. Både barn och vuxna deltar och de skenar tio eller fem kilometer eller en barnbana. Starten är vid Ekeby bruk och där omkring pågår en mängd andra aktiviteter, som trollkarl, livemusik, DJ-musik, matservering etc. Arrangörer är Friskis & Svettis, OK Linné och vårdcentralen Ekeby Hälsocenter.

Frös ihjäl med fyra miljoner på banken. Läser åter om en man som dog ensam. Mannen la sig i en sandlåda under påsken – och frös ihjäl. Troligen hade han missat sista tåget hem. Mannen hade ett arbete, visserligen, men ensam var han ändå. Och pengar hade han på banken. De fyra miljonerna tillfaller nu Allmänna arvsfonden. Det är väl i och för sig bra, men denna fruktansvärda ensamhet i Sverige gör mig oerhört ledsen.

HitlertekannaDärför är Hitler en tekanna. En annons har väckt uppmärksamhet: en tekanna såg ut som Hitler. Människor har i alla tider sett ansikten eller föremål på saker. Egentligen har det varit mönster, som när man ser på med viss blick ser ut som nånting annat. Det kallas pareidoli och det kan handla om andra sinnen än synen, även om just synen är det vanligaste.

Motionsvåg lockar oetiska bolag. Ja du som känner mig vet ju min inställning till det här med motion, sport och idrott: inget för mig. Andra får gärna ägna sig åt det, men jag avstår. Idag läser jag dessutom ett debattinlägg om att oetiska bolag rider på motionsvågen. Bland annat ordnar man kurser i löpning, ”lär-dig-springa-i-skogen-kurser” och liknande. Trött man blir bara av att läsa om det! Kritiken kommer från Oslo maratons chef Tony Isaksen som menar att joggingturer ska vara gratis. Att maratonlopp kostar pengar i form av anmälningsavgifter är förstås nåt helt annat. Såna saker är ju inte gratis att anordna!

RegnbågsflaggorHBT – en jättemarknad som branschen har glömt. Det går att tjäna pengar på såna som mig. Företagen har bara inte insett det. Homosexuellas köpkraft i Sverige är hela 100 miljarder, enligt Företagarna. Och snart kommer en handbok (!) så att företagen tänker om när det gäller sin marknadsföring. Lagom till Pride kan man man tänka..?

Ole fick vara pappa ett dygn. Den här historien griper en verkligen. Tänk att kämpa så för att hålla sig vid liv!.. Ole hade en ilsken form av hjärncancer. Hans mål: att få uppleva sin sons födelse.

Amelia EarhartÄr gåtan Amelia Earhart löst? Stiftelsen The International Group for Historical Aircraft Recovery hävdar att man kan ha hittat vraket av Amelia Earharts plan på havsbotten, nära en öde ö i Stilla havet. Amelia Earhart försvann den 2 juli 1937 när hon gett sig av för att flyga jorden runt. En fascinerande historia, tycker jag! Men än är gåtan inte med säkerhet löst, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter en ganska frustrerande arbetsdag satte jag mig ner och tittade på den andra delen av När livet vänder, den del jag hade kvar att se.

Inger
Hemlös, narkoman och HIV-smittad. Sen vände Ingers liv. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Inger kommer från en rätt vanlig familj
utan några som helst sociala problem. Men i ungdomen började hon med mellanöl och hasch för att så småningom landa i ett heroinmissbruk. Som hemlös befann hon sig så långt ner som en människa kan befinna sig. Hon var nära att frysa ihjäl och det var först då hon förstod sagan om flickan med svavelstickorna.

Så småningom hamnade hon i häktet, HIV-testades och fick veta att hon var smittad. Trots allt detta vände livet för Inger. Och det var tack vare kärleken.

Inger sitter i sitt kök i ett falurött hus på landet och berättar sitt livs historia för Anja Kontor. Hon berättar om sina drömmar och sin längtan, om tiden längst ner på samhällets botten och om hur hon fick kraft att bryta med sitt gamla liv. Ytterligare en stark historia om ett livsöde så olikt mitt eget. Och faktiskt… efter att ha lyssnat på Inger så känns min dåliga arbetsdag rätt mycket som… en piss i havet, på ren svenska.

Titta på Inger på SvT Play!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har jobbat i en politiskt styrd organisation under merparten av mitt yrkesverksamma liv. De politiker som var förtroendevalda av oss samhällsmedborgare i den organisationen hade till 99 procent ingen som helst erfarenhet av att jobba

på golvet,

i det fallet inom vården. Att skaffa sig erfarenheter inom ett område där man har makt att utföra förändringar som påverkar andra människors liv borde vara ett minimikrav för våra förtroendevalda politiker. Men verkligheten är långt därifrån och få är de som vågar.

Häromdan – eller natten, snarare, – skedde ett viktigt undantag. Ett par kommunalpolitiker, varav späda (ja, hon är SPÄD, det är ingen löjlig förminskning utan sanningen) vänsterpartisten Ilona Szatmari Waldau var en, tillbringade en natt som uteliggare i Uppsala. Det tog två dygn för Ilona Szatmari Waldau att få upp värmen, säger hon i Dagens Nyheter.

Totalt samlades sju politiker på Vaksala torg i tisdagskväll, inbjudna av Stadsmissionen. Tre av dem skulle prova en natt som hemlös. Sju politiker. SJU – av över 40 politiker från Uppsala kommun och den verksamhet som har ansvaret för vården i vårt län. Fyra av de sju nöjde sig med information. De tre som vågade prova på en natt som hemlös var Ilona Szatmari Waldau (V), Mohamad Hassan (FP) och Martin Wisell (KD).

Natten mellan tisdag och onsdag. Det var den där natten när ett stort oväder drog in över vårt land. Kallt och massor av snö. Och faktum var att det just var snön som ”räddade” dem – de hittade ett soprum där de kunde söka skydd för natten. Ett soprum där dörren inte hade slagit igen på grund av snön…

Man kan ha vilka politiska åsikter man vill, men Ilona Szatmari sätter fingret på en viktig sak när hon berättar om aktionen i Dagens Nyheter:

[…] En natt är absolut ingenting. Bara vetskapen om att man nästa natt får sova i en varm säng, eller att man när som helst kan avbryta gör det lättare. Men att leva som en hemlös, även om det är bara en natt eller en vecka, gav mig en större förståelse […]

På sin blogg skriver Ilona Szatmari Waldau att det hela började som ett litet äventyr. Men allt eftersom timmarna gick och de möttes av låsta dörrar steg missmodet och tröttheten. Till sist hittade de ett soprum. Två av dem hade sovsäckar och kunde ligga ner, medan den tredje fick stå på grund av kylan.

Så här sammanfattar Ilona Szatmari Waldau i sin blogg  sitt deltagande i aktionen:

[…] Man kan aldrig föreställa sig hur det är att ständigt sova ute genom att göra det en enda natt men man kan åtminstone uppleva känslan av trötthet och frustration över att inte hitta en bra sovplats, lättnaden över att till slut göra det och besvikelsen över att det inte var så bra som man trodde. Oron över att bli utkörd när man går in på Resecentrum för att värma sig eller från det skydd man har hitta är också svår att föreställa sig. Med det väder som var i natt fanns det ingen möjlighet att lägga sig utomhus utan vindskydd, åtminstone inte för oss som var nykomlingar och inte kände till de bra platserna. Man inser ju också att alla uteliggare sover utomhus för första gången någon gång. […] 

Jag tycker att du ska läsa hela Ilona Szatmaris blogginlägg. Jag tycker också att de tre politiker som genomförde aktionen fullt ut ska ha heder för det. För de har åtminstone försökt att sätta sig in i en utsatt persons verklighet. Nu hoppas vi bara att nånting görs rent praktiskt och handfast också innan stans hemlösa fryser ihjäl den här vintern.

Fatou har också skrivit om detta.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har sagt det förut och jag står fast vid det: jag tycker att en del människor aldrig borde skaffa barn! Grejen är att det idag finns större valmöjligheter än det fanns för bara några decennier sen – när det gäller barn eller inte.

Det som triggar igång dessa mina tankar igen är förstås händelsen med den lille pojken som blev lämnad utanför Fyrishov igår. Av sin pappa. Utan ytterkläder. Hur är en sån pappa funtad? Han borde bli av med titeln pappa och tilldelad titeln pucko i stället – samt få en permanent dumstrut superlimmad på huvet!

Jag har aldrig varit nån sportmänniska, men eftersom jag då och då har umgåtts med folk som intresserar sig för sånt har jag ibland hängt på. Nån barnmänniska har jag heller aldrig varit – till dess jag fick bonusbarn i mogen ålder. Men jag har hängt på en del pojklagsfotbollsmatcher på 1980-talet och jag kan meddela att även i den sporten och redan då fanns det föräldrar som betedde sig allt annat än sportsligt. De var rentav pinsamma. Rejält pinsamma. Fotboll spelas emellertid under en säsong när det inte är snö och kallt, så dessa småpojkar hade tur.

Pojken igår hade kunnat ha riktig otur och frusit ihjäl. Igår på seneftermiddagen, kvällen var det nämligen mellan sju och åtta minusgrader här i Uppsala. Jag vet, för jag var nämligen i närheten av Fyrishov vid den tiden och kollade termometern innan jag gav mig av hemifrån för att skjutsa hem Fästmön från jobbet. Det var så kallt att jag inte ens kunde sitta kvar i bilen och vänta på henne i tio minuter…

Pojken hade spelat innebandy och blev lämnad endast iförd sina matchkläder. Som tur var hittades han av en vuxen som dessutom hade modet att via pojkens mobil ringa upp pappan. Pappan sa då att pojken

[…] hade spelat för jävla dåligt och kunde gå hem […]

Bara det att pojken bor utanför Stockholm, det vill säga cirka sju mil från Uppsala…

Idag har det kommit fram att nån har anmält pojkens pappa för misshandel. Det tycker jag är skitbra och jag önskar att puckot pappan får ett kännbart straff. Men jag önskar också att pojken får komma till ett hem där man visar honom kärlek och värme och omtanke och bemöter honom med respekt. Tyvärr är det långt ifrån säkert att pappan får nåt straff och att pojken får nån hjälp, för detta är verkligen barnmisshandel av grövsta kaliber. Jag kan bara hoppas. Och åter konstatera att en del människor aldrig borde skaffa barn…

De allra flesta som väljer att skaffa barn är bra föräldrar och gör sitt bästa.  Och man måste komma ihåg att även en förälder är mänsklig och kan göra fel. Men pappans agerande igår visar tydligt att han är en sån som aldrig borde ha skaffat barn. Sina barn älskar och skyddar man – även om de har spelat för jävla dålig innebandy…

En av de första som reagerade på händelsen och så småningom bloggade om den var Jerry. Läs hans inlägg här!

Read Full Post »