Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Den Onde’

Ett inlägg om en annorlunda bok.


Åter en bok från De fördömdas stad.
Carlos Ruiz Zafóns Ängelns lek har tagit mig till Barcelona på 1920-talet och en ny resa till De bortglömda böckernas gravkammare. Den sista i jättehögen födelsedagsböcker, denna given av vännen FEM. Tack!

Ängelns lek
En bok om bortglömda böcker och om att sälja sina förmågor.


David Martín skriver berättelser
i en tidning och börjar bli känd och omtyckt av läsarna – till hans kollegors förtret. Snart får han sparken på ett sätt som känns smärtsamt välbekant. Han har ingått ett avtal med två förläggare, ett avtal som visar sig vara ett slavkontrakt, mer eller mindre. Men så en dag kommer ytterligare en ny förläggare. David erbjuds att skriva en bok åt honom. För detta ska han få mycket pengar, bland annat. Frågan är bara om det inte är Den Onde själv som David har skrivit kontrakt med…

Det är många delar i den här boken som gör rent ont att läsa. Ett större stycke har jag redan citerat här. Varje kapitel nästan som en egen berättelse i sig. Jag ska inte ta ifrån dig upplevelsen att läsa det här mästerverket genom att berätta och citera alltför mycket. Men denna mening kan jag inte låta bli att delge dig:

[…] Normala människor lämnar efter sig barn, författare lämnar böcker. […]

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Över två timmar. Det är längden på filmen Sherlock Holmes från 2009. Och jag satt i en och en halv timme och väntade på att den skulle bli bra. Sen gav jag upp. Fästmön hade somnat för länge sen, för övrigt. Kanal 5 visade eländet igår kväll.

Sherlock Holmes från 2009.


Den här gången jagar
Sherlock Holmes och doktor Watson en adelsman som tros vara i förbund med Den Onde själv. För trots att han avrättas försvinner han från sin grav. I stället hittas hans medhjälpare, en rödhårig dvärg utan framtänder, där. Samtidigt försöker doktor Watson umgås med sin fästmö. Sherlock själv drabbas av en förförisk brottsling…

Sherlock Holmes från 2009 är lika konstig som han alltid har varit. Men för varje Sherlock känns det som om han måste göras konstigare och konstigare. Inte nog med att han knarkar, han får allt fler boktstavsdiagnoser och neuropsykiatriska tillstånd också. Suck.

Nej, det här är inte bra. Jag vill att Sherlock Holmes ska vara spännande. Inte nån jävla komedi.

Tyvärr, en enda toffla i betyg – och då är jag snäll.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är inte roligt att studsa upp mitt i natten med kramp i benet. I natt hände det mig två gånger. Det var främst högerbenet som tyckte att jag skulle upp och dansa. Särskilt lätt att dansa är det inte heller när vissa delar av foten är inflammerade. Men värst var det nog när höger vad OCH vänster lår krampade. Det går liksom inte att stampa hur som helst när Den Onde har satt tänderna i ena hälen. SÅ. Nu har jag beklagat mig färdigt. Tror jag. Jag får se om jag ringer doktorn idag eller inte…

Det är inte lätt, det här med krämpor och vård. De flesta av er har nog insett att jag går i väntans tider för en operation. Remissen torde ha varit på Sjukstugan i Backen i två månader nu. Vårdgarantin säger att man ska få en första bedömning inom 90 dagar, alltså tre månader. Tror jag vad jag vill på när det gäller den organisation som ansvarar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård! Men lita på att jag – alternativt mitt dödsbo, dårå – river upp himmel och jord om väntetiden leder till alltför stora konsekvenser för min person! Då månde somliga jubla, men jag vet en eller två som faktiskt gillar mig. Ni andra kan ju ha fest.

Jag blir förbannad när jag på insändarplats i dagens lokalblaska läser hur en representant från ovan nämnda organisation svänger sig i en fråga som rör avtal med en privat klinik här i Uppsala. (Tyvärr ligger insändaren inte ute på nätet, så du får kolla papperstidningen!) Det är en doktor som har lämnat Det Sjunkande Skeppet Sjukstugan i Backen och startat eget. Doktorn är specialist inom sitt cancerområde. Men tro inte att forna arbetsgivaren remitterar patienter dit! Nej, i stället skeppas/flygs patienterna UTOMLANDS för behandling. Vem kan rimligtvis vinna på det??? Det torde ju kosta skjortan rent samhällsekonomiskt. Och hur orkar patienterna som ju faktiskt är svårt sjuka i cancer? Dessutom, hur kul är det att ligga på sjukhus utomlands, få jobbig behandling och inte kunna ha nån när och kär där som stöttar? Jag tycker att du ska läsa insändaren och uppröras av de floskler denna direktör skriver. Den som är svårt cancersjuk har nämligen inte just tid att vänta på nån jävla upphandling, som dessutom ska föregås av nån sorts utredning!!! Nej det här stinker prestige lång väg!!

Lite elakt kan jag emellertid inte låta bli att skratta när insändaren är undertecknad med fel titel. Korrekt titel ska vara hälso- och sjukvårdsdirektör, inte hälso- och sjukhusdirektör – befattningshavaren sysslar ju med lite mer än bara slutenvård… Men inte ens det har man uppenbarligen koll på…

Hur lyder titeln, egentligen? Ingen koll alls verkar man ha.


Nu ska jag coola ner mig
och försöka sätta mig in i virtuella arbetsrum och kolla om ett alternativ som används lite här och var inom vår organisation kan var lämpligt att använda vid ”mina” institutioner…  Lunch blir det som vanligt på Thaistället och då ska jag även investera i ytterligare ingefärskarameller. Och i kväll går jag på föreläsning på Stadsbibblan!

Och ja just det… Kungen kommer till Gamla Uppsala idag. Bara så du vet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön lagade sanslöst god lasagne igår kväll. På kycklingfärs till mig och sig, övriga fick nöt. Det blev så gott att vi åt upp hela formen. Ja, alltså inte formen i sig utan det som var i formen. Vi var rätt sega på kvällen. Anna sprang förstås omkring och plockade, diskade, städade, men vi softade ganska mycket framför TV:n också. Både med och utan sällskap och en stund med bajsostarna som vi hade tagit med från New Village.

Idag sov vi jättelänge. Klockan var över tio innan vi vaknade ordentligt. Jag känner mig fortfarande ganska seg och vädret är som vanligt fram och tillbaka. Man får ingen lust att göra nånting. Men kanske blir det ändå en sväng till New Village för min del, för jag glömde ju halsbandet jag hade lovat nån.

Det var nog bra att det inte blev nån färskpressad apelsinjuice idag, för Anna förklarade för Idiot-Tofflan att det inte alls är bra med fruktsocker för en diabetiker. Blodsockret åker upp i taket. Så i stället serverade Anna… saké…

Kampai! Sakémugg eller äggkopp?


Närå, även om det har blivit lite mycket alkohol
på semestern börjar vi definitivt inte dagen med japanskt brännvin. Vi åt äggfrukost med kaffe och rostat bröd och engelska marmelader. Morgonens Lunchtidens samtalsämne var lynnighet. Jag berättade om mina barndomserfarenheter av att leva med en person som ena sekunden var en ängel, den andra Den Onde själv. Med mera. Vi har nog lite till mans/kvinns erfarenheter av lynniga människor och jag tänker inte hänga ut nån här även om jag har god lust. Men jag vet ju att det inte skulle göra nån sorts nytta, för jag inser att lynnighet är en sorts sjukdom. Däremot tycker jag förstås att den som är sjuk bör ta sitt ansvar och söka hjälp. Det är ju ingen annan som kan göra åt en. Problemet är bara att en del människor inte har sjukdomsinsikt.

Vad händer idag då? Tja, jag vet inte. En sväng till New Village blir det nog, som sagt. Tänk vad Lotta Svärd skulle kunna underlätta och förkorta saker, men hon är nog tyvärr rätt långt bort, Lotta-Potta! Så det blir Chreeester och Sören Snigg ett tag till, med gästspel då och då av Lennart Den Lelle. Ja allt det här är interna skämt och jag tänker inte förklara dem mer ingående.

Vad ska du göra idag???


Livet är kort.

Read Full Post »