Ett spanande inlägg.
Värsta loppisspanaren.
Månadens enda gemensamma lediga helg är denna. Vad göra? Vi for på loppistur och spanade. Det är alltid roligt – och ofta en utmaning att hålla plånboken nerstoppad. Men det roligaste av allt är att titta på grejor och folk, att kanske se nåt fint att sukta efter, nåt fult att spy galla över och nåt kul att garva åt.
Själv funderade jag mest på vem galningen på den här tavlan till höger föreställer. Jag såg puckot på Röda Korsets Kupan…
På Röda Korsets Kupan var det som vanligt väldigt mycket folk. Temat var frimärken och det fanns ett stort bord med frimärkssamlingar och förstadagsbrev så jag tror att självaste FEM hade blivit sugen att riva bland märkena… Jag blev mest irriterad för en tant glodde jättesurt på mig. Och på annat håll i affären knuffade en gubbe till mig så jag i min tur råkade puffa till en tant med rollator. Det går hett till i loppisvärlden.
Här är några bilder från Röda Korset idag:
Nästa stopp på vår loppistur var Erikshjälpen som ligger blott ett stenkast från Röda Korsets Kupan. Och ärligt talat, Erikshjälpen är så fräscht jämfört med sunkiga Kupan… Roligt att notera var att kapellinredningen var såld sen vi var där sist. En gofika blev det i det fina kaféet – Fästmön bjöd på kaffe och cheesecake.
Här är några bilder från Erikshjälpen:
Dags för stopp nummer tre, Helping Hand. Anna hittade bland annat en bästefåtölj likadan som min fast vit för endast 450 kronor. Men, men… 450 kronor är pengar det också och fåtöljen var väl i sisådärnt skick.
Här är några bilder från Helping Hand:
Sista loppisstoppet för dagen blev Myrorna i Boländerna. Där såg Anna en Orreforsskål för 75 kronor som hade passat i min samling, men nej, jag har ju köpstopp. Dessutom såg hon ytterligare en bästefåtölj, fast en svart och inte en recliner. Den kostade bara 100 kronor… Två klena tanter och en liten bil samt lite annat gjorde att fåtöljen fick stå kvar, tyvärr. Nu går Anna och muttrar om fåtöljen och jag om skålen. Men ibland är det bara att inse att man inte kan få allt.
Här är några bilder från Myrorna i Boländerna:
Roligast idag var emellertid Nalle Puh. Tänk den som får honom…
Och vet du… Medan du läser det här suuurplar (uppsaliensisk accent) vi kräftor… HA! Men oj! Nu skröt jag visst lite igen.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Är det till de där ställena vi ska sen??
Tänkte det. Men sen har jag en fundering om en tur på landet… Det är en bit att åka och jag vet inte vad du säger om det…
Vilken bra bild på Anna i stolen 🙂 Och Puh på cykeln 😀 Först såg jag det som någon i björndräkt..
Anna var väldigt slut just när bilden tog. Hon har piggnat till lite efter det. 😛
Jamen Puh på hojen, det var för dråpligt! 😆
Mums så gott med kräftor. Min familj och jag fiskade egna kräftor i åratal, tillsammans med våra barn då de var små, tillsammans med dem som vuxna och tillsammans med barnbarn. Egenfiskade och hemkokta kräftor var bara hur gott som helst!
Det var verkligen skitgott – även om det var väldigt små, kinesiska kräftor. Jag har förr om åren fångat en och annan kräfta i Vättern.
Underbart. Vi fiskade 50-150 kg kräftor om året. Visst är det häftigt med egenfiskade kräftor?
Det var… Inte enbart härligt. MEN… Nu handlar det här inlägget främst om vår loppistur och inte om kräftor. 😛
Och en loppistur är alltid en mysig loppistur
Yes.
Ahh, underbara loppisar! Att bara gå runt och titta, beundra, pillra på, vilja ha, förskräckas… kanske köpa… sen en sån där låååång fikapaus! Jag och en vän har besökt Solrosens loppis i Östervåla då och då, deras hembakade kaffebröd och egenmeckade mackor, otroligt gott kaffe och gamla loppissoffor att sitta i, det är livsglädje det!
Och alla fyra ligger väldigt nära varandra i ett av stans industriområden (det närmast mig), så det är en perfekt runda! 😛
Tack för tipset om Solrosens loppis, det kanske blir en tur dit nån gång. Gott fika säger ju en sån som jag inte nej till heller. 😉