Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ensamvarg’

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om den fruktansvärda ensamheten.


Jag har skrivit om det förut på den här bloggen.
Jag skriver om det igen och igen och igen. Jag slutar inte. Därför att det handlar om situationer som inte förändrar sig. Det handlar om ensamhet.

ros på bänk
Ensamhet.


För ett tag sen
läste jag om mannen som la sig en låda och frös ihjäl. Ensam. På påskdagens morgon hittades Egon, bara åtta år äldre än jag själv, död i en av Trafikverkets sandlådor, på en station någonstans i Sverige. I sin plånbok hade han två kronor. Vid flera tillfällen innan hade människor sett honom och larmat polisen. Ingenting hände – mannen hade ju inte begått nåt brott. Alltså struntade man i att ens notera att människor ringt om en man som sov i sandlåda.

Påsken var tidig i år. Det var fortfarande vinter, snö och kallt. Därför frös Egon ihjäl. Aftonbladet berättar om honom via en före detta chef. Nu ska man ta all kvällspress, även Pravda, med en nypa salt, men bilden som målas upp gör ont i hjärtat. En plikttrogen man som jobbade i en livsmedelsaffär med att texta skyltar och ha ansvar för mjölkdisken. Utanför jobbet var fritidsintressena film och dansbandsmusik. Ensamvarg. Inte en enda kompis. Hemmason, bodde kvar hos mamma och pappa tills de gick bort – 2009 respektive 2012.

Några hundra meter från där Egon dog finns ett hotell. Men Egon hade ju bara två kronor och pappans körkort i sin plånbok. På banken, däremot, fanns tre miljoner kronor.

Det här är så sorgligt, så sorgligt. Hur många fler människor utan sociala kontaktnät finns det? Hur många ska dö ensamma? Stanna till en sekund mitt i ditt ältande om hur jävligt du har det och tänk. Ägna dessa ensamma en eller två tankar och fundera om just du kan göra nåt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk så fort det går att komma in i vardagen igen! Och så jag älskar den vardag jag har just nu, den som ersatte ett torftligt liv där jag var ömsom klängranka på Fästmön, ömsom ensamvarg med hårt stickad offerkofta (jag har väl berättat att jag kan sticka, men inte avsluta en stickning?..) Men jag ska erkänna, att jag kände mig lite som Bambi på hal is – eller som första skoldagen – när jag skulle börja jobba igen i måndags efter fyra veckors ledighet.

Bambi ville inte låta sig fotas, så håll tillgodo med denna harskrank som till viss del också påminner om mig själv i måndags.


Igår var det mest miljoner mejl
att gå igenom. En del skulle besvaras, andra åtgärdas och några personer kontaktas för att boka in möten. Och så lite publicering både på webb och intranät. Det har emellertid gått bra och jag får mycket gjort, trots att jag känner mig lite vilsen igen. Inte har jag glömt HUR man GÖR saker och ting heller och idag lärde jag mig HUR man gör en viss sak, mycket nyttigt! Jag gillar att tro att jag är utvecklingsbar…

Trevlig arbetslunch blev det idag också. Jag gillar att träffa kollegor enskilt ibland, man kommer varandra närmare på det sättet. Nu menar jag inte att man ska bli bästis och bundis med ”alla”, men det är bra att skapa relationer som är lediga och lite informella – samtidigt som man visar att man också kan vara professionell nog att vara formell när det behövs. Om detta tänkte jag bland annat svamla när vi har institutionsdag i slutet av nästa månad. För ämnet för den är… kommunikation…

Glädjande nog har min onda häl känts bättre idag. Om det är den diagnos jag har ställt bör den självläka på mellan sex och nio månader. Det har nu gått cirka fyra månader. Vågar jag hoppas? Övriga krämpor är som tidigare och jag vill inte skriva om dem.

Värmen tycks ha kommit tillbaka, men inne på jobbet har vi AC, så där är svalt och skönt. Dammarna på framsidan lockar inte heller till att ta nåt dopp… Snacka om sunkigt vatten…

Sunkigt!


Efter jobbet var jag på Tokerian
och inhandlade sedvanlig TV-tidning samt bytte in min Triss-vinst mot två nya lotter. Dessa ligger just nu till sig tillsammans med lott nummer två från i söndags. Inalles tre trisslotter, alltså. Tänk om jag vinner…

I kväll har jag tvättat en maskin tjockis-svart och betalat några räkningar. Jag har också beställt en hög böcker. Böcker är dyrt även om Bokus har bra priser och förmåner för den som är medlem, men jag tycker att jag kan unna mig just nu. Det var en lång period av mitt liv när jag inte tyckte att jag kunde unna mig – dels för att jag inte hade råd, dels för att jag inte var värd det. Och faktum är att jag skäms fortfarande när jag köper saker. Som att jag inte var just värd att få…

Just när jag skulle sätta mig och skriva ett inlägg om senaste boken jag har läst ringde mamma. Idag lät hon mycket piggare och klarare och det var skönt att höra.

Och… ja just det… Jag har lagat mat även i kväll… Under osten låg makrill, ovanpå pizzakrydda. Värsta Kock-Tofflan, eller hur?!

Jajamens, varma mackor till middag.


Nu hoppas jag
strax få höra Annas röst genom telefonen. Tvätten är hängd och tystnaden har lägrat sig över New Village. Det är vardagskväll, skit på TV och jag har börjat på en ny bok…


Livet är kort.

Read Full Post »

Andra delen – andra dagen av säsongens Stjärnorna på Slottet var Christer Lindarws. Tyvärr missade jag början eftersom jag fick besök, men sen kastade jag mig i TV-fåtöljen och insöp Chrippe & co!


Christer Lindarw, dagens stjärna och en gång utsedd till Sveriges snyggaste kvinna.


Jag hade verkligen sett fram emot
kvällens avsnitt, så det var synd att jag missade början. Enligt mamma pratade Christer då mest om sin uppväxt med en ensamstående mamma. Sen berättade han förstås om hur han kom in på den yrkesbana han gjorde och hur det kunde bli succé.

Christer visade sig vara ett stort fan av småkakor, så förmiddagens aktivitet visade sig vara bakning av sju sorters kakor…  Men först fick vi se de övriga deltagarna stappla fram på högklackat, iförda var sin rosa boa. Christer gav dem slutligen en lektion.

Dagens roligaste var när Christer lurade de andra att de skulle göra nån sorts bungyjump på en pulka nerför taket på slottet. Kvartetten såg mycket tveksam ut, rentav livrädd. Men när en av männen slutligen erbjöd sig att testa avslöjade Christer att det var ett skämt – och så gick de och fikade.

Till kvällen sminkades damerna till Anita Ekberg, medan herrarna klädde sig i mörka kostymer, smala slipsar och solbrillor.

Jag tyckte veckans program var bra mycket bättre än förra veckans, men det kanske har att göra med att jag tycker att Christer Lindarw är en mer intressant person än Kim Anderzon. Däremot tycker jag att en timma känns kort! Jag skiter rätt mycket i vilka aktiviteter stjärnorna ägnar sig åt. Det roliga och intressanta är när de berättar om sig själva, kanske avslöjar nåt man inte hade haft en aning om. I Christers fall har jag ofta funderat över att det trots att han är så känd aldrig har florerat några rykten om kärleksaffärer kring honom. Han avslöjade i kväll att det hade funnits såväl kärlekar som flirtar i hans liv – varav en del rätt kända personer. Men det var ganska sorgligt när han berättade att han aldrig hade bott ihop med nån, att han varit en typisk ensamvarg hela sitt liv…

Christer Lindarws dag får högt betyg för att den var intressant – trots att de, enligt Christer, skulle ägna sig åt att göra inget. Men tyvärr är de personliga samtalen och berättelserna för korta – alternativt hårt klippta.

Näst vecka är det Louise Hoffstens dag och den ser jag också fram emot!!!

Read Full Post »